Detta pedagogiska scenario blir framförallt synligt vid första re- flektionsmötet, som startar med en beskrivning av kartläggningen Emma och hennes kollegor gjorde inför höstterminen. Kartlägg- ningen visar att de behöver skapa en verksamhet som ger utrymme för matematikämnet eftersom det tidigare varit ett försummat om- råde som man inte arbetat aktivt med. Därför valde personalen att under kommande läsår arbeta med läroplansmålen som riktas mot
matematik. I arbetet har Emma utifrån utvalda mål formulerat en undersökningsfråga som handlar om hur de kan utveckla barns förmåga att urskilja, sortera och kategorisera. Hon vill tillsammans med kollegorna även ta reda på om och hur barnen utvecklar dessa förmågor. Som en följd av dessa val har Emma och Sara förberett ett särskilt rum för projektet som till en början inreds med natur- material, såsom kottar och pinnar. De upplever dock att barnen inte riktigt vet vad de ska göra och hur de ska agera med natur- materialet. Efter en period byts därför materialet ut mot färgade glasspinnar, glasstenar, mosaikplattor och figurer. Tanken var att skapa bättre möjligheter för barnen att fokusera på att urskilja och sortera. Med det nya materialet upplever både Emma och Sara att barnen är mer aktiva och intresserade av att sortera materialet. Ex- emplet nedan visar att Emma framhåller materialets betydelse för att få barnen att sortera utifrån undervisningens målsättning.
När vi tog in kottar och grejer och sånt blev det konstigt för dem [barnen]. De visste inte vad de skulle göra med grejerna. Då har vi ändrat, och nu har vi tagit in lite annat material, glasstenar, och lite färgade pinnar i olika former för att de ska kunna [sortera]. Just nu håller de på mycket med mönster och sorterar (Emma, 1:a tillfället).
I citatet framkommer att det första materialet inte skapade förut- sättningar för barnen att sortera. Emma uttrycker en känsla av att det blev konstigt för barnen när de erbjöd naturmaterial, vilket tolkas som ett pedagogiskt dilemma. Dilemmat förefaller handla om vilket material som är mest lämpligt för att få barnen att sor- tera.
Emma och Sara resonerar vidare om varför de upplever att bar- nen är mer aktiva när materialet byts ut och om det endast handlar om materialet. De lyfter fram vikten av deras ledarskap genom att påtala att de behöver finnas i rummet och påbörja aktiviteter som de vill att barnen ska delta i. Exempelvis vill de att barnen sorterar och inte häller ut materialet på golvet eller packar det i någon väska. Då är risken att materialet försvinner och undervisningen
försvåras. Exemplet nedan synliggör vilket ledarskap Emma före- språkar när de närvarar i rummet. De ska vara aktiva och inspirera barnen att vara sysselsatta med att urskilja, sortera och att materi- alet hanteras utifrån undervisningens målsättning.
Så klart, vi får inte syn på så mycket om vi inte är där. Det är ett syfte med det så klart. Att tillföra för att kunna utveckla. Man vill hela tiden [säga]; prova det, ja, men titta ska vi sortera (Emma, 1:a tillfället).
I exemplet påtalar Emma att hon har avsikt att få barnen att sor- tera genom att uppmuntra till sortering (titta ska vi sortera), vilket antyder att en inbjudande position intas. Även en förmedlande po- sition framkommer i Emmas utsaga när hon redogör för att de be- höver tillföra och tydliggöra att aktiviteterna som sker är kopplade till ämnet matematik och relateras till målen för undervisningen, det vill säga att få barnen att sortera (efter färg).
I detta pedagogiska scenario ger Emma och Sara ytterligare en förklaring till varför de upplever att barnen blivit mer aktiva i ma- tematikrummet. Sara beskriver att de har arrangerat för fler aktivi- teter och Emma fyller i och beskriver att rummet blivit trevligare, mer inbjudande och inspirerande med det nya materialet. Detta material underlättar för dem att initiera undervisning utifrån det utvalda målet. Vid flera tillfällen återkommer Sara och Emma till vikten av att hålla fokus på de matematiska begreppen, smalna av och inspirera barnen till aktiviteter som handlar om att urskilja, sortera och jämföra. De lyfter samtidigt fram att de vill fånga upp och utgå från barnens aktiviteter. I citatet nedanför uttrycker Emma en viss tveksamhet rörande hur hon ska agera och vilket tillvägagångssätt hon ska välja.
Det är det som är svårt. Om dom börjar med att räkna till ex- empel, vad gör jag då, ska jag bromsa det på något sätt eller spinner man vidare på det? Det är svårt (Emma, 2:a tillfället).
Citatet åskådliggör ett pedagogiskt dilemma. Emma brottas med huruvida hon ska följa barnens idéer och spinna vidare på att räkna antal eller om initiativet ska bromsas. Hon bjuder in Sara och Mia att tänka tillsammans genom att ställa frågan: Vad gör jag
då? Hon ger två olika alternativ. Emma förstärker händelsen med
känslouttryck att detta är svårt, och det kan tolkas som ett peda- gogiskt dilemma för henne. Dilemmat handlar om huruvida Emma ska vara följsam och utgå från barnens aktivitet och intresse för antal eller om hon ska hålla fast vid undervisningens målsättning att sortera och urskilja.
