Vi kan i vår studie se att de svar vi fått in visar att överlämnande och mottagande personal i stort har samma uppfattning om vad som lämnas över när elever byter skola. Något överraskande är det att man ändå anger olika svar från överlämnande och mottagande personal. Ibland kan man se att de överlämnande anger att de alltid lämnar över viss dokumentation men att mottagande personal bara anser att de ibland/sällan eller inte alls tar emot samma dokumentation. Vi har tolkat detta som att formen för överlämnandet verkar ha varierat vid olika tillfällen. Vår slutsats blir att skillnaden mellan överlämnande lärares och mottagande lärares uppfattningar kan bero på att de inte deltagit vid samma överlämnande.
Det kan också bero på att det sett olika ut beroende på vilket mottagande arbetslag man arbetat i eller vilken överlämnande skola man kommer ifrån. Överlämningskonferenserna sker enskilt med de överlämnande skolorna var för sig och inte som en enda stor överlämning.
Enligt Hattie (2012) är det enskilt viktigaste för elevens utveckling är att lärare har samma syn på progression. Han lyfter även problem som kan uppstå när eleven byter skola och bytet skett med ett sommarlov emellan. Detta kan försvåra för eleven då den förmodligen avaktiverat en del kunskaper under ledigheten. Hattie anser att ett skolbyte underlättas om lärare är synkroniserade i fråga om elevens utmaningsnivåer och progression.
Hattie (2012) framhåller det som mycket viktigt att skolor har ett bra system för överlämning och pekar på hur viktigt det är att elevens tidigare prestationer och framsteg redovisas.
Håkansson och Sundberg (2012) menar att lärares bemötande av eleven och vilken grupplacering eleven får vid skolbyte är av stor betydelse för hur eleven lyckas. De lyfter också lärares samarbete som viktigt för att elever ska lyckas i sitt lärande. Ur denna aspekt framhåller vi överlämningen som mycket viktig och har svårt att förstå att det inte finns centralt utarbetade riktlinjer.
6.1.1 Dokumentationsformer
Skollagen (SFS 2010:800) anger att alla elever ska ha en IUP som också innehåller skriftliga omdömen. De flesta svaranden anger att dessa lämnas över helt enligt nationella styrdokument. I övrigt svarar man att de av oss föreslagna dokumentationsformerna samtliga är förekommande vid överlämningar. Detta innebär att vidden av olika dokument blir stor och att det för mottagande skola finns stor variation i elevens dokumentation. När vi tolkar den skillnaden att betyg inte sätts innan år fem.
Även skriftliga omdömen önskas och dessa ska enligt Skolverkets anvisningar fokusera på elevens kunskapsnivå och inte på personliga egenskaper. Några anger i övriga kommentarer att man vill att fokus ska ligga på elevens kunskapsnivå vid överlämningar; ”Jag är intresserad av kunskapsnivåer” (Bilaga 4). Man kan också här se att mottagande lärare kan tänka sig att ta emot portfolios som kunskapsunderlag medan överlämnande lärare mycket sällan överlämnar just portfolios. Portfolios är ofta knuten till de estetiska ämnena och kanske är denna lärarkategori större bland mottagande personal än bland överlämnande och att detta påverkar svaren som getts. Vi drar här också slutsatsen att denna fråga inte varit uppe till diskussion bland distriktets lärare eftersom svaren misstämmer.
Många anger åtgärdsprogrammen som en viktig dokumentationsform. Åtgärdsprogrammen är det enda av dessa dokument som kan vara aktuellt för att vara sekretessbelagt. Överlämnande lärare anger samtliga åtgärdsprogrammen som mycket viktiga medan mottagande personal sprider sina svar. Man kan ana att det skilda sättet att se på åtgärdsprogrammens betydelse kan bero på att verksamheterna är uppbyggda på olika sätt och att resurser till elever i olika åldrar ser olika ut i olika organisationer. Åtgärdsprogram skrivs inte heller för alla elever.
6.1.2 Informationens relevans
Vi kan se att de lägre åldrarnas pedagoger, bortsett kärnämnena svenska, matematik och engelske, värderar övriga ämnen som mer likvärdiga än vad de mottagande pedagogerna gör.
