Internrevisionens värde

Enligt Internrevisorerna (2009) och även Institutet för internrevision (1985) ska internrevision vara ett oberoende och objektivt verktyg för styrelsen med uppgift att granska den egna verksamheten samt förslå förändringar som leder till förbättringar av organisationen. Genom att göra detta skapar interrevisionen mervärde för organisationen samt bidrar till

organisationens måluppfyllelse och en effektivare riskhantering.

Enligt Bergh (1981: 28) är internrevisionen vanligtvis underställd någon av följande fem beslutsfattare i organisationen: Controllern, ekonomiechefen, VD, styrelsen eller en

revisionskommitté. Beroende på vilken av ovanstående beslutsfattare som internrevisionen svarar till, ger det en uppfattning av hur högt ansedd internrevisionen är i organisationen. Både Rosenqvist och Jonerot har samma inställning till frågan om internrevisionens värdeskapande. Båda anser att funktionen är värdeskapande och ger mervärde till banken. Inom bankbranschen har internrevision funnits länge, långt före det blev påbud från statligt

34 håll att införa det. Detta anser vi är ett tydligt tecken på att styrelsen uppfattar internrevisionen som ett nödvändigt och effektivt verktyg.

Exempel enligt Jonerot när internrevisionen ger mervärde i Handelsbanken är när granskning av centrala avdelningar och kontor sker. Internrevision ger, vid granskning, ett femgradigt betyg på hur välfungerande den granskande enheten är. Sedan ger internrevisionen förslag på vad som kan förbättras för att minimera riskerna.

Trots att Rosenqvist anser att internrevisionen tillför mervärde till Nordea, menar hon att definitionen av värde kan diskuteras. Det är till exempel svårmätt. Nordea försöker mäta värdet genom att de som granskats får ge feedback på internrevisionens rekommendationer. Internrevisionen i Nordea har en roll som innebär att den ska ge en försäkran till styrelsen på att riskkontrollen fungerar väl. Även styrelsen tillfrågas om hur de uppfattar internrevisionens arbete. Internrevisionen har goda utslag i denna typ av undersökningar vilket styrker att internrevisionen uppskattas som en värdeskapande enhet.

Som Thåberg säger anser vi att värdeskapande är ett diffust begrepp och borde vara svårt att mäta. Med bakgrund av att internrevisionen ständigt granskar och ger rekommendationer som leder till förbättringar i riskhanteringen, anser vi dock att internrevisionen på de båda

bankerna i enlighet med Internrevisorerna (2009) och Institutet för internrevisions (1985) riktlinjer om vad som internrevisionen ska göra för att skapa mervärde till organisationen är uppfyllt. Internrevision leder ständigt till förbättringar av rutiner och styrdokument. Trots att värdet är svårmätt, tror vi att man kan se ett värde i internrevisionen i jämförelse med

frånvaron av den eller en ej fungerade internrevision. Utan en väl fungerande internrevision tror vi det skulle vara betydligt svårare för styrelsen att kontrollera och följa upp

riskhanteringen i organisationen. Vidare anser vi att bristen på internrevision kan leda till stora ekonomiska skador för bankerna vilket förtydligare vikten av en välfungerande internrevision.

Enligt Bergh (1981) visar placering av internrevisionen och vilka de svarar till, hur högt ansedd internrevisionen är inom organisationen. I vår undersökning har vi uppmärksammat att internrevisionen i båda bankerna svarar mot styrelsen, vilket vi anser är ett ytterligare bevis på att internrevisionen är uppskattad och värdeskapande för organisationen.

35

5.4 Finanskrisens påverkan på internrevisionens granskning av

krediter

Enligt Finansinspektionens allmänna råd 2005:1 och även 2004:6 uppmanas internrevisionen att vara flexibla med målen och kontinuerligt förberedda på att omvärdera sin riskplan ifall förhållandena i omvärlden förändras. Finanskrisen är ett tydligt exempel på när förhållanden i omvärlden förändras.

Inom Handelsbanken har man enligt Jonerot inte förändrat sitt arbetssätt allt för mycket till följd av den rådande finanskrisen. Han håller dock med om att kreditrisken har ökat men eftersom Handelsbanken medvetet väljer att utsätta sig för den är det något som

internrevisionen ständigt tar hänsyn till och beaktar i sin riskanalys. Det är enligt Jonerot viktigt att även i goda tider ha med i beräkningen att de kan uppstå ökade risker till följd av exempelvis en finanskris, om detta inte görs kan det få förödande konsekvenser.

Enligt Rosenqvist har Nordea i samband med finanskrisen intensifierat det förebyggande arbetet mot kreditförluster. I årsplanen för år 2009 har man belyst detta då man ska granska bl.a. proaktiviteten, för att förebygga tänkbara kreditförluster på olika enheter. Rosenqvist menar vidare att detta fokus inte var lika aktuellt för drygt ett år sedan men har uppstått i och med finanskrisens utveckling. Enligt Rosenqvist tog Nordea fram regelverk för att kontrollera kreditrisken efter bankkrisen på 90-talet, som då skakade föregångaren Nordbanken svårt. Även under högkonjunktur när kreditrisken generellt sett anses vara låg jobbar Nordea aktivt med förebygga kreditrisker. Vi anser med bakgrund av bankernas inställning till förändring av risker i dåliga tider att båda två verkar vara flexibla med målen och beredda att ändra och omvärdera sin riskplan, som föreslås av Finansinspektionen. Det är tydligt att både

Handelsbanken och Nordea vet vad som kan hända om de inte aktivt arbetar med att förbättra riskhanteringen. Ett tydligt tecken på detta är att båda banker arbetar med att förbereda sig för dåliga tider även under högkonjunktur. Handelsbankens internrevision har inte förändrat sitt arbetssätt nämnvärt medan Nordea intensifierat sitt arbeta mot att förebygga kreditrisker. Vi tolkar det som att Handelsbanken är mindre riskbenägna vilket dels resulterar i uteblivna intäkter under högkonjunktur men också att internrevisionen inte behövt förändra sin granskning nämnvärt under den nuvarande finanskrisen. Nordea som i jämförelse med Handelsbanken prioriterar annorlunda under högkonjunkturer kan till följd av detta behöva intensifiera sin granskning för att förebygga kreditförluster vid en finanskris.

36