SAF, friheten och arbetsmoralismen
En ideologikritisk granskning av SAF
Den 29 mars 2001 lades Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) ned. Efter 99 år i arbetsgivarnas tjänst gick föreningen samman med Sveriges Industriförbund och bildade den nya organisationen Svenskt Näringsliv. Dessförinnan hade SAF under hela 1900-talet haft en betydelsefull roll i den svenska samhällsutveck-lingen. Enligt Håkan Lundgren, fd chef för SAF:s utvecklingsavdelning och le-damot av SAF:s ledningsgrupp, ”[…] har SAF varit en drivande kraft i opinions-bildningen för fri företagsamhet, marknadsekonomi och konkurrens”.1
Redan 1906 tilldelades SAF:s styrelse upp till 10 000 kronor om året till att bekämpa socialismen. I fullmäktigeprotokollet beskrevs hur det skulle gå till:
Detta kan ske genom att lämna understöd åt sådant av personer inom ar-betarklassen planlagt arbete, som går ut på att genom upplysning och mo-ralisk inverkan skapa en opinion inom arbetarnas egna led emot det soci-alistiska partiets frihetsfientliga politik.2
Friheten skulle värnas genom upplysning och moralisk inverkan. Viktig i sam-manhanget var alltså den opinionsbildande verksamheten. Till exempel har Nik-las Stenlås, i Den inre kretsen, belyst hur SAF under 1940-talet gick i täten för en omfattande hjälpaktion till den borgerliga pressens förmån,3 och Sven Ove Hansson och Anna-Lena Lodenius visar i Operation högervridning hur SAF systematiskt gått tillväga för att bearbeta opinionen under 1970- och 80-talen:
1969 startade SAF en offensiv för att påverka opinionsklimatet och där-med också samhällsutvecklingen i Sverige. Under snart tjugo år har denna kampanj utvecklats och förgrenats alltmer. Ansenliga penningsummor har spenderats på att skapa ett samhällsklimat som är förmånligt för närings-–––––––––
1 Håkan Lundgren, ”Organisationspolitiska dilemman och motstridiga mål”, i Arbetsgivarnas dilemma (2001) s 13.
2 Citerat efter Bernt Schiller, Storstrejken 1909 (1967) s 34.
3 Niklas Stenlås, Den inre kretsen (1998) s 103ff, 124-145.
livets ägarintressen och på att stödja de borgerliga partierna i valrörel-serna. Denna verksamhet har utformats så att den inte ska se ut som den samordnade kampanj den faktiskt är.4
Den första planen för samhällskontakt godkändes av SAF:s styrelse 1971. Stra-tegiplanen innehöll bland annat följande: ”Det gäller att åstadkomma en motvikt till det stora flödet av vänsterlitteratur i form av debattböcker och tidskriftsartik-lar.”5
Enligt Sven Ove Hansson utmärkte sig SAF:s opinionsbildning ”[…] genom ett strävsamt arbete för att på sikt förändra hela debattklimatet i samhället.”6 Fle-ra forskare menar att debattklimatet faktiskt också kommit att förändFle-ras. En av dessa är Björn Horgby:
Under 1970-talet var den socialdemokratiskt präglade ”jämlikhets”-diskursen så dominerande att även de borgerliga partierna anpassade sitt språkbruk eller lindade in sin kritik, så att ifrågasättandet av diskursen inte blev alltför öppen. [---] Under 1980-talet trängde moderaternas ny-liberala ”marknads”-diskurs igenom.7
Liksom Horgby menar sig Kristina Boréus, i Högervåg, kunna urskilja en för-skjutning åt höger i den offentliga debatten, vilket förknippas med att framför allt näringslivet, i kontakt med moderaterna, bedrivit en omfattande opinionsbil-dande verksamhet under 1970- och 1980-talen.8 Skiftet i debattklimatet belyses väl av den forne SAF-ordföranden Ulf Laurin:
Som vi alla vet – men ofta glömmer, minnet är kort – är det bara ett knappt decennium sedan ord som ”marknad”, ”mångfald”, ”valfrihet” och
”enskild äganderätt” betraktades med den största misstänksamhet i de flesta läger. Idag är det i stället den gamla svenska kolartron på överheten som ses med skepsis.9
SAF:s offensiv bidrog till att 1980-talet kom att bli individualismens och mark-nadsliberalismens årtionde. Den statligt tillsatta maktutredningen, som verkade 1985-1990, lyfte fram just den ökade politiska aktiviteten inom näringslivet:
Företagare blir mer och mer aktiva påtryckare i politiska frågor. Det gäller inte bara aktiviteter i branschorganisationernas regi utan också di-rekta initiativ från enskilda företag eller grupper av företag. En särskild –––––––––
