Individuella pensionssparanden

Precis som med livförsäkringarna finns det möjlighet att vid ett individuellt pensionssparande sätta in en förmånstagare, vilket stadgas i LIPS 4:4. Rätten begränsas däremot genom en hänvisning i paragrafen till IL 58:27. Denna begränsning innebär att ett dylikt förordnande endast kan ske till förmån för en make, sambo eller barn till försäkringstagaren, maken, eller sambon.

Har ett förordnande skett så leder det enligt LIPS 4:6, precis som vid liv- försäkringarna, till att dessa tillgångar inte ska ingå i kvarlåtenskapen. På samma sätt är det även här möjligt att förordnandet jämkas efter talan av make eller bröstarvinge enligt LIPS 4:7.

Möjligheten finns att göra dessa förordnanden oåterkalleliga, vilket framgår av LIPS 4:4, om detta görs gentemot förmånstagaren. Annars är huvudregeln att det går att göra ändringar precis som avseende testamenten.

Här är rätten att förfoga över sin kvarlåtenskap något mer begränsad än när det gäller livförsäkringarna, då kretsen av förmånstagare har begränsats. Ett förfo- gande genom denna typ av handlingar kan därför inte sägas ge samma frihet som ett testamente. En make och ett barn är dessutom de som har rätt till arvet enligt den legala arvsordningen. Små avsteg skulle däremot vara möjliga om ett gy- nnande av någon av de möjliga förmånstagarna önskas. Det krävs inget upp- fyllande av formkrav vilket inte ger samma garantier som ett testamente men

61

däremot finns som sagt möjligheten till jämkning om resultatet skulle bli oskäligt i förhållande till en bröstarvinge.

10.4 Fullmakter

10.4.1 Olika slag av fullmakter

En fullmakt ges av en fullmaktsgivare till en fullmäktig och ger sistnämnde rätt att rättshandla å fullmaktsgivarens räkning samt i dennes namn. Den fullmäktige kan efter de instruktioner som denne fått, ingå avtal för fullmaktsgivarens räk- ning i förhållande till tredje man. Det finns olika typer av fullmakter. En uppdragsfullmakt är den enklaste varianten, en osjälvständig sådan, och innebär endast att ett meddelande om detta förhållande lämnats från fullmaktsgivaren till fullmäktige. Självständiga fullmakter kräver istället att ett muntligt eller skrift- ligt meddelande lämnas från fullmaktsgivaren till tredje man alternativt att ett skriftligt fullmaktsdokument upprättas att användas av fullmäktige. En ställningsfullmakt är en fullmakt en anställd innehar på grund av sin ställning i exempelvis ett företag i relationen till sin arbetsgivare.137

10.4.2 Konsekvensen av fullmaktsgivarens död

I AvtL 2:21 stadgas den huvudregeln att en fullmakt får fortsatt giltighet även efter fullmaktsgivarens död. Avsteg från detta kan däremot göras om särskilda omständigheter kräver det. För att en fullmakt ska anses ha upphört krävs det att den återkallas på samma sätt eller ett mer ingripande sätt än den upprättades. Anledningen till fortsatt giltighet för fullmakten har ansetts vara att det skulle kunna vara till nytta för dödsboet. Skulle detta inte vara fallet borde det vara en sådan omständighet som förtar fullmakten dess fortsatta giltighet. Att fullmakten kan anses upphöra när särskilda omständigheter talar för det innebär däremot inte att den direkt upphör. En godtroende tredje man är fortfarande skyddad tills

137 _{Ramberg, Jan & Ramberg, Christina, Allmän avtalsrätt, 8 u., Norstedts Juridik AB,}

62

dess att denne får vetskap om dödsfallet och de omständigheter som talar för upphörandet, det vill säga de särskilda omständigheter som föranleder detta.138

Christina Ramberg hävdar att en fullmakt fortsätter att gälla efter fullmakts- givarens död om den avser en enstaka rättshandling men däremot inte om den gäller löpande sådana. För sistnämnda fall anses den istället upphöra när tredje man får kännedom alternativ kan antas ha fått kännedom om dödsfallet. Utöver detta ska fullmäktigen kunna vidta rättshandlingar för att skydda huvudmannen, dennes konkursbo eller dess arvingar efter denna tidpunkt.139

Detta rättsinstitut innebär att fullmäktige har vissa möjligheter att förfoga över den avlidnes kvarlåtenskap. På detta sätt skulle fullmakter kunna ses som ytter- ligare en möjlighet att förfoga över sin kvarlåtenskap för dödsfalls skull. Där- emot är det möjligt för dödsboet, som träder in i den avlidnes ställe enligt ÄB 18:1 att bringa den till upphörande. På så sätt kan de se till att detta sker när fullmäktigen inte agerar i enlighet med dess önskan. Av den anledningen blir fullmakten inte det mest effektiva sättet för en arvlåtare att förordna över sin kvarlåtenskap, men däremot en ytterligare möjlighet utan krav på samma form- krav som föreligger hos en testamentshandling. Dessutom kan det här i viss mån sägas vara en dispositionsmöjlighet som strider mot förbudet mot att använda sig av ombud vid de testamentariska förordnandena.

10.4.3 Rättegångsfullmakt

Enligt RB 12:1 kan en part i ett mål föra sin talan via ett ombud och denne ska då enligt RB 12:8 ges en fullmakt. På vilket sätt en sådan fullmakt ges kon- trolleras inte mer än att detta sker muntligen inför rätten alternativt att en skriftlig handling företes. Sker det genom skriftlig handling återfinns ett av testaments- kraven, nämligen att den ska vara egenhändigt undertecknad. När en part, den som utfärdat fullmakten sedan dör, innebär det inte att fullmakten upphör utan

138 _{Tiberg & Dotevall, s. 68-70.} 139 _{Ramberg, Ny Avtalslag, s. 44.}

63

enligt RB 12:19 fortsätter den att gälla. I stor utsträckning har ett rättegångs- ombud som är innehavare av en fullmakt möjlighet att företa de rättshandlingar som annars tillkommer parten själv. Bland annat kan käromål efterges samt förlikningar ingås.140 Genom den relativt breda befogenhet som ombudet har, kan denne inneha viss möjlighet att påverka egendom som tillhör den avlidne även efter dennes död. Denna rätt begränsas dock i hög grad av det faktum att ombudet förvänts tillvarata den nya huvudmannens intresse och denna är efter ett dödsfall dödsboet. Dessutom har den nya huvudmannen möjlighet att åter- kalla fullmakten. För att detta ska kunna kopplas till något slags förfogande för dödsfalls skull och ges relevans i sammanhanget, mer än att handlingen äger formell giltighet, krävs att den avlidne på något vis instruerat ombudet hur denne ska rättshandla. Annars kan det omöjligtvis sägas vara en disposition från den avlidnes sida. I och med att situationen där fullmakten tillämpas är en rätts- process inskränks förfogandemöjligheterna av naturliga skäl redan på denna grund.