Informationskompetens och lagen

Även på lagstiftarhåll har det funnits en medvetenhet om de nyss berörda frågorna. Ett synsätt likartat det som redovisats

ovan förekom redan i SOU 1991:72 En kreativ studiemiljö:

Högskolebiblioteket som pedagogisk resurs. Där förslogs bl.a. att informationshantering skulle göras till ett av målen för högskolans utbildning. Kunskaper och färdigheter i att söka, hantera och kritiskt värdera information och litteratur borde ingå som mål för all utbildning. Högskolebiblioteket skulle ses som en pedagogisk resurs som medverkade med lärarna i undervisning, inlärning och examination. Utredningen ville se en ökad integration och ett mer utvecklat samarbete mellan högskolans lärare och biblioteken inom hela högskolan med en breddning av såväl lärarnas som bibliotekspersonalens kom- petens. Insatser skulle göras i personalutbildning och utveck- lingsarbete, bl.a. gemensamma projekt.

Högskolebiblioteket skulle arbeta utåtriktat och i nära kon- takt med företrädare för studenterna och de ansvariga för ut- bildningen inom högskolan. Man såg framför sig nya former för samarbete och utveckling av tjänster inom biblioteket.

I högskolelagens målparagraf, 1 kap. 9 §, föreskrivs i dag dels vad den grundläggande högskoleutbildningen ska ”ge”

studenterna, dels vad studenterna inom respektive utbildning ska ”utveckla”. I första stycket beskrivs generella förmågor. I andra stycket anknyts till det område som utbildningen avser.

”Den grundläggande högskoleutbildningen skall ge stu- denterna förmåga att göra självständiga och kritiska be- dömningar förmåga att självständigt urskilja, formulera och lösa problem, samt beredskap att möta förändringar i arbetslivet.

Inom det område som utbildningen avser skall studen- terna, utöver kunskaper och färdigheter, utveckla förmåga att söka och värdera kunskap på vetenskaplig nivå, följa kunskapsutvecklingen, och utbyta kunskaper även med personer utan specialkunskaper inom området.”

Lagen talar alltså om dels kunskaper och färdigheter, dels förmågor samt i ett fall om beredskap.

Målparagrafen hade tidigare följande lydelse:

”Den grundläggande högskoleutbildningen skall, utöver kunskaper och färdigheter, ge studenterna förmåga till självständig och kritisk bedömning, förmåga att självstän- digt lösa problem samt förmåga att följa kunskaps- utvecklingen, allt inom det område som utbildningen av- ser. Utbildningen bör också utveckla studenternas förmåga till informationsutbyte på vetenskaplig nivå.”

En jämförelse mellan tidigare och nu gällande lydelse ger vid handen att det främst är fyra områden som uppmärksammats av lagstiftaren (Prop 2001/02:15, s 87ff).

• Den tidigare skrivningen som innebar att studenten skulle ges förmåga att ”självständigt lösa problem” har komplet- terats med förmågorna att identifiera (i lagtexten ”ur- skilja”) och formulera problem. Det ansågs att den tradi-

tionella synen på studenten som enbart en problemlösare inte var tillräcklig.

• Det ansågs också viktigt att vara inriktad på att ständigt lära nytt och klara förändringar. Den högre utbildningen ska därför ge beredskap att möta förändringar utifrån änd- rade yttre villkor.

• I ett samhälle med stort informationsflöde är det viktigt att högskoleutbildningen ger studenterna fördjupad för- måga att själva söka information och att sedan också kunna värdera den.

• Slutligen lyftes även fram förmågan att kommunicera med personer utan specialkunskaper inom ett område.

I lagstiftningen ligger ett krav på det enskilda lärosätet att möjliggöra för den student som genomgår grundläggande hög- skoleutbildning att bli informationskompetent. I propositio- nen anges att målen ”bör återspeglas i undervisning och exa- mination” (Prop 2001/02:15, s 89). Det sägs också att genom- förandet bör beaktas i Högskoleverkets kvalitetsbedömningar. Det måste tolkas som att implementeringen är viktig för det enskilda lärosätet.

Propositionen till 2002 års lagändring bygger på SOU 2001:13. Där talas bl.a. om ”… det fundamentalt viktiga i att som student och som lärare vara förtrogen med [informations- och kommunikationsteknik] för att kunna bruka det för peda- gogiska syften”.

Förarbetena är knapphändiga när det gäller frågan om informationskompetens. I syfte att få en bättre bild av det syn- sätt som låg bakom betänkandet har genomförts en intervju med ensamutredaren Anders Fransson (8 november 2004). Därvid framkom följande.

I utredningsuppdraget ingick att omforma portalparagra- fen. Termen informationskompetens förekommer varken

i lagtext eller i förarbetena men var välbekant för Frans- son som tidigare var rektor på högskolan i Borås (Biblio- tekarieutbildningen). Lagtexten ska vara så lite tidsbun- den som möjligt och inte kunna användas för särintressen. Formuleringen söka och värdera kan sammanfattas som informationskompetens. Det i lagtexten använda ordet ”kunskap” skulle kunna ersättas med ordet ”informa- tion”.

När det gäller de delar av målparagrafen som avser för- måga att identifiera och formulera problem samt att kom- municera med andra än kolleger vägde näringslivets syn- punkter tungt. För nyanställda gäller inte bara kravet att kunna lösa problem. Det är också viktigt att kunna iden- tifiera och formulera problem. Man måste kunna hänga med i utvecklingen och ta initiativ för att utveckla sin kunskap t.ex. genom att delta i seminarier, ingå i nätverk, fånga upp det som finns att lära via databaser, fackpress etc., delta i möten samt genomgå kompetensutveckling. Att lära sig informationssökning ska ingå i utbildningen. Formuleringen av målparagrafen är avsedd att påverka arbetsformerna. Lärarna bör vara restriktiva med att välja ut och ge studenterna material. Möjligheterna till egen sökning av information bör utnyttjas. Det är viktigt att regelbundet träna informationskompetens. Det kan an- nars finnas en risk att lärarna anser att studenten behöver behärska informationssökning först i samband med uppsatsskrivande. Det ger emellertid för lite träning om det enbart kommer in i detta sammanhang.

Informationskompetens kan inte frikopplas från ämnet/ utbildningen. Den ska inte reduceras till en fråga om kur- ser i informationssökning utan innebära det som man som student måste behärska för att klara sina studier.

Ofta beslutas hur examinationen ska genomföras innan kursens mål och undervisningsformer. Detta medför att såväl kursens mål och undervisningsformer styrs av examinationen.

Det är alltför vanligt inom undervisningen att bibliotek- arier inte tas i anspråk, att de ställs åt sidan. En utveck- ling av informationskompetensen kräver ett samarbete mellan enskilda bibliotekarier och enskilda lärare. Det är viktigt att bibliotekarierna finns med även i planering och examination.

Hur kan man då maka ihop lärare och bibliotekarier? Eld- själar har en stor betydelse, men samverkan måste även forma- liseras, t.ex. genom den högskolepedagogiska utvecklingen/ utbildningen där även bibliotekarier är självklara deltagare och medverkande. Det är viktigt att skapa mötesplatser. Istället för att skriva att kurser och seminarier är för lärare kan man skriva att de är för pedagogiska resurspersoner.