1.1. Bakgrund
Revision har sedan mycket länge varit ett sätt att kontrollera företagens räkenskaper. Till en början gjordes inga skillnader mellan intern- och externrevisorer då det inte fanns några speciella krav eller regler. I samband med industrialismen blev det dock nödvändigt med oberoende revisorer eftersom det krävdes av det ökande antalet investerare som saknade insyn i företagen. De första företagen i USA som sedan inrättade även omfattande internrevisioner var järnvägarna. Föreståndare fanns på stationer över utbredda områden och de centrala företagsledningarna behövde därför mer försäkran om att räkenskaperna sköttes korrekt än vad externrevisionen gav. På senare år har internrevisionen utvecklats från att ha varit en enbart redovisningsinriktad företeelse till att numera vara orienterad även mot organisation och styrning av företaget. Enligt Sawyer’s Internal Auditing ska modern internrevision tillhandahålla noggrann utvärdering och utveckling av interna kontroller, prestationer och omfattande riskanalys.1
Intern- och externrevisorer utför ibland överlappande arbete på områden som utvärdering av de interna kontrollernas funktionalitet och dylikt. Dock har de både professionerna olika mål, vilket medför signifikanta olikheter i yrkesgrupperna. En av de största skillnaderna är att externrevisionens område är mycket smalare och mer fokuserat på redovisningen medan internrevisionen inriktar sig på hela organisationen. Vidare är en betydelsefull skillnad att externrevisorerna är helt oberoende och i första hand tillför nytta åt tredje part, det vill säga företagets utomstående intressenter.2 Internrevisionen ska i första hand tillföra nytta åt företaget, men kan även vara av gagn för till exempel den externa revisionen.3
För att stärka förtroendet för näringslivet avlämnade den så kallade Förtroendekommissionen i december 2004 Svensk kod för bolagsstyrning (Koden).4 Enligt Internrevisorerna, en förening för svenska internrevisorer vilken är en del av The Institute of Internal Auditors (IIA), får tillämpningen av Koden troligtvis stor betydelse för den svenska internrevisionens framtida riktning.5 Det är framförallt reglerna kring styrelsens rapportering beträffande intern kontroll som har inverkan på internrevisorernas roll.
Internationellt sett ser trenden ut att gå mot ändrade förhållanden för internrevisorer då intern kontroll mer och mer har börjat handla om riskhantering än om verifiering av enskilda finansiella transaktioner. De internationella standarder för intern kontroll som har tillkommit under de senaste åren är bland annat Section 404 i Sarbanes-Oxley Act 2002 (SOX) i USA och The Turnbull Guidance i Storbritannien.6 Denna utveckling breddar begreppet riskhantering till att omfatta ett brett spektrum av risker som företag utsätts för samtidigt som intern kontroll explicit länkas till riskhanteringen. Enligt en artikel publicerad i Accounting, Auditing & Accountability Journal har internrevisorerna blivit uppmanade av dem som vill stärka yrkets professionalism och bidrag till corporate governance, att framhäva sig själva som experter på riskhantering. Detta anspråk baseras på internrevisorernas kunskap och förtrogenhet med interna kontrollprocesser. Författarna i artikeln avslutar dock med en
1 Sawyer et al. (2005) kap. 1
2 Ibid
3 FAR II (2004) RS 610 p. 3-4
4 Vägledning till Svensk kod för bolagsstyrning (2005)
5 Internrevisorernas webbplats (060225)
6 Financial Reporting Councils webbplats (060403)
obesvarad fråga om huruvida denna förväntning blivit verklighet för internrevisorerna, eller om det fortfarande är den gamla rollen som dominerar i praktiken.7
1.2. Problemdiskussion
För att internrevision ska vara ett effektivt verktyg för företaget bör utformningen av internrevisionens arbete vara noga genomtänkt. Enligt IIA:s riktlinjer för god internrevisionssed ska internrevision vara en oberoende, objektiv säkrings- och konsultverksamhet som har till uppgift att tillföra värde och förbättra verksamheten i olika organisationer.8 Förmodligen kan interna revisorer inte uppnå fullständigt oberoende och det är inte heller nödvändigt på samma sätt som för externa revisorer. Men det är däremot nödvändigt att interna revisorer får tillräckligt mycket självständighet för att kunna göra objektiva uttalanden angående sina iakttagelser. Detta medför ett dilemma som blir uppenbart då det ifrågasätts var internrevisorernas lojalitet bör ligga; hos samhället och dess rätt att få veta vad som försiggår i företagen, eller hos företagsledningen. IIA fastslog dock 1988 att interna revisorer inte är skyldiga att rapportera sina observationer till någon utanför företaget, utan endast inom företaget. Det är sedan företagets ansvar att i nödvändiga fall åtgärda problemet.9 Då beslutet om att följa internrevisionens rekommendationer eller inte alltså ligger hos företagsledningen/styrelsen reses frågor kring hur denna ställer sig till internrevisionens rapporter och hur dessa rapporter sedan används.
