Irakiska Kurdistans upphörande som kvasistat

”Ett självständigt Irakiskt Kurdistan hade lämnat oss kurder mellan fyra stora eldar; Iran, Irak, Turkiet och Syrien. Hur skulle vi klara oss där utan att brinna?”

Jalal Talabani 2007 tolkad av Semire Zarei

Efter Saddams fall april 2003 styrdes Irak av USA genom CPA, The Coalition Provisional Authority. CPA:s mål var att så fort som möjligt lämna över till ett demokratiskt självständigt Irakiskt styre. (The Coalition Provisional Authority 2003) Irak är fortfarande att betrakta som moderstat fast dess agenda har ändrats.

Överlämnandet skedde stegvis via ett intermistiskt irakiskt styre med en tillfällig

konstitution, TAL, ”Transitional Administrative Law” (The Coalition Provisional Authority 2004: Law of Administration) som togs fram av CPA tillsammas med Iraks interimistiska styrande råd som bestod av 25 handplockade politiker som representerade hela Irak som utsågs av CPA den 30 juli 2003. Kurderna hade fem representanter, Jalal Talabani från PUK och Massoud Barzani från KDP samt tre kurder från andra kurdiska partier. Rådet var främst rådgivande men hade vissa styrande befogenheter. I alla viktiga frågor hade dock CPA vetorätt (The Coalition Provisional Authority 2003: Governance)

Enligt Yassin var det viktigt för USA att kurderna var representerade just för att upprätthålla balansen mellan sunniter och shiiter och möjliggöra ett federalt Irak. (Yassin 2007) USA fortsätter att agera som beskyddarstat och kvasistatens status höjs.

I samband med inrättandet av det styrande rådet upphörde den kurdiska skyddszonen i norr, Safe Haven, att existera. (Säkerhetspolitik.se 2003) Kvasistaten blev inte svagare av det.

Efter invasionen 2003 hade en rörelse börjat växa fram i Irakiska Kurdistan, utanför de två stora partierna, vars syfte var att samla in tillräcklig många namnunderskrifter för få en

folkomröstning om Irakiska Kurdistans framtid. I februari 2004 samlades ca 1,7 miljoner namnunderskrifter in i Irakiska Kurdistan och från irakiska kurder utomlands.

Namnunderskrifterna lämnades över till den provisoriska koalitionsmyndigheten CPA och Iraks styrande råd. Undertecknarna ställde sig bakom kravet att kurderna i Irak skulle ges möjlighet att folkomrösta, med FN som övervakare, om sin egen framtid. (Dagens Nyheter 2005) Här är ett exempel på hur kvasistatens ledning och befolkning har olika agenda vilket kan ses som en försvagning av kvasistaten.

Den irakiska intermistiska konstitutionen blev godkänd den 8 mars 2004 och togs i bruk den 28 juni samma år. (GlobalSecurity.org 2004).I samband med det upphörde CPA. (The Coalition Provisional Authority 2004: Order 100) USA öppnade istället sin ambassad i Bagdad och har tillsammans med Koalitionen stannat kvar i Irak där det råder en

inbördeskrigsliknande situation vilket försvagar moderstaten. USA framstår nu också som en beskyddarstat åt Irak som visserligen är en självständig stat men är i en uppbyggnadsfas.

Den interimistiska konstitutionen i Irak hade en positiv syn på Irakiska Kurdistan som federal delstat. Ett exempel är ”de-arabiseringen”. Under 1980-talet deporterades

uppskattningsvis ca 80 000 kurder från Kirkuk av Saddam Hussein till andra kurdiska områden. Syftet var att ”arabisera” Kirkuk-området som är mycket rikt på olja och andra naturtillgångar. I den interimistiska irakiska konstitutionen fanns en artikel (nr 58) som sa att alla irakier, inklusive kurder, som blivit deporterade under Saddam Husseins tid hade rätt att återvända och dessutom få kompensation (The Coalition Provisional Authority 2004: Law of Administration). Redan efter Saddams fall april 2003 återvände många deporterade kurder men i och med den intermistiska konstitutionen uppmuntrade kurdiska ledare fler att återvända (CTV 2005). Moderstaten är positivt inställd till kvasistaten.

I december 2004 enades KDP och PUK till slut och beslutar sig för att bilda regering tillsammans och återgå till en enda enad administration. Redan då kommer de överens om att Barzani ska bli president och den 4 juni utses Barzani av parlamentet formellt till president i Irakiska Kurdistan. (GlobalSecurity.org 2005: Iraq: Kurdish Parties) Kvasistaten är äntligen stark.

FN:s säkerhetsresolution 1546 gav stöd till tidsplanen för den politiska demokratiserings processen i Irak. Resolutionen inrymde att det skulle hållas allmänna val i Irak senast i slutet av januari 2005 till en interimistisk nationalförsamling, Transitional National Assembly (TNA). (FN 2004: resolution 1546) Det internationella samfundet stödjer kvasistatens och moderstatens gemensamma ansträngning mot lösningen federalisering.

