Studiens resultat visar på områden som är viktiga för praktiker att problematisera vid arbetet med barn i samhällsvård. Resultatet pe- kar på komplexiteten av samtycke vid placering enligt Socialtjänst- lagen. Samtycke från barnens föräldrar och när det gäller tonårs-
barn, från barnen själva, är viktigt för att undvika sammanbrott. Det är dock omöjligt att säga om det är ett initialt samtycke som saknats eller om samtycket återkallats under placeringens gång. Om det initialt saknats ett genuint samtycke krävs att socialtjänsten arbetar för att informera om frivillighet som en förutsättning för insatser enligt Socialtjänstlagen. Om samtycket från föräldrar och barn däremot återkallas under placeringens gång behöver social- tjänsten undersöka orsaken till detta.
Tidigare forskning har visat att sammanbrott i sig samverkar med negativt utfall för barn. Utifrån detta torde det vara rimligt att, i alla fall gällande tonåringar där sammanbrottsfrekvensen är mycket hög, informera såväl tonåringarna själva som deras föräld- rar om risken för sammanbrott. I fl era fall när familjehem initierat sammanbrott framkommer att de signalerat att de inte mäktar med uppdraget. Det är utifrån denna studie och av etiska skäl viktigt att familjehemmens signaler tas på allvar och bemöts för att undvika att placeringar akut bryter samman och avsevärt försämrar social- tjänstens möjligheter till genomtänkta planeringar.
För de barn som avslutar sin placering tyder resultaten på att soci- alarbetare skall vara särskilt uppmärksamma på risken för återplace- ringar om barns placeringar avslutas med ett tveksamt sammanbrott, om barnet varit placerat på institution eller om barnet är i förskoleål- dern. När barn återvänder hem på grund av återkallat samtycke från föräldrarna, kan det vara nödvändigt för socialtjänsten att informera föräldrarna om risken för återplacering och vad det rent praktisk skulle innebära för barnet i form av byten av skola m.m.
En annan viktigt slutsats är att det behövs strategier från social- tjänsten att skapa stabilitet för placerade barn även gällande pla- nerade byten av vårdmiljö och då främst för yngre barn. Likaväl som det fi nns fl era möjliga orsaker till sammanbrott kan det fi nnas olika skäl till planerade byten av vårdmiljöer. Det torde vara i soci- alnämndens intresse att undersöka vad dessa planerade fl yttningar beror på. Om det är brist på familjehem som motiverar jourhems- placeringar och därmed en planerad fl ytt för barnet, krävs struktu- rella insatser för att rekrytera och behålla familjehem. Dessa struk- turella insatser behöver inkludera såväl utredning av barns behov, matchning med lämplig vårdgivare, som initialt och långsiktigt stöd till vårdgivare.
Oavsett skäl till instabiliteten krävs att detta område uppmärk- sammas. Denna studie har gett svar på några frågor men lämnar många obesvarade. Vissa frågor kan socialtjänsten analysera medan andra kräver mer omfattande kunskap utifrån barn, föräldrar och vårdgivare. Det är viktigt att poängtera att denna studie på intet sätt säger hur de inblandade upplever sammanbrottet även om tidi- gare forskning visat att sammanbrott överlag kan ses som en negativ
Saknad kan inte beskrivas i ord.
händelse. En förhoppning är att fortsättningen på vår forskning ska beskriva hur de berörda defi nierar och upplever sammanbrott.
Ett stort tack riktas till de chefer och socialsekreterare som gjor- de studien möjlig samt till Allmänna Barnhuset som fi nansierat projektet. ■
Referenser
Coy M (2009). ‘Moved Around Like Bags of Rubbish Nobody Wants’: How Multiple Placement Moves Can Make Young Women Vulnerable to Sexual Exploitation. Child Abuse Review 18 (49), s. 254–266.
Egelund T (2006). Sammenbrud i anbringelser en forskningsmæssig belys- ning. Socialforskningsinstituttet, Köpenhamn.
Egelund T (2008). Breakdown of care: the case of Danish teenage pla- cements. International Journal of Social Welfare 18 (1), s. 45-56.