Detta kan bero på att lärare för de yngre eleverna oftast arbetar med klass och därigenom undervisar i fler ämnen. Pedagoger på mottagande skola undervisar som mest i fem ämnen (svenska- och SO-lärare). Vi antar att detta bidrar till sämre förståelse för kärnan i de ämnen man inte undervisar i. Man värderar dock kärnämnena högre i bägge svarskategorierna. Man kan fråga sig vad detta innebär i överlämnandet av eleven? Kan det vara så att information faller mellan stolarna som skulle kunna vara viktig för elevens fortsatta lärande? Kan detta leda till att mottagande pedagoger går miste om viktiga knytpunkter för att snabbare fånga upp elevens positiva sidor för att bygga vidare på dem? Samtidigt efterlyser lärare för de äldre eleverna just denna information som vår enkät visar att pedagoger för de yngre åldrarna faktiskt har.
Samtliga pedagoger anger muntlig information om eleven som viktig. Om det beror på att man kan prata mer informellt kring eleven som helhet säger tyvärr inte vår undersökning. I anknytning till detta kan man diskutera den sekretess som skolans personal har och hur den fungerar. Man kan fråga sig vad som egentligen tas upp som inte redovisas i form av de dokument som efterfrågas i vår enkät. Några av pedagogerna har under övrigt tagit upp att de anser att den muntliga informationen ibland liknar ”skvaller” (Bilaga 4) och att de anser den
för att det muntliga samtalet tenderar att ta upp mer personliga aspekter och att det är svårt att hålla sig neutral.
En mindre del av överlämnande personal anser inte att det är viktigt att överlämna information om elevens hemförhållande, medan en större andel av mottagande personal kan se vikten av denna information. Detta kan bero på att de mindre skolorna har närområdet som upptagningsområde och kanske därigenom en större kunskap om elevers hemförhållande.
Kanske kan det vara en dold kunskap som man inte tänker på i lika hög grad som man gör på mottagande skola där man blandar elevgrupper utan att ta hänsyn till adress. Aktuell forskning (Hattie, 2012) menar att det är viktigt för den engagerade läraren att ha kunskaper om eleven för att kunna hitta knytpunkter i undervisningen som engagerar eleven. Rätt använd kan denna kunskap alltså utgöra ett gott verktyg för en engagerad pedagog att skapa goda lärandesituationer, men vi menar att det här är extra viktigt att informationen som förs över är strukturerad så att den ändå inte blir alltför subjektiv. Detta kräver då att man i distriktet utarbetar en hållbar struktur som anger vilken information som ska överlämnas och gärna att rektorerna tillsammans med pedagoger utformar denna struktur eller ett förhållningssätt som fungerar i skoldistriktet samt anger den yrkesetik lärare har att ta hänsyn till.
Något som flera av de svarande angivit under övrigt (Bilaga 4) är att dokumentationsbördan som det ser ut nu är alltför för stor. Det är svårt att hinna med den omfattande dokumentation som används för att beskriva elevens kunskapsinhämtning. Vi kan i enkäten se att all föreslagen form av dokumentation faktiskt används för att överlämna och motta elevinformation och det väcker tankar kring huruvida alla former verkligen är nödvändiga för att ange det viktiga kring eleven? Kanske måste man börja se över vad som är mest viktigt och vilken form som bäst anger det som är viktigt att veta kring elevens lärandesituation för att möjliggöra en likvärdig och god start på den nya skolan. I skrivande stund har en begynnande debatt om dokumentationshysterin tagit fart som i framtiden med säkerhet kommer att påverka formerna för en överlämningssituation vid en övergång till annan skolenhet.