4 Sven Ove Hansson & Anna-Lena Lodenius, Operation högervridning (1988) s 7.
5 Citerat efter PJ Anders Linder & Anders Grönstedt, Bra för Sverige (1990) s 16.
6 Sven Ove Hansson, SAF i politiken (1984) s 185.
7 Björn Horgby, ”Från jämlikhet till marknad. En diskursanalys av kommunalpolitiken i Linköping efter 1970”, i Historisk tidskrift 1998:3 s 357.
8 Kristina Boréus, Högervåg (1994) s 134.
9 Ulf Laurin, “Farväl till översåtligheten”, i Farväl till korporatismen! (1991) s 11f.
marknad för PR-konsulter med inriktning på politisk påverkan har vuxit fram.10
SAF har till och med givit ut material om hur företagare ska gå systematiskt till väga för att påverka politiska beslut. Bland annat framhålles det viktiga i att fö-retagarna har inarbetade kontakter med politikerna. SAF har också presenterat en enkel trepunktersmodell för politisk påverkan: Gör en kartläggning av vad saken gäller och vem som stödjer den. Lägg upp mål och taktik för hur ett önskvärt be-slut skall drivas igenom. Vidta åtgärder i syfte att driva igenom det önskvärda beslutet.11
Vid sidan av opinionsbildning och lobbyverksamhet har SAF även prioriterat mer formaliserade tillvägagångssätt genom delaktighet i det centraliserade för-handlingsväsendet, utredningsmedverkan, remissvarsverksamhet och medverkan i myndighetsstyrelser.12
Enligt Joakim Johansson skiftade emellertid SAF inställning till korporativ representation i beslutande myndighetsstyrelser vid 1980-talets mitt. Åsiktsbytet föranleddes av ett strategiskt val. SAF uppfattade myndighetsstyrelserna som maktcentra och såg ett problem häri. Inom SAF höjdes röster om att något måste göras åt det socialistiska problemformuleringsmonopolet. Att SAF genom tre-partssamverkan var delaktig i utvecklingen betraktades som en hämsko. Genom att bryta med korporatismen ville SAF också bryta ner fackföreningsrörelsens gynnsamma ställning i den politiska maktens korridorer.13
Efter SAF:s ensidiga utträde ur myndighetsstyrelserna 1991 beslutade den borgerliga riksdagsmajoriteten att rekonstruera dessa styrelser, vilket ledde till att LO och TCO tvingades lämna de styrelser som SAF självmant gått ur. Där-med var den traditionella trepartssamverkan vid utformningen av den svenska arbetsmarknadspolitiken över.14
SAF-ordföranden Ulf Laurin sade sig glädjas åt den svenska modellens av-veckling och förklarade SAF:s beslut med följande ord:
Vi har dragit konsekvenserna av vår principiella uppfattning: det är ohåll-bart att förespråka långtgående individualisering och decentralisering av det svenska samhället och samtidigt sitta med vid de korporatistiska kött-grytorna.15
Sammanfattningsvis kan konstateras att SAF under hela 1900-talet varit en aktiv och betydelsefull aktör på den samhällsekonomiska och politiska arenan i Sve-rige, inte minst som opinionsbildare i ideologiska frågor. Denna avhandling ut-gör därför en ideologikritisk granskning av det budskap som SAF fört fram. En central plats i detta budskap har givits åt frihetsbegreppet, som också kommer att –––––––––
