I detta avsnitt redovisas framförallt likheter men också skillnader som kommit fram i de olika livsberättelserna. Även om generaliseringar inte är studiens syfte, så är det ändå viktigt att dessa lyfts fram för att skapa en djupare förståelse för den elevgrupp som studien avser. Avslutningsvis finns en sammanfattning på det som respondenterna hade önskat varit annorlunda kring bemötande och särskilt stöd under grundskoletiden.
5.5.1 Att vara tystlåten och blyg
Samtliga respondenter har upplevt svårigheter med att tala i stora grupper och har därför inte sagt så mycket i klassrummet. Alla uppger att de fått höra av lärare att de måste prata mer och räcka upp handen mer i klassrummet. Samtliga upplevde detta som jobbigt och tyckte inte att det hjälpte dem. Zandra och Julia talar om en upplevelse av att inte accepteras helt av lärarna på grund av att de var tysta. De upplevde att det var något negativt att vara tyst och att det var det negativa som hela tiden togs upp i samtalen och dokumenterades.
5.5.2 Kamratrelationer
Ronja, Julia och Zandra har alla lidit mycket av att vara tysta även i kamratrelationer. Julia och Zandra har båda känt sig utfrysta under stora delar av grundskoletiden. Båda gjorde försök till att få kontakt med andra, men då de inte fick något gensvar, gav de upp. Julia och Zandra uppger även att det faktum att de känt sig mobbade och utfrysta under grundskoletiden har påverkat deras studieresultat. Det har även varit en bidragande orsak till att de inte vågade göra sig hörda i klassrummet. Även Ronja har upplevt svårigheter i kamratrelationer, men hon har istället valt ensamheten frivilligt med jämna mellanrum. Det var först under den senare delen av högstadiet som hon fick höra av kamrater att hon upplevdes annorlunda.
Alla tre kvinnorna uttalar en förståelse för att deras tysta beteende kunde vara en orsak till att de hade svårt med relationer. Bland annat uppger de att det kunde varit svårt för andra att veta hur de skulle bemöta dem, då de inte sa så mycket. Julia talar om detta särskilt och menar att andra kan tro att hon är sur när hon inte säger något. Hon menar att hon kanske lätt kan få andra att känna sig osäkra i umgänget med henne.
Samuel uppger inga svårigheter i kamratrelationer under sin grundskoletid. Detta kan tolkas som att han haft de vänner han vill ha och varit nöjd med det. Däremot upplever han, precis som kvinnorna, att klasskamrater har skrattat när han läst eller talat inför de andra i klassrummet.
37
5.5.3 Skolsvårigheter och särskilt stöd
Samuel, Ronja och Julia upplevde alla att deras svårigheter blev mer tydliga i högstadiet. För Samuel och Ronja var det ett ökat eget ansvar för skolan som ställde till mest bekymmer. Det var inte lika mycket struktur som tidigare och det blev ett mer självständigt arbete. För Samuel berodde svårigheterna på att det var mer som skulle läsas på egen hand. Ronja hade större svårigheter med att komma igång med arbetet när hon inte förstod instruktionerna. Precis som Ronja, mådde Julia dåligt psykiskt av olika anledningar under delar av högstadiet och skolkade en del.
Samtliga respondenter har fått särskilt stöd för sina skolsvårigheter under vissa delar av grundskoletiden. Alla uttalar även en förståelse för de perioder de inte fått det. En liten undervisningsgrupp uppges av samtliga som en framgångsrik form av särskilt stöd. I den lilla gruppen upplevde de att de fick stöd för sina kunskapsmässiga svårigheter. De kände även en tillhörighet och vågade prata när det inte var så många som lyssnade.
Ronja och Samuel fick båda vänta ända till gymnasiet för att få en diagnos angående sina olika svårigheter. Samuel fick särskilt stöd för sina läs- och skrivsvårigheter endast under en kort period i sexan. Tidigare fick han bara höra att han skulle läsa mer. Ronja uppger att lärarna säkert gjorde vad de kunde för att hjälpa henne. Det var dock svårt för dem då hon inte ens själv visste vad hon behövde. Båda två ser det som positivt att ha fått en diagnos och önskar att de hade fått det tidigare.
Ronja, Julia och Zandra hade alla svårigheter i matematik. Ronja och Zandra fick stöd för detta under den större delen av sin grundskoletid. Alla kvinnorna uppger att de fått stöd för sina kunskapsmässiga svårigheter, då det gäller att nå målen. Julia och Zandra saknade däremot ett stöd, under vissa delar av skoltiden, för hur de mådde psykiskt. De upplevde inte att alla lärare tog mobbningen av dem på allvar.
