Intervjun med Toni

Jag har träffat Toni en gång tidigare på hans arbetsplats. Nu möter jag honom i en annan lo-kal. Han kommer lite försenad och ber om ursäkt att jag fått vänta. Han bjuder på kaffe och presenterar mig för Sari som jag kommer att intervjua senare. Vi flyttar oss till ett annat rum där intervjun kan äga rum i lugn och ro.

Den varma romska gemenskapen

Toni beskriver mest lyckliga minnen från sin barndom. Han kommer ihåg en stor romsk ge-menskap där man delade både sorg och glädje, att man aldrig var ensam. De är över tio sys-kon och halvsyssys-kon och han är någonstans i mitten av syssys-konskaran. Han är ungefär trettio år gammal. Toni var liten när hans familj flyttade till Sverige, men han har under hela barndo-men tillbringat alla somrar och även vinterlov i Finland. Ändå är sommarminnena de starkas-te. De hade även en villa i Finland. För det mesta var det många romer samlade på olika evenemang, barnens sommarläger eller konferenser. Det finns även sorgsna minnen från be-gravningar och sjukdomar. Även då fanns det många romer på plats. Han berättar om den var-ma gemenskapen bland romerna, var-man skrattar och gråter tillsamvar-mans. Det är sorgligt att var-man behöver gråta, men det är även vackert att man bär sorgen kollektivt, säger han. Om man inte kan göra annat så kan man i alla fall stå sida vid sida och stötta varandra.

”Från min barndom har jag ett rent minne, allting var i ordning, fina möbler, mycket kötträtter, alltid vackert hem. Jag var kanske ett och ett halvt år när mina föräldrar flyttade till Sverige och har bott här sedan dess. Jag gått mina skolor här, men kan fortfarande prata finska.”

Han menar att han även talar romani någorlunda bra och säger att hans romska identitet är mycket stark. Den baserar sig på den uppfostran han har fått av sina föräldrar. Nu som vuxen

finns i den identiteten även intryck från hans vänner, utländska vänner. Den romska identite-ten finns i hans hjärta menar han. Han associerar den starkt till romsk musik och han kan bli rörd till tårar av musik och romska danser.

Han anser att en rom är en person som har vuxit upp i en romsk familj, fått normerna och ren-lighetsreglerna därifrån och lever på ett sätt att man inte kränker andra i den romska gemen-skapen. En rom är en person som har romska föräldrar.

”När jag tänker på min egen identitet så är jag rom, tillhörande den finska gruppen av romer, jag är också svensk och jag är finsk för att även dessa två kulturer har påverkat mig mycket.”

Finsk och svensk mentalitet

Toni anser att om man är trångsynt och inte tänker på sin identitet utan försöker förtränga att man tar intryck från sin omgivning uppstår det många konflikter både inom individen och gentemot majoritetsbefolkningen. En sak som han ser som bra i den finska kulturen är att man är mera rotade, man är mera jordnära. Han menar att i Sverige lever man i lyx och flärd men i Finland sparar man för framtiden och för barnen. Eftersom Finland genom kriget har förlorat så mycket har man lärt sig att arbeta för att nå ett fungerande samhälle och den levnads-standarden man har nu, säger han.

”Om jag sen tänker ifall jag skulle kunna leva i Finland så känner jag ingen lust att åka dit. Jag skulle inte klara av att leva med mentaliteten där. De är så annorlunda där. Jag tror att det beror mycket på det att Sverige förlorade Fin-land till RyssFin-land, att FinFin-land över hundra år tillhörde RyssFin-land. Finska folket är ett annat folk än svenska folket .”

Han påpekar att finska och svenska språken hör till olika språkgrupper. Norge och Sverige är närmare varandra och även språket hör till samma grupp. Folk är perusjuntti (=en person som är fördomsfull och obildad, saknar finess) i Finland anser han. Han skulle inte kunna leva i Finland. Det svenska samhället har påverkat honom så mycket att han känner att han hör hit.

fem dagars eller en veckas resor dit tre fyra gånger om året, oftast i samband med en tjänstere-sa. Toni säger att när man har bott länge i Sverige har man blivit präglad av det här samhället. Han har hört många gamla människor i Finland säga att han har blivit svensk fast han följer samma normer när det gäller både renhet och respekt. Klädseln är likadan, men det är någonting som är annorlunda. Det handlar om mentalitet, vad man prioriterar. Man kan inte peka på vad det är fast man ändå känner en skillnad.