10 Olof Petersson, Makt. En sammanfattning av maktutredningen (1991) s 60.
11 Svenska Arbetsgivareföreningen, Företagare kan påverka politiken! (1991) s 9f, 25ff.
12 Joakim Johansson, SAF och den svenska modellen (2000) s 67.
13 Johansson 2000 s 148.
14 Johansson 2000 s 199.
15 Laurin 1991 s 12, 18.
stå i centrum i denna undersökning. Avhandlingens frågeställningar, vilka jag snart ämnar återkomma till, skall formuleras utifrån en nedan följande proble-matisering av det liberala frihetsbegreppet.
Den liberala paradoxen
Upphöjandet av friheten till norm är central inom liberal teoribildning, eller med en vidare avgränsning, inom marknadsliberal teoribildning, som ju successivt också kommit att omfattas av det konservativa idékomplexet.16
Den liberala frihetsuppfattningen, som har sin grund i tron på styret under la-gen, har av bland andra Isaiah Berlin kallats för negativ. Inte för att den anses då-lig utan för att det är en frihet från någonting, en frihet från hinder och yttre tvång, en frihet från andras inblandning i mina angelägenheter: ”Ju vidare icke-inblandningens område är, desto mer omfattande är min frihet.”17 Detta är en fri-het som i sin mest avskalade form kan sammanfattas med följande ord av den forne SAF-ordföranden Curt Nicolin: ”Vill människorna köpa en segelbåt istället för att konsumera sjukvård ska de få det.”18
Det negativa frihetsbegreppets teoretiska motsats är det positiva frihetsbe-greppet, som Berlin definierar som en frihet till någonting – en frihet som rym-mer specifika ideal som anses värdefulla i sig, vilket kan leda till att de som me-nar sig representera dessa upphöjda ideal ser det som en välgärning att tvinga sin frihet på andra.19 Sveriges socialdemokratiska arbetarepartis (SAP) frihetsbe-grepp kan till exempel bestämmas som positivt utifrån Berlins definition: ”Jäm-likheten är frihetens förutsättning. I ett ojämlikt samhälle är med nödvändighet de som drabbas av ojämlikheten också mindre fria att styra sina liv.”20
Enligt Berlin är det dock viktigt att skilja mellan frihet och villkoren för dess utövande: ”Om en människa är för fattig eller för okunnig eller för svag för att kunna utnyttja sina lagliga rättigheter, är den frihet hon förlänas genom dessa rät-tigheter meningslös för henne, men den utplånas inte.”21
I enlighet med denna negativa/liberala frihet får individen tycka, tänka och handla hur hon/han vill, så länge de skrivna lagarna inte bryts. Detta är en for-mell frihet. Berlin skriver: ”Den frihet som jag talar om är ett utrymme för handlande snarare än handlandet självt.”22
Denna frihet från hinder och yttre inblandning innebär också att människor skall vara fria att göra ”okloka” val, fria att gå emot det som till synes är deras
–––––––––
16 Se till exempel Moderata Samlingspartiet, Partiprogram. Idé- och handlingsprogram (1982) s 4.
Idéprogrammet antogs 1978 och gällde till partistämman 31 augusti – 2 september 2001.
17 Isaiah Berlin, Fyra essäer om frihet (1984) s 134.
18 Citerat efter Tomas Bresky m fl, Med SAF vid rodret (1981) s 11.
19 Berlin 1984 s 142ff, 177ff.
20 ”Socialdemokraternas partiprogram. Antaget på socialdemokraternas 31:a kongress 1990”, i Socialdemokratins program 1897 till 1990 (2001) s 109. Se t ex även Leif Lewin,
Planhushållningsdebatten (1970) s 284ff.
