En jämförelse mellan elementhalterna i 0,7 ton avloppsslam och i motsvarande mängd stallgödsel med avseende på fosforinnehåll visar att elementhalterna i slammet i de flesta fall är högre och i många fall betydligt högre än i stallgödseln (tabell 9). Det är endast av B, Hf, Mn, Mo, Rb, Se och Zn som mängderna i slammet är i nivå med eller
38
mindre än i motsvarande mängd stallgödsel. För en stor del av de övriga elementen är halterna ca 5 ggr högre i avloppslam än i stallgödsel, medan halterna för Ag, Au, W och Hg skiljer sig med en faktor 50 eller mer. Om vi antar att det som återfinns i stallgödseln i hög grad cirkulerar inom jordbruket, och betraktar stallgödseln som en referens för bakgrundshalten i slammet ger skillnaden i halter en grov uppfattning om hur mycket av olika element som tillförts slammet i teknosfären.
Tillförsel av handelsgödsel innebär ett nettotillskott av element. Om man jämför av- loppsslam och handelsgödsel tillförs större mängder med slammet än med handelsgöd- seln av flertalet element (tabell 9). Antalet element där handelsgödseln tillför lika myck- et eller mer är dock stort. Det rör sig i de flesta fall om lite kända element som Ce, Dy, Er, Eu, Gd, Ho, Nd, Pr, Sm, Tb, Th och Y. Även La och Sr ingår i denna grupp. De flesta av dessa element tillhör lantanidgruppen. Av de element för vilka restriktioner finns när det gäller spridning med slam är mängderna i slammet betydligt större än i handelsgödseln av Cu, Hg, Pb och Zn. För Cr och Ni är mängderna en faktor ca 6 högre i slammet. För Cd är skillnaden en faktor ca 30 för NPK med Cd-garanti, men bara en faktor ca 3 för P20 utan sådan garanti. Jämfört med själva gränsvärdet för Cd-garantin, 5 mg (kg P)-1, är skillnaden en faktor 9. Även för nyligen uppmärksammade element som Ag, Au och W är mängderna betydligt högre i avloppslam än i handelsgödsel. Om handelsgödselmedlen jämförs inbördes går det inte att se någon tendens till att hal- terna av olika element genomgående skulle vara högre i den ena typen än i den andra, utan det varierar från ämne till ämne. Mängderna skiljer sig sällan med mer än en faktor 5.
Tabell 9 visar också som jämförelse hur stora mängder som ungefär tillförs till 1 hektar genom nederbörd och vilka mängder som finns i matjord och vetekärna. Tillskottet via nederbörd är, räknat på årsbasis, för de flesta element litet i jämförelse med tillskottet från en eventuell avloppsslamgiva. Av As, B, Pb, Se, Sn och V är det dock av samma storleksordning. Av Se och Sn tillförs enligt våra data, åtminstone på Västkusten där proverna togs, mer med nederbörden än med medelslammet. För selens dela handlar det troligen om tillförsel från havet medan källan till Sn är okänd (se också avsnittet Neder- börd, jord och gröda). Nederbördsdata avser bara våtdeposition, men torrdepositionen måste vara mycket större än våtdepositionen för att ändra på dessa förhållanden. Lite är känt om fördelningen mellan våt- och torrdeposition för de flesta av de aktuelle ele- menten. När det gäller Pb, Cu och Zn är dock torrdepositionen mindre än våtdepositio- nen, speciellt på öppen (ej beskogad) mark (Monitor, 1987).
Ett sätt att bedöma vilka element som tillförs i sådana mängder via slammet att de bör ägnas särskild uppmärksamhet är att beräkna den tid det tar att fördubbla halterna i matjorden (tabell 10). För att kunna göra denna beräkning har antagit att en genom- snittsgiva på 0,7 ton per år tillförs kontinuerligt. Den första kolumnen visar fördubb- lingstiden för det slam som hade maxhalter av det aktuella ämnet. Maxhalterna är dock lite osäkra eftersom det som tidigare nämnts kan vara fråga om felmätningar, förorenade slamprov eller tillfälligt förhöjda halter i reningsverken. 90-%-percentilen som anger den halt av respektive ämne som 10 % av de analyserade proven ligger vid eller över (eller omvänt 90 % ligger vid eller under) är kanske ett bättre mått på vilka ämnen som är mest kritiska. För guld och silver fördubblas halterna inom några decennier, för guld
39
Tabell 10. Skattning av antal år det tar att fördubbla halterna i en 25 cm djup matjord med volymvikten 1,25 kg dm-3, om man lägger på 0,7 ton TS slam per ha. Första och andra kolumnen avser slam med maxhalter eller halter som motsvarar 90 %-percentilen enligt tabell 6. Tredje kolumnen avser slam med viktad medelhalt enligt tabell 7. Mat- jordens halter har beräknats från medelvärdena i appendix 6. För ämnen med medelhal- ter i matjorden under detektionsgränsen har detta gränsvärde använts för beräkningen. När så skett framgår av “mindre än”-tecknen i tabellen.
