Inledande anmärkningar

(384) I enlighet med artikel 8.4 i grundförordningen innefattade granskningen av den subventionerade importens inverkan på unionstillverkarna en bedömning av alla

relevanta ekonomiska förhållanden som hade betydelse för unionstillverkarnas tillstånd från 2006 till undersökningsperiodens slut.

(385) De makroekonomiska inslagen (produktion, kapacitet, kapacitetsutnyttjande, försäljningsvolym, marknadsandel, tillväxt och de utjämningsbara subventionernas storlek) bedömdes för unionens sammanlagda tillverkning, på grundval av information som lämnats av Cepifine.

(386) Analysen av de mikroekonomiska inslagen (genomsnittliga enhetspriser, sysselsättning, löner, produktivitet, lager, lönsamhet, kassaflöde, investeringar, räntabilitet och kapitalanskaffningsförmåga) omfattade unionstillverkarna och gjordes på grundval av kontrollerade uppgifter från dessa.

(387) Det hävdades att skadebedömningen inte omfattade samtliga skadeindikatorer för klagandena och för unionsindustrin som en helhet på ett sammanhängande och heltäckande sätt. Parterna ansåg att slutsatserna om väsentlig skada skulle bli annorlunda om indikatorer såsom marknadsandel skulle fastställas på klagandenas nivå.

(388) För det första ska det noteras att dessa parters kommentarer verkar ha grundats på indikatorer som beräknats från andra datauppsättningar och andra upplysningar än dem som fastställdes under undersökningen och som det redogörs för nedan. Dessa slutsatser är följaktligen faktamässigt felaktiga och således irrelevanta.

(389) För det andra har kommissionen som praxis att bedöma makroekonomiska faktorer för att ange den skada som unionsindustrin vållats som helhet, vilket förklaras ovan. I den nuvarande undersökningen fastställdes unionsindustrin som de unionstillverkare som står för unionens totala produktion (se skäl 372 ovan), oavsett om tillverkarna stödde klagomålet eller har samarbetat i undersökningen.

(390) Mikroekonomiska faktorer analyseras på nivån för representativa unionstillverkare, oavsett om de stöder klagomålet eller inte. De representativa tillverkarna stod för 58 % av unionens produktion. Ingen av de andra unionstillverkarna har hävdat att kommissionens slutsatser om mikroekonomiska faktorer skulle vara otillförlitliga eller dåligt underbyggda. Det finns därför ingen anledning att ifrågasätta de slutsatser som baseras på den information som endast lämnats av de representativa unionstillverkarna.

(391) Det hävdades att en av de fyra representativa tillverkarna inte samarbetade fullt ut eftersom den påstods vara närstående en annan tillverkare i Europeiska unionen som inte samarbetade i undersökningen. Företagen påstods vara närstående till följd av ett övergångsavtal som ingåtts vid tidpunkten för den samarbetsvilliga unionstillverkarens förvärv av den andra tillverkarens affärssegment av bestruket finpapper. Det påstods att den samarbetsvilliga unionstillverkaren genom detta övergångsavtal kontrollerar några av de pappersbruk som den delvis förvärvade tillverkaren fortfarande hade kvar i sin ägo. För att bestyrka sitt påstående hänvisade den exporterande tillverkaren till kommissionens beslut²³ efter att vid tidpunkten för förvärvet ha prövat om

23 Kommissionens beslut av den 31 oktober 2008 om att inte göra invändningar mot en anmäld koncentration (Ärende COMP/M.5283 – Sappi/M-real) i enlighet med rådets förordning (EEG)

transaktionen var att betrakta som ett förvärv i den mening som avses i rådets förordning (EG) nr 139/2004 om kontroll av företagskoncentrationer.

(392) Undersökningen bekräftade å andra sidan att EU-tillverkaren i fråga bara hade ett mycket litet antal aktier och att antalet låg under det tröskelvärde som fastställs i artikel 143 i förordning (EEG) nr 2454/93.²⁴ Vidare uppvisade inte de övergångsavtal som det hänvisades till något samband mellan förtagen som sträckte sig längre än en normal affärsförbindelse mellan köpare och säljare. Syftet med villkoren i övergångsavtalen är att ombesörja försäljningen av bestruket papper under en övergångsperiod och enligt dessa villkor har unionstillverkaren endast uppgifter som är jämförbara med en försäljningsagent under övergångsperioden. I sina reviderade konsoliderade räkenskaper och i sitt svar på frågeformuläret redovisade företaget provisionsinkomst från sitt arbete som agent för de berörda pappersbruken.

Unionstillverkaren uppgav inget ägande och därmed inga kostnader för dessa pappersbruk.

(393) Enligt kommissionens ovannämnda beslut ansågs transaktionen mellan företagen vara ett förvärv som unionstillverkaren hade gjort av en del av det andra företagets verksamhet, inte som ett uppköp av företaget som sådant. I beslutet sägs inte att företagen bör betraktas som en enhet efter förvärvet och framför allt har företagen inget gemensamt samriskföretag. Det konstateras också att det geografiska område som granskats i ovannämnda beslut är EES – inte EU. Det bör också noteras att kommissionen i sitt beslut inte analyserade förbindelsen mellan de ifrågavarande företagen i den mening som avses i artikel 143 i i förordning (EEG) nr 2454/93²⁵. (394) Med hänsyn till ovanstående ansågs de båda företagen vara icke- närstående i den

mening som avses i artikel 143 i förordning (EEG) nr 2454/93 och således samarbetade unionstillverkaren till fullo i undersökningen.

(395) I analysen av mikroekonomiska indikatorer uteslöts informationen om de pappersbruk som förvärvats av ovannämnda unionstillverkare för alla granskade år för att få en fullt jämförbar trend för åren.

(396) Den exporterande tillverkaren hävdade också att varje bolag som ingår i unionstillverkarnas koncerner borde ha besvarat ett separat frågeformulär eftersom de är separata juridiska enheter.

(397) När det gäller den berörda unionstillverkaren ansågs det att det var tillräckligt med ett enda frågeformulär för ett meningsfullt svar och en lämplig analys av skadeaspekterna.

I svaret lämnades närmare bestämt en detaljerad uppdelning av informationen om varje enskilt pappersbruk, och alla nödvändiga uppgifter om samtliga närstående företag/försäljare av den likadana produkten kunde kontrolleras under kontrollbesöken.

24 Kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 253, 11.10.1993, s. 1).

25 Kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 253, 11.10.1993,

(398) I en senare inlaga hävdade den exporterande tillverkaren också att samma företag inte hade samarbetat fullt ut, eftersom företaget hade lämnat in sitt svar på frågeformuläret på en icke-existerande enhets vägnar och att företagets reviderade räkenskaper inte återspeglade de uppgifter som lämnats i svaret på frågeformuläret. De slutsatser som dras i föregående skäl är relevanta också i detta avseende.