”Jag hör och glömmer. Jag ser och kommer ihåg. Jag gör och förstår.”
-Kinesiskt ordspråk-
En av daghemmets nyckeluppgifter är att främja utvecklingen av barnens sociala kompetens.
Barn som deltar i småbarnspedagogik kommer under hela dagen i kontakt med andra barn och vuxna. Barn behöver utveckla sociala och emotionella färdigheter för att kunna ta kontakt med andra barn, för att kommunicera och samspela, för att skaffa vänner och för att fungera i olika gruppkonstellationer (Löwenborg & Palm, 2019).
Barn utvecklas, lär sig, och tillägnar sig kunskap i sociala sammanhang tillsammans med andra genom att öva, observera och imitera (Brown, 2017; Marjamäki, Kosonen, Törrönen
& Hannukkala, 2015; Säljö, 2011b). Drama är en väg till barns kunskap, utveckling och lärande (Brown, 2017; Heggstad, 2014; Joronen & Häkämies, 2010) och det är en social arbetsform som bygger på barns lek (Heggstad, 2014; Hägglund & Fredin, 2011). Tidigare forskning (Goldstein & Lerner, 2018; Karaolis, 2020; Remziye, Çolak Feride & Betul, 2019) visar på att drama är en stödjande metod för utvecklingen av barns sociala och emotionella färdigheter. För att utveckling ska ske behöver läraren arbeta med drama på ett målmedvetet sätt (Hendy &
Toon, 2001).
Idén till denna studie kommer från min egen erfarenhet av dramapedagogik. Jag har alltid varit intresserad av drama och jag njuter av att dramatisera tillsammans med barn. Jag gläds över att se hur lustfyllt och naturligt de uttrycker sig. Under mina år som lärare inom småbarnspedagogik har jag prövat mig fram till hur jag kan använda mig av drama som ett pedagogiskt medel i undervisningen. Jag har reflekterat över hur det påverkar barngruppen och hur det stöder barnens sociala förmågor och färdigheter.
Därför är det av intresse att i min studie undersöka hur andra lärare inom småbarnspedagogik uppfattar dramapedagogik som medel för att utveckla barns sociala kompetens. En annan orsak till val av forskningsområde är att tidigare forskning, som berör fenomenet drama och dramapedagogik, har tenderat att fokusera på något annat, som till exempel drama i skolan, processdrama, lärare-i-roll, dramaterapi och teater.
I Grunderna för planen för småbarnspedagogik 2018 lyfts de kroppsliga uttrycksformerna drama, teater och dans fram som en del av verksamheten för att främja barns
lärande, sociala färdigheter och positiva självbild samt för att utveckla leken (Utbildningsstyrelsen, 2018). I kvalitetsutvärderingen från det Nationella centret för utbildningsutvärdering (NCU) framgår det att de estetiska uttryckssätten inte längre förekommer dagligen inom den småbarnspedagogiska verksamheten. Det rapporteras att drama och teater erbjuds en gång per månad eller mer sällan (Repo, Paananen, Eskelinen, Mattila, Lerkkanen, Gammelgård, Ulvinen, Marjanen, Kivistö & Hjelt, 2020). En orsak till de estetiska uttryckssättens frånvaro kan vara att utbildningen för lärare inom småbarnspedagogik har minskat på antal studiepoäng inom de mångsidiga uttryckssätten, hävdar Pakanen (2020).
Enligt Heggstad (2014) har lärares syn på drama en betydelse för vilken status uttrycksformen får inom verksamheten och hur den uppfattas av barnen. Genom att observera barns dramatiska lek förstår man betydelsen av dramapedagogik inom småbarnspedagogiken, betonar Brown (2017). Med tanke på dramats frånvaro inom småbarnspedagogiken är det även av intresse att i min studie undersöka lärares uppfattningar och erfarenheter av dramapedagogik.
1.1. Syfte och forskningsfrågor
Syftet med denna studie är att undersöka lärares uppfattningar och erfarenheter av dramapedagogik som medel för att utveckla barns sociala kompetens. Med utgångspunkt i syftet har följande två forskningsfrågor formulerats:
1. Vilka uppfattningar och erfarenheter av dramapedagogik har lärare inom småbarnspedagogik?
2. Vilka uppfattningar och erfarenheter har lärare av att använda dramapedagogik som medel för att utveckla barns sociala kompetens?
Dramapedagogik kan användas på många olika sätt inom undervisningen och den kan ha många olika lärandesyften. Dramapedagogisk verksamhet ser också olika ut beroende på vilken åldersgrupp läraren undervisar i (Heggstad, 2014). Drama gynnar barns lärande och utveckling men barn i åldrarna tre till fem är som mest mottagliga för att lära med hjälp av drama (Brown, 2017). I tre- till femårsåldern börjar barnet utveckla färdigheter (kommunikation, föreställningsförmåga) som behövs i drama. Barnet börjar även engagera sig i sociodramatisk lek (imitera, samspela, rollek), vilket gör hen moget för olika former av drama (Brown, 2017).
För att avgränsa studien har jag valt att undersöka hur lärare använder sig av dramapedagogik
som medel i undervisningen för att utveckla social kompetens hos barn i åldrarna tre till fem år.
1.2. Centrala begrepp
Begreppet dramapedagogik utgår i denna studie från lärarens sätt att arbeta med drama som pedagogiskt medel i undervisningen (Rasmusson & Erberth, 2016). När jag skriver om lärare menar jag lärare inom småbarnspedagogik. Begreppet uppfattning betyder i denna text människans grundläggande förståelse av något och begreppet att uppfatta innebär att skapa mening (Uljens, 1989). Begreppet erfarenhet står för lärares kunskap om och färdighet i eller observation av dramapedagogik. Både drama och social kompetens är breda begrepp som kan tolkas olika och få olika innebörd beroende på vem som definierar begreppen. En definition av drama framgår i avhandlingens andra kapitel och begreppet social kompetens förtydligas i avhandlingens tredje kapitel.
1.3. Avhandlingens uppbyggnad
Avhandlingen omfattar sex kapitel. Inledningsvis beskrivs bakgrund till val av forskningsområde och avhandlingens syfte och forskningsfrågor. Kapitel två behandlar studiens teoretiska utgångspunkt som är det sociokulturella perspektivet och pragmatism.
Vidare beskrivs begreppet dramapedagogik och tidigare forskning samt områden som anknyter till begreppet. I det tredje kapitlet behandlas social kompetens och delområden som sociala och emotionella färdigheter. I kapitel fyra ingår studiens metodologiska val, forskningsansats, genomförande och det empiriska materialets analys och bearbetning. Kapitlet avslutas med en presentation av studiens kvalitetskriterier. I det femte kapitlet presenteras undersökningens resultat och svaret på forskningsfrågorna redovisas. Kapitel sex inleds med en metoddiskussion.
Vidare följer en diskussion om resultaten som diskuteras i relation till teorier och tidigare forskning. Avslutningsvis presenteras slutsatser och förslag till fortsatt forskning lyfts fram.