Individuellt skrivna texter kring förväntningar

Samtidigt som det fanns krav och förväntningar på förskolläraren utmynnade det också i möjligheter att de relativt fritt kunde arbeta utifrån intentionerna i förskolans och förskoleklassens uppdrag. Detta redovisas närmare med föl- jande underrubriker: ”Krav och frihet”, ”Kollegors förväntningar” och ”Att förbereda barnet för framtida utmaningar”.

Krav och frihet

Det förskollärarna uttryckte kan ses som dubbelbottnat, då de beskrev att de upplevde att det ställdes stora krav på dem i rollen som förskollärare, samtidigt som det också fanns många möjligheter att påverka innehållet i verksamheten. En förskollärare beskrev det på följande sätt:

Faktorer jag kan påverka är hur många som helst bara jag vill se dem t ex viljan att se, lyssna, ta in, lära, både barnen, mig och mina kollegor och utifrån det skapa ett inspirerande lärande i en lika inspirerande och utmanande miljö. Ny- fikenhet och glädje är också viktiga ingredienser i lärandet både i min och bar- nens. Faktorer som går att påverka som t ex min lyhördhet för barnens behov och intresse likväl som min egen flexibilitet och fantasi för vad som går att genomföra.

Flera förskollärare riktade också sin uppmärksamhet mot att de upplevde att det fanns en frihet i dag att vara den unika individ man är ämnad att vara; det gäller såväl barn som vuxna. En förskollärare skrev i sin individuellt skrivna text:

Vi tillåts idag i större utsträckning att vara de individer vi väljer att vara. Men också vilka stora krav det ställer på mig och alla andra som individer. Det in- nebär att ha en egen medvetenhet, självkännedom och förmåga att vara objek- tiv i sin iakttagelse av vad som händer och sker och en styrka att stå för den jag är och mod att stå kvar och själv veta sina gränser.

Förskollärarna utgick från att det krävdes en självmedvetenhet och en god om- dömesförmåga att kunna bemöta och förhålla sig till det som förväntas i färs- kollärarollen, inte minst gällande kollegors förväntningar.

Kollegors förväntningar

Förskollärarna tycktes medvetna om att de med utgångspunkt från läroplanens intentioner hade huvudansvaret för att erbjuda barn en god pedagogisk verk- samhet i en stimulerande lärmiljö. Det uttalades även att förskollärarna kunde uppleva från kollegor som saknade pedagogisk utbildning att det förväntades av dem att de skulle ha kunskap om hur de ska arbeta för att nå styrdokumen- tens uppställda mål. En förskollärare illustrerade de förväntningar hon tyckte sig uppleva från andra kollegor genom att i sin text beskriva hur det var när hon började arbeta på sin nuvarande förskola: ”Jag kom som en sorts ängel

från himlen som skulle rädda allt från undergång.” Det var både förskoleche- fen och de nyblivna kollegorna som förväntade sig att hon som utbildad förs- kollärare skulle kunna hantera en relativt orolig barngrupp, samt iordning- ställa en pedagogisk miljö. Hon upplevde att alla hennes praktiska yrkeshand- lingar noga iakttogs och granskades av den närmsta omgivningen. En anled- ning till detta trodde hon själv var att det fanns stora förväntningar på att hon genom sin utbildning skulle ha både kunskap, kunnande och därmed en kapa- citet att hantera det som sågs som brister i den pedagogiska verksamheten. En annan förskollärare beskrev att hon såg de upplevda förväntningarna som en ”krydda” som bidrog till att det blev meningsfullt att arbeta.

Att förbereda barnet för framtida utmaningar

Flera förskollärare upplevde ett ansvar och en förväntan inför att förbereda barnet för livets ”framtida utmaningar”. Förskollärarna beskrev i sina texter att de upplevde att samhället hade genomgått en förändring jämfört med tidi- gare. De speglade de upplevda förändringarna mot värderingar de hade med sig ifrån sin barndom. De beskrev att barn idag föds in i ett samhälle präglat av flera frånvarande vuxna runt barnet, vilket bidrar till att en av förskollärar- nas uppgifter blir att vara närvarande och förbereda barnet för framtida utma- ningar. ”... för det är en lyxvara idag, en närvarande vuxen som är här i nuet och inte någon annanstans... vad håller på att hända?” Detta gör att förskollä- rarna i ännu högre grad än tidigare betonade vikten av att upprätthålla en ord- ning och struktur i verksamheten så att barn vet vad de har att förhålla sig till. De var också överens om att det ingår som en del i deras uppdrag att de med sitt förhållningssätt och praktiska handlande kan bidra till att förbereda barnet inför dess framtida utmaningar.

Det finns inte en utprövad metod eller ett förhållningssätt i hur förskollä- rarna kan göra detta. Det innebär heller inte att vissa saker kan förklaras för barn; de måste själva erfara och uppleva hur det är att rent kroppsligt vara i en uppkommen situation, vare sig det gäller ”det goda eller onda i livet”. Allt i livet är inte rättvist och förnuftigt; det bidrog till att en del av förskollärares bemötande förväntades handla om att visa på detta för barn, skrev förskollä- raren. Ett exempel som framkom i en skriven text kan vara att låta barnen ha sina konflikter i fred utan att förskolläraren ingriper för att tillrättalägga eller ordna upp situationen. Detta förhållningssätt fungerar så länge inte leken eller aktiviteten ”går helt överstyr”, skrev förskolläraren. Någon närmare konkret

beskrivning över vad det innebär att förbereda barnet inför dess framtida ut- maningar framkom dock inte i förskollärarnas individuellt skrivna texter. I ef- terföljande dialogseminariesamtal belystes det närmare med exempel på hur det kan gestaltas i förskollärarnas praktiska handlande.