Undernäring & äldres näringsbehov
Peter Tegeling Gabriella Sjöberg
Dietiststuderande, Uppsala universitet Dietiststuderande, Uppsala universitet
Förändringar med stigande ålder
När vi blir äldre förändras vi fysiskt och även vår sociala omgivning kan förändras. Åldrande i sig är en process som inte går att stoppa och som leder till förändringar i hur kroppen fungerar. En av de viktigaste förändringarna som sker är att man förlorar muskelmassa. Vid 80 års ålder har man i genomsnitt förlorat 50 % av den muskelmassa som man hade i sina bästa dagar. Detta kan leda leda till en ökad sårbarhet och för många en minskad förmåga att klara sig själv och därmed ett behov av stöd i sin vardag. Allt från att klä på sig själv, till att äta på egen hand och att tugga på samma sätt som tidigare är saker som kan förändras med åldern. Med åldern kommer ofta också en förändrad social struktur. Ens nära och kära kanske försvinner och ens sociala kontakt- och skyddsnät förändras. För många innebär det en ökad risk för ensamhet och i förlängningen depression.
Undernäring - riskfaktorer
Behov av stöd i vardagen, ensamhet och depression är exempel på faktorer som kan leda till ökad risk för undernäring. Studier har även visat att om man lider av flera sjukdomar och om man dagligen tar fem eller fler olika mediciner så ökar risken att drabbas av undernäring. Medicineringen hjälper såklart människor att klara sina sjukdomar men ju fler mediciner man har desto större är risken att drabbas av biverkningar som kan påverka ens matintag. Bland annat genom att aptiten kan bli nedsatt eller att man drabbas av illamående.
Undernäring - vad kan det leda till?
Undernäring är ett allvarligt tillstånd som kan leda till allvarliga konsekvenser för den drabbade. Det leder bland annat till ökad risk att drabbas av andra sjukdomar, och man har i studier även sett att undernärda människor löper större risk att dö i förtid. Undernäring leder till att olika funktioner i kroppen blir sämre, bland annat att muskelstyrkan försämras när muskler försvinner, att sårläkning blir sämre till följd av att kroppen inte har tillräckliga mängder näringsämnen som kan hjälpa till att läka såret. Dessutom försämras immunförsvaret och även personens livskvalitet kan försämras i längden.
Äldre har ett förändrat näringsbehov
I och med minskningen av muskelmassa och fysisk aktivitet minskar oftast äldres energibehov. Men samtidigt ökar behovet av protein. Proteinintaget för friska äldre rekommenderas vara minst 1-1,2 gram protein per kilogram kroppsvikt och dag. Med sjukdom är behovet ytterligare förhöjt, 1,2-1,5 g protein/kg kroppsvikt och dag, och hos allvarligt sjuka samt individer med uttalad undernäring kan ett intag på 2,0 g protein/kg kroppsvikt och dag behövas. Detta till skillnad från behovet hos yngre friska personer som har ett behov på 0,8 g protein/kg kroppsvikt och dag. Med åldern och sjukdom minskar ofta aptiten, vilket är viktigt att ta hänsyn till. Då kan det vara bra bra att erbjuda mer proteinrik mat. I vissa fall kan det till och med vara bra att berika maten med extra protein i form av proteinpulver eller liknande. Om personen även tappat i vikt behöver maten även berikas med extra fett, då det ger mycket energi på liten volym. Man kan då t.ex. tillsätta grädde, olja eller smör där det passar.
43
Trycksår
För vissa sjukdomar och tillstånd är det extra viktigt med ett högt proteinintag, t.ex. vid trycksår. I studier har det setts att sårläkningen blir bättre med ett ökat proteinintag. Det är även viktigt att kosten innehåller tillräckligt med zink och c-vitamin, vilket en blandad och varierad kost som täcker energibehovet ofta gör men om individen äter mycket dåligt kan det behövas tillskott av dessa näringsämnen.
