Regeringens förslag: Den som bedriver verksamhet som omfattas av lagen om elektronisk kommunikation ska på begäran tillhandahålla en myndighet information som behövs för att säkerställa en effektiv användning och ändamålsenlig förvaltning av radiofrekvenser, samt för utvärdering av sådan framtida utveckling av nät och tjänster som kan påverka de grossisttjänster som gjorts tillgängliga för konkurren-ter. En operatör som har betydande inflytande på en grossistmarknad ska på begäran tillhandahålla en myndighet redovisningsuppgifter om de slutkundsmarknader som är förknippade med grossistmarknaden.
Den som bedriver verksamhet som omfattas av lagen är skyldig att på begäran tillhandahålla en myndighet upplysningar och handlingar som behövs för att upprätta en detaljerad förteckning över typ, tillgänglighet och geografisk belägenhet i fråga om sådan egendom eller annat som, enligt förpliktelse under vissa närmare angivna förut-sättningar, kan tillhandahållas för samlokalisering eller andra möjlig-heter till gemensamt utnyttjande.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med rege-ringens förslag. I promemorian föreslogs också att den som bedriver verksamhet enligt lagen ska tillhandahålla tillsynsmyndigheten upp-lysningar och handlingar som behövs för kontroll av ett faktiskt och effektivt utnyttjande av radiofrekvenser och nummer. I fråga om skyldigheten att lämna upplysningar och handlingar för en detaljerad förteckning över egendom som avses i 4 kap. 14 § LEK föreslogs att förteckningen i fråga ska avse sådan egendom som utnyttjas gemensamt enligt den nu föreslagna 4 kap. 13 a §.
Remissinstanserna: PTS tillstyrker förslagen. Beträffande skyldig-heten att lämna upplysningar och handlingar för en detaljerad förteckning över egendom som avses i 4 kap. 14 § har myndigheten endast påpekat att promemorians förslag inte kommer att kunna fylla avsedd funktion om bestämmelsen riktar sig mot operatörer, eftersom dessa i princip aldrig äger fastighetsnät. Konkurrensverket och Hi3G Access AB stöder förslaget om inhämtande av upplysningar och handlingar som behövs för
145 kontroll av ett faktiskt och effektivt utnyttjande av radiofrekvenser och
nummer. Konkurrensverket tillstyrker vidare förslaget avseende tillhandahållande av redovisningsuppgifter om de slutkundsmarknader som är förknippade med grossistmarknaden. Tele2 Sverige AB avstyrker förslaget till den del det avser information som behövs för att säkerställa en effektiv användning och ändamålsenlig förvaltning av radio-frekvenser, och utvärdering av sådan framtida utveckling av nät och tjänster som kan påverka de grossisttjänster som gjorts tillgängliga för konkurrenter. Företaget menar vidare att skyldigheten att lämna upplysningar för kontroll av ett faktiskt och effektivt utnyttjande av radiofrekvenser inte bör gälla för sådant frekvensutrymme som tilldelats efter ett urvalsförfarande enligt 3 kap. 8 § LEK. Kammarrätten i Stockholm har lämnat vissa redaktionella synpunkter på lagtexten.
Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 5.1 i ramdirektivet ska medlemsstaterna säkerställa att företag som tillhandahåller elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster tillhandahåller all den information, även ekonomisk information, som är nödvändig för att de nationella regleringsmyndigheterna ska kunna säkerställa att bestämmel-serna i det eller de beslut som fattas i enlighet med ramdirektivet och särdirektiven följs. De nationella regleringsmyndigheterna ska särskilt ha befogenheter att kräva att företagen lämnar in information om framtida utveckling i nät och tjänster som kan påverka de grossisttjänster som de tillhandahåller konkurrenter. Företag med betydande marknadsinflytande på grossistmarknader kan också anmodas att lämna in redovisnings-uppgifter om de slutkundsmarknader som är förbundna med de aktuella grossistmarknaderna.
Företagen ska på begäran tillhandahålla sådan information snabbt och enligt den tidsram och med den detaljeringsgrad som den nationella regleringsmyndigheten kräver. Den information som den nationella regleringsmyndigheten begär ska stå i proportion till genomförandet av uppgiften.
Som anges i förarbetena till LEK (prop. 2002/03:110 s. 285) inskränks denna till synes fullständiga rätt till information genom regleringen i artikel 11 i auktorisationsdirektivet. I princip kan auktorisationsdirek-tivets reglering sägas specificera vad som är nödvändig information enligt ramdirektivets reglering. I artikel 11.1 första stycket i auktorisa-tionsdirektivet finns en uppräkning av vilka uppgifter den nationella regleringsmyndigheten får kräva att företagen tillhandahåller.