21 Berlin 1984 s 263.
22 Berlin 1984 s 252.
eget bästa.23 Detta var till exempel just vad som hävdades av den liberale för-grundsgestalten John Stuart Mill (1806-1873). Mill menade att det finns vissa behov som är gemensamma för alla människor. Bortsett från nödvändigheten av att förfoga över medel till livsuppehället sades friheten vara viktigast av allt.24 Med frihet avsåg Mill följande:
Den omfattar först och främst medvetandets inre värld, krävande samvets-frihet i den mest vidsträckta mening; samvets-frihet i tankar och känslor; fullkom-lig frihet i åsikter och meningar angående alla ämnen, praktiska eller spe-kulativa, vetenskapliga, moraliska eller teologiska. [---] För det andra fordrar denna grundsats frihet i böjelser och strävande, frihet att inrätta sitt liv i överensstämmelse med sin karaktär; att följa sin egen smak, då man själv svarar för följderna, utan något hinder från ens medmänniskors sida, så länge man ej skadar dem, även om de skulle anse ens uppförande dåraktigt, förvänt eller oriktigt. För det tredje följer av denna individens frihet, och inom samma gränser: frihet till gemensamma förbindelser mel-lan flera individer, d. v. s. frihet att sammansluta sig för gemensamma än-damål, vilka ej medföra någon skada för andra; förutsatt att de personer, som ingå i förening, äro vid mogen ålder och ej tvungna eller bedragna.25 Människan skall alltså få inrätta sitt liv i överensstämmelse med sin karaktär och den personliga friheten får inte inskränkas även om andra anser att man beter sig dåraktigt. Denna tankegång har blivit grundläggande inom den liberala läran.
Men enligt Mill gällde friheten inte för alla:
Det torde knappt behöva anmärkas, att denna sats [om friheten från tvång]
endast kan tillämpas på mänskliga individer, som äro vid mogen ålder och vid sina sinnens fulla bruk. [---] De, som befinna sig i det tillstånd, att andra måste taga vård om dem, måste skyddas emot sina egna handlingar lika väl som emot yttre oförrätter. På samma grund måste vi utelämna ur räkningen sådana outvecklade samhällen, där hela folket måste betraktas såsom omyndigt.26
Mills frihet var en frihet för dem som var tillräckligt gamla, tillräckligt normala och tillräckligt civiliserade. De som skulle vara fria att, om de så önskade, gå emot sitt eget bästa var i praktiken de som hade vett att inte göra det. Här fram-kommer en konflikt mellan å ena sidan den individuella friheten och å andra si-dan den förväntade anpassningen till givna normer, en konflikt som också är central i denna avhandling och som ytterligare skall utvecklas utifrån en
gransk-–––––––––
23 Se till exempel Will Kymlicka, Mångkulturellt medborgarskap (1998) s 90f; Will Kymlicka, Modern politisk filosofi (1995) s 202ff.
24 Algot Gölstam, Frihet, jämlikhet, demokrati (1995) s 71.
25 John Stuart Mill, Om friheten (1917) s 19f.
26 Mill 1917 s 15f. För vidare läsning om Mills frihetsuppfattning se Gölstam 1995 s 80ff.
ning av främst Friedrich August von Hayeks (1899-1992) politiska tänkande.
Anledningen därtill är att just Hayeks inflytande varit stort i Sverige.27
Ytterligare en orsak till att Hayek lämpar sig väl i sammanhanget är att hans liberalism framstår som teoretiskt renlärig och emanerande från den klassiska 1800-talsliberalismen. Detta gör det möjligt att kontrastera det som närmast kan sägas vara en liberal idealmodell mot den uppfattning som SAF har stått för.