Kännetecken på undernäring
Det är viktigt för både individen och för vårdpersonal att tidigt känna igen tecken på undernäring så att man kan stoppa processen innan den har gått för långt. De förändringar som sker är oftast långsamma. T.ex. kan det vara att personen ofrivilligt gått ner i vikt. Många människor ser det ofta som något positivt att tappa i vikt. Men det bör inte ske på ett okontrollerat sätt. En 5-10 % stor ofrivillig viktförlust på tre månader kan vara ett tecken på undernäring. Ett sätt att fånga upp detta är att titta på om personens kläder sitter lösare än vad de tidigare gjort och att väga personen regelbundet för att följa viktförändring över tid. Även om man märker att personen äter mindre och har en sämre aptit än tidigare är kännetecken som är viktiga att lägga märke till.
Nutritionsscreening - fånga upp äldre i riskzonen för undernäring
För att fånga upp personer i riskzonen är nutritionsscreening ett viktigt verktyg. Riktlinjer från Socialstyrelsen anger att screening bör ske inom ett dygn från att den boende flyttar in. Sedan bör det även utföras vid behov, när man ser förändringar som kan vara tecken på risk för undernäring. Det man initialt ska titta på vid en screening är om personen ofrivilligt gått ner i vikt, vilket BMI personen har, eventuella sjukdomar och sjukdomsgrad och även hur personens näringsintag ser ut. Har personen några ätsvårigheter eller andra problem kopplat till näringsintaget. Ett ‘normalt’ BMI för äldre över 70 års ålder är 22-27 kg/m². Detta är alltså väsentligt mycket högre än vad som anses ‘normalt’ för yngre personer som man anger ett spann på 18.5 - 25 kg/m². Viktigt att tänka på är dock att ett högt BMI inte på något sätt är en garanti för att personen är välnärd. Även överviktiga kan ha förlorat mycket muskler vilket i många fall döljs av fett som ligger utanpå.
Ha dessa aspekter i åtanke:
• Ofrivillig viktnedgång
• Ätsvårigheter
• BMI <22 (>70 år)
Ofrivillig viktnedgång - vilka åtgärder kan sättas in?
Om man upptäcker att en person har tappat vikt ofrivilligt under kort tid, låt säga 3 kg på en månad. 3 kg låter inte mycket men kan vara ett tecken på undernäring eller vara en riskfaktor för undernäring. Det finns flera saker som man som vårdpersonal kan göra för att hjälpa personen att stoppa den ofrivilliga viktnedgången. Man kan börja med att informera personen och dess anhöriga om vikten av att äta tillräckligt och att äta bra mat, för att bibehålla muskelmassa och bidra till välmående. Man kan även hjälpa till genom att fråga om och erbjuda mat som personen tycker om. Men det är även viktigt att utreda varför problemen har uppstått genom att göra en nutritionsbedömning. Det kan även vara läge att rådfråga en dietist för att få råd och stöd för hur man kan hjälpa personen. För behandling av undernärda personer är det viktigt att flera olika personer inom vården hjälper varandra för att utreda, stödja och vårda personen. Allt från arbetsterapeuten som kan hjälpa personen att klara vardagen bättre på egen hand och därmed ge mer frihet att klara sig själv, till läkare och
44 dietist som utreder orsaker till undernäringen och ger behandling på olika sätt. Även logoped kan behövas för att utreda eventuella sväljsvårigheter. Och självklart även sjuksköterskor, undersköterskor och vårdbiträden på boendet som är de som finns närmast personen och är de som känner och tar hand om personen i vardagen på boendet.