Alla tre kvinnorna har haft kontakt med kuratorn under högstadiet. Ronja och Zandra lyfter upp detta som något positivt. Julia, däremot, ser inga fördelar med att prata med en kurator. Zandra menar att en kurator ska lyssna och inte var dömande i sitt bemötande. Hon menar att kuratorer är viktiga att ha på en skola. Men det är viktigt med vilken personen är som har tjänsten. Zandra lyfter fram både positiva och negativa erfarenheter av kuratorer. Kanske är det så att Julia har mött en dömande kurator där personkemin inte har stämt. Julia påtalar också att det är svårt att som tyst och blyg känna förtroende att öppna sig för en människa hon inte har en relation till och hade hellre pratat med en lärare som hon kände förtroende för. Den enda av respondenterna som har upplevt att hon fått frågan om vilket stöd hon behövde, är Ronja. Hon säger dock själv att hon inte förstod varför hon mådde dåligt och därför inte kunde ge några svar på vad hon behövde. De andra uppger att de aldrig fått frågan om vad de behöver för stöd. Zandra gick ett helt år i en liten ”specialklass” utan att veta varför hon blev placerad där. Ingen av respondenterna har därför varit delaktiga i det stöd de fått.
5.5.4 Självförtroende och självkänsla
Samtliga respondenter uppger att de har eller har haft mer eller mindre dåligt självförtroende. Samuel har bara haft dåligt självförtroende då det gäller läsning och skrivning och har alltid haft lätt för att se saker han är bra på. Även Ronja har alltid haft lätt för att se att det finns många saker hon är bra på. Att hon fick en depression beror troligtvis på att hon under den perioden inte förstod sig på sig själv och på grund av det fick en låg självkänsla.
38
Julia och Zandra talar också om en låg självkänsla då de säger att de inte kände sig accepterade på grund av sina personligheter. De hade stora svårigheter i kamratrelationer och båda talar om utfrysning och mobbning. De hade svårt att lita på andra och valde ibland ensamheten på grund av det. Julia säger själv att det är svårt att våga tro på sig själv om man inte har några vänner. Alltså måste vänner och en känsla av att höra till ett sammanhang vara viktigt för en god självkänsla.
Samtliga respondenter uttrycker att lärare som varit uppmuntrande, har betytt mest för dem. Det är dessa som har stärkt deras självförtroende och självkänsla. Lärare som hela tiden påpekat deras tillkortakommanden, utan att visa förståelse, har snarare stjälpt än hjälpt. Alla fyra livsberättelserna vittnar om en god kännedom om sin tystnad och att de inte behövde någon som påpekade den för dem.
Alla berättar att deras blyghet och osäkerhet har begränsat dem på så sätt att de inte vågat göra allt de önskat. De upplever därför att de gått miste om saker som egentligen varit viktiga för dem.
5.5.5 Önskar respondenterna att något varit annorlunda under
grundskoletiden?
Samtliga respondenter uttrycker en önskan om att vissa saker kunnat vara annorlunda då det gäller det särskilda stödet. Zandra och Julia påtalar även att ett annorlunda bemötande från lärare och andra vuxna i skolan, hade varit att föredra. Samtliga önskar att de inte hade behövt höra att de måste räcka upp handen mer och prata mer i klassrummet, eftersom att de ändå inte hjälpte dem.
Ronja och Samuel önskar att de hade fått sina diagnoser tidigare. Julia, för att få svar på varför hon var som hon var. Och på så sätt, fått en bättre bild av vad hon behövde för att må bra i skolan. Samuel, för att få hjälpmedel för att inte behöva kämpa med läsningen så hårt som han gjorde. Ronja mådde bra av den struktur och trygghet hon upplevde under låg- och mellanstadiet och hade behövt ett liknade arbetssätt även på högstadiet. Hon uttrycker även att hon hade behövt mer stöd då det gäller att komma igång med uppgifter samt mer lugn och ro. Samuel fick bra stöd för sina läs- och skrivsvårigheter endast under sexan. Eftersom han upplevde att han utvecklades då, önskar han att han hade fått mer av det stödet.
Zandra och Julia uttrycker en önskan om att lärare hade visat att det inte var något fel med att vara tyst och blyg. De tror att om de hade känt sig accepterade, hade de även vågat prata mer. Båda två menar också att lärarna, i större utsträckning, borde visat tydligt att de inte accepterade mobbning. Julia påtalar att hon hade önskat att lärarna pratat mer om hur det är att vara tyst och blyg, för att skapa en förståelse hos andra som inte är det.
Zandra kände sig utpekad då hennes modersmålslärare satt bara hos henne på svenska lektionerna. Det fick henne att känna sig dålig och dum. Hon hade önskat att läraren hade flyttat runt i klassrummet eftersom det fanns en till flicka med samma modersmål.
Julia och Ronja uttrycker båda att det är viktigt att lärare fokuserar på elevens starka sidor. Julia upplevde att det fokuserades mest på hennes sämsta egenskap, att hon var tyst. Hon hade önskat att de mer hade fokuserat på vad de kunde göra för att stötta henne då det gäller de kunskapsmässiga bitarna och klagat mindre på hennes personlighet.
39