Vilka inslag av manöverkrigföring förekom vid RSÖ-04? 1 Målsättningen

För det första kan jag konstatera att övningsledningen vill öva manöverkrigföring, något som framgår av bestämmelserna för RSÖ-04.128

8.3.2 Genomförandet

Decentraliserad beslutsfattning med nyttjande av uppdragstaktik

Utifrån de tolv bataljonsanfallen ges en bild av att bataljonscheferna överlag gett uttryck för ett klart syfte med striden, något som inte minst visas av att kompanicheferna vid huvuddelen av striderna ansett sig ha handlingsfrihet i uppgiftens lösande. Dessvärre var graden av initiativ överlag låg, något som i stort gäller samtliga bataljoner. Förklaringar till detta återfinns till del i rapporterna, bl.a. ges det uttryck vid ett flertal tillfällen att underlydande hade svårt att ta initiativ beroende på otydlighet vad gäller målbilden, d.v.s. vad som skall ha uppnåtts när uppgiften är löst.

Att undvika styrka och nyttjande av motståndarens svagheter

Överlag så disponerade bataljonerna underrättelseresurserna så att de stödde uppdraget sägs det i rapporterna. Samtidigt så går det att utläsa att ledande lag under de flesta dagarna inte gjorde några bedömningar av fienden i anfallsområdet utan fiendeorienteringar bestod mest utav kopierad fakta från högre chef. Vidare så träder in bild fram utav att inget särskilt gjorts för att undvika motståndarens styrka och nyttja hans svagheter. För visso finns det exempel på att framgångar nyttjas och att stridsspaning skett, men dessa får snarare ses som undantag än som regel under striderna vid Revingehed.

Nyttjande av överraskning och vilseledning

Samtliga bataljoner sägs ha uppträtt stereotypt och förutsägbart, något som inte borgar för vilseledning med efterföljande överraskning. Det finns dock exempel på det motsatta, kanske mest utpräglat hos VL.

127 _{DMO, s 9.}

Kraftsamling (kombinerade vapen)

Enskild samordning av vapensystem till tid och rum finns det exempel på, dock så finns det inget i rapporterna som talar för att någon av bataljonerna försökt nå ett avgörande genom att kraftsamla alla sina resurser för att nå framgång där avgörande söks. Vad gäller nyttjandet av kombinerade vapen så finns det ett flertal bra exempel där understödjande TVA har samordnas med olika vapensystem

Förklaringar till varför dessa manöverkrigföringens principer inte återspeglades i någon större grad i genomförandet kan bero på ett flertal faktorer.

Ett skäl skulle kunna bero på om bataljonscheferna kunde tillämpa manöverkrigföring i och med upplägget på övningen, d.v.s. skapades förutsättningar för manöverkrigföring? Detta analyseras i nästa avsnitt i uppsatsen.

8.3.3 Upplägget

Förekomst av manöverkrigföring påverkas naturligtvis av själva upplägget genom att detta begränsar respektive skapar förutsättningar för att tillämpa manöverkrigföring.

Övningarna i Revingehed var dubbelsidiga med realistiska hot och hög grad av handlingsfrihet för samtliga truppförande chefer. I den meningen uppfyller övningen många av de kriterier som krävs för att skapa realism där motståndaren kan agera fritt för att påtvinga motståndaren sin vilja. Övningen var således tillämpad från bataljonschef och neråt.

Realismen haltar dock på en punkt, nämligen luftarenans påverkan på markarenen. Förvisso fanns målflyg för luftvärnssystemen och pansarvärnshelikoptrar för verka mot stridsfordonen, detta är dock inte tillräckligt om förbanden skall kunna möta en modern motståndare. Attackflyg som lämnar understöd i nära samverkan med markförbanden är en viktig tillgång för att kunna kraftsamla, skapa kombinerade vapen och slå på djupet av fiendens gruppering vid manöverkrigföring. Det är också ett hot som måste tas på största allvar för motståndaren, så även i den meningen bör det finnas med.

Vad gäller begränsningar till tid och rum och förbandssammansättning så fanns det styrningar och begränsningar som verkade menlig på förmågan att kunna tillämpa manöverkrigföring.

För det första var momentet styrt till tiden såtillvida att de alltid startade på morgonen och vara klara på eftermiddagen, något som begränsar möjligheten att utöva manöverkrigföring, t.ex. möjligheten att förekomma motståndaren. För det andra så finns det rumsliga styrningar i och med övningsfältets utsträckning och de resstriktionsområden som finns inom densamma.

För det tredje gör vissa av uppgiftsställningarna till bataljonerna att striderna tenderar att bli förhållandevis linjära.

När det kommer till begränsningar så handlar det först och främst om mognaden, d.v.s. graden av samträning av förbanden som ger ett flertal begränsningar.

Ett förband som inte kan hantverket har också mycket svårt att utöva konsten, d.v.s. den högsta duglighetsgraden. Dessutom tillkommer den rad av chefsbyten på olika nivåer som genomfördes under övningarna. Detta gav vid handen att förbanden inte utvecklades optimalt med hänsyn till att lärdomar från föregående dag till del gick förlorade. Konsekvensen av detta blev att bataljonerna, läs VL och VN, inte kunde övas med större

svårighetsgrad allt eftersom övningen fortgick. Förbandet blir inte bättre än sina chefer, är en gammal klyscha i armén, som får anses passa väl i detta sammanhang.

Utifrån styrningarna och begränsningarna enligt ovan gav detta vid handen att förutsättningarna för att tillämpa manöverkrigföring fullt ut var förhållandevis små.

Detta kan också vara en förklaring till att graden av manöverkrigföring var så pass låg under genomförandet. Naturligtvis så finns inte hela sanningen i upplägget med dess styrningar och begränsningar. Förklaringar torde rimligen även finnas genom att studera bataljonschefernas villighet att nyttja uppdragstaktik, försöka överraska och ta risker för att nå framgång där kraftsamling sker. Mycket av detta är givetvis starkt personrelaterat eftersom vi är olika som människor, men det är också en utbildningsfråga. Med anledning av detta så finns säkert skäl att studera om införandet av en ny doktrin med manövertänkande skall påverka rekrytering och chefsurval till arméns insatsförband. Helt klart är dock att om bataljonschefen endast får en chans att föra befäl under en dag under en övning som denna så kan det finnas en risk att han inte vågar ta de risker som krävs för att kunna agera genom att ta och behålla initiativet