De viktigaste områdena inom vilka internrevisionen ska verka är riskbedömning, styrning samt intern kontroll.10 Det är dock företagsledningen som avgör hur den interna revisionen i företaget ska utformas och vilka områden som ingår i internrevisorns arbete.11 Enligt IIA och Sawyer et al. kan en perfekt fungerande internrevision tillföra betydande mervärde till en organisation. Internrevisorerna är tillsammans med styrelserna, företagsledningarna och externrevisorerna de viktiga hörnstenarna för corporate governance.12
Den externa revisionen är lagstadgad och kan inte till fullo påverkas av företaget, dock bör organisationen försöka dra den nytta som går även av den externa revisionen. För att så stort värde som möjligt ska tillföras företaget i förhållande till kostnaden bör intern- och externrevisionen enligt vissa koordineras och samordnas så att överlappning och dubbelarbete undviks.13 Problemen med att samordna dessa är dock till exempel att de externa revisorerna har ett krav på oberoende från företaget samt att de externa revisorerna inte kan förlita sig helt på internrevisionens arbete.
Då internrevision såväl i USA som i Sverige nu genomgår förändringar är det intressant att ta reda på hur internrevisorer, styrelser och externrevisorer anser att internrevision i Sverige fungerar i dagsläget samt om det föreligger skillnader mellan dessa gruppers åsikter. Vidare är frågan om internrevisionens relationer med ovanstående samt övriga delar av företaget fungerar optimalt eller om det finns förbättringsmöjligheter som kan bidra till att internrevisionen skapar mervärde. Baserat på ovanstående diskussion lyder uppsatsens huvudfrågeställning:
Hur kan internrevisionens relationer utvecklas för att skapa mervärde?
7 Spira & Page (2003)
8 IIA Standarder, Riktlinjer för yrkesmässig internrevision
9 Sawyer et al. (2005) kap.1
10 IIA Standarder, Riktlinjer för yrkesmässig internrevision
11 Sawyer et al. (2005) kap. 1
12 Vägledning till Svensk kod för bolagsstyrning (2005)
13 Sawyer et al. (2005) kap. 29
Detta ska vi besvara inom ramen för följande fokuspunkter:
Internrevisionens relation till styrelse och företagsledning
Internrevisionens status och interaktion med andra funktioner i företaget
Internrevisionens relation till de externa revisorerna Uppsatsen är i huvudsak skriven ur internrevisionens perspektiv.
1.3. Syfte
Uppsatsens syfte är att kartlägga hur internrevisionen interagerar med styrelseledamöter, externrevisorer samt andra funktioner inom företaget. Baserat på detta ska vi sedan identifiera utvecklingsområden samt visa vad som är viktigt i internrevisionens relationer för att funktionen ska kunna skapa mervärde.
1.4. Definition
Det finns många olika definitioner på ordet mervärde. Med mervärde avses i uppsatsen att resultatet från internrevisionen överstiger kostnaden för denna samt att den medför en total effektivitetshöjning i företaget.
1.5. Avgränsning
I uppsatsens empiriska del utforskas endast internrevisionens relationer med styrelseledamöter och externrevisorer. Det förekommer således inget empiriskt material från övriga relationer, till exempel med operativa chefer.