Intersektionalitet innebär ”ett synsätt där socialt och kulturellt konstruerade kategorier med utgångspunkt i förtrycksgrunder som genus, klass, ras/etnicitet eller sexuella preferenser betraktas som sammanflätade och ömsesidigt konstituerande”.86 ”Modern” är ett begrepp som ständigt återkommer i källmaterialet och skär igenom övriga maktordningar, till exempel är femininitet och svenskhet sammanlänkade i föreställningar kring vad en modern kvinna kunde innebära. Ett intersektionellt perspektiv är därför givande för att förstå hur dessa processer kring att formera en modern femininitet fungerade.
I Storbritannien började begreppet intersektionalitet debatteras i slutet av 1970-talet av svarta feminister och andra minoriteter inom feminismen.87 I Sverige inleddes diskussioner kring begreppet först i början av 2000-talet.88 Scott konstaterar att det intersektionella perspektivet egentligen varit en del av genushistoriska analyser redan från början, i varje fall har en medvetenhet om att konstruktionen ”kvinna” bygger på flera komplexa komponenter ständigt varit närvarande.89
Genusvetaren Nina Lykke, liksom andra forskare, varnar för att enbart addera kön, klass, etnicitet etcetera till varandra och framhåller att ”det intersektionella samspelet mellan maktordningar och identitetskategorier handlar om ömsesidiga
86 Helena Tolvhed, ”Intersektionalitet och historievetenskap”, Scandia nr 1, 2010, s. 59.
87 Avtar Brah och Ann Phoenix, ”Ain’t I A Woman? Revisiting Intersectionality”, Journal of International
Women’s Studies, nr 5, 2004; bell hooks, Ain't I a woman: black women and feminism, London, 1982;
Nira Yuval-Davies ”Gender Mainstreaming och intersektionalitet”, Kvinnovetenskaplig tidskrift, nr 2– 3, 2005, s. 21.
88 Introducerades av Paulina de los Reyes, Irene Molina och Diana Mulinari, Maktens (o)lika
förklädnader. Kön, klass & etnicitet i det postkoloniala Sverige, Stockholm, 2003; Paulina de los Reyes
och Diana Mulinari Intersektionalitet, Stockholm, 2004. För debatt och diskussion se bland annat: Nina Lykke ”Intersektionalitet – ett användbart begrepp för genusforskningen”, Kvinnovetenskaplig
tidskrift nr 1 2003, s. 47–56; Paulina de los Reyes, Irene Molina och Diana Mulinari,
”Intersektionalitet som teoretisk ram vs mångfaldsperspektivets tomma retorik”, Kvinnovetenskaplig
tidskrift nr 2 2003, s. 159–164; Maria Carbin och Sofie Tornhill, ”Intersektionalitet – ett
oanvändbart begrepp?”, Kvinnovetenskaplig tidskrift nr 3 2004, s. 111–114; Tema Intersektionalitet,
Kvinnovetenskaplig tidskrift nr 2-3 2005.
89 Scott, 2011, s. 38–39. Även Nina Lykke diskuterar att intersektionella analyser har en längre historia inom genusanalyser/kvinnohistoria. Nina Lykke, ”Nya perspektiv på intersektionalitet. Problem och möjligheter”, Kvinnovetenskaplig tidskrift, nr 2 2005, s. 11 Se också: Leslie McCall,
transformationsprocesser.”90 Samspelet mellan olika kategorier baserade på makt är således grunden för att arbeta intersektionellt. Ett additivt förhållningssätt går att undvika genom att föra in andra kategorier än de som traditionellt faller in under intersektionalitetens paraply, enligt historikern Helena Tolvhed.91 I mitt fall blir modernitet den kategori som utvidgar analysen och visar hur producerandet och reproducerandet av en viss typ av femininitet (det vill säga den moderna) var kopplad till andra kategorier såsom till exempel vithet och svenskhet. Tolvhed menar att styrkan i det intersektionella ligger i att undgå adderandet av kategorier efter varandra och istället ”blottlägga positioneringarnas sammanvävda samtidighet”.92