6.2 Under vilka former överförs information och dokumentation kring elever?
Något som oroar i de svar vi fått är att vi kan se att mottagande skola inte upplever den dokumentation och information de får som lika tillförlitlig som överlämnande personal anser att den är. Vi anser att detta är en viktig diskussionspunkt för distriktet. Vad är det som möjliggör denna upplevelse? Man lägger heller inte samma vikt vid vilken nytta den mottagande skolan har av överlämnande skolas uppgifter. Här bör man undersöka vidare vad det är som skapar denna avvikelse. Är det att eleverna förändras eller fokuserar de bägge svarsgrupperna på olika saker i sin dagliga verksamhet? Kanske bör en satsning på att föra samman verksamheterna till mer likartade former göras för att skapa en större samsyn kring arbetet med eleverna. Denna information ska, om formerna för den är rätt, underlätta för mottagande personal att anpassa undervisningen till elevens förutsättningar för att skapa en god lärandemiljö så snabbt och smärtfritt som möjligt. Som ovan nämnts efterlyser överlämnande pedagoger återkoppling från mottagande lärare om dokumentationens och informationens relevans för mottagande lärare. Om överlämningsformerna inte underlättar detta kan man fundera över om de verkligen fyller sin funktion? Man överlämnar idag information om alla elever och i stort sett alla pedagoger anser också att det är så det ska vara.
6.2.1 Former för överlämnandet
Vi kan börja med att konstatera att det finns en diskrepans i uppfattningen om var överlämnandekonferenser ska ske. Alla anger att den är förlagd till mottagande skola på vårterminen innan eleven lämnar skolan. Överlämnande personal önskar här att konferenser ska vara förlagd till avlämnande skola. Här kan man tänka att fördelen skulle vara att mottagande personal kan möta eleven i en för eleven naturlig lärandesituation som komplement till all skriftlig information eller till någon muntlig andrahandsversion av eleven.
De överlämnande lärarna har i fråga 20 (Bilaga 4) angett att de gärna vill ha återkoppling på hur de mottagande lärarna upplever att den information de gett fungerat. Detta tyder på att de är villiga att anpassa sin dokumentation efter mottagande lärares erfarenheter och önskemål.
Rätt använt har ledningen i distriktet goda möjligheter att ta till vara personalens erfarenheter och tillsammans med dem bygga upp en god struktur för överlämnande av elevinformation i en skola för alla. En planerad organisation för skolbyte och nya klassgrupperingar underlättas av en god och likvärdig struktur på samtliga involverade skolor. Då man under vårterminen ännu inte klassplacerat eleverna och därigenom inte ännu vet vilka som blir undervisande lärare och mentorer på mottagande skola bör man kanske ta till vara på personalens önskemål om återkoppling på hösten och utgå från denna viktiga utvärdering. Man kan också undra om rektorer har undersökt och tagit hänsyn till pedagogernas åsikt i frågan då vi i enkätsvaren kan se att önskemål om form och hur det faktiskt ser ut inte är med varandra överensstämmande?
6.2.2 Vilka deltar och vilka bör delta?
När vi tittar närmare på vilka som deltar och vilka som anses bör delta så kan vi se en skillnad mellan överlämnande och mottagande skola som är intressant. Mottagande skola anser i någon grad att elever och föräldrar borde närvara. Däremot anger de att de i stort sett aldrig gör detta. Vi tänker att detta har att göra med att mottagande skola arbetar med äldre elever och att man därmed strävar efter att elever ska klara fler saker själv.
Man kan även här hitta skillnader i vilka som anges som deltagare vid mötena i svaren från överlämnande och mottagande personal, vilket kan upplevas som märkligt då de deltar vis samma möten. Återigen kopplar vi detta till att strukturen för dessa möten, än mindre än för hur dokumentationen bör vara utformad, inte finns att hitta i något regelverk annat än att det hänvisas till respektive rektor att avgöra denna. Kanske krävs det en hel del för att ett skolområde där fem rektorer ska samarbeta kring detta kan komma fram till en föra alla berörda skolor enhetlig lösning?
