ningar och kan även ses som något som bidrar till bildning. Jag har också visat på att denna läroprocess berör emotionella aspekter och att det kan vara nödvändigt att inkludera dessa i undervisningen för att kunna nå upp till detta bildningsideal. Avslutningsvis kan nämnas att det behövs forskning där t.ex. studenters upplevelse av och effekten av denna form av undervis- ning undersöks. Det vore också intressant att systematiskt studera vilka hållbarhetsmål socialpsykologistudenterna fokuserar på och hur de använ- der socialpsykologisk kunskap för att arbeta med dem och hur detta relate- rar till bildning.
Referenser
Bandura, A. (1997). Mechanism of moral disengagement in the exercise of moral agency. Journal of Personality and Social Psychology, 71(2), 364–374.
Bandura, A. (2002). Selective moral disengagement in the exercise of moral agency. Journal of Moral Education, 31(2), 101–119.
Bell, D.W. & Esses, V. M. (2002). Ambivalence and response amplifica- tion: A motivational perspective. Personality and Social Psychology
Bulletin, 28, 1143-1152.
Biesta, G. (2002). Bildung and modernity: The future of bildung in a world of difference. Studies in Philosophy and Education, 21, 343-351. Crawford, N. C. (2000). The passion for world politics. Propositions on
emotions and emotional relationships. International Security, 24(4), 116-156.
Cunningham, E.G.; Brandon, C.M. & Frydenberg, E. (2002). Enhancing coping resources in early adolescence through a school-based program teaching optimistic thinking skills. Anxiety, Stress, and Coping, 15(4), 369-381.
Davis, M.H. (1983). Measuring Individual Differences in Empathy: Evi- dence for a Multidimensional Approach. Journal of Personality and So-
cial Psychology, 44(1), 113-126.
Eisenberg, N. (2000). Emotion, regulation, and moral development. An-
42
Englund, T. (2008). The university as an encounter for deliberative com- munication. Creating cultural citizenship and professional responsibil- ity. Utbildning & Demokrati, 17(2), 97-114.
Feinberg, M. & Willer, R. (2011). Apocalypse soon? Dire messages reduce belief in global warming by contradicting just world beliefs. Psycholog-
ical Science, 22, 34–38.
Gillham, J. & Reivich, K. (2004). Cultivating optimism in childhood and adolescence. Annals of the American Academy of Political and Social
Science, 591, 146-163.
Gutman, A. (1987). Democratic education. Princeton: Princeton Univer- sity Press.
Hoggett, P. & Thompson, S. (2002). Toward a democracy of the emo- tions. Constellations, 9(1), 106-126.
Kahan, D.M.; Peters, E.; Wittlin, M.; Slovic, P.; Larrimore Ouellette, L.; Braman, D. & Mandel, G. (2012). The polarizing impact of science lit- eracy and numeracy on perceived climate change risks. Nature Climate
Change, 2, 732–735.
Karlsohn, T. (2018). Bildung, emotion, and thought. I S. S. E. Bengtsen & R. Barnett (Red.), The Thinking University: A Philosophical Examina-
tion of Thought and Higher Education (ss. 103-118). New York:
Springer Nature.
Larsen, J.T.; Hemenover, S.H.; Norris, C.J. & Cacioppo, J.T. (2003). Turning adversity to advantage: On the virtues of the coactivation of positive and negative emotions. I L.G. Aspinwall & U.M. Staudinger (Red.), A psychology of human strengths. Fundamental questions and
future directions for a positive psychology (ss. 211-226). Washington,
DC: American Psychological Association.
Lerner, M. J. (1980). The belief in a just world: A fundamental delusion. New York: Plenum.
Mouffe, C. (1995). Politics, democratic actions, and solidarity. Inquiry:
An Interdisciplinary Journal of Philosophy, 38, 99–108.
Mouffe, C. (2003). Politik och passioner – demokratins hörnstenar. Ord
43
Myers, D.G. (2018). Social psychology. New York: McGraw-Hill (Inter-national Edition).
Nussbaum, M.C. (1995). Känslans skärpa tankens inlevelse. Essäer om etik och politik. Stockholm: Symposion.
Nussbaum, M.C. (2001). Upheavals of thought. The Intelligence of Emo-
tions. Cambridge: Cambridge University Press.
