3. Infrastrukturens påverkan
3.4 ISO 20121 – standard för hållbarhet vid evenemang
Swedish Standards Institute (SIS, 2016), har tagit fram en checklista för genomförandet av hållbara evenemang som ska bidra till samhälle, ekonomi och mindre påfrestningar på miljön. Checklistan är baserad på standarden ISO 20121, vilken specificerar de krav som finns på ledningssystem för hållbarhet vid alla typer av evenemang och evenemangsaktiviteter (SIS, 2012). Checklistan (SIS 2016) behandlar bland annat arrangörens val av mat och dryck, valet av transport, valet av lokal och valet av material för till exempel foldrar och montrar. Vid valet av mat och dryck nämns närproducerad, ekologisk och vegetarisk kost som bra initiativ för hållbarhet. Det tas också upp att buteljerat flaskvatten bör undvikas. Gällande transporter gäller att alla typer av fysiska transporter bör undvikas om de inte är nödvändiga, men vid nödvändig transport bör miljövänliga överenskommelser så som avtal med tåg- eller kollektivtrafik eftersträvas, samordning av transporter är att föredra och klimatkompensering för de transporter som görs bör övervägas.
Lokalen bör, om möjligt, vara miljömärkt eller miljöcertifierad varför arrangören bör undersöka leverantörens miljö- och hållbarhetsarbete innan en lokal bokas. Närhet till kollektivtrafik är också en positiv aspekt ur miljösynpunkt när lokalen väljs ut.
Tryckt material och så kallade give aways, bör undvikas i den mån arrangören inte kan argumentera för att den positiva effekten av dem överväger den negativa miljöpåverkan. SIS (2016) föreslår att arrangörer överväger att till exempel ge en gåva till välgörande ändamål istället för att ge gåvor till sina besökare, för att undvika onödig konsumtion. Återvinningsbart eller återanvändbart material bör också användas och SIS förespråkar att allt material som kan källsorteras ska källsorteras.
Göteborgsvarvet (2016) har under flera år miljödiplomerats av Göteborgs Stad för deras arbete med hållbarhetsfrågor. Under 2015 påbörjade de ett arbete som siktar på att få evenemanget certifierat enligt ISO 20121 och många av de saker som Göteborgsvarvet gör för att bli ett mer hållbart evenemang ur en miljösynpunkt visar på hur den checklista som SIS (2016) tillhandhåller kan översättas i praktik.
Allt avfall från Göteborgsvarvet (2016) som kan återvinnas går till återvinning och det avfall som bränns används för att producera förnybar el eller fjärrvärme. Material som delas ut till deltagarna är då det är möjligt av nedbrytbart material och samlas i största mån in när det är förbrukat för att återvinnas, detsamma gäller förbrukningsmaterial såsom torkpapper, rengöringsmedel, kopiatorpapper och tryckt marknadsföring. Deltagarna vid evenemanget serveras ekologiskt kaffe och ekologisk frukt, och den kost som serveras till funktionärer är vegetarisk och består till minst 30 procent av ekologiska livsmedel. Småförpackningar och engångsmaterial undviks om möjligt vid servering av mat.
Elen som används består till 100 procent av förnybar el från ett lokalt vindkraftverk (Göteborgsvarvet, 2016). Deltagarna erbjuds fri kollektivtrafik under evenemangsperioden och uppmuntras att utnyttja detta istället för att till exempel köra bil till och från evenemanget, vilket är belagt med en miljöavgift om parkering sker på utvalda parkeringsplatser. Samarbete finns med både kollektivtrafik och regional tågtrafik för att uppmuntra en samordnad transport för både deltagare och åskådare.
För att minska konsumtionen, och i linje med SIS:s (2016) punkt som förespråkar övervägning av behovet av tryckt material, tillhandahåller Göteborgsvarvet (2016)
form. Slutligen uppmanas både deltagare och åskådare till mer miljövänligt och hållbart agerande genom återvinning av avfall, så kallade klimatsmarta val av boende, vegetarisk kost och miljövänliga transportalternativ.
Malmö stad har också arbetat hårt med att följa ISO 20121-standarden vid arrangerandet av Eurovision Song Contest 2013 (Lazarte, 2013). Förutom många initiativ vilka liknar de som Göteborgsvarvet tagit så berättar Susanna Winblad, som ledde projektet med att ISO 20121-certifiera musikfestivalen, att de delade ut påfyllningsbara vattenflaskor till pressmedlemmar och alla representanter från deltagarländerna. De såg också till så att vattenkranar fanns tillgängliga på hela området, vilket de menar har en miljöpåverkan som är 1000 gånger mindre än den från fabriksbuteljerat vatten, som annars hade ägt rum. En annan viktig aspekt som Winblad pekar ut är att de utbildade 550 volontärer i hållbarhetsfrågor och lärde dem att bli förebilder inom ämnet (Lazarte, 2013).