Direktivet har ändrats på så sätt att regleringsmyndigheten även får kräva in uppgifter som krävs för den allmänna auktorisationen, nyttjan-derätterna eller de särskilda skyldigheterna och som står i proportion till syftet och är sakligt motiverade för
1. systematisk kontroll eller kontroll i enskilda fall, av att skyldigheter eller villkor har uppfyllts avseende faktiskt och effektivt utnyttjande av radiofrekvenser och nummer,
2. skyddande av en effektiv användning och säkerställande av en ändamålsenlig förvaltning av radiofrekvenser, och
3. utvärdering av sådan framtida utveckling av nät och tjänster som kan påverka de grossisttjänster som gjorts tillgängliga för konkurrenter.
I fråga om punkt 1 ovan följer det av artikel 10.4 i auktorisationsdirek-tivet att det är möjligt att omedelbart vitesförelägga någon att lämna
146 dessa uppgifter. Villkor om faktiskt och effektivt utnyttjande av
radio-frekvenser och nummer kan uppställas med stöd av 3 kap. 11 § 9 och 3 kap. 21 § 2 LEK. Enligt 7 kap. 3 § första stycket 3 och andra stycket kan den som bedriver verksamhet enligt lagen föreläggas vid vite att lämna ut de uppgifter som behövs för att kontrollera att villkoren följs.
Till skillnad från vad som föreslås i promemorian behövs därför ingen ändring i lagen för att denna del av direktivet ska vara genomförd.
I övrigt finns det allmänna bestämmelser om uppgiftsskyldighet i 8 kap. 1 § LEK. Punkterna 2 och 3 i uppräkningen ovan bör därför föras in i den paragrafen. Detsamma bör gälla den i artikel 5.1 i ramdirektivet särskilt angivna skyldigheten för en operatör som har betydande inflytande på en grossistmarknad att på begäran tillhandahålla en myndighet redovisningsuppgifter om de slutkundsmarknader som är förknippade med grossistmarknaden.
Av artikel 12.4 i ramdirektivet följer att medlemsstaterna ska säker-ställa att de behöriga myndigheterna kan kräva att företag tillhandahåller viss nödvändig information om myndigheterna begär det. Detta för att myndigheterna tillsammans med de nationella regleringsmyndigheterna ska kunna utarbeta en detaljerad förteckning över typ, tillgänglighet och geografisk belägenhet vad avser de installationer som avses i artikel 12.1 och göra denna förteckning tillgänglig för berörda parter. Installationerna som där anges är faciliteter och egendom – bl.a. byggnader, kablar, master, antenner, torn, ledningar, kanalisation, inspektionsbrunnar och kopplingsskåp – som ett företag installerat med stöd av nyttjanderätt eller liknande eller efter expropriation. Artikel 12.1 har ändrats och före-skriver numera att regleringsmyndigheten ska kunna ålägga gemensamt utnyttjande av den angivna faciliteterna och egendomen. Ändringen föranleder inga justeringar i LEK eftersom 4 kap. 14 § redan överens-stämmer med den ändrade artikeln. De företag som berörs av artikel 12.4 i ramdirektivet är sålunda operatörer som får förpliktas att tillhandahålla samlokalisering eller andra möjligheter till gemensamt utnyttjande under de närmare förutsättningar som anges i 4 kap.14 § LEK. Mot bakgrund av att det är PTS som har befogenhet att besluta om samlokalisering och gemensamt utnyttjande enligt artikel 12 är PTS att betrakta som en sådan nationell behörig myndighet som avses i artikel 12.4. Artikeln bör därför genomföras på så sätt att PTS ges rätt att kräva in upplysningar och handlingar som behövs för att upprätta förteckningen i fråga. För korrekt genomförande fordras att bestämmelsen utformas på så sätt att den gäller information om all egendom eller annat som skulle kunna användas för samlokalisering eller motsvarande.
12 Internationell roaming
Regeringens förslag: Tillsynsmyndigheten ges möjlighet att meddela förelägganden och förbud mot den som inte följer reglerna i EU-förordningen om internationell roaming.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
147 Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller
lämnar det utan invändning.
Skälen för förslaget: Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 717/2007 av den 27 juni 2007 om roaming i allmänna mobiltelefonnät i gemenskapen och om ändring av direktiv 2002/21/EG trädde i kraft den 30 juni 2007. Roamingförordningen är bindande och direkt tillämplig i medlemsstaterna. I artikel 9 anges att medlemsstaterna ska fastställa regler om effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner för överträdelser av förordningens bestämmelser samt vidta de åtgärder som krävs för att se till att sanktionerna tillämpas.
