Regeringens förslag: Endast inteckningar som är bestämda i samma valuta skall kunna sammanföras till en enda inteckning.
Regeringens bedömning: De nuvarande inteckningsåtgärderna utsträckning, relaxation, nedsättning och dödning bör gälla även för inteckningar som är bestämda i utländsk valuta.
Det bör inte införas någon särskild möjlighet att byta ut den för inteckningen gällande valutan mot en annan valuta.
Utredningens bedömning och förslag: Överensstämmer med rege-ringens bedömning och förslag (se betänkandet s. 78–81).
Remissinstanserna: Bland de remissinstanser som har yttrat sig sär-skilt i frågan har Lantmäteriverket och Patent- och registreringsverket delat utredningens uppfattning att en möjlighet till byte av inteck-ningsvaluta inte bör införas. Kammarrätten i Stockholm har för sin del framhållit att en lösning utan bytesrätt bara kan tillstyrkas om det kan slås fast att detta inte innebär ett onödigt försvårande av byte av valuta.
Stiftelsen Ackordscentralen har diskuterat behovet av en bytesmöjlighet och stannat för att det kan vara befogat att avvakta och se om ett verkligt behov av en sådan möjlighet föreligger.
Förslaget i Justitiedepartementets promemoria: I promemorian lämnades förslag av innebörd att omräkning (byte av valuta) skall kunna
21 begäras om det inte längre finns tillgång till någon växelkurs för en
inteckning i utländsk valuta.
Flertalet av dem som har yttrat sig över förslaget i promemorian, däribland Riksbanken, Lantmäteriverket och Patent- och registrerings-verket, har ansett att det inte finns tillräckliga skäl att införa särskilda regler om omräkning.
Bakgrund: Enligt bestämmelser i 22 kap. jordabalken är det möjligt att vidta vissa inteckningsåtgärder med en inteckning i fast egendom.
Utsträckning innebär att en inteckning utsträcks till att avse ytterligare en eller flera fastigheter (se 22 kap 7 §). Åtgärden utbyte innebär att ett pantbrev byts ut mot två eller flera pantbrev (se 22 kap. 8 §). Motsatsen kallas sammanföring (se 22 kap. 8 a §) som innebär att flera inteckningar sammanförs till en inteckning, vars belopp motsvarar summan av de gamla inteckningarna. Nedsättning innebär att man flyttar ner en inteck-ning så att den får sämre företrädesrätt än tidigare (se 22 kap. 9 §). Om man inte vill ha kvar inteckningen längre, kan man begära dödning (se 22 kap. 10 §). Slutligen kan relaxation begäras, om man vill att en gemensam inteckning (dvs. en inteckning som belastar flera fastigheter gemensamt) skall lyftas av från någon eller några av fastigheterna (se 22 kap. 11§). Gemensamt för de olika åtgärderna är att de prövas av inskrivningsmyndigheten på ansökan av fastighetsägaren och efter med-givande av pantbrevets innehavare. Bestämmelserna om intecknings-åtgärder gäller huvudsakligen även för tomträtt (se 22 kap. 15 §).
Företagsinteckningar kan bli föremål för motsvarande inteckningsåt-gärder med undantag för relaxation och utsträckning (se 1 kap. 14–18 §§
lagen [2003:528] om företagsinteckning). Ansökan görs av ägaren till den intecknade egendomen.
Skälen för regeringens förslag
Utsträckning, relaxation, nedsättning och dödning
Inteckningsåtgärderna utsträckning och relaxation innebär enkelt ut-tryckt ändringar i fråga om vilka fastigheter inteckningen belastar.
Utsträckning förekommer även när det gäller företagsinteckningar, där-emot inte relaxation. Som utredningen har framhållit torde de nu nämnda inteckningsåtgärderna kunna tillämpas även i fråga om inteckningar be-stämda i utländsk valuta. Några lagändringar är därför inte motiverade beträffande dessa åtgärder.
Nedsättning innebär, som tidigare angetts, att den inteckning som sätts ned får sämre företrädesrätt än en senare beviljad inteckning. Regeringen anser i likhet med utredningen att några särskilda problem inte är att vänta beträffande nedsättning av inteckningar som är bestämda i utländsk valuta. Den inteckning som sätts ned får naturligtvis en sämre företrädes-rätt än tidigare oavsett vilken valuta den är bestämd i. Dessutom kan ned-sättningen innebära en viss valutarisk eftersom värdet på framförvarande inteckningar i annan valuta senare kan förändras. Detta framstår som följdriktigt och är något som pantbrevshavaren får ta i beaktande när hans eller hennes samtycke till åtgärden begärs. Några lagändringar be-träffande nedsättning synes inte påkallade.
22 En dödning kan, som utredningen har framhållit, endast ha positiva
effekter sett i förhållande till öppningen för utländsk valuta. Om en in-teckning i utländsk valuta dödas kan en valutarisk för de efterföljande inteckningarna försvinna. Däremot kan inte någon ny valutarisk uppstå.
Sammanfattningsvis anser regeringen, i likhet med utredningen, att några ändringar av bestämmelserna om utsträckning, relaxation, ned-sättning och dödning inte är nödvändiga till följd av förslaget om inteck-ning i utländsk valuta.
Utbyte och sammanföring
I likhet med utredningen bedömer regeringen att möjligheten att be-stämma inteckningar i utländsk valuta inte innebär några komplikationer vid utbyte. Det är naturligt att utbyte av ett pantbrev eller företagsinteck-ningsbrev endast bör kunna ske till pantbrev eller företagsintecknings-brev i samma valuta. Patent- och registreringsverket har ansett att detta bör komma till uttryck direkt i lagtexten. Enligt regeringens mening är någon lagändring i detta avseende inte nödvändig eftersom institutet utbyte enbart innebär att inteckningen delas upp på flera pantbrev.