3.5 Begreppsmodell
De teorier och metoder som beskrivs ovan används i denna studie som grund till hur ett evenemang bör mätas och värderas. De visar på olika faktorer att mäta och olika tillvägagångssätt för att mäta dem, varför en kombination av dem och dess komponenter passar studiens syfte och prognosmetod. Studien använder de tre grundfaktorerna som är framträdande i Triple Bottom Line (Elkington, 1999) men istället för att mäta sociala faktorer, vilka berör främst den kortsiktiga påverkan på destinationen, mäts istället de sociokulturella faktorer vilka Lundberg, Andersson och Armbrecht (2014) menar berör även den mer långsiktiga påverkan på ett samhälle och som även används av Pasanen, Taskinen och Mikkonen (2009) vid utvärderingen av evenemang.
För att kunna mäta den förväntade påverkan ett evenemang har på en destination användes för den tentativa prognosmetoden, ett poängsystem snarlikt det som Lindsköld och Lindsköld (2011) utvecklat, med den största skillnaden att det poängsätter varje av de tre faktorerna separat istället för att ge evenemanget ett sammanvägt antal poäng. Var och en av de tre faktorerna tilldelas här nedan ett antal kriterier vilka kommer att ligga till grund för poängsystemet i mätmetoden. Dessa kriterier baseras på vad som framkommit i detta kapitel och kompletteras senare med
hjälp av data som genererats i studiens undersökningar. Genom att poängsätta de tre faktorerna separat får användaren av modellen själv möjlighet att väga de olika faktorerna mot varandra, med hänsyn till vad som värderas högst i destinationskommunen.
3.5.1 Ekonomiska kriterier
Mätningen av den förväntade ekonomiska effekten av evenemang är starkt influerad av Lindsköld och Lindskölds (2011) modell. De utvärderingsmetoder som presenteras av till exempel Lundberg, Andersson och Armbrecht (2014) och av Pasanen, Taskinen och Mikkonen (2009) anses mindre lämpliga för mätning av de förväntade ekonomiska effekterna eftersom de är utvärderingsmetoder och således baserade på uppgifter om besökare och deltagares utgifter, vilka är mycket svåra att göra prognoser för då det handlar om väldigt många individers val och preferenser.
Enligt författarna till denna rapports bedömning gör detta osäkerheten alldeles för stor. Vad som dock framkommer i studierna gjorda i projektet More Than Sport (Lundberg & Armbrecht, 2014) är att tillresta besökare, och då framför allt utländska besökare, spenderar mer pengar på destinationen i samband med evenemanget än vad lokalinvånare gör. Pasanen, Taskinen och Mikkonen (2009) föreslår till och med att det praktiskt taget inte finns någon ekonomisk fördel som tillförs av lokalbefolkningen.
Samtliga fem faktorer som ingår i den tentativa prognosmetoden och som maximalt kan tilldelas 30 poäng förklaras och motiveras på ett praktiskt sätt i bilaga 4.
Faktorerna är:
Antal besökare
Antal övernattningar i destinationskommunen
Sponsorintäkter
Arbetstillfällen
Aktiva deltagare
3.5.2 Sociokulturella kriterier
Den sociokulturella nyttan av ett evenemang är menad att behandla den kort- och långsiktiga påverkan som evenemanget har på destinationskommunen och dess invånare. I projektet More Than Sport mäts de sociokulturella effekterna genom en enkät som besvaras av lokalbefolkningen, i vilken de får tillskriva ett värde till de positiva och negativa effekterna av evenemanget (Lundberg & Armbrecht, 2014).
Eftersom detta inte är möjligt att göra i en prognosmetod baseras de sociokulturella kriterier på de faktorer som lokalinvånare har uppfattat som positiva under dessa enkäter och hur stor chans evenemanget bedöms ha att uppnå dem.
I Lundberg och Armbrechts (2014) undersökning framkommer att lokalbefolkningen värderar högt om evenemanget bidrar till destinationskommunens rykte och framtida möjligheter till turism, vilket kan översättas till att ett lyckat och återkommande evenemang genererar en sociokulturell nytta. Det intresse som evenemanget genererar utanför destinationskommunen är också att betrakta som sociokulturell nytta för kommunen och dess invånare. Som negativ sociokulturell effekt uppgav respondenterna i Lundberg och Armbrechts (2014) invånarenkät ökade ljudnivåer, ökad trängsel, ökad trafik, nedskräpning, fylla samt ökning av bråk och brottslighet.
