Jämförelse mellan rektorer och lärares synpunkter

Om vi tittar på skola 1 ser vi en tydlig samsyn på skolans ramar och koncept mellan rektor 1 och lärare 1. De betonar båda hur viktigt det är att skapa en anda av gemensam trygghet och målsättning för att därigenom kunna bidra med en vision att skapa en skola med elever som kan uppnå goda måluppfyllande resultat. Rektorn på skola 1 visade sig vara en stor visionär när det gäller att skapa en skola med ett nytänkande koncept. Under intervjun bidrar rektorn med viktiga och otroligt underbyggda ståndpunkter när det gäller både skolutveckling och lärande. Rektorn, som tidigare arbetat i kommunal verksamhet som skolledare, menar att den vanligaste orsaken till att skolutveckling stagnerar eller uteblir ofta handlar om svårigheten att implementera, och har sin grund i vad denne uttrycker som ”fega ledare”. Lärare 1 betonar hur viktigt det är att en skolledare och rektor vågar ha visioner och också tydligt kan uttrycka det för sina medarbetare. Denne vill också betona hur viktigt det är att arbeta för att skapa en god kollegialitet. Detta innebär nödvändigtvis att man måste vara överens om skolans koncept för att visionen skall kunna förverkligas gemensamt. En lärare som arbetat länge inom den kommunala skolan, visar ett motstånd mot att underordna sig ett koncept. Det är förståeligt om man inte delar visionen om att arbeta gemensamt eller finner visionen genomförbar i just dennes ämne, att det då kan uppstå konflikter. Det är dock viktigt att ha i åtanke att all

förändring tar tid. I ett brytningsskede kommer det alltid att uppstå konflikter när det handlar om att bevara eller förändra. Ju längre man arbetat i det gamla, traditionella skolsystemet och tänkandet, desto svårare blir det antagligen att acceptera eller åstadkomma ett nytänkande som krävs för att reformera skolan.

På skola 2 finner vi en ganska god samstämmighet mellan rektorns och lärarens syn på grundläggande normer kring tänkandet om skolan och dess funktion. Däremot upplever vi att lärare 3 visar exempel på att ha kommit väldigt långt i sitt nytänkande. Dock finner vi paradoxer i vissa uttalanden denne gör. Som ett exempel ställer sig lärare 3 som stark motståndare till ”flummet”, som denne menar till stor del existerar i dagens skolor. När vi ber om en redogörelse för vad som menas med flum, säger läraren ifråga att det är brist på ordning och reda samt kontroll. Närmare bestämt får vi beskrivet en situation då eleverna släpps vind för våg, utom lärarens kontroll, och själva får söka kunskap utan att läraren har gett dem några verktyg. Återkommande gånger beskriver lärare 3 hur viktigt det är att ge eleverna verktyg. Beskrivningen känns som tagen ur de generaliserande resonemang som florerar bland många traditionellt tänkande pedagoger. Genom samtal med flera lärare får vi klarhet i att dessa typer av tankar ofta härrör i en rädsla för ett nytänkande. Därav görs en överdriven och orealistisk beskrivning av vad en elevaktiv skola och pedagogik skulle kunna innebära.

Vi undrar också, med referenser till många av rektor 2:s uttalanden, hur det någonsin skall kunna skapas ”en likvärdig skola” när vi upplever att man så tydligt signalerar att man indirekt är en bättre elev ju högre skolresultat och desto mer i spetsen man står. Dessutom uttalar rektorn sig om att skolan måste bejaka elever med särskilda behov, det vill säga enligt rektor 2, elever som redan presterar extremt bra och ge dem ytterligare stöd för att kunna sikta ännu högre. Vi vill här göra en parallell till vad lärare 7 lade in i begreppet ”elever med särskilda behov”. Denne syftade på elever med funktionshinder, dyslexi eller elever som inte talar svenska som modersmål. Vi anser att det är viktigt att bejaka alla individers behov i en skola, men finner det oroväckande att rektor 2 enbart nämner högpresterande elever som ”elever med särskilda behov”. Vi ställer oss följaktligen frågan hur detta påverkar de elever som inte når upp till dessa krav? Även om lärare 3 understryker att ett lyckat resultat inte behöver innebära att alla får MVG, menar vi att en ledning som så starkt lägger vikt vid denna minoritet av studerande, inte verkar vara lika medveten om värdegrunden för att kunna förverkliga en demokratisk skola. Visserligen är det ju inte rektorn som undervisar, men vi tror att ledningen är mycket betydelsefull för det klimat och den värdegrund som genomsyrar skolan.

På skola 3 ser vi en väldigt tydlig ledning i form av en mycket engagerad och verklighetsförankrad rektor som vill låta skolan genomsyras av en gemensam värdegrund och demokratisk målstyrning. Vi upplever att rektorns engagemang överensstämmer med lärarna vi intervjuade vid denna skola. Samtliga hade en väldigt genomtänk pedagogisk grundsyn i hur man skapar god skolutveckling för att bidra till ett gott lärande. Vi ser också att denne rektor har ett uttalat genusperspektiv, både i fråga om skolutveckling och i fråga om att skapa en likvärdig skola. Skola 3 har på ett för oss påtagligt sätt förmått finna en samstämmighet kring hjärtefrågorna på denna skola. Även om en lärare uttrycker att vissa goda idéer som framförts underifrån ibland har en tendens att rinna ut i sanden, menar ändå rektor 3 att det finns en stark motivation inför det nya året att ta nya tag. Dessutom upplever vi att rektor 3 inte av någon som helst illvilja motsatt sig dessa idéer, utan pekar på juridiska ramar som omöjliggjort ett förverkligande av vissa idéer.