Vätskebehov & uttorkning
Vatten är för många ett bortglömt näringsämne. Många vet inte hur stora mängder vatten kroppen behöver för att klara sig på bästa sätt. Generellt anges ett dagligt behov på 30-35 ml/ kg kroppsvikt och dag, något som för de allra flesta innebär ungefär 2 liter vätska om dagen. Vätskebehovet kan täckas både genom vätska från mat och genom vätska från dryck. Men vätskebehovet kan öka och minska beroende på olika faktorer, t.ex. vid hög temperatur och vid vissa sjukdomar. Uttorkning går att känna igen på olika sätt. Man ser bland annat att huden blir mindre elastisk och att urinen blir mer koncentrerat. Om färgen på urinen övergått från gult till brunt är personen uttorkad och behöver hjälp med uppvätskning. I den akuta fasen av uttorkning kan plötslig förvirring uppstå och personen kan verka nedstämd. Bristen på vätska i kroppen kan även leda till ett sänkt blodtryck.
Mat- & vätskeregistrering
Genom att göra en mat- och vätskeregistrering kan man vid behov utvärdera matintaget. Man kan genom en registrering ta reda på vad, hur mycket och när den boende äter. Genom att utvärdera registreringen kan man ta reda på om det behövs göras förändringar i personens matintag. Vilka tider personen äter och vilka livsmedel som personen äter kan också behöva justeras. Självklart ska förändringar ske i samråd med den boende i största möjliga mån.
Faktorer som kan öka matintaget
Maten är en central aspekt i livet på ett äldreboende. Dagarna är oftast strukturerade kring måltiderna och att de ska fungera så smidigt som möjligt. Det finns många aspekter att ta hänsyn till för att göra måltiden till en så positiv upplevelse som möjligt och på så sätt underlätta matintaget. En trevlig måltidsmiljö är viktigt för att matlusten ska infinna sig. Att äta i sällskap med andra boende har visat sig vara positivt för matintaget. Likaså att inte störa i måltiden genom att t.ex. påminna om mediciner. Många äldre kan dessutom behöva extra stöd vid måltiden. Och det gäller att individanpassa det stöd som behövs för att de boende ändå ska få känna att de klarar av så mycket som möjligt själva. T.ex. kan man behöva konsistensanpassa maten till personer som har tuggsvårigheter och/eller sväljsvårigheter. Om sväljsvårigheterna är av lättare karaktär räcker det oftast att dela maten i mindre bitar eller erbjuda lättuggad mat. I många fall leder sväljsvårigheter till att måltider tar längre tid att äta, vilket kan göra det vara svårt att få i sig lika stora portioner som tidigare. Därför är det viktigt att erbjuda mat som är energi- och proteinberikad. Hos personer med nedsatt aptit är i många fall tre måltider om dagen inte tillräckligt. De portioner de får i sig vid huvudmåltiderna kanske inte räcker till för att uppfylla de behov de har. Då kan det vara bra att istället erbjuda flera små måltider vid fler tillfällen jämnt fördelat över dagen. T.ex. genom näringstäta mellanmål mellan huvudmåltiderna som i sin tur också med fördel kan vara mindre i storlek, men energi- och proteinberikade.
Faktorer som kan minska matintaget
Det är självklart viktigt att erbjuda mat som de boende tycker om och accepterar. En framgångsfaktor kan vara att komma överens om menyerna i samråd med de boende. En aspekt av maten som kommer att bli viktigare att ta hänsyn till i framtiden när fler äldre med utländsk bakgrund flyttar in, är att kulturellt anpassa maten. Människor har en tendens att föredra mat som de känner igen sedan tidigare. Olika kulturer och traditioner kan påverka vad
45 och när människor äter. Och att erbjuda mat som de boende inte känner igen eller inte accepterar av andra anledningar kan leda till att de äter mindre. Värk och illasittande tandproteser är annat som kan påverka intaget via munnen negativt.
Slutligen, kom ihåg: Du som vårdpersonal kan göra skillnaden som gör skillnaden för de äldre!
Källhänvisning
Socialstyrelsen. (2011). Näring för god vård och omsorg: en vägledning för att förebygga och behandla undernäring. Stockholm: Socialstyrelsen.
Faxén Irving, G., Karlström, B., & Rothenberg, E. (2016). Geriatrisk nutrition (2., [rev.] uppl. ed.). Lund: Studentlitteratur.
46