Regler om sanktioner har införts i 7 kap. 3 a § lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation (LEK). Enligt den paragrafen får tillsyns-myndigheten meddela de förelägganden och förbud som behövs för att förordningens regler om prisnivåer och informationsplikt vid tillhanda-hållande av roamingtjänster för rösttelefoni ska följas.
Roamingförordningens tillämpningsområde har nyligen utvidgats till att även avse sms och datatrafik.3 Skyldigheterna avser prisnivåer, informationsplikt och tekniska egenskaper när man tillhandahåller dessa roamingtjänster. Dessutom har det införts vissa bestämmelser om prissättning av olika tjänster. Förordningens rubrik har även ändrats.
De kompletterande sanktionsregler som behövs med anledning av ändringarna i roamingförordningen skulle ha anmälts till Europeiska kommissionen senast den 30 mars 2010. Mot denna bakgrund bör 7 kap.
3 a § LEK ändras så snart som möjligt så att tillsynsmyndigheten kan meddela förelägganden och förbud vid vite inom hela roamingförord-ningens tillämpningsområde.
13 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Regeringens förslag: De nya bestämmelserna ska träda i kraft den 1 juli 2011.
Icke teknik- eller tjänsteneutrala villkor i tillstånd att använda radio-sändare, som beviljats före ikraftträdandet och som inte skulle kunna meddelas efter ikraftträdandet med stöd av de nya bestämmelserna, ska upphöra att gälla den 25 maj 2016.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Telenor Sverige AB har anfört att det bör anges att de nya bestämmelserna om vad avtal ska innehålla bör tillämpas så, att anpassningar av avtalen till dessa bestämmelser inte ska anses utgöra en sådan villkorsändring som enligt 5 kap. 16 § LEK kräver särskild underrättelse och som ger abonnenten möjlighet att säga upp avtalet utan kostnad, avgift eller annan förpliktelse. Telia Sonera AB anser att
3 Se Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 544/2009 av den 18 juni 2009 om ändring i förordning (EG) nr 717/2007 av den 27 juni 2007 om roaming i allmänna mobiltelefonnät i gemenskapen och om ändring av direktiv 2002/21/EG (Celex 32009RL0544).
148 regleringen av avtalstider endast bör gälla för avtal som ingås efter
ikraftträdandet.
Skälen för regeringens förslag Ikraftträdande
I ändringsdirektiven anges att de föreskrifter som krävs för att följa direktiven ska tillämpas från och med den 26 maj 2011. De lagregler som behövs med anledning av ändringarna i den s.k. roamingförordningen, se avsnitt 12, skulle ha börjat tillämpas senast den 30 mars 2010. Mot denna bakgrund är det angeläget att det nya regelverket börjar tillämpas så snart som möjligt. De nya bestämmelserna bör träda i kraft den 1 juli 2011.
Villkor i tillstånd att använda radiosändare
I artikel 9a i ramdirektivet har det införts bestämmelser om översyn av villkor i tillstånd att använda radiosändare som inte är teknik- och tjänsteneutrala. Av punkt 2 i artikeln följer att medlemsstaterna är skyldiga att från och med den 26 maj 2016 vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att de nya bestämmelserna om möjligheten att meddela icke teknik- och tjänsteneutrala villkor i tillstånd att använda radiosändare tillämpas på alla tillstånd som gällde den 25 maj 2011. Det bör därför införas en övergångsbestämmelse om att de tillståndsvillkor för användande av radiosändare som beviljats före ikraftträdandet och som inte skulle kunna meddelas efter ikraftträdandet, ska upphöra att gälla den 26 maj 2016.
Övriga frågor
Vissa av förslagen i lagrådsremissen avser bestämmelser som ger upphov till civilrättsliga rättigheter och skyldigheter. Hit hör bestämmelserna om vad avtal ska innehålla och hur långa avtalsperioder som är tillåtna samt skyldigheten att betala skadestånd vid dröjsmål med överlämnande eller aktivering av nummer eller vid missbruk av överlämnande av nummer. I dessa fall följer av allmänna regler att nya bestämmelser inte är tillämp-liga på rättigheter och skyldigheter som har uppkommit före ikraft-trädandet. Detta gäller oavsett om det uttrycks i en övergångsbe-stämmelse eller inte. Det behövs alltså inte någon särskild reglering av detta.