Dessa fynd stöds också av Blom, Ernfridsson, Nilsson och Tengling (2004) som menar att konflikter mellan lokalbefolkning och turister, rörande till exempel ökad trafik och trängsel samt köbildning, är en viktigt social konsekvens av turism.
Lindsköld och Lindsköld (2011) nämner en evenemangsprofilering vilken destinationskommunen bör upprätta för att kunna avgöra vilken typ av evenemang som ligger i linje med vad kommun och näringsliv vill satsa på, detta innebär att om en stad exempelvis har ett mycket framgångsrikt ishockeylag och deras matcher tenderar att locka en stor publik kan ishockey anses som en tydlig profilering för den staden (destinationen) och ishockeyevenemang kommer troligtvis att vara framgångsrika där.
Vidare beaktas flera av de kriterier som Small, Edwards och Sheridan (2005) tar upp som viktiga då arrangörer ska prognostisera den sociokulturella påverkan av ett evenemang, vilka redovisats i tabell 3.1 ovan. Samtliga tre faktorer som ingår i den
tentativa prognosmetoden och maximalt kan uppnå 30 poäng förklaras och motiveras på ett praktiskt sätt i bilaga 4. Faktorerna är:
Medieintresse
Volontärarbete
Goodwillfaktorer
3.5.3 Miljömässiga kriterier
Då den miljömässiga påverkan ett evenemang medför är svår att mäta med exakta mått, är möjligheten liten att genom egna undersökningar generera data som kan användas till grund för ett poängsystem som bedömer hur miljövänligt ett evenemang är. Därför använder denna studie kriterier som tagits från befintliga satsningar på miljömässigt hållbara evenemang, bland annat de som arbetar mot ISO 20121-certifieringen, som beskrivits tidigare i detta kapitel. De hållbarhetsinitiativ som ansetts vara mest framträdande i tidigare evenemang med ett hållbart fokus, samt i studier som undersöker miljöpåverkan, kommer att utgöra kriterierna för poängsättning av miljömässiga faktorer i den tentativa prognosmetoden.
Mat och dryck har visat sig vara en kategori med mycket stor inverkan på miljön och därmed finns en potential för att reducera ett evenemangs klimatpåverkan genom att servera vegetarisk, ekologisk och närproducerad kost (SIS, 2016). Mjölkfri kost är också ett positivt initiativ som antas reducera mat- och dryckesrelaterade utsläpp av växthusgaser (Hedenus, Wirsenius & Johansson, 2014; Röös, 2015). Andra kriterier som uppmärksammats av SIS (2016), och ligger i linje med ISO 20121-standarden för hållbara evenemang, är användandet av förnybar el, övervägande kring all användning av fysiska trycksaker (till exempel av biljetter, anmälningsprocess för deltagare, fakturor och informationsfolders), klimatkompensering för till exempel nödvändiga resor, samordning av lokaltrafik för att minimera den utsträckning i vilken besökare och deltagare reser till och från evenemanget med bil, samt källsortering av avfall i möjligast mån. Som alternativ till resor med bil föreslås att besökare uppmanas till mer miljövänliga aktiviteter så som att promenera, eller att använda lokaltrafiken (Blom et al., 2004). I Lindsköld och Lindskölds (2011) modell
ISO-standard eller motsvarande, vilket i många fall innebär att flera av de ovan nämnda kriterierna automatisk täcks in i kravet för certifieringen.
Samtliga tre faktorer som ingår i den tentativa prognosmetoden och som även de kan uppnå maximalt 30 poäng, förklaras och motiveras på ett praktiskt sätt i bilaga 4.
Faktorerna är:
Miljöcertifiering och klimatkompensation
Kost
Transport och Avfall
3.5.4 Tentativ prognosmetod
Figur 3.1 – Illustrativ förklaring av den tentativa prognosmetoden
Figur 3.1 beskriver illustrativt hur den tentativa prognosmetoden, Oskarshamnsmetoden, som tas fram i denna studie fungerar. De tre faktorerna som tas i beaktning, det vill säga ekonomiska, sociokulturella och miljömässiga faktorer, utgör grunden för metoden och på var och en av dessa faktorer staplas de positiva initiativ som arrangörerna tar i form av poäng, vilka slutligen kan läggas ihop och genererar tre värden. Hypotetiskt skulle ett evenemang kunna få 20 poäng på ekonomiska faktorer, 22 poäng på sociokulturella faktorer och 24 poäng på
miljömässiga faktorer och det är då upp till beslutsfattare inom destinationskommunen att avgöra om evenemanget är i linje med de värderingar som är gällande och som efterfrågas inom kommunen. Den tentativa metoden förklaras mer utförligt och på ett praktiskt sätt i det instruktionshäfte som finns tillgängligt i bilaga 4.