Nussbaum, M. (2002). Education for citizenship in an era of global con- nection. Studies in Philosophy and Education, 21, 289-303.
Ojala, M. (2016). Facing anxiety in climate change education: From thera- peutic practice to hopeful transgressive learning. Canadian Journal of
Environmental Education, 21, 41-56.
Ojala, M. & Lidskog, R. (2011). What lies beneath the surface? A case study of citizens’ moral reasoning with regard to biodiversity. Environ-
mental Values, 20, 217–237.
Ojala, M. & Rikner, A. (2010). Att hantera det ambivalenta. Unga vuxnas
attityder och beteende gällande energieffektivisering i hemmet. Report
No. 66. Örebro, Örebro University: Centre for Urban and Regional Studies
Sevillano, V.; Aragonés, J. I. & Schultz, P.W. (2007). Perspective taking, environmental concern, and the moderating role of dispositional empa- thy. Environment and Behavior, 39(5), 685–705.
Sund, L. & Öhman, J. (2014). On the need to repoliticise environmental and sustainability education: rethinking the post-political consensus.
Environmental Education Research, 20(5), 639-659.
Sörlin, S. (2002). Cultivating the places of knowledge. Studies in Philoso-
phy and Education, 21, 377–388.
Tryggvason, Á. & Öhman, J. (2019). Deliberation and agonism. Two dif- ferent approaches to the political dimension of environmental and sus- tainability education. I K. Van Poeck, L. Östman & J. Öhman (Red.),
Sustainable Development Teaching. Ethical and Political Challenges
(ss. 115–124). Milton Park och New York: Routledge.
von Wright, M. (2002). Narrative imagination and taking the perspective of others. Studies in Philosophy and Education, 21, 407–416.
44
4. Sociologi, bildning och hållbar samhällsut-
veckling
Ylva Uggla, professor i sociologi
Bildning handlar bland annat om ”konsten att kreativt, kritiskt och ansva- rigt bryta olika tolkningar mot varandra” (Kristensson Uggla, 2012, s. 14). I omställningen till en hållbar samhällsutveckling är ett sådant förhållnings- sätt viktigt såväl i samhällsdebatten och samtal mellan människor, som i människors förhållningssätt till kunskap och lärande. I detta kapitel disku- teras, efter ett inledande avsnitt om bildningsbegreppet, akademin som en plats för bildning. Därefter diskuteras sociologins roll som bildningsämne och vad ämnet mer specifikt kan bidra med i omställningen till en hållbar samhällsutveckling. Ämnets potential ligger i detta sammanhang inte i att presentera konkreta lösningar på olika problem, utan om att kunna bidra med kunskap om samhällets organisering och praktiker samt med begrepp och perspektiv som kan vara till hjälp för reflektion över och samtal om ansvar, rådande normer och strukturer och annat som är av vikt för att kunna hantera samtida samhällsutmaningar.
Bildningsbegreppet
Vems ord läggs i våra munnar? Vems språk måste vi tala för att visa att vi tillhör världen och har rätt att göra anspråk på den? (Kiros, 2016, s. 97)
Det finns en paradox i bildningsbegreppet. Begreppet har en normativ di- mension som är svår att komma från; bildning utan innehåll och moralisk kompass saknar mening. Samtidigt innebär varje försök att formulera vilka kunskaper, förmågor eller egenskaper en bildad människa ska ha och vilka värden hon ska omfatta en bestämning utifrån som underminerar tanken om bildning som en fri, personlig mognadsprocess (Gustavsson, 2007, s. 10,15; Sörlin, 2019, s. 22 - 23). Begreppets positiva konnotationer och dess ofrånkomliga bestämning utifrån medför en värdeladdad distinktion mellan den ”bildade” och den ”obildade” som reser frågan om vem som har mak- ten att definiera det önskvärda (jfr. von Wright, 2007, s. 34).
Bildning är ett svårfångat begrepp, men på en övergripande nivå handlar olika försök till definitioner om en process där människan formas genom någon typ av möte eller konfrontation – med ett bildande kunskapsstoff, olika perspektiv, andra människor och kulturer, sig själv eller angelägna utmaningar. För att bildas, formas som människa, måste hon utsätta sig för