Inte heller i övrigt finns det behov av övergångsbestämmelser.
149
14 Konsekvenser
Inledning
I lagrådsremissen lämnas huvudsakligen förslag som genomför änd-ringarna av de EU-direktiv som ligger till grund för regleringen av marknader för elektronisk kommunikation.
Ett större antal ändringar föreslås i lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation (LEK). Vidare föreslås en ändring i marknadsförings-lagen (2008:486). Dessutom föreslås en ändring i LEK med anledning av genomförande av en bestämmelse i EU-förordningen om internationell roaming och en ändring på förslag från Post- och telestyrelsen (PTS) om amatörradio.
De som berörs av förslagen är främst företag som tillhandahåller elektroniska kommunikationstjänster och de som använder sådana tjänster. Eftersom flertalet i Sverige använder telefoni och Internet berörs därmed nästan alla medborgare, företag och andra organisationer av de föreslagna ändringarna.
Nedan redovisas närmare de konsekvenser av förslagen som bedöms vara mer betydande.
Användning av radiosändare
I fråga om tillstånd att använda radiosändare förtydligas i denna lagråds-remiss att huvudprincipen ska vara att tillstånden ska vara teknik- och tjänsteneutrala. Tillståndsvillkoren ska inte i samma utsträckning som tidigare kunna peka ut vilka elektroniska kommunikationstjänster eller tekniker som får användas.
Principen om teknik- och tjänsteneutralitet borgar för att radio-frekvenser, som kan sägas vara en begränsad naturresurs, används så effektivt som möjligt. Detta eftersom marknadens efterfrågan i högre grad tillåts styra hur frekvenserna används. Typiskt sett har tillstånds-havare störst kunskap om marknadens efterfrågan på tjänster som kräver användning av bl.a. radiofrekvenser. Den effektivare användningen kan bidra till ökad ekonomisk tillväxt och därmed potentiellt ökad sysselsätt-ning.
SMP-beslutsprocessen m.m.
Det föreslås ändringar i LEK så att proceduren för s.k. SMP-beslut (beslut om företag med betydande marknadsinflytande, Significant Market Power) ska göras inom bestämda tidsintervall; normalt tre år.
Hittills har dessa beslut fattats ungefär vart sjätte år. För tillsynsmyndig-heten kan ändringen innebära att befintliga resurser måste omfördelas och att ytterligare resurser behöver tillföras för att tidsfristerna ska kunna hållas. På längre sikt kan emellertid arbetet med SMP-besluten förväntas minska i omfattning då en utvecklad konkurrens kan antas minska behovet av sektorspecifik reglering. PTS fattade t.ex. SMP-beslut rörande 16 olika tjänstemarknader när denna möjlighet infördes i lagen under åren 2003–2006. Under följande analysperiod, 2008–2010, har
150 PTS genomfört analyser av totalt tolv sådana marknader. Europeiska
kommissionen (kommissionen) identifierade i sin första särskilda rekommendation vid införandet av regleringen 18 marknader som aktuella för förhandsreglering (2003/311/EG). I den nu gällande rekommendationen (2007/879/EG) har kommissionen minskat antalet sådana marknader till sju.
Införandet av treårsintervall för SMP-analyser utgör den tyngsta posten bland PTS kostnadsökningar med anledning av de nu föreslagna lagändringarna. Regeln om treårsintervall för SMP-analyser står uppskattningsvis för mer än 75 procent av myndighetens totala kostnads-ökning. Denna ökning är inte av engångskaraktär. PTS räknar med ett fortlöpande behov av ytterligare sju årsarbetskrafter för att kunna fatta beslut med en tätare frekvens och för att delta i fler rättsprocesser som en följd av de tätare förekommande besluten.
Treårsfristen för SMP-beslut kan troligen på motsvarande sätt väntas innebära en viss ökad belastning också för Förvaltningsrätten i Stockholm och Kammarrätten i Stockholm i form av tätare över-klaganden. För närvarande är det emellertid inte möjligt att med närmare precision uppskatta i vilken utsträckning domstolarna kan komma att påverkas. Detta är nämligen beroende av en rad faktorer, bl.a. hur de nya besluten utformas i förhållande till tidigare beslut, kommissionens rekommendationer, teknik- och marknadsutvecklingen samt, för det fall operatörerna väljer att överklaga, om överklagandena avser myndig-hetens beslut i sin helhet eller endast delvis.