I Frihetens grundvalar bestämde Hayek friheten som det ”[…] tillstånd där en människa inte är underkastad tvång genom någon annans godtyckliga vilja […]”.28 Politikens uppgift är att minimera det tvång som den enskilde kan utsät-tas för. Staten ställer upp allmänna regler som människorna i ett samhälle har att förhålla sig till. Två förutsättningar beträffande lagarnas beskaffenhet måste fin-nas. De måste vara allmänna till karaktären samt bygga på principen om lik-ställdhet. Lagarna skall varken privilegiera eller diskriminera. Staten bör med andra ord inte skapa lagar som slår godtyckligt eller olika hårt mot olika med-borgare.29
Genom att människorna känner till samhällets spelregler kan de själva und-vika att hamna i tvångssituationer. Därmed begränsar allmänt vedertagna lagar inte friheten. De kan istället sägas vara en del av det fysiska sammanhanget, en del av de faktiska förutsättningar som skapar den ram inom vilken individerna har att verka. Lagarna blir utifrån denna angreppsvinkel frihetens grundval – en tankegång som går tillbaka till John Locke (1632-1704):
Lagens syfte är inte att avskaffa eller inskränka utan att bevara och ut-vidga friheten. Ty i alla de stater med skapade varelser i stånd att lyda la-gar där lag inte finns, finns inte heller frihet. Ty frihet är att vara fri från tvång och förtryck från andra, vilket inte kan förekomma om det inte finns lag, och är inte som det sagts oss, frihet för varje människa att göra vad hon behagar. (Ty vem kan vara fri om hon är underkastad alla andra människors nycker?)30
Tron på styret under lagen utgör grundbulten inom liberalismen. Karl Popper menar att liberalismens frihetsideal inte kan förverkligas utan en stat som garan-terar rättssäkerheten. Men även den minimala så kallade nattväktarstaten kräver en ekonomisk omfördelning, eftersom vissa måste betala för andras skydd. Man kan därför fråga sig varför just denna typ av omfördelning är legitim och inte nå-gon annan. Enligt Robert Nozick beror det på att den minimala staten är mora-lisk, men det är just bara den minimala staten som kan rättfärdigas.31
Styret under lagen skall alltså skapa utrymme åt individens frihet. Adam Smith (1723-1790) har skrivit: ”Varje människa har, så länge hon ej kränker –––––––––
27 Se Lewin 1970 s 268.
28 F. A. Hayek, Frihetens grundvalar (1983) s 25.
29 Hayek 1983 s 143, 149-160; John Locke, Andra avhandlingen om styrelseskicket (1998) s 110, 114ff.
30 Citerat efter Hayek 1983 s 161.
31 Håkan Holmberg, Att läsa Karl Popper (1983) s 37; Robert Nozick, Anarki, stat och utopi (1986) s 44f, 136f, 330.
rättvisans lagar, fullkomlig frihet att söka sin egen fördel på egen hand och med sitt arbete och kapital öppna konkurrens mot vilken annan människa och sam-hällsklass som helst.”32
Formellt skall alltså individen, enligt liberalismens principer, vara fri att göra som han eller hon vill inom ramen för de skrivna lagarna. Men detta är bara den ena sidan av det liberala resonemanget kring frihet. I realiteten skulle det mark-nadsekonomiska konkurrenssamhället inte fungera med bara lagen som vägvi-sare för mänskligt beteende. Det marknadsekonomiska samhället är beroende av att gemene man/kvinna ser det som sin plikt att vara en nyttig medborgare.Utan arbetare ingen produktion, ingen lönsamhet, inga företag. Detta är också de mest renläriga av liberalismens förespråkare på det klara med. Hayek menade därför att folket måste ta det på sig att anamma vissa givna värderingar.33 Bertil Ohlin, den forne folkpartiledaren och professorn i nationalekonomi, citerade Clemence-au när han hävdade: ”Friheten är konsten att disciplinera sig själv.”34 Förhållan-det belyses också av Moderata Samlingspartiets år 2002 antagna partiprogram:
Frihet är rätten att forma sitt liv efter egna värderingar och drömmar. Med denna frihet följer ett stort ansvar för den egna tillvaron och för den egna materiella tryggheten. Följaktligen är arbete, sparande och personlig för-kovran grundläggande värden i ett fritt samhälle.35
I samma andetag som friheten hävdas vara rätten att forma sitt liv efter egna vär-deringar, förklaras precis vilka värderingar som är grundläggande för det fria samhället.
