Eftersom tiden för införandet redan är given, den 31 december 2023, så finns inget utrymme att skjuta på införandet. I kontexten att kraftigt bygga ut
117
insamlingssystem för köks-och livsmedelsavfall genom att göra det obligatoriskt för hushåll och verksamheter, är tiden för genomförande förhållandevis kort.
Många kommuner som idag har ett väl fungerade insamlingssystem har utvecklat det succesivt under lång tid.
För att möjliggöra införandet utan att bryta mot det nya regelverket, behöver Naturvårdsverkets föreskrifter tas fram i så pass god tid att de aktörer som behöver söka undantag eller tidsbegränsade dispenser hinner få beslut innan reglerna träder i kraft. Det behöver också finnas tid för informationsinsatser till både hushåll och verksamheter i olika branscher. Naturvårdsverket och tillsynsmyndigheter behöver också ta fram vägledningsmaterial för olika frågeställningar.
Både offentliga och privata aktörer behöver göra nya upphandlingar anpassade till de nya kraven på hantering, insamling och behandling. Dessutom kommer det krävas en del investeringar för att klara den nödvändiga kapacitetsuppbyggnaden för biologisk behandling och logistikinfrastruktur.
8.8 Slutsatser för konsekvensanalysen
8.8.1 Ökad materialåtervinning och biologisk behandling av livsmedels- och köksavfall
Förslagen för ökad utsortering och materialåtervinning av bioavfall innebär att livsmedels- och köksavfall styrs från förbränning med energiåtervinning till rötning eller kompostering så att även växtnäring kan nyttiggöras. Rötningsprocessen ger en biogödsel med kväve, fosfor, kalium, kalcium och magnesium i lösliga och växttillgängliga former. Det innebär att man kan minska behovet av mineralgödsel, vilket medför en energibesparing i form av minskad mängd fossila råvaror och energi som behövs för framställning av fossil mineralgödsel.
8.8.2 Betydande investeringar krävs för obligatorisk insamling av livsmedels- och köksavfall
Naturvårdsverket bedömer att utbyggnaden av insamlingssystem och
behandlingskapacitet för framförallt livsmedels- och köksavfallet kommer att kräva betydande investeringar. Investeringar behöver göras i alla led som hanterar
avfallet, aktören som producerar bioavfallet, aktörerna som samlar in det och de som behandlar avfallet. Naturvårdsverket bedömer att de aktörer som använder slutprodukterna berörs i mindre omfattning, och främst då genom att tillgången på biogödsel, biokol och biogas kommer att öka.
För avfallsproducenterna gäller det framförallt investeringar i system och utrustning för att åstadkomma en ändamålsenlig avfallshantering. För aktörerna inom avfallsinsamling krävs investeringar i kärl, hämtningsfordon eller
sorteringsanläggningar beroende på vilken lösning som väljs för hanteringen. För
118
aktörerna inom biologisk behandling krävs investeringar främst i höjd kapacitet för förbehandling, lagring och logistik. Även utbyggnad och uppförandet av nya behandlingsanläggningar kommer att behövas, särskilt i de regioner som idag källsorterar små mängder.
8.8.3 Kommunerna får ett utökat ansvar ANSVARET FÖR LIVSMEDELS- OCH KÖKSAVFALL
Förslaget om att kommunerna ska ha insamlingssystem för livsmedels- och köksavfall tillsammans med den förhållandevis nya tolkningen av kommunalt avfall, innebär att kommunerna behöver hantera större mängder och en större variation av separerat bioavfall än tidigare. Detta innebär en ökad arbetsbelastning och ökade kostnader för kommunerna.
Branschorganisationerna Svensk Handel, Dagligvaruhandeln och Visita har framfört att den mest resurseffektiva och miljömässigt bästa avfallshanteringen förutsätter att finnas en flexibilitet så att företagen även kan anlita privata aktörer.
Många verksamheter har under de senaste åren etablerat väl fungerande flöden av avfall och restprodukter som riskerar att brytas upp om möjligheten att anlita privata aktörer försvinner.
Naturvårdsverket har svårt att överblicka hur den förändrade ansvarsfördelningen kommer påverka ekonomin, utsortering, insamling, behandling samt kvaliteten på slutprodukten. Om frivalsutredningens förslag genomförs kan de aktörer som idag har valt privata aktörer fortsätta med det och riskerna som den ändrade
ansvarsfördelningen innebär kan undvikas. Naturvårdsverket anser att om nuvarande ansvarsfördelning ska ändras på annat sätt än vad som föreslås i Frivalsutredningen, behöver det utredas i särskild ordning och ett helhetsgrepp behöver tas för aktuella avfallsfraktioner.
ANSVARET FÖR TRÄDGÅRDS- OCH PARKAVFALL
Förslaget att kommunen ska tillhandahålla insamlingsplatser för trädgårds- och parkavfall bedöms inte innebära några väsentliga skillnader från idag.
Naturvårdsverket bedömer att konsekvenserna av att trädgårds- och parkavfall från exempelvis hotell, kursgårdar och golfklubbar i större utsträckning än tidigare klassificeras som kommunalt avfall i de flesta fall inte heller får några betydande konsekvenser för verksamhetsutövarna. Växtavfallet kan antingen komposteras på plats eller transporteras till kommunens insamlingsplatser.
Växtavfall från icke-offentliga gröna ytor, till exempel företagsparker som allmänheten inte har tillträde till, växtavfall från skötsel av vägren vid vägar och järnvägar eller liknande ska inte klassificeras som kommunalt avfall. Vägledningen från kommissionen om att denna typ av växtavfall inte ska rapporteras som
kommunalt avfall är tydlig. Naturvårdsverket föreslår att detta avfall beskrivs med
119
koden 02 01 07 avseende skogsbruksavfall. Naturvårdsverket bedömer att denna avgränsning innebär att rapporteringen av trädgårds- och parkavfall blir
ändamålsenlig och i linje med den EU gemensamma definitionen av kommunalt avfall.
8.8.4 Risken att obligatorisk insamling leder till försämrad kvalitet på slutprodukterna måste hanteras
Obligatorisk separat insamling av livsmedels- och köksavfall från hushåll och verksamheter kan medföra en viss risk att utsorterat livsmedels- och köksavfall i högre grad kan vara förorenat i införandefasen. Föroreningarna kan leda till avsättningsproblem för biogödseln, vilket motverkar hela syftet med regelverket.
För att hantera den här risken krävs ett aktivt kvalitetsarbete inklusive
kvalitetskontroller i insamlingsledet. Det måste kombineras med kvalitetshöjande åtgärder såsom information och vägledning till hushåll och verksamheter, vilket bedöms innebära ökade kostnader för kommunerna.
8.8.5 Inga stora förändringar i hanteringen inom livsmedelsindustrin
Många restflöden från livsmedelsindustrin är homogena och kan vara attraktiva för alternativ användning och en stor andel hanteras därför som biprodukter, vilket betyder att de inte är avfall. Av de restflöden som idag hanteras som avfall visar tillgänglig statistik att de generellt redan hanteras separat och materialåtervinns som högkvalitativa substrat för biologisk behandling genom rötning och produktion av biogas och biogödsel. Naturvårdsverket bedömer därför att skrivelsens förslag inte kommer att få några större konsekvenser för livsmedelsindustrins restflöden.
120