Element Max. 90% perc. Viktat medel-
värde
Element Max. 90% perc. Viktat
medelv. Au <4 <19 <17 Ru <260 <1500 <2400 Ag 16 30 41 Pd 320 570 1000 Cu 42 130 170 Ni 350 2200 2500 Hg 44 110 150 Se 370 550 630 W 47 660 640 Te <430 <1200 <2000 B 58 150 360 U 430 820 1400 Sb 62 330 240 Rh <570 <3400 <4800 Cd 76 510 480 Sr 620 2500 3500 Zn 120 410 430 Ir <660 - - Mo 130 250 320 Pb 720 1760 1830 Bi 180 530 600 Pt <910 - - In <160 <800 <890 Co 970 3300 3900 Sn 200 240 280
Beräknade fördubblingstider på mer än 1000 år även vid maxhalter hade Cr, As, Ta, Ge, Mn Ga, Gd, Tb, Re, Tm, La, Nb, Pr, Tl, Dy, Nd, Sm, Th, Ce, Ho, Er, Eu, Lu, Ti, Y, Yb, Cs, Ba, Hf, Sc, Li, Zr, V, Be och Rb
kan det t o m handla om några få år med slam med maxhalter. Johansson et al. (1998) fann i laboratorieförsök att silver, i halter som kan förekomma i slambehandlade jordar, allvarligt kan påverka mikroorganismaktiviteten. Enligt Johansson et al. (1998) och Ratte (1999) föreligger dock Ag i slam förmodligen i mer svårlösliga former och binds på ett sådant sätt i marken att dess giftighet mildras betydligt under fältförhållanden. När det gäller Au finns det få rapporter om dess toxicitet i biologiska system så det är svårt att bedöma vilka risker förhöjda halter i marken som följd av slamtillförsel kan innebä- ra. Även om giftigheten hos Ag och Au alltid kan ifrågasättas finns det enligt min åsikt ingen anledning att tillföra dessa ämnen i en sådan takt att halterna kan fördubblas på några decennier. När det gäller åkermarken bör man ha ett mycket långsiktigt perspektiv och man bör därför så långt möjligt undvika onödig upplagring av spårelement. Även om ämnena idag framstår som harmlösa vet man aldrig hur framtida ändringar i klimat, odlingssystem mm kan påverka deras biotillgänglighet. Ökad kunskap om ämnena kan också visa att de är mer skadliga än man hittills trott. Man bör därför snarast börja ar- betet med att genom olika åtgärder minska innehållet av dessa metaller i slammet. Ett hjälpmedel i arbetet kan vara att sätta gränsvärden.
Även för Cu och Hg är fördubblingstiden relativt kort trots att det för dessa metaller- finns gränsvärden för hur mycket som får tillföras. Volfram har relativt kort fördubb- lingstid räknat på maxhalter. Maxhalten är dock i detta fall ett extremvärde. Om man
40
räknar på det näst högsta värdet blir fördubblingstiden 95 år och 90-%-percentilen mot- svarar som framgår av diagrammet en fördubblingstid på 660 år. När det gäller B är för- dubblingstiden förmodligen hypotetisk. Bor är relativt lättlösligt och lakas lätt ut. En tillförsel av stora mängder skulle troligen kompenseras av utlakning. Borbrist är dessut- om ett vanligt fenomen för känsliga grödor som oljeväxter och varför ett tillskott av B inte behöver vara negativt. Även Cu och Zn är viktiga mikronäringsämmnen. Cirka en fjärdedel av åkermarken har Cu-halter som kan innebära Cu-brist för känsliga grödor. Merparten av dessa marker ligger dock i glesbefolkade områden där det knappast är ak- tuellt att sprida några större mängder avloppsslam (Eriksson et al., 1997). Zinkbrist är, såvitt jag vet, mycket ovanligt på svensk åkermark.
Motsvarande fördubblingstider vid tillförsel av de handelsgödselmedel som analyserats i detta projekt var betydligt längre än de för slammet och redovisas därför ej i tabellen Beräkningen baserades på medelhalter. De kortaste fördubblingstiderna på ca 1000 år hade B vid tillförsel av NPK och Cd vid tillförsel av P20. För merparten av de aktuella elementen var fördubblingstiden tiotusentals år. I detta sammanhang skall man också hålla i minnet att beräkningarna för jämförbarhetens skull avser en mängd av både slam och handelsgödselmedel som innehåller 22 kg P. Idag är medelgivan av P med handels- gödsel ca 10 kg ha-1 (SCB, 2000).
Det kan invändas att fördubblingstiderna borde beräknas på hela landets åkerareal inte, som här, i princip på ett enskilt fält som kontinuerligt tillförs slam. Om man tillför 0,7 ton avloppsslam per ha och år räcker den tillgängliga slammängden bara till drygt 10 % av landets totala åkermarksareal. Avloppsslam har dock aldrig fördelats jämnt över åkerarealen och så kommer troligen ej heller att bli fallet i framtiden, om inte annat så av logistiska skäl. För att hålla nere transportkostnaderna vill man helst sprida slammet så nära källan som möjligt. Att kontinuerligt under lång tid tillföra 0,7 ton slam per ha och år till ett enskilt fält är förmodligen inte heller helt realistiskt. De logistiska skälen och det motstånd som i nuläget finns hos de flesta lantbrukare att ta emot slam medför dock praktiken att de genomsnittliga givorna på enskilda fält kan bli ganska höga. Av- sikten med ovanstående beräkningar av fördubblingstider var som angetts att genom en teoretisk beräkning sortera fram vilka av de undersökta elementen som bör ägnas sär- skild uppmärksamhet. Då är det mer rimligt att göra beräkningen för ett enskilt fält som tillförs någorlunda realistiska mängder, än för hela åkerarealen.
41