Toni känner en bitterhet mot ryssarna som under kriget tog Karelen. Han anser att president Koivisto inte borde ha välkomnat ryssarna till Finland. Man borde ha krävt att Finland får tillbaka den förlorade arealen innan de fick komma.3

Han skrattar och säger:

”Jag är ingen rasist, men... Jag har ända sedan barndomen fått höra att ryssar-na tog vårt land. Romerryssar-na var ju också med i kriget.”

Toni trivdes i den svenska skolan

Tonis skolminnen är nästan enbart positiva. Han blev inte mobbad utom en enda gång när en pojke testade honom och då kände han att han måste markera omedelbart. Det här hände när han gick i femman och en skolkamrat kallade honom för zigenare på ett sätt som var kränkande. Toni kastade en pulpet och en lärare ingrep omedelbart och det var det han ville skulle hända. Efter denna incident hände ingenting liknande.

3 Finland förlorade drygt en tiondel av sin areal, bl.a. Karelen och Petsamo, till Sovjetunionen efter fortsättnings-kriget 1944. En tiondel av befolkningen, över 400.000 människor, evakuerades och placerades i boenden i olika delar av landet. En jordreform utfördes och man delade ut 3 miljoner hektar mark. Flyktingar fick 60 % av den arealen, resten fick krigsveteraner, -invalider och -änkor (Haataja, 1987, Jälleenrakentava Suomi, s. 749ff). År 1990 gjorde president Koivisto ett uttalande där han jämställde ingermanlänningar med andra finländare som återvände hem t.ex. från Sverige. Ingermanlänningar är en folkgrupp i Ryssland, dåvarande Sovjetunionen, som talar finska och de har varit mycket förtryckta under Sovjettiden. De har inte fått använda sitt modersmål och många blev likviderade under Stalineran. Först krävdes det att en mor- eller farförälder var ingermanlänning för att man fick flytta till Finland. År 1996 ansågs de personer som hade en förälder eller två mor- eller farföräldrar vara ingermanlänningar och därmed berättigade att flytta till Finland. Senare krävdes det även kunskaper i finska språket och nu finns det ett kösystem för dem som väntar att få flytta till Finland. Det fanns ca 20.000 människor med ingermanländsk bakgrund i Finland år 2001.

Han var med i ett gäng av sex pojkar, vilka alla kom från olika länder. En enda var svensk och resten hade invandrarbakgrund.

”För mig har det alltid varit naturligt att umgås med alla slag människor. Jag har goda minnen av de flesta lärarna. Men det var tider när man inte be-hövde spara i skolan. Då fanns det möjlighet att vara med i olika hobbygrupper. Det var goda tider att gå i skolan. Jag hade kompisar från olika kulturer och har haft samma princip även senare i livet. Jag träffar gärna människor från olika kulturer och vill bekanta mig med dem.”

Kvinnogöra och mannens sysslor

Angående könsrollerna ser Toni det som enbart positivt att kvinnor har börjat utbilda sig och fått bra arbeten. Han nämner att en romsk kvinna i Finland har blivit vald till Europarådet4

och flera har fått statliga och kommunala tjänster. Även i Sverige har några romska kvinnor kommunala tjänster. Han anser att andra romer ser upp till dessa kvinnor och vill att deras egna barn får samma möjligheter i samhället. Man ser hur viktigt det är att utbilda sig. Det finns goda förebilder även hos män.

Jag berättar för honom hur jag träffade den romska mannen i tvättstugan och undrar hur män-nen tar det att deras fruar ägnar sig så mycket åt annat än att serva manmän-nen. Han svarar att på samma sätt som en finsk man gärna har låtit hustrun tvätta för att det anses vara kvinnogöra. Det finns även svenska machomän, ju mer norrut man kommer i landet desto mera macho blir männen enligt Toni. De rör inte tvätten utan väntar tills hustrun kommer.

”Sådana män finns även bland romer. Kvinnogöra är kvinnogöra och mannens sysslor är mannens sysslor. Det är bara här i vårt demokratiska samhälle där det är annorlunda. Jag vet ändå att romska män hjälper till hemma mycket mera än någon tror. Där finns män som lagar mat och där finns män som dammsuger eller som din granne som hjälpte med tvätten, men helst lite i smyg, så att andra inte ser.”

På sätt och vis anser han att mannens roll inte förändrats, men när han tänker på den yngsta generationen så anser han att de har fått lite intryck från Sverige. Det är svårt att förklara, men det är någonting med den här unga generationen som gör att de inte riktigt alltid förstår nor-merna anser han. De förstår inte vad äldre människor pratar om, de blandar ihop och miss-förstår. Han har funderat mycket på det här men hittar inte rätt ord. Någon förändring håller på att hända anser han. Barnen vill inte ta in alla normer.