Lykke betonar att intersektionalitet som begrepp är centralt för att ”producera ny kunskap om den hybriditet, komplexitet och diversitet som kännetecknar det postindustriella samhällets subjektiviseringsprocesser.”93 begreppet ses alltså av Lykke främst som användbart när det gäller att forska om nutida processer. Fornäs menar däremot att det är själva sammanhanget i tid och rum som avgör vad som har högst relevans i undersökningen, och lyfter på så sätt upp det historiska perspektivet bredvid det rumsliga.94 Historikerns utmaning ligger i just detta; att förstå hur de olika maktordningarna relateras till varandra i en förfluten tid. Något som även Tolvhed poängterar är att antaganden om maktordningarnas sammanflätning inte automatiskt behöver förutsätta deras symmetri. De olika intersektionerna behöver alltså inte nödvändigtvis ha samma tyngd vid samma tidpunkt trots att de är sammanlänkade. Det vill säga att vid en tidpunkt kan modernitet haft avgörande betydelse för formerandet av femininitet medan det i en annan tid varit mindre betydande. Hon menar att vi som arbetar med ett intersektionellt perspektiv historievetenskapligt inte heller bör förutsätta att sammanflätningen alltid ser likadana ut utan påverkas av hur de ekonomiska, politiska och sociala processerna ser ut vid den studerade tidpunkten.95 Intersektionalitet erbjuder en fördjupad förståelse för historiska sammanhang och en chans för historikern att ifrågasätta uppfattningar om vissa kategoriers beständighet.96
Med detta som utgångspunkt undersöker jag hur olika kategorier sammanvävs i framställningarna av moderna kvinnor i svensk veckopress. En medvetenhet om att kategorierna kan skifta och få mer eller mindre betydelse beroende på vem som debatterar i källmaterialet är central här.
90 Nina Lykke, Genusforskning – en guide till feministisk teori, metodologi och skrift, Stockholm, 2009, s. 107. Det additiva kritiserades också av Yuval-Davies, 2003, s. 24, liksom av Carbin och Tornhill, 2004, s. 111–114.
91 Tolvhed, 2010, s. 65.
92 Tolvhed, 2010, s. 69.
93 Lykke, 2003, s. 52.
94 Johan Fornäs, ”Röster som gjorde skillnad. Korsande identifikationer i folkhemmets populärkultur”,
Tidskrift för genusvetenskap nr 2–3 2005, s. 58.
95 Tolvhed, 2010, s. 64.
Modernitet
Modernitet, både som teoretisk ingång och som forskningsområde, är svåröverblickbart på grund av det stora utrymme som det fått inom olika fält, som bland annat historievetenskap, litteraturvetenskap och sociologi. Modernitet har också förståtts på två olika vis, å ena sidan som en pågående process, eller period, länkad till historiska händelser och skeenden som franska revolutionen och industrialiseringen, å andra sidan som en upplevelse av förändring. I en vid bemärkelse kan moderniteten ses som ett sätt att förstå eller uppfatta tid, där vår nutid, ses som något annat än vår dåtid. Modernitet används således som betecknande både för en tidsperiod och för ett medvetande om föreställningar om vad det innebär att vara modern.97 Litteraturvetaren Nina Björk menar att det moderna utgörs av olika saker vid olika tidpunkter, och att det till dessa knyts en förståelse av att något nytt och avgörande sker som bryter med gårdagen, det omoderna.98 En viktig dimension av hur modernitet förståtts eller föreställts, är att det setts både som ett tidsmässigt begrepp, ett nu mot ett då, och som ett geografiskt begrepp med ett här mot ett där. Det moderna uppfattas således också efter vad det inte är. Det vill säga inte som det var förut i förfluten tid, och inte som ”det som är där”, utanför västerländska gränser.99 Fornäs talar om den dubbelhet som så många modernitetsforskare och -teoretiker tar fasta på:
Ömsevis parallella och sammantvinnade trådar mellan identitetsformer återfinns också bland de som istället hyllade ras- och könsmässigt ”andra” men samtidigt höll dem kvar som objekt i denna motposition. Det finns i hela moderniteten – från dess tidiga faser till vår egen tid, och i höga såväl som i låga kulturella genrer – ett starkt inslag av primitivism som söker efter botemedlet mot civilisationens våndor i något radikalt annorlunda: hos Kvinnan, Negern eller Barnet.100
Det finns således en dubbelhet i upplevelsen av modernitet, ett avståndstagande från tradition och primitivism och på en och samma gång ett bejakande och en längtan till detsamma. Dubbelheten och den inneboende paradoxen i moderniteten tar filosofen Marshall Berman fasta på och skriver i sin ofta citerade text:
97 Nina Björk, Sireners sång. Tankar kring modernitet och kön, Stockholm, 1999, s. 9; Nicholas, 2015, s. 11.
98 Björk, 1999, s. 9.
99 Björk, 1999, s. 12. Björk är förstås inte ensam om att uppmärksamma detta, Felski hänvisar till Homi Bhabha som kritiserat hur den icke-västerländska världen ställts utanför det som setts som det moderna. Felski, 2000, s. 25.