Samtliga är överens om att specialpedagogernas roll är viktig och man kan också se att de alltid deltar. I övriga åsikter (Bilaga 4) går att läsa att det något år endast deltagit specialpedagoger/rektorer och inte mentorer/undervisande pedagoger deltagit vid (Bilaga 4) vid överlämningskonferensen. Detta oroar mycket då man kan befara att den informations som förs vidare i många fall består av andrahandsinformation om de elever specialpedagogerna inte träffar så ofta. Här kan man starkt ifrågasätta vad som är tanken med detta? Några svarande ifrågasätter också detta starkt i enkätens öppna fråga (Bilaga 4, fråga 20). De svarande anger enhetligt att det är lika viktigt att klasslärare/mentor deltar som att specialpedagoger deltar vid en överlämning. Man kan också fundera över hur mottagande undervisande personal får information om de elever denna ska undervisa?
Specialpedagogernas område är kanske mer koncentrerat till att handleda i de fall det finns någon form av problematik och undervisande ämneslärare efterlyser information som rör ren ämneskunskap. En tanke är att det kanske bör skapas möten under olika former för olika typer av informationsöverföring. När endast specialpedagoger möts för en överlämning, kanske mötet ska struktureras upp just efter information av specialpedagogisk karaktär?
6.2.3 Innehållet i överlämnandet
Den sociala kompetensen anses av alla viktig att överlämna och att motta. Dock anges av flera att den inte får anta former av skvallerliknande karaktär. Eftersom frågan väcks får man anta att detta faktiskt inträffar under överlämningarna och det i sig säger att en struktur kring det muntliga samtalet saknas. En fråga som väcks är om olika informationsöverföringar kräver olika former för möten mellan personal?
Information överförs genom att IUP och annan dokumentation oftast överlämnas till mottagande mentor via en ”röd pappersmapp/pärm”. Det är sedan mentors ansvar att vidare delge information om de olika ämnena till aktuell undervisande lärare. Man kan i de mottagande lärarnas svar utläsa att de upplever dessa mappar som alltför svåra att sovra i och att de lätt blir liggandes i en låda. Mappen överlämnas vid en konferens och ibland till viss del i digital form (Bilaga 3, fråga 15). Kommunen använder ett program för digital dokumentation som är gemensamt för kommunens alla distrikt. Detta verktyg har dock inte implementerats till fullo och man kan se att personalen anger olika svarsalternativ för hur systemet används idag. Man kan också se att många önskar att det används i större omfattning än i dagsläget och detta kommenteras också i den öppna fråga 20 (Bilaga 4). En undran om varför man inte använder det oftare väcks hos oss då vi kan se fördelar med den enhetlighet som programmet ger pedagoger och elever. Där finns också möjlighet för alla pedagoger som hanterar elever att se samlad information kring elevens kunskapsutveckling i aktuellt ämne.
En stor fördel med denna typ av samlad information är att den följer eleven och inte är knuten till aktuell pedagog. Den är också lika utformad för alla elever i kommunen och detta tror vi kan bidra stort till att likvärdigheten ökar i kommunens skolor.
I en fungerande struktur bör man fokusera till att dokumentation kring elever ska vara knuten till eleven för att den lätt ska kunna följa med denne vid ett aktuellt skolbyte. Kunskapen om elevens utveckling får inte vara knuten till en pedagog då dokumentationen lätt stannar hos aktuell lärare vid en elevflytt. Aktuell vetenskaplig forskning vill framhålla det formativa arbetet med elever som viktigt. För att mottagande pedagoger på ett snabbt och enkelt sätt ska kunna ta vid i ett framåtsyftande arbete med elevens kunskapsinhämtning är det en förutsättning att den dokumentation och information som följer eleven är lättillgänglig och tydligt utformad för att på bästa sätt underlätta för elever och pedagoger. Hattie (2012), Håkansson & Sundberg (2012) och Lundahl (2010) framhåller alla läraren som den enskilt viktigaste framgångsfaktorn för elevens lärande. Den engagerade och kunnige läraren är också den som gynnar elevens inlärning bäst. Utifrån detta perspektiv känns överlämningskonferenserna som än viktigare och en undran väcks om varför dessa inte struktureras från nationell till kommunal till distriktsnivå på samma sätt som det finns allmänna råd kring dokumentation och för vilka former som gäller vid utvecklingssamtal.
