Vad innebär svaren?

Svaren på ovanstående frågor visar på att svenska kommuners visioner för ett socialt hållbart samhälle skiljer sig åt samtidigt som kommunerna stundtals arbetar mot likartade mål. Detta kan få som följd att det samhälle som planeringen i slutändan genererar kan komma att skilja sig åt mellan Sveriges kommuner. Uppsatsens uppvisar även ett resultat som påvisar att PBL:s ramverk följs, men att även det görs på olikartade sätt då ingen av kommunerna behandlar samtliga paragrafer. Det går att föra vidare diskussioner kring huruvida det finns en parallell mellan kommunernas olika visioner och sättet de tar sig an PBL:s ramverk.

Vidare visar slutsatsen på att Perssons forskningsresultat än idag har relevans för hur planering i Sverige bedrivs då svaren visar på att social hållbarhet bitvis används som slagord och inte strategigrundande (Persson 2013, 302 & 311-312). En möjlig förklaring kan ligga i De Roo och Porters diskussion kring hållbarhet som ett diffust begrepp som kan vara svårt att arbete för, liksom den diskussion som Persson driver (De Roo & Porter 2007, 2; Persson 2013, 302).

Värt att notera är att slutsatsen bygger på uppsatsens definition av social hållbarhet vilket innebär att svaren är subjektiva utifrån det teoretiska synsätt som denna uppsats bygger på. En granskning som utförs utifrån ett annat teoretiskt ramverk skulle således möjligen uppvisa ett olikartat resultat.

9. Slutdiskussion

I slutdiskussionen diskuteras resultatets helhet. Det kommer resoneras kring PBL som ramverk, om resultatet kan generaliseras samt om vidare forskning inom ämnet behövs.

Vid genomgång av plan- och bygglagen samt vid analys av det empiriska materialet uppmärksammades vissa brister i lagens ramverk. Eftersom PBL är den lag som reglerar planering bör denna vara ett heltäckande ramverk för bland annat vilka hållbarhetsaspekter samtliga planhandlingar bör behandla. Problem som uppstått vid jämförelse av det empiriska materialet och PBL är bland annat att tolkningar har behövt göras av lagen. I denna uppsats har främst 3 § och 6 § i kapitel 2 behövt genomgå tolkning.

Lagpunkten som främst berört det empiriska materialet är punkt 2 i 3 § som beskriver att planläggning ska främja en god livsmiljö som är tillgänglig och användbar för alla samhällsgrupper ur en social synpunkt (PBL 2010:900). Denna punkt har tolkats som att den urbana miljön ska vara tillgänglig och användbar för samtliga samhällsgrupper och begreppet livsmiljö har således översatts till urban miljö. Enligt Bonniers svenska ordbok betyder dock livsmiljö den miljö som krävs för en viss art och dess fortplantning (Sjögren & Györki 2011, 339). Att en urban miljö med bland annat mötesplatser och kollektivtrafik behövs för att människan ska kunna överleva och fortplanta sig kan däremot ifrågasättas och därmed kan tolkningsfel gjorts. Eftersom tolkningar behöver göras av alla kommuner kan problem uppkomma vid implementering av lagarna i praktiken. Frågor uppkommer rörande vad en god livsmiljö egentligen innebär och kommunerna lämnas fria till tolkning vilket kan bidra till skillnader i strategier som arbetats fram för att skapa den goda livsmiljö som plan- och bygglagen förespråkar. Således innebär det att kommunerna kan ha beskrivit strategier i deras översiktsplaner som enligt deras tolkning berör punk 2, 3 § i 2 kapitlet i PBL, men som enligt oss forskare inte möter vår tolkning av lagtexterna.

Punkter som ytterligare berört det empiriska materialet är punkt 1, 6 § i kapitel 2 som bland annat beskriver att planläggning av bebyggelse ska utformas och placeras med hänsyn till intresset av en god helhetsverkan (PBL 2010:900). Denna punkt har i denna uppsats tolkats som att bebyggelsen bland annat ska planeras utifrån olika upplåtelseformer för att gynna jämlikheten i samhället. Diskussioner rörande punktens inverkan på ett integrerat samhälle har också förts. Det är dock svårt att ge ett definitivt svar på om ovan nämnda tolkning är vad plan- och bygglagen syftar på. Detta leder till samma problem som diskuteras ovan, att tolkningsutrymmet kan skapa skillnader i de strategier som kommunerna använder sig av för att bebyggelsen ska planeras med hänsyn till intresset av en helhetsverkan. Således innebär det att kommunerna kan ha beskrivit strategier som enligt deras tolkning berör 6 §, 2 kapitlet i PBL, men som inte möter tolkningen i denna uppsats kontext.