Inteckningen påverkas alltså inte av ett utbyte.
Det ligger i sakens natur att sammanföring endast bör kunna avse inteckningar i samma valuta. De inteckningar som sammanförs kommer efter sammanföringen att utgöra en enhet. Som utredningen har fram-hållit bör således sammanföring av inteckningar bara kunna ske om inteckningarna är bestämda i samma valuta. Motsvarande begränsning gäller för inteckning i skepp (se 3 kap. 29 § sjölagen [1994:1009]). Detta påkallar ett tillägg i jordabalken respektive lagen om företagsinteckning.
Bör det införas regler om byte av inteckningens valuta?
En särskild fråga är om det bör införas regler om byte av inteckningens valuta. Mot bakgrund av inteckningens självständiga förhållande till fordringen skulle en sådan ordning i och för sig vara tänkbar. Det torde vanligtvis inte finnas något påtagligt behov av att kunna byta inteck-ningsvaluta så länge ett pantbrev ligger som säkerhet för ett visst lån.
Däremot kan det tänkas att en fastighetsägare som har slutbetalat ett lån med en inteckning i samma valuta som säkerhet vill ta ett nytt lån i annan valuta med utnyttjande av den lediga inteckningen. Det kan då vara av intresse att byta inteckningsvaluta. En annan tänkbar situation är att två inteckningar i olika valutor är lediga för pantsättning och fastighets-ägaren vill använda dem som säkerhet för ett nytt lån i någon av inteckningarnas valuta eller i annan valuta.
Som utredningen har framhållit är det viktigt att inte i onödan komplicera inteckningssystemet. En generell rätt att byta intecknings-valuta skulle t.ex. förutsätta bestämmelser om samtycke från bakom-varande innehavare av pantbrev respektive företagsinteckningsbrev. Det skulle också medföra ökad belastning på inskrivningsväsendet och vara ägnat att försvåra det pågående arbetet med en teknisk förnyelse av in-skrivningssystemet för fast egendom.
23 I de ovan beskrivna situationerna torde man i regel kunna uppnå önskat
resultat genom dödning och nyinteckning. Dödning i förening med nyin-teckning kan visserligen medföra att den nya innyin-teckningen får en sämre förmånsrätt. Detta framstår dock i dagsläget inte som skäl nog för att införa relativt invecklade regler om byte av inteckningsvaluta, särskilt som sådana regler skulle komplicera och fördyra systemet. Därtill kommer att man, som Stiftelsen Ackordscentralen har framhållit, inte har upplevt något behov av regler om byte av inteckningsvaluta på sjöfarts-registrets område (se betänkandet s. 81).
I ett par speciella situationer finns det anledning till ytterligare över-väganden. Som bl.a. Patent- och registreringsverket har framhållit kan besvärliga situationer undantagsvis uppstå om en valuta upphör och byts ut mot en annan. Allmänt sett torde den tidigare föreslagna regeln som innebär att inteckning bara får beviljas i en sådan valuta som det löpande finns tillgång till en tillförlitlig växelkurs för (se ovan avsnitt 5.2), medföra att dessa situationer blir mer ovanliga än om alla tänkbara inteckningsvalutor tillåts. I den nämnda situationen kan fastighetsägaren alltid välja att, med eventuell panthavares samtycke, döda den aktuella inteckningen och sedan ta ut en ny inteckning. En sådan åtgärd kan visserligen, som ovan angetts, medföra att företrädesrätten rubbas. I Justitiedepartementets promemoria föreslogs särskilda regler om byte av inteckningsvaluta. Enligt förslaget skulle ett valutabyte kunna ske om det inte längre finns tillgång till någon växelkurs för den utländska valutan.
Vid den fortsatta beredningen av förslagen i promemorian framkom dock att de problem som kan förutses i dessa situationer är mycket begränsade och torde kunna hanteras utan några särskilda regler.
Den praktiskt sett mest påtagliga situation när en reglering av det slag som föreslogs i promemorian kan synas påkallad är när ett land övergår från nationell valuta till euro. Om den utländska valuta som en inteck-ning är bestämd i ersätts med euro, följer emellertid av en EG-förordinteck-ning om kontraktskontinuitet att inteckningen blir giltig i euro (se rådets för-ordning [EG] nr 974/98 av den 3 maj 1998 om införande av euron, EGT nr L 139, 11.5.1998, s. 1). Förordningen gäller utan vidare åtgärder i alla EU:s medlemsstater. Några särskilda svenska regler behövs alltså inte.
Att en inteckningsvaluta, för vilken det tidigare har funnits en löpande växelkurs, upphör utan att ersättas med euro, torde i praktiken bli mycket ovanligt. Att en valuta av någon annan anledning än en övergång till euro upphör att noteras och att det därför inte längre finns en tillförlitlig växelkurs i Sverige torde också vara ovanligt. Om dessa situationer ändå skulle uppkomma, bör de enligt regeringens mening kunna hanteras med tillämpning av gällande bestämmelser om dödning och nyinteckning.
Mot denna bakgrund delar regeringen utredningens bedömning att det för närvarande inte finns tillräckliga skäl att införa särskilda regler som möjliggör byte av inteckningsvaluta. Det kan dock finnas anledning att följa utvecklingen och se över frågan på nytt när de nya reglerna har varit i kraft en tid.
24