En inkluderande undervisning

Under vår observationsperiod uppmärksammade vi att kursledarna flertalet gånger tog upp begrepp som har betydelse i utvecklingen av en inkluderande undervisning där begrepp såsom toleranspedagogik, normkritisk pedagogik och jämställdhet presenterades. Vi uppmärksammade däremot att dessa begrepp endast togs upp och förklarades på ett allmänt och ytligt sätt och att det saknades en mer utförlig beskrivning av begreppens funktion och dess faktiska innebörd. Inte heller fick kursdeltagarna ta del av några konkreta exempel på vilken

allmän information menar vi att det riskerar att bli svårt för kursdeltagarna att förstå hur de själva ska kunna applicera dessa begrepp i sin egen undervisning i framtiden.

För att ta reda på om våra observationer stämde överens med hur kursdeltagarna uppfattade detta genomförde vi informella samtal med ett antal kursdeltagare. Vi ställde frågan om kursdeltagarna efter avslutad föreläsning om inkluderande undervisning upplevde att de har fått ökad kunskap om hur du de kan förhålla sig till normkritisk pedagogik i sin egen undervisning i framtiden. Utifrån de informella samtal som genomfördes framkom det en viss osäkerhet av flertal kursdeltagare kring frågan om de ansåg sig fått verktyg för hur de kan förhålla sig till normkritisk pedagogik i undervisning. Detta bekräftar till viss del våra observationer och vi tolkar därför detta på sådant vis att det för kursdeltagarna kan finnas en viss upplevd svårighet och begränsning i att applicera och arbeta med begrepp som toleranspedagogik, normkritisk pedagogik och jämställdhet i egen undervisning när begreppen inte tydliggjorts genom konkreta exempel eller genom diskussion.

Vi vill lyfta fram detta exempel eftersom ett av kursmålen med hela kursen är att kursdeltagarna ska kunna analysera undervisning och lärande i ljuset av normkritik, vilket vi genom våra informella samtal med kursdeltagare fått indikation på att kursmålet inte är fullständigt uppnått. Vi är medvetna om att det kan finnas andra faktorer såsom intresse och uppmärksamhet på föreläsningen som spelar roll, men en av faktorerna är trots detta sättet kursledarna förmedlar begreppen på under undervisningen. Detta kopplas återigen till stor del till vad Bramstedt & Darj (2010) menar på är avgörande för möjligheten att kunna utveckla normkritisk pedagogik i undervisning där det är viktigt att förstå det som en kontinuerlig process och inte något som en tillför eller tar hänsyn till under ett tillfälle. När begreppen enbart beskrivs med ren information och inte diskuteras, sätts in olika perspektiv eller problematiseras visar det sig finnas svårigheter med att förstå vilket agerande och förhållningssätt som bör relateras till begreppet. Detta leder oss in på en annan situation som uppstod under våra observationer där kursdeltagarna fick möjlighet att diskutera innebörden av inkluderande undervisning och hur en som undervisare bör förhålla sig till detta. I relation till detta uttryckte en kursledare sig som citatet nedan lyder:

Man ska inte vara normbrytande bara för att. Det bör finnas ett tydligt syfte till varför man är det. Att vara normbrytande och kreativ kan ske verbalt och fysiskt beroende på hur vi förhåller och uttrycker oss i olika situationer. (Uttalande av kursledare. 2019-03-27).

Kursledaren vill genom sitt uttalande förmedla att det bör finnas ett syfte till varför en i undervisning är normbrytande och att en som undervisare kan utmana normer genom att uttrycka sig och förhålla sig på olika sätt. I diskussion med en kursdeltagare instämmer däremot kursledaren på att det ibland kan vara bättre att följa den struktur och de normer som finns i undervisningsrummet och vara “tråkig” för att upprätthålla ordningen. I detta exempel visas hur kursledare kan ge missvisande signaler i fråga om att skapa en inkluderande undervisning. Vi menar att kursledaren i denna situation hade kunnat förmedla innebörden av att vara normbrytande och arbeta för en inkluderande undervisning i syfte att bidra till att samtliga i undervisningsrummet behandlas med lika värde (Kalonaityté, 2014). Med detta vill vi belysa det engagemang och den reflektion som krävs kring hur en som undervisare kan förhålla sig i undervisning samt på vilka sätt en kan arbeta med att inkludera samtliga kursdeltagare. Budskapet som ges från kursledare kan anses vara ledord som kursdeltagarna i framtiden kan ta med sig i sin egen undervisning och därför bör kursledare lyfta fram och förmedla betydelsen av en inkluderande undervisning.

Under en av kursens föreläsningar förekom en diskussion om omedvetna normer som finns inom utbildningskontexter, inte bara kring kön utan även andra faktorer som kan bidra till eller försvåra möjligheten till lärande. Kursledaren förmedlade i relation till dessa diskussioner att möjligheten för en person att identifiera sig med en grupp har visat sig ha effekter för lärandet. Kursledaren beskrev att det inte handlar om att individen i fråga inte har den intellektuella förmågan utan att det snarare är möjligheten som ges till en individ som påverkar lärandet. Under ett av undervisningsmomenten fick kursdeltagarna diskutera olika lärstrategier; en diskussion med syfte att öppna upp, förstå och problematisera lärandet och hur en kan hitta strategier för att underlätta inlärningen och undervisningen för samtliga studenter. Detta för att få ökad förståelse för att alla lär sig på olika sätt samt få ökad kunskap kring hur en kan bemöta de flesta studenter med diverse svårigheter och hinder. När lärandeprocesser skapas behövs normativa föreställningar ifrågasättas och genom att låta kursdeltagarna diskutera lärarens roll och lärstrategier skapades utrymme för kursledaren att förmedla betydelsen av detta till kursdeltagarna. Kursledaren förmedlade att det handlar om att som undervisare kritiskt ifrågasätta och bryta föreställningen om att alla lär sig på ett sätt genom att uppmärksamma på vilka sätt en undervisare kan bidra med att inkludera samtliga i undervisningen (Bramstedt &

6.2 Strävan mot en undervisning där jämställdhet mellan kvinnor och män