Ett svar på frågan rörande huruvida det framkomna resultatet går att generalisera kräver ett ställningstagande gällande denna uppsats avgränsning där tre kriterier ställts upp som grundstenar för framtida generalisering. Det går att ställa sig frågande till om dessa kriterier verkligen är heltäckande och om resultaten från denna granskning går att applicera på samtliga kommuner som faller under samma kategorier. Två kommuner, som enligt de uppställda kriterierna, ses som lika kan fortfarande behöva jobba med hållbarhetsfrågor på olika premisser. Kommunerna kan vid en första anblick således ses som likvärdiga, men vid en närmare granskning upptäckas jobba under olika förutsättningar. I fallet med denna uppsats kan resultatet sägas vara generaliserbart då resultatet visar på att många av de visioner kommunerna behandlar skiljer sig åt. Resultatet tyder således på att även andra kommuner i Sverige kan ha skilda visioner för social hållbarhet. Vidare är denna uppsats generaliserbar utifrån Perssons forskning som skildrar hur kommuner ofta redovisar visioner utan tillhörande strategier vilket även denna uppsats har påvisat (Persson 2013, 311-312). Granskningen visar även att kommunerna till viss del följer lagkraven i PBL, men att samtliga punkter som berör social hållbarhet utifrån denna uppsats definition inte tas upp i kommunernas visioner. Det är följaktligen ytterligare en aspekt som möjligen går att generalisera på ett större antal kommuner i Sverige.

Baserat på tidigare diskussion riktas uppmärksamheten på huruvida vidare forskning behövs inom ämnet social hållbarhet för att få en klarare definition av begreppet. En fråga som behöver utredas är huruvida PBL behöver

vidareutvecklas för att samtliga kommuner ska kunna följer en heltäckande ram för arbetet för hållbarhet. Som tidigare diskuterat är PBL en lag som kräver tolkning för att kunna implementeras. Om detta är något positivt eller negativt kan leda till fortsatta diskussioner. Varför hållbarhet har blivit ett så pass spritt och etablerat begrepp skulle kunna bero på begreppets mångtydighet, så det kan användas av samtliga kommuner för att nå mål som är anpassade för just deras förhållanden. Vad som uppkommit i det empiriska materialet är de granskade kommunernas skilda visioner för ett socialt hållbart samhälle. Detta kan tyda på att PBL för löst reglerar innehållet av social hållbarhet i översiktsplaner, men också att kommunerna har olikartade sociala förutsättningar. Detta innebär således att en kommun kan ha

problem med otrygga och osammanhängande gång- och cykelvägar medan en annan kommun har problem med segregation. Därmed skiljer kommunernas visioner för sociala hållbarhet åt. Huruvida en samlad definition av social hållbarhet är nödvändigt samt om PBLs lagstiftning behöver vara striktare bör det föras vidare forskning på. Anledningen är för att få svar på vad som krävs för att hållbarhetsarbetet ska få det resultat som önskas för att kommunerna ska nå Sveriges 16 miljökvalitetsmål som togs upp i uppsatsens problemformulering.

Statistiska centralbyrån (SCB). (u. å. b). Folkmängd per tätort efter region och vart 5:e år. http://www. statistikdatabasen.scb.se/sq/69432 (Häntad 2019-05-13)

Statistiska centralbyrån (SCB). (u.å. c). Land- och vattenareal i kvadratkilometer efter region, arealtyp och år. http:// www.statistikdatabasen.scb.se/sq/69033 (Hämtad 2019-05-06)

Empiri

Jönköpings kommun. (2016). Digital översiktsplan 2016 - textdel. Jönköping Nacka kommun. (2018). Översiktsplan för Nacka kommun. Nacka

Umeå kommun. (2018). Översiktsplan Umeå kommun- Vägvisning till planens delar, teman och aktualitet. Umeå Västerås kommun. (2017). Västerås översiktsplan 2026 - med utblick mot 2050. Västerås

11. Bilagor