Egelund T (2010). Sammenbrud i anbringelseraf unge. Socialforskningsin- stituttet – Det nationale forskningscenter for velfærd, Köpenhamn. Farmer E (2008). How do placements in kinship care compare with those in non-kin foster care: placement patterns, progress and out- come? Child & Family Social Work 14 (3), s. 331-342.
Jönsson H (1995). Sammanbrott i familjehem. SoS-rapport 1995:9. Social- styrelsen, Stockholm.
Kleinbaum, D, Kupper, L & Morgenstern H (1982). Epidemiologic Re- search, Principles and Methods, Van Nostrand Reinhold, New York. Koh E & Testa M (2008). Propensity Score Matching of Children in Kinship and Nonkinship Foster Care: Do Permanency Outcomes Still Differ? Social Work Research 32 (2), s. 105-116.
Newton R R, Litrownik A J & Landsverk J A (2000). Children and youth in foster care: disentangling the relationship between problem behaviours and number of placements. Child Abuse & Neglect 24 (10), s. 1363-1374.
Oosterman M, Schuengel C, Wim Slot N, Bullens R & Doreleijers T (2007). Disruptions in foster care: A review and meta analysis. Children and Youth Services Review 29 (1), s. 53−76.
Park J M & Ryan J P (2009). Placement and Permanency Outcomes for Children in Out-of-Home Care by Prior Inpatient Mental Health Treat- ment. Research on Social Work Practice 19 (1), s. 42-51.
Sallnäs M, Vinnerljung B & Westermark P K (2004). Breakdown of teenage placements in Swedish foster and residential care. Child and Family Social Work 9 (2), s. 141-152.
Smith D K, Stormshak E, Chamberlain P & Whaley R B (2001). Placement disruption in treatment foster care. Journal of Emotional & Behavioural Disorders 9 (3), s. 200-205.
Strijker J, Knorth E J, Knot-Dickscheit J (2008). Placement History of Foster Children: A Study of Placement History and Outcomes in Long- Term Family Foster Care. Child Welfare 87 (5), s. 107-124.
Strijker J, Zandberg Tj & van der Meulen B F (2005). Typologies and Outcomes for Foster Children. Children & Youth Care Forum 34 (1), s. 43-55.
Socialstyrelsen (2007). Barn och unga insatser 2006. Artikelnummer 2007-44-9 Socialstyrelsen, Stockholm.
SOU 2001:52 Välfärdstjänster i omvandling.
Sundell K., Vinnerljung B., Andrée Löfholm C. & Humlesjö E. (2004). Socialtjänstens barn. FoU-rapport 2004:4, Stockholm.
Unrau Y, Seita J & Putney K (2008). Former foster youth remember multiple placement moves: A journey of loss and hope. Children and youth services review 30 (11), s. 1256-1266.
Ward H (2009). Patterns of instability: Moves within the care system, their reasons, context and consequences. Children and Youth Services Review 31 (10), 2009 s. 113-118.
Vinnerljung B, Sallnäs M & Kyhle Westermark P (2001). Sammanbrott vid tonårsplaceringar. Socialstyrelsen, Stockholm.
Vinnerljung B & Sallnäs M (2008). Into adulthood: a follow-up study of 718 young people who were placed in out-of-home care during their teens. Child & Family Social Work 13 (2), s.144-155.
Vinnerljung B, Öman M & Gunnarson T (2004). ”Återplaceringar av barn i dygnsvård (I): -hur vanligt är det?” Socialvetenskapligtidskrift 11(1), s. 54-75.
Författare
Viktoria Skoog
är doktorand på Institutionen för socialt arbete vid Umeå universitet samt arbetar på FoU Västernorrland. viktoria.skoog@y.komforb.se
Rolf Dalin
är statistiker på Institutionen för informationsteknologi och medier vid Mittuniversitetet i Sundsvall samt arbetar på FoU Västernorrland. rolf.dalin@miun.se
Eva Rönnbäck
är fi l. dr. i socialt arbete och chef på FoU Västernorrland.
eva.ronnback@y.komforb.se
Evelyn Khoo
är fi l. dr. och universitetslektor på Institutionen för socialt arbete vid Umeå universitet.