Vad avser marknaden – och främst de företag som berörs av besluten – bedöms tätare översyner leda till en mer aktuell och därmed mer ända-målsenlig reglering. Detta kommer vara positivt för utvecklingen av konkurrens. Sammantaget för företagen som grupp bör effekten av detta bli positiv då den konkurrens som främjas ger incitament till förbättringar och effektiviseringar. En mer ändamålsenlig reglering leder till effektivare marknader vilket i slutändan är positivt för slutkunderna i form av lägre priser och ett förbättrat utbud av tjänster.
När PTS lämnar information och samråder inom EU ska också det nya organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommuni-kation (Berec) involveras. Detta kan antas leda till en ökad harmonise-ring av regelverkets tillämpning inom EU, vilket ökar möjligheten för berörda företag att ta långsiktiga investeringsbeslut till nytta för konsumenter och andra slutanvändare av elektroniska kommunikations-tjänster. Det är positivt för den ekonomiska tillväxten och därmed för bl.a. sysselsättningen. Det samma gäller förslaget om ett nytt, särskilt samrådsförfarande när kommissionen hyser allvarliga tvivel beträffande förslag till skyldighetsbeslut från PTS. Det samrådsförfarandet kan på samma sätt antas leda till att åläggande av konkurrensfrämjande skyldig-heter blir mer harmoniserat inom EU.
Tillträde och andra skyldigheter
Ett antal ändringar föreslås i fråga om samtrafik och andra typer av skyldigheter. Det handlar i stor utsträckning om att förtydliga bestämmelser mot bakgrund av de uppdaterade direktiven.
Föränd-151 ringarna bedöms öka lagens tydlighet vilket leder till rättssäkerhet och
förutsägbarhet i rättstillämpningen. Förslagen i denna del väntas inte medföra några ökade kostnader för Sveriges Domstolar.
Bestämmelsen om s.k. funktionell separation uppdateras i huvudsak så att skyldigheten kan åläggas för alla typer av nät och inte, som för närvarande, enbart för det metallbaserade accessnätet. Vidgningen av bestämmelsens tillämpningsområde gör bestämmelsen mer teknikneutral och anpassar den därmed till teknikutvecklingen. Som utvecklats i förarbetena till den gällande bestämmelsen om funktionell separation (prop. 2007/08:73 s. 34 f) uppstår det både engångskostnader och löpande kostnader för det separerade företaget. Från en samhälls-ekonomisk utgångspunkt har dock åtgärden bedömts kunna vara positiv – i de fall en analys visar att den är befogad – då konkurrerande företag och slutkunder gynnas. Det finns ingen anledning att göra en annan bedömning när möjligheten att använda skyldigheten utökas till att gälla fler nät. Med anledning av att Förvaltningsrätten i Stockholm i sitt remissvar påtalat att förslaget i denna del kan komma att innebära ytter-ligare belastning för de allmänna förvaltningsdomstolarna kan framhållas att tillämpning av bestämmelsen om funktionell separation är aktuell endast då det föreligger synnerliga skäl och då som en engångsåtgärd.
Sammantaget innebär detta att förslaget i denna del inte väntas innebära några kostnadsökningar för Sveriges Domstolar.
Det föreslås vidare en bestämmelse om att PTS ska ges möjlighet att förplikta om ett gemensamt utnyttjande av ledningar för elektronisk kommunikation inuti byggnader. Möjligheten gäller under förutsättning att duplicering av infrastrukturen skulle bli olönsam eller fysiskt ogenomförbar. Kretsen som kan komma att träffas av en skyldighet omfattar inte bara operatörer utan även andra ägare till ledningar i byggnader. Bestämmelsen tar i första hand sikte på att de kundunika anslutningarna till enskilda hushåll eller företag i accessnätet utgör en s.k. flaskhalsresurs. Möjligheten att på något sätt få tillträde till ett sådant nät är ofta en förutsättning för fungerande konkurrens om slutkunderna, vilket kan förklaras med att det kan vara omöjligt av såväl ekonomiska som praktiska skäl att anlägga parallell infrastruktur inne i byggnader.
Syftet med regeln är alltså att främja konkurrensen. Troligen kan regeln i första hand väntas fylla en förebyggande funktion genom att avtal mellan bredbandsoperatörer och fastighetsägare får färre inslag av exklusivitet, dvs. villkor som på olika sätt begränsar andra operatörers möjligheter att
Syftet med regeln är alltså att främja konkurrensen. Troligen kan regeln i första hand väntas fylla en förebyggande funktion genom att avtal mellan bredbandsoperatörer och fastighetsägare får färre inslag av exklusivitet, dvs. villkor som på olika sätt begränsar andra operatörers möjligheter att