Det råder som konstaterades ovan bred, om än inte total, enighet om att fördelning av livschanser och välfärd är en viktig politisk fråga.2
I detta avsnitt presenteras de viktigaste skälen för att ge frågan en plats på den politiska agendan; en mer utförlig genomgång görs i kapitlen 4 och 5.
Jämlikhet som egenvärde
Många som har deltagit i debatten har tilldelat jämlikhet ett egen- värde. Detta återspeglas till exempel i franska revolutionens valspråk ”Frihet, jämlikhet, broderskap” men är naturligtvis mycket äldre än så. I modern statsvetenskap definieras ibland demokrati som politisk jämlikhet, och åtminstone denna form av jämlikhet får då ett egen- värde, under förutsättning att man ser demokrati som ett egenvärde3.
På det ekonomiska området, där jämlikhet kan avse exempelvis utbildningsnivå, inkomster eller förmögenhet, kan man se en jämn fördelning som en gemensam tillgång eller, med ekonomiskt språk- bruk, en kollektiv nyttighet. Olika individer efterfrågar naturligtvis olika mycket jämlikhet; efterfrågan påverkas både av individuella faktorer och av den faktiska fördelningen i stort.4 Alla bidrar margi-
nellt med sin egen utbildning eller inkomst, men det faktum att den individuella inkomsten för enskilda väger väsentligt tyngre än värdet av en jämn fördelning gör att den kollektiva nyttigheten inte kom- mer att produceras i den omfattning som individerna faktiskt efter- frågar.5 Problemet med detta sätt att formulera frågan om jämlikhet
är att det för alla kollektiva nyttigheter är svårt att bestämma den faktiska efterfrågan, och att det skulle vara särskilt svårt i just detta fall.6 Detta är knappast en framkomlig väg för diskussionen.
Bättre förutsättningar att nå enighet om jämlikhetsfrågans poli- tiska relevans får man om man i stället ser till ojämlikheters ursprung eller till deras konsekvenser.
Ojämlikheters ursprung
För att skillnader i levnadsförhållanden ska uppfattas som legitima bör de bero på faktorer som den enskilda individen själv rår över och därmed kan hållas ansvarig för.7 Kärnan i den liberala samhällssynen
är att varje människa så långt möjligt ska ansvara för sitt eget liv, men för att denna princip ska ha legitimitet måste utfallet också bero av val och handlingar som hon har förutsättningar att ta ansvar för. Kön
3 I Dahl (2006) ses politisk jämlikhet som en förutsättning för demokrati. För en avvikande mening beträffande demokratins egenvärde, se t.ex. Brennan (2016).
4 Finseraas (2009). 5 Thurow (1971).
6 Försök har dock gjorts; se Arts (1978).
och etniskt ursprung är faktorer som ligger utanför den enskilda människans räckvidd att påverka och är därmed i sig ingen legitim grund för individuella inkomstskillnader.
Ett barn som föds med en svår funktionsnedsättning kan inte hållas ansvarigt för att det inte kan försörja sig självt. I sådana fall råder enighet om att ett civiliserat samhälle ska ta på sig ansvaret. Detsamma gäller för vuxna som drabbas av sjukdom eller olycksfall och därmed förlorar delar av eller hela sin försörjningsförmåga. En försäkring som kan lösa detta problem är en mekanism för att ut- jämna den ojämlikhet som uppkommer till följd av skadan. Huruvida denna försäkring kan produceras kommersiellt eller kräver en offent- lig insats får utredas i de olika fall som uppträder.
För att skillnader ska upplevas som legitima krävs också att de skillnader som uppkommer till följd av medvetna val ska stå i rimlig proportion till skillnader i exempelvis arbetsinsats. De extrema skill- nader som uppkommer exempelvis till följd av skillnader i ärvda för- mögenheter och de möjligheter som dessa för med sig brister i detta avseende. En sådan legitimitetsbrist kan uppkomma också på grund av mekanismer som gör att skillnader kan växa av sig själva över tid utan särskilda åtgärder från dem som berörs.8
Konsekvenser av ojämlikhet
Andra motiv för att se ojämlikhet som ett politiskt relevant problem fokuserar i stället på ojämlikheters konsekvenser. En generell er- farenhet är att jämlika förutsättningar leder till högre ekonomisk till- växt. Världsbanken har i en rapport analyserat ett tjugotal länder som under 1900-talets fyra sista decennier utvecklades från jordbruks- ekonomier till industrialiserade medelinkomstländer med avseende på fördelningen av förmögenheter (uttryckt i jordbruksmark) i ut- gångsläget. Man fann att de länder som i utgångsläget hade den jäm- naste förmögenhetsfördelningen också hade den högsta tillväxt- takten under de fyra decennier som följde.9
I utvecklade ekonomier är det utbildning snarare än jordbruks- mark som är den dominerande produktionsfaktorn, och länder med
8 Se vidare kapitel 4. 9 World Bank (2005).
ett jämlikt utbildningssystem har också högre social rörlighet och starkare tillväxt.10 En jämlik rekrytering till den offentliga förvalt-
ningen som bygger på meriter och inte på familjebakgrund bidrar till lägre korruption, med de vinster för samhälle och ekonomi som detta för med sig.
En omfattande samhällsvetenskaplig forskning har också etable- rat samband mellan jämlikhet och tillit i samhället. Tilliten är sin tur positivt kopplad till en rad indikatorer på välfärd – bättre fungerande demokrati, högre ekonomisk tillväxt, lägre korruption, lägre brotts- lighet, bättre hälsa med flera.11 Forskningen indikerar också direkta
samband mellan jämlikhet och demokrati.12
Sammanfattningsvis finns det också för dem som inte vill tilldela jämlikhet ett egenvärde starka skäl för att se jämlikhet som en viktig fråga på den politiska agendan.