SIGUN MANDEL
Förenings-konferensen 2010
I ett ännu snötäckt men vårsoligt Uppsala möt
tes vi 6–7 mars för årets föreningskonferens.
BENGT CARLSSON
S
BF:s ordförande Margareta Edqvist hälsade välkommen och inledde därefter själv lörda-gens program med att ge oss några glimtar från arbetet med den nya rödlistan som officiellt presenteras i slutet av april. En hel del föränd-ringar kan vi förvänta oss. Föga förvånande till-kommer många arter på listan eller flyttas till en skärpt hotkategori. Några arter går lyckligtvis åt andra hållet, oftast tack vare att nya inventeringar har visat att de är mindre sällsynt än vad vi tidi-gare trott. Hos kärlväxterna gäller detta speciellt vattenväxter och fjällväxter. Antalet rödlistade kärlväxter har nu stigit till 519, i 2005 års lista var siffran 485.Bedömningarna på kärlväxtsidan har denna gång förbättrats tack vare de noggranna jämförel-ser mellan gamla och nya inventeringar som gjorts i bland annat Skåne och Uppland.
Pia Barklund, skogspatolog från SLU, berät-tade sedan om den prekära situationen för två av de skogsträd som från och med i år kommer att föras upp på hotlistan, nämligen alm och ask. Den obotliga almsjukan har vi ju fått vänja oss vid på senare decennier där den dragit fram genom landet. Nyligen kom sjukan även till Gotland som tidigare varit förskonat. På ön drabbas den där vanliga lundalmen hårt.
Men på Gotland och på många andra håll har också den snabbt uppblossande askskottsjukan redan satt sina tydliga spår. En inventering i Göta-land under fjolåret visade att hela 25 procent av askarna redan visade svåra skador.
Askskottsjukan har förmodligen sitt ursprung i Polen och Litauen där den varit känd sedan 1992.
År 2001 hittades sjuka träd för första gången i Sverige, på Öland. Den sjukdomsalstrande svam-pen har sedermera identifierats och fått namnet
Chalara fraxinea. Möjligen är den identisk med den tidigare kända Hymenoscyphus albidus vars fruktkroppar man om höstarna kan finna på fällda askbladskaft.
Som påpekades från åhörarplats är ju almens och askens slutliga öde också helt avgörande för hur det ska gå för det otal organismer som är bero-ende av dessa ädellövträd för sin existens.
Efter lunch berättade Tommy Lennartsson, Centrum för biologisk mångfald, om hur skötseln av våra naturliga fodermarker kan underlättas av en bättre kunskap om hur dessa marker har bru-kats under historiens gång. Tommy menar att vi bör försöka identifiera gamla hävdformer som kan efterliknas idag och som kan vara de rätta för vissa skyddsvärda arter. Han illustrerade sin tes med ett intressant exempel om hur mark bör hävdas för att gynna krissla Inula salicina och de insekter som är knutna till den.
Med många vackra bilder tog så Jörgen Peters-son oss med till Gotland och arbetet med att inventera nipsippa Pulsatilla patens och gotlands-sippa P. vulgaris ssp. gotlandica, de arter som i gotländsk folkmun brukar kallas skogstulpaner.
Många timmar har Jörgen och hans medhjälpare ägnat åt att leta reda på och räkna nipsippor på ön, framför allt på File hajdar på norra Gotland inför hotet om utvidgade kalkbrytningar i området.
Hela 113 000 nipsippor blommade våren 2004.
Det kommer en vår! Trots den långa vintern så blommar snart nipsipporna igen på File hajdar.
Foto: Jörgen Petersson.
Antalet gotlandssippor i Ardre med omnejd var färre, cirka 40 000 blommade i fjol våras enligt Jörgens räkningar. Båda arterna har förmodligen gynnats under de senaste decennierna när det fordom intensiva skogsbetet har minskat kraftigt men igenväxningen ännu inte gått för långt.
På söndagsmorgonen flyttade vi oss i tanken till nordligare nejder när Stefan Grundström, ekolog vid Timrå kommun, berättade historien om hur smällvedeln Astragalus penduliflorus upp-täcktes på Byberget i Haverö socken i Medelpad år 1879, om de lokaler som tillkommit sedan dess och vad som görs för att trygga dess framtid.
Stefan, som har skrivit åtgärdsprogrammet för smällvedel, misstänker att de få lokaler vi ser idag är en rest av ett tidigare större och mer samman-hängande utbredningsområde.
Smällvedeln delar många av sina miljökrav med mosippan och är liksom den beroende av brand eller andra markstörningar i de ljusöppna och magra tallskogar där båda hör hemma.
Ännu längre norrut tog oss Mora Aronsson, ArtDatabanken, i sin presentation över släktet Draba. Många i salen nickade instämmande när Mora berättade om den frustration han först kände när han mötte draborna i Abiskos fjäll. Att bestämma dem var ingen sinekur. Men med tiden har han lärt sig både att artbestämma och att högt värdera dessa småvuxna och i många fall mycket sällsynta klenoder i fjällfloran.
Konferensen avslutades med att Lars Fröberg, Botaniska museet i Lund, redogjorde för det intensiva arbetet med att reda ut ett stort antal frågetecken i den nordiska umbellatfloran. Lars har fungerat som koordinator för familjen Apia-ceae i den kommande volymen av Flora Nordica.
Några av nyheterna är att spikblad inte längre förs till de flockblommiga utan ska räknas in i familjen Araliaceae – tillsammans med exempelvis
mur-gröna – och att fjällkvannen trots namnet även finns i södra Sverige.
Lars hade värmt upp auditoriet med att på salens väggar ha satt upp tecknade avbildningar av bladen hos ett antal olika umbellater. Det var inte lätt, men förvånansvärt många av arterna visade sig gå att identifiera enbart med hjälp av karaktä-rer hos bladen.
Guldluppen 2010
I
samband med årsmötet delades 2010 års guldlupp ut. Den lycklige mottagaren blev i år Kurt-Anders Johansson, Skövde, för hans”mycket stora insatser som teoretisk och praktisk naturvårdare,
eldsjäl och inven-terare under fyra decennier”.
Under tidigt 1980-tal invente-rade Kurt-Anders ett stort antal av de så kallade 5:3-skogar som Skogsstyrelsen ville få avverkade.
Han fann att många av dem hade höga natur-värden, skapade
opinion i frågan och uppvaktade bland annat jordbruksminister Svante Lundkvist. Resultatet blev att 5:3-paragrafen avskaffades.
Kurt-Anders har arbetat med restaurering av många rikkärr och torrängar. Han är den store kämpen bakom restaureringen av Nohlmarken strax söder om Skövde (se SBT nr 5/2009), som efter restaureringen har utvecklats till en av Syd-sveriges finaste botaniska klenoder.
Kurt-Anders har inventerat ängs- och hagmar-ker, gjort reservatsutredningar samt inventerat orkidéer, gamla träd, svampar och mycket annat.
Han är mycket skicklig på kärlväxter, svampar, mossor och fåglar. Förutom länsstyrelserapporter har han skrivit i bland annat Skaraborgs natur, Calluna och Svensk Botanisk Tidskrift. Han har under årens lopp lett ett otal studiecirklar i bota-nik och svampkunskap.
Kurt-Anders är en ödmjuk självlärd brev bärare som är ständig ordförande i Västgötabergens Svampklubb sedan starten 1982. Som ordförande i Skövde Naturskyddsförening har han nyligen engagerat skövdeborna (tusentals namnunder-skrifter) mot den planerade exploateringen av Aspö-området.