Valet hölls den 30 januari 2005 till parlamentets hade 275 platser. Kurderna fick 75 av platserna och det Shia-dominerade koalitionspartiet Förenade Irakalliansen var tvungna att samarbeta med kurderna för att få den två-tredjedels majoritet som behövdes för att bilda regering. De kurdiska partierna förhandlade också fram ett löfte om att Iraks nästa regering skulle fortsätta stödja att kurder återvänder till Kirkuk i utbyte mot att de kurdiska partierna stödjer den nya regeringskoalitionen. (Financial Times 2005) Moderstaten bekämpar inte längre kvasistaten eftersom den har federalisering som lösning.

Folkomröstningsrörelsen genomförde i samband med det irakiska valet en informell folkomröstning i Irakiska Kurdistan där 98 % av kurderna röstade för ett självständigt Irakiskt Kurdistan. (Dagens Nyheter 2005; Yassin 2007) Kvasistatens ledning och befolkning har dock inte samma mål.

Jalal Talabani från PUK valdes till president i Irak av det irakiska parlamentet under den intermistiska konstitutionen den 6 april 2005 och han sitter fortfarande kvar som president även under den permanenta konstitutionen. Presidenten har främst ceremoniella uppgifter. Yassin säger att Talabanis position inom PUK har försvagats. Att Talabani blev president i Irak och Barzani president i Irakiska Kurdistan var en kohandel för att bibehålla maktbalansen mellan såväl ledarna som partierna. (Yassin 2007) Att en representant för kvasistaten är president i moderstaten är ett stärker kvasistatens status.

I början av maj tillträde den irakiska interimsregeringen vars uppgift var att utarbeta ett förslag till en permanent konstitution som befolkningen i Irak tog ställning för i en

folkomröstning den 15 oktober 2005. (U. S. Department of State 2005)

Nya val under den nya konstitutionen hölls enligt planen från FN resolutionen 1546 den 15 december 2005. Inför valet bildade alla kurdiska partier en allians, Kurdiska Alliansen (KA) förutom det kurdiska islamiska förbundet. KA fick 53 av parlamentets numera 250 platser och blev därmed det näst största blocket och återigen samarbetade de med det största blocket, Förenade Irakiska Alliansen som fick 128 platser. (BBC News 2006) Kvasistatens relativt starka representation stärker den.

Efter fem månaders sega förhandlingar utsågs till slut en regering i maj 2006 som leds av shiiten Malika. Sunniterna är missnöjda då regeringen domineras av shiiter och kurder. (GlobalSecurity.org 2006) I och med att den permanenta författningen börjar gälla upphör kvasistaten att existera. Den har nått sitt mål och blivit en federal delstat i moderstaten.

Innehållet i artikel 58 från TAL har förts vidare i den permanenta konstitutionen och förstärkts i artikel 140. Den säger fortfarande att alla som deporterats har rätt att återvända.

normaliserats, dvs. tillräckligt många återflyttningar skett, ska folkomröstning ske där befolkningen i området får uttrycka sin vilja om vad som ska ske med området. Det ska vara genomfört senast 31 december 2007 enligt artikel 140.

Så länge artikel 140 inte är realiserad har enligt Yassin centralregimen makten över oljan i Kirkuk. Alla kontrakt med andra länder angående oljan måste godkännas av centralmakten. (Yassin 2007)

Enligt Yassin står det i den nya permanenta konstitutionen för Irak att strategiska militära beslut ska tas av centralregeringen. Kurderna har till exempel inte rätt att låta USA sätta militärbaser i Irakiska Kurdistan. (Yassin 2007)

Yassin hävdar att det nya Irak i sitt agerande påminner om Saddam regerande med ständigt uppskjutande av viktiga kurdiska frågor. Han spekulerar i en framtida lösning på det irakiska uppskjutandet av Kirkuk-frågan genom att se Kirkuk som en egen federal provins vilket på sikt skulle försvaga kurderna. (Yassin 2007)

Yassin ser också två fundamentalt olika framtida scenarion när Iraks situation stabiliserats. Antingen lämnar USA Irak vilket troligtvis skulle innebära att den etno-religösa balansen skulle rubbas och arabiska shiiter och sunniters konsensus skulle kraftigt försvaga kurderna. En annan utväg där USA skulle byta strategi helt och hållet skulle vara att stödja Irakiska Kurdistan att bli en självständig stat i enlighet med Syd Korea-mönstret¹⁶. (Yassin 2007)

Moderstaten är återigen stark och har hållhakar som försvagar den federala delstaten Irakiska Kurdistan.

För att sammanfatta fasen som avslutar Irakiska Kurdistans period som kvasistat så uppnår kvasisten sitt mål genom att samarbeta med moderstaten. Det blev möjligt när det kom en ny ledning i moderstaten. Representanter från kvasistaten ingick t.o.m. i den nya ledningen.

16

Efter andra världskriget delades Korea upp längs den 38 breddgraden i Syd- och Nordkorea mellan den amerikanska intressesfären och den ryska. Sydkorea fick starkt ekonomiskt stöd av USA. (Nationalenklocepidin)