Ett fortsatt resonemang förs om att de kan börja med att ge uppgifter till barnen att sortera efter färg. Därefter kan barnen få ytterligare uppgift att räkna hur många saker det finns av en viss färg. På så sätt vill Emma, Mia och Sara hålla fast vid intentionen att barnen sorterar och jämför färger, samtidigt som de har en am- bition att utgå från barns intressen. Utdragen nedan är ett exempel på hur Mia och Emma tillsammans försöker hitta tillvägagångssätt för att behålla fokus på ämnet och samtidigt väva ihop det med barnens intresse. I samtalen bygger Emma vidare på Mias idé ge- nom att bekräfta hennes förslag.
De kan ändå fortfarande räkna med pinnarna. Man kan räkna hur många gröna det är, och hur många blå (Mia, 2:a tillfället).
Det var precis samma tanke som jag hade, att man på något sätt tar fast i det barnen håller på med, men puttar in det här med att jämföra. Om du nu har räknat tre gula, kan du hitta fyra blå? Då kan vi räkna dem. Om du nu ska lägga tillbaka de gula, var ska de ligga? Så det blir någon form av medvetenhet i att jämföra. Huvudaktiviteten kan handla om att räkna, för det är vad barnen vill (Emma, 2:a tillfället).
I exemplet blir det synligt hur Mia och Emma förhandlar om en lösning. Mia förstärker ambitionen att både hålla fast vid målet att sortera men också följa barnens intentioner att räkna. Genom att Mia och Emma betonar orden de kan ändå och på något sätt fram-
träder viss osäkerhet när de försöker lösa ett pedagogiskt dilemma som uppstår när undervisningen utvecklas till att inbegripa både sortering och taluppfattning. Emma intar en förmedlande position och vill styra undervisningen mot det uppsatta målet, när hon vill
putta in att barnen ska sortera efter färg. Även en inbjudande po-
sition uttolkas när Emma inspirerar och bjuder in barnen till att sortera efter färg (om du nu ska lägga tillbaka de gula, var ska de
då ligga).
Mia, Sara och Emma fortsätter att hålla fast vid intentionen att aktiviteterna ska leda till att barnen sorterar och att möta barnens intresse att hantera materialet på olika sätt. Samtalen berör hur de ska agera när de ser att barnen urskiljer på ett annat sätt än de vuxnas intention, det vill säga tar två olika färger fast uppgiften handlar om att urskilja fyra blå. I följande citat framkommer att det utifrån de vuxnas perspektiv finns korrekta lösningar i uppgif- ten som barnen får. När barnen inte löser uppgiften rätt position- erar Mia sig, när hon väljer att klargöra att antalet är rätt, samti- digt som hon genom en ledande fråga försöker uppmärksamma barnen på det som är fel genom att återupprepa uppgiften.
Man får förklara [att] det är fyra stycken, men fråga [barnen] om de verkligen är gröna så de får tänka efter, om det verkligen var rätt färg (Mia, 2:a tillfället).
I citatet uttrycker Mia att de behöver förklara och guida barnen att urskilja rätt när barnen inte gör som personalen bestämt, vilket in- nebär att en förmedlande position intas. Tillvägagångssättet tolkas som att Mia försöker vägleda barnen att reproducera rätt svar (fråga om de verkligen är gröna), istället för att uppmuntra barnen att sortera på olika sätt.
Emma framhåller samtidigt betydelsen av att barns lärande ska upplevas med glädje och därför får barnen inte klandras om de ur- skiljer på felaktigt sätt.
Ja, man vill att det ska vara lustfyllt och på deras villkor. Jag finns där för att bygga på med kunskap och förståelse och för- mågor och allting, men inte skuldbelägga (Emma, 2:a tillfället).
I Emmas utsaga framkommer en känsla av obehag när hon säger att barnen inte får skuldbeläggas om de urskiljer och sorterar på ett annat sätt än utifrån undervisningens målsättning. På samma gång framkommer att Emma har en ambition att lära barn att det finns ett svar som är ”mer korrekt” än andra (jag finns där för att bygga
på med kunskap) utan att glädjen att vara i matematikrummet re-
duceras, vilket kan tolkas som ett pedagogiskt dilemma. Dilemmat handlar om att rikta barns lärande mot ett specifikt innehåll och samtidigt se till så att undervisningen upplevs som meningsfull för barnen. Emmas uttalande om att hon lär barnen genom att bygga
på med kunskap, förståelse och förmågor indikerar att hon intar en
förmedlande position.
I det här scenariot uppstår pedagogiska dilemman som handlar om hur undervisningen ska möta barnens intresse och egna idéer med hjälp av förutbestämt material och samtidigt hålla fast vid dess mål.
För att hantera ovanstående dilemman intas två positioner. Den inbjudande positionen framträder genom att personalen stimulerar och bjuder in barnen till att sortera efter färg. Den
förmedlande positionen visar sig genom att de håller fast vid
ämnet, guidar, vägleder och försöker lära barnen att urskilja fär- ger.
Positionerna balanseras mellan att iscensätta undervisning som både styrs mot utvalda mål att sortera material på ett sär- skilt sätt, och samtidigt vara följsam för barns intentioner.