Ett problem i det skoldistrikt vi genomfört vår studie i är att enheterna är indelade i år 1-5 samt 6-9 och kunskapskraven enligt våra styrdokument anges för 1-3, 4-6 och 7-9. Detta gör tydligheten i överföringen av elevens kunskapsnivå än viktigare. Mottagande skola skall utifrån samlad dokumentation från de tidigare åldrarna redan efter en termin, ca 4 månader, sätta betyg och behöver då en god dokumentation och information om var varje elev befinner sig. Man kan anta att detta är anledningen till att mottagande lärare har ett fokus på kunskapsnivå medan överlämnande personal gärna vill delge helheten kring elever. Elevens tidigare lärandesituation tenderar till att överlämnas som en summativ sammanställning av resultat över behandlat centralt innehåll och uppnådda kunskapskrav. Utifrån denna information ska sedan mottagande lärare arbeta formativt för att utveckla lärandet så långt som möjligt. I ljuset av detta blir det ännu viktigare att pedagoger har en samsyn kring lärandesituationer på de olika enheterna.
I dagsläget används dokumentation som skollagen föreskriver (IUP med skriftliga omdömen och åtgärdsprogram) men också former som pedagogerna själva väljer. Detta gör att det kan se mycket olika ut beroende på vilken skolenhet informationen överlämnas från. Vi kan se att man i enkäten anger att all den föreslagna dokumentationsformen anges och mottas vilket får oss att fundera över om alla dokumentationsformer är nödvändiga. Och vad är det som styr vilken dokumentation som väljs? I en skola för alla som arbetar för en likvärdig utbildning bör det vara tydligt vilken dokumentation som ska arbetas med och i vilket syfte. Vad man använder i sin undervisningssituation bör sedan kunna varieras. Något som oroar är att finns relativt spridda åsikter om vad som är brukligt i ett förhållandevis litet skoldistrikt som det vi granskat. Även om man kan se att man tänker lika om mycket så visar svaren att man inte har utarbetat en gemensam syn på hur och vad en överlämning ska behandla. Man kan också av svaren avläsa att det hittills kunnat se olika ut olika år. Man kan misstänka att det har att göra med vilka som varit ansvariga för strukturen under olika tidpunkter. Något som alla svarande är överens om är att överlämning ska ske om alla elever och att det är viktigt klasslärare/mentor, rektor och specialpedagog ska delta. Eftersom det ibland sker överlämningar med endast vissa personalkategorier kan man dra slutsatsen att hänsyn inte tagits till pedagogernas åsikter i frågan eller att man inte efterfrågat deras åsikter angående detta.
6.3 Slutsats
Slutsatsen, utifrån vårt formulerade syfte, kan sammanfattas med att överlämnande och mottagande personal i stort är eniga om att IUP med skriftliga omdömen och åtgärdsprogram är dokumentationsformer som alltid används. Man är även överens om att muntlig information är viktig vid överlämningen. Det finns dock viss skillnad i synen på dokumentationens och informationens relevans mellan överlämnande och mottagande lärare.
Man uttrycker en önskan om en större tydlighet och bättre struktur för vad som ska följa eleven för att underlätta dennes lärandeprocess. Vi drar slutsatsen att distriktets pedagoger har elevers lärande som det primära för den dokumentation som överlämnas. Vi ser det som viktigt att med stöd av aktuell forskning överföra information och dokumentation som är knuten till eleven för att främja goda förutsättningar för fortsatt lärande för de elever som byter skola mellan år fem och sex i vårt skoldistrikt.
I formerna för överlämnandet finns fler skillnader bland de svar vi fått från överlämnande skolor och mottagande skola. Vi kan utifrån enkätsvaren göra tolkningen att överlämnande av information och dokumentation saknar en tydlig struktur. Det verkar som om strukturen för överlämningsproceduren förändras från år till år. Några anger att klasslärare/mentor, rektor och specialpedagog deltar och andra anger att endast rektorer och specialpedagoger deltar.
Man är eniga om att överlämningskonferenserna sker på mottagande skola men kan vara av
Man är eniga om att överlämningskonferenserna sker på mottagande skola men kan vara av