Individualiserat arbete

Temat individualiserat arbete har vi delat in i kategorierna 5.2.1 Planeringsboken, 5.2.2 Åldersintegrerat, 5.2.3 Barn med speciella behov och 5.2.4 Elitskola.

5.2.1 Planeringsboken

Lärare 1 säger: Lärarsituationen är tuff, man tar ju på sig att jobba individuellt med alla sina elever. Kraven på barnen ser olika ut, de får lära sig att det som är jättebra för elev A det nöjer vi oss kanske inte med för elev B, för vi menar att där finns det mer att ge. Därför ser planeringsböckerna olika ut och deras arbeten ser olika ut. Jag har nog aldrig under min lärargärning jobbat så individbaserat som

jag gör nu. Innan så kunde jag tänka att nu så ska vi jobba med detta och då planerade jag min lektion och sen jobbade barnen efter det. Medan nu tänker jag:

Nu ska jag ha en samling och presentera ett ämne eller ämnesområde och sen får vi se vad det blir. Utifrån det material som läraren har förberett tolkar eleverna det väldigt olika och det blir olika saker. Vi presenterar material som vi tycker är viktiga och som vi vet att de måste göra. Vi försöker få dem att spänna sin båge, individualiseringen kommer ju här, men det är väldigt olika hur det står i deras planeringsböcker. Även om ett barn är sjukt, så missar det inget, för det vet vad det ska göra och då kan jag hjälpa detsamtidigt som de andra gör andra saker. Detta fungerar ju tack vare den individuella planeringen.

Lärare 2 säger: Det som är det specifika för Montessori för att man ska kunna individualisera är att man måste ha 1000 checklistor, för det måste man eftersom alla inte gör samma sak så måste man bokföra hela tiden vem som har gjort vad.

Valfriheten gör att lusten blir större och det får man ju mer när man får välja själv vad man ska göra. Nu gör barnen sina arbetsuppgifter när som helst under veckan, efter vad som står i deras planeringsbok.

5.2.2 Åldersintegrerat

Lärare 1 säger: När man jobbar åldersintegrerat så ser ju till exempel barnen i tvåan vad barnen i trean gör och blir nyfikna och lär sig massor även om de själva inte jobbar med det just nu. Alla gör inte samma sak, men det är ett oerhört kunskapsinhämtande som sker även genom att barnen ser vad de andra arbetar med. Detta gör även att de vet vad som ska komma, ibland frågar de om de kan få börja med något som de vet ska komma senare och visst, det går bra, för jag kan ha en individuell genomgång om jag har tid och möjlighet. Montessorimaterialet ska vara gjort så att eleverna när som helst ska kunna använda det, det är det som är frihet. Men det kan också vara så att jag säger nej, eftersom färdigheten inte är befäst.

Lärare 2 säger: Montessoriföreningen har som policy att man ska ta emot 7-8 per årskurs så att man kan arbeta åldersblandat. Nu är det för många i årskurs 1, det går inte ihop sig eftersom vi har bara ett barn som går i årskurs 2, tillsammans med barnen i 2-5. Det är en sådan stor spridning och det är inte bra, men det har med den sociala gemenskapen att göra. Vi kan inte bara flytta över barn från en klass till en annan.

5.2.3 Barn med speciella behov

Lärare 1 säger: De elever som har läs- och skrivsvårigheter, dyslexi. I och med att resten då kanske klarar sig, de är inte beroende av mig så kan jag sitta med den här eleven i kanske 15-20 minuter. Det hade jag aldrig kunnat om eleverna inte varit vana vid att ta eget ansvar. Nu har jag jobbat som Montessorilärare i ungefär tio år och jag kan inte påstå att det är fler elever idag som har svårt med friheten.

Men vi har större grupper idag, så jag hinner inte ”mota Olle i tid”, så att säga.

Därför är kanske friheten svårare idag, sen har vi ju alla de här barnen med ADHD och sådana aspekter.

Lärare 2 säger: Barn med speciella behov kan inte välja, alla de här bokstavsbarnen till exempel, då får man som lärare bestämma att idag så är det tre saker som du har att göra eller kanske bara två saker att välja på. Då är det den friheten som de barnen har. Det kan hända att ibland får vi ta ut barn i personalrummet och då får de sitta där tillsammans med annan personal, för att inte påverka hela gruppen, för det behövs inte mycket förrän de andra hänger på.

5.2.4 Elitskola

Lärare 1 säger: Den enda nackdel som jag kan se är att vissa elever vill så mycket att jag som lärare får gå in och bromsa dem ibland. Faran är att det kan bli en elitskola.

Lärare 2 säger: En nackdel, fara, är att man inom Montessori kan bli för mycket kunskapsinriktad. Det kan jag se som en fara att de estetiska ämnena glöms bort, den faran finns. Men det har med mig som pedagog att göra, att jag inte får glömma den biten med barnens rörelsebehov och drama. Det har jag lagt in i undervisningen, så det finns. Men faran finns att det kan bli en elitskola om man inte är medveten om det. Det kräver en medvetenhet av oss som jobbar.

Observationerna visade många exempel på barn som jobbade självständigt med sin planeringsbok. Lärarnas inblandning bestod då enbart av att kolla och registrera att arbetet var korrekt utfört.

Läraren säger: Då skriver jag in att du har gjort det här, du kan gå vidare.

Barnens veckoplanering såg olika ut och de arbetade med olika saker, de elever som var klara med veckans planering, de sysselsatte sig genom att rita eller sköta sitt ansvarsområde.

Lärarna på båda skolorna hade individuell genomgång med elever som skulle börja på något nytt. Lärarna gav instruktioner för hur övningarna skulle utföras, därefter fick eleven själv tänka efter och prova sig fram. Efter en stund återkom läraren för att se hur arbetet gick och ge ytterliggare förklaringar om det behövdes. En elev som ville börja med ett nytt material, nekades att göra det innan läraren hade visat hur det skulle användas.

Läraren säger: Det här får ni inte använda förrän jag har visat det. Lägg tillbaka det.

Vi har ingen möjlighet att visa på situationer från klassrummen där vi kan säga att barn med speciella behov var inblandade, eftersom vi inte med säkerhet vet vilka dessa barn var. Under intervjuerna framkom dock att det fanns flera barn med särskilda behov i dessa klasser. Vid ett tillfälle fick ett barn gå ut och sätta sig i personalrummet tillsammans med en

”extralärare”.

Båda pedagogerna uttryckte att Montessoriskolan kunde bli för mycket kunskapsinriktad och att estetisk verksamhet får lite utrymme. Under våra observationer såg vi att det var först när barnen var färdiga med sitt arbete som de ägnade sig åt att rita. På den ena skolan sjöng de även under samlingen.