Jag undrar om det eventuellt handlar om att den romska kulturen är tigandets kultur och att man ofta undviker att säga rakt ut till barnen hur man gör. Barnen lär sig istället genom obser-vation. Att man i den svenska kulturen i sin tur gärna reder ut allting grundligt genom att kommunicera muntligt, kunde detta vara en orsak till att ungdomarna inte alltid förstår alla normer, frågar jag.

”Någonting sådant kan det vara, men å andra sidan har romsk kultur, speciellt finsk romsk kultur, väldigt starka traditioner. Det finns alltid en motivering till varför saker och ting är som de är. Det finns människor som inte vill förändras. Trots att romsk kultur vill behålla sina traditioner och normer kommer även den kulturen att gå framåt och förändras under åren. Så sker inom alla kulturer och tiderna förändras och tiden för oss med sig. Om man jämför hundra år bakåt i tiden så uppkom det nya saker även då som den tidens romer inte för-stod. Det är så här livet är.”

”Där går en av oss”

Den romska mannens klädsel är enligt Toni lika viktig som kvinnans men inte lika iögonen-fallande och den liknar många andra kulturers klädsel. Den skiljer sig dock mycket från svensk och finsk jeanskultur som inte anses vara passande klädsel för en rom. Det viktigaste är inte stilen utan att man inte visar för mycket bar kropp och att man klär sig i mörka byxor. Toni själv följer inte klädkoden slaviskt. Han klär sig ganska vanligt. Han är klädd i mörka byxor, en mörk jacka och ljus skjorta, men ändå inte i sådana kläder som jag direkt skulle as-sociera till finska romer om jag inte visste. Han vill inte ha slips och skjorta på sig alltid. Ofta blir det bråttom på morgonen och då tar han snabbt på sig något som inte kränker hans

folk-grupp. Han följer ändå de normer som man ska följa. Han anser att det är viktigast att man känner igen sina egna. ”Där går en av oss.” Annars beundrar han mycket utländska romska männens kläder som är mycket mera dekorativa än de finskromska männens ganska strikta klädsel.

Etniska kontexter

Enligt Toni umgås finska romer mest med sina egna. De umgås även en hel del med finlända-re. Svenska romer umgås med svenskar och forna romska jugoslaver med jugoslaver. Han upplever att man även utomlands delvis identifierar sig med sina landsmän.

”Men när jag tänker på alldeles unga människor och skolungdomar så har de fått kontakt med ungdomar från mera avlägsna kulturer och hänger på stan med dessa. Det har med bostadsområdet att göra. På de mest segregerade områden tar man kontakt med andra minoriteter.”

På frågan angående de största hindren för att höja romernas status i samhället svarar han:

”Där måste jag absolut svara utbildning. Romerna saknar förståelse för att i det här landet gör myndigheterna på ett visst sätt, ett sätt som romerna inte är vana vid. De känner inte till systemet.”

Å andra sidan saknar samhället enligt honom insikt att man bör ta med romer när man plane-rar åtgärder för romer. Dessa kan ge värdefull information om kulturen, annars upplever man att allting styrs uppifrån. Efter att romerna har fått nationell status som minoritet, diskrimine-ringsombudsmannen och nya diskrimineringslagen har en del dörrar öppnats, men mycket finns kvar att göra anser han.

På frågan om han någonsin har känt att den romska kulturen har begränsat hans liv svarar han att han idag inte upplever det så. När han var ung hade han en stor lust att dansa, men inte de traditionella romska danser eller finsk tango heller utan andra danser. Dessa danser hör egent-ligen inte till romsk kultur och han fick inte dansa. När han fyllde 18 år gick han med i olika

bland tangosångarna, men deras egen musik är inte den samma som görs för finsk publik berättar Toni.

”Naturligtvis innebär det problem för vissa ungdomar under puberteten, när de ser vad kompisarna får göra och man själv inte kanske får beroende på den romska gruppen och att man inte får kränka andra. Men när man är riktigt klar över sig själv och viljan att det här är min identitet och min kultur, hittar man balansen. Jag tror att dessa grubblerier försvinner efter tonåren fast samtidigt tror jag att det tar hela livet att utforma sin egen identitet. Det kräver ett ständigt sökande och lärande. Som ung förstår man inte att det är mångfalden som gör livet så rikt, att det är bra att vi alla inte är lika.”