Den liberala friheten är en frihet under ansvar, och att ha ansvar betyder, en-ligt Hayek, att man kan ställas till svars för sina handlingar genom att utsättas för beröm eller klander, både i juridisk och moralisk mening: ”Det berättigande i att tilldela någon ansvar ligger därför i den effekt som detta antas ha på hans fram-tida handlande.”36 Genom att utkräva ansvar hoppas man få makt över en männi-skas agerande. Ett fritt samhälle kräver att människorna skall…
[…] vägledas i sitt handlande av en ansvarskänsla som sträcker sig bor-tom de förpliktelser som lagen föreskriver och att allmänna opinionen godkänner att individerna hålls ansvariga för både sina lyckade och sina misslyckade bemödanden.37
Hayek förespråkade en frihet under lagen, men hävdade samtidigt att efterlevna-den av lagarna inte var nog. I klartext skrev Hayek, att individerna får göra vad de vill så länge de gör det som förväntas av dem.
–––––––––
32 Adam Smith, Folkens välstånd (1909) bok IV s 112.
33 Hayek 1983 s 199f.
34 Bertil Ohlin, Fri eller dirigerad ekonomi (1936) s 222.
35 Moderata samlingspartiet, Partiprogram. Handlingsprogram (2002) s 4.
36 Hayek 1983 s 83.
37 Hayek 1983 s 83.
Den bild jag givit av det liberala frihetsbegreppet skulle kunna nyanseras med hänvisningar till ytterligare filosofer och politiska teoretiker. Ingen av dessa tän-kare skulle emellertid komma undan den inom liberalismen problematiska rela-tionen mellan frihet och kraven på anpassning till givna normer. Ludwig Beck-man har i The liberal state and the politics of virtue undersökt förhållandet mel-lan liberalism och dygd (virtue). Beckman urskiljer två typer av liberalism:
In sum, there are two distinct versions of liberalism: one attempting to avoid questions about the good life, another affirming an individualistic conception of the good life. Even liberalism of the former kind recognises the instrumental value of a number of virtues.38
Beckman hävdar att det inom liberalismen finns ett instrumentellt och ett etiskt förhållningssätt till dygden. Det finns med andra ord liberaler som hävdar att vis-sa dygder måste följas för att det liberala vis-samhället skall kunna fungera, medan andra menar att liberalismen i sig rymmer vissa etiska ställningstaganden.39 I båda fallen kommer den förespråkade friheten att omgärdas av påbud som manar till uppslutning bakom specifika dygder eller normer.
Enligt Isaiah Berlin bejakar den negativa friheten mångfalden, medan den po-sitiva friheten förklaras leda till enhetlighet genom att den rymmer värderingar om vad som är bra och dåligt.40 Men det som jag här har gjort gällande är att den negativa/liberala friheten inte bara är en frihet från hinder och yttre inblandning, som tillåter människan att verka efter egen vilja. Den kräver, utöver att lagarna åtlyds, också ett införlivande av vissa givna normer. Jag menar att den nega-tiva/liberala friheten därmed övergår till att bli positiv, enligt den definition som Berlin ger. Den liberala friheten, med de villkor som omger denna, blir ett uttalat och för alla eftersträvansvärt ideal.
Den protestantiska etiken och kapitalismens anda
Jag gör alltså gällande att det liberala frihetsbegreppet rymmer en paradox. Å ena sidan framhålls att individen skall vara fri att göra som hon vill, å andra sidan ställs det krav på henne att hon skall följa vissa givna normer. De normer, den etik, som det svenska samhället är byggt kring härstammar i hög grad från
Jag gör alltså gällande att det liberala frihetsbegreppet rymmer en paradox. Å ena sidan framhålls att individen skall vara fri att göra som hon vill, å andra sidan ställs det krav på henne att hon skall följa vissa givna normer. De normer, den etik, som det svenska samhället är byggt kring härstammar i hög grad från