100 Fornäs, 2005, s. 59–60. Här bör såklart även Edward W. Saids Orientalism även nämnas. I vilken Said visar hur synen på Orienten präglas av just tankar om det överlägsna väst. Edward Said,
Att vara modern är att befinna sig i en miljö som utlovar äventyr, makt, glädje, växt, förvandling av oss själva och världen – och samtidigt hotar att förstöra allt vi har, allt vi känner, allt som vi är. Moderna miljöer och erfarenheter skär över alla geografiska och rasmässiga gränser, alla klassmässiga och nationella, religiösa och ideologiska: i den meningen kan moderniteten sägas förena hela människosläktet. Men det är en paradoxal enhet, en oenighetens enhet som sänder ut oss alla i en virvel av ständig upplösning och förnyelse, kamp och motsägelse, kluvenhet och smärta.101
Berman menar att människor som befinner sig mitt i den moderna virveln ”är benägna att tycka att de är de första, och kanske de enda, som upplever den.”102 Moderna människor drivs både av en vilja till förändring av sig själv och världen och en fruktan för samma förändring, skriver Berman.103 Dubbelheten kan vara både berikande och ångestskapande och i ambivalensen, som enligt Berman finns inbyggd i moderniteten, ryms också en nostalgi, en längtan efter ”det förmoderna förlorade paradiset”.104 Berman skriver i förordet till Allt som är fast förflyktigas att han önskar att han i större utsträckning utforskat den fruktan för frihet och längtan att fly från densamma som ryms inom moderniteten.105 Frihet – och längtan efter frihet, drömmar om frihet och tankar om hur kvinnor ska hantera sin frigörelse – är återkommande teman i mitt material. Jag fokuserar därför på att se hur tankar kring modernitet samverkar med tankarna kring att vara fri och på reaktionen mot en utveckling som av vissa sågs som hotande och alltför långtgående.
Min utgångspunkt är alltså, i relation till Bermans resonemang, att modernitet är människors upplevelse av förändring. Jag ser inte modernitet som en specifik period eller kedja av händelser utan som en uppfattning, föreställning om eller känsla av att tiden och samhället förändras, och ofta i snabb takt. Med den brittiska kulturvetaren Alan O’Sheas ord bör modernititen ses som ”the practical negotiation of one’s life and one’s identity within a fast-changing world”.106 Fornäs menar att perioden mellan 1920 och 1950 i svensk historia var en tid där framtiden sågs som ”så pirrande modern att det idag är svårt att föreställa sig dess hetta”.107
I min undersökning blir just förändring, längtan tillbaka och förhållandet till en närvarande men förfluten tid centrala för förståelsen av den moderna femininiteten. Jag kommer därför att fokusera på hur den frihet som kopplades till moderniteten också sågs som en utmaning och som ett förstörande av den välkända, sociala ordningen. På så sätt blev nostalgi över en svunnen tid till en kritik mot moderna livsförhållanden.
101 Marshall Berman, Allt som är fast förflyktigas. Modernism och modernitet, Lund, 2012, s. 21.
102 Berman, 2012, s. 21.
103 Berman, 2012, s. 19.
104 Berman, 2012, s. 21.
105 Berman, 2012, s. 16.
106 Alan O’Shea,”English subjects of modernity” i Modern Times reflections on a century of English
modernity,Mica Nava and Alan O'Shea London (red.), London, 1996, s. 11.
Här bör ett förtydligande göras gällande hur jag ser på och använder begreppet modernitet. Modernitet som begrepp förekommer inte i källmaterialet, utan jag använder modernitet som ett teoretiskt begrepp för att fånga in de kluster av upplevelser, aktiviteter och förändringar som knöts till det moderna livet. Modernitet är således den lins jag använder för att förstå och tolka hur dessa upplevelser av ”det moderna” förstods och hanterades i veckopressen mellan 1920 och 1933.