Det finns ytterligare en fråga vi vill ta upp till diskussion och det handlar om andra tystnader; så kallad tyst kunskap. Vi tar upp detta här trots att det inte enbart handlar om transgena djur. Ända sedan vi började med fältarbetet har vi slagits av hur den välfärds- diskurs som genomsyrar policydokument och utbildningar (Holm- berg 2008) också verkade finnas förankrade hos våra intervjuper- soner. Men det är inte bara på en diskursiv nivå som vi noterat detta. I hanteringen av möss och råttor i laboratorier och djurhus, har vi gång på gång noterat något som kan kallas omsorgsprakti- ker. Med detta menas att forskarna och djurteknikerna med små medel försöker göra försöksdjurens liv (och död) lite rikare. Ett fras som ofta återkom var att ”arbeta med djur”. Vad menas då med att arbeta med djur, att arbeta med djur, och att arbeta med djur? Rent konkret så innebär det ett ständigt hanterande av djur och djurkroppar; att lyfta, hålla, injicera, mata, inspektera, avliva. Det innefattar således en artöverskridande, kroppslig, interaktiv dimension. Men vad mer är så innefattar det också en känslomäs- sig sådan. Många av intervjupersonerna kallar sig själva djurvänner, och en del omtalar att det är svårt att avliva djuren.
T: vad tycker du allmänt om att jobba med möss, de här mössen? I: Det är verkligen blandade känslor, de är ju alltså, jag trivs att vara på djurhuset, jag tycker mössen är otroligt fina djur, alltså, det trodde jag inte att jag skulle tycka [skratt] men, men det är de. Så att det är lite blandat, jag tycker det är det är roligt att vara där när det handlar om saker som man bara, som vi har mycket avel, man ska separera från sina föräldrar, det är söta små ungar, alltså, den biten tycker jag är ... det gillar jag. Men sen när det kommer till, man kommer till en punkt när man måste avliva djuren för att ta ut vävnaden, det tycker jag är jättejobbigt varje gång. Och tack och
106 | tora holmberg & malin ideland att motverka tystnader | 107 lov så har jag en bra samarbetspartner som gör det mesta av, av den biten. T: Jaja, så ni delar upp det lite. I: Vi delar upp det lite. Dels för att hon, hon är mer erfaren än mig när det gäller just den biten, och gör det snabbare och det känns, jag vill att det ska gå så fort som möjligt för djuren så att de inte hinner lågas. Jag vet att jag kan göra det själv, men hon gör det mycket snabbare och bättre och dess- utom slipper jag [skratt] den jobbiga biten. Så det är lite, lite dubbelmoral där men. (Intervju forskare)
I citatet ovan berörs en tredje dimension, nämligen att döda dju- ren och att döda väl. I de etiska nämnderna verkar val av avliv- ningsmetoder vara ett genomgående tema som avhandlas gång på gång. På liknande sätt talar forskare och djurtekniker om för och nackdelar med avlivningsmetoder. Men något som verkar viktigt är att man känner ett ansvar för djuret.
Vi pratar en hel del om djuretik. Anders menar att det svåra är avlivnings- beslutet. Efter det är det viktigt att göra sitt bästa, att inte slarva över utan att ta tillvara så gott man kan och att tänka på att det är ett djur. Ingen kan väcka det åter, men man är skyldig att göra sitt bästa. Anders använder metaforen med konsertpianisten. Nu handlar det inte längre om att ”klinka på” utan nu ”gäller det”. Det är man skyldig publiken (=djuret). (Fältanteck- ningar)
Sammantaget så säger många av forskarna att det är viktigt att avlivningen görs snabbt, smidigt och utan stress för djuren. Men något som verkar minst lika viktigt som att djuren inte stressas, är att utföraren inte far illa. Låt oss titta på följande utdrag ur fältdagboken:
106 | tora holmberg & malin ideland att motverka tystnader | 107 Idag har vi hjälp med avlivningarna av Karin från labbet intill. Anledningen till varför Karin kallas in är att hon är så snabb. Men när det är dags för den sista musen i buren, så frågar forskningsledaren om han ska gå och hämta henne, så svarar Måns, som är doktorand, att han gör det själv. ”Ska du göra det, är det okej?” frågar han. ”Ja, jag gör det.” Måns säger till mig att han vill göra det för tränings skull, han behöver träna sig. Jag frågar om han tycker att det är stressigt att göra det när vi tittar på, men han säger att det inte gör något. Jag säger att jag tyckte det gick snabbt: ”det gick väl snabbt”, men Måns är lite missnöjd (gör en gest med handen, handflatan nedåt, vickar på handen). (Fältanteckningar)
Vad som här framträder (liksom i intervjucitatet ovan) är en viss arbetsdelning i avlivningen. Arbetsdelning när det gäller känsliga saker, som ett sätt att dela – men också maskera – ansvar är väl dokumenterat i andra sammanhang (Bauman 1994). Men det är förutom detta också en berättelse om omsorg: den äldre profes- sorns och den erfarna laboratorieassistentens omsorg om dokto- randen, men även omsorg om mössen: avlivningen ska ske snabbt och utan missöden.
Sammanfattningsvis kan man säga att det goda dödandet görs med hjälp av omsorgspraktiker (val av avlivningsmetod, val av plats, hanteringen av djuret), teknologisk förfining, personlig kun- skap och ibland, genom en arbetsdelning. Att döda väl omfattas av termen “eutanasi”, vilket är framträdande i den engelskspråkiga djurförsökslitteraturen men som på svenska förbehålls människor (Close et al. 1996). Men hur ska man förstå detta på en högre ab- straktionsnivå? Vad spelar det för roll att man ”duttar lite” med försöksdjuren, om man nu ändå ska plåga dem (i alla fall till en viss gräns) och så småningom döda dem? Med andra ord, hur ska man förstå liknande omsorgspraktiker inom ramen för en institution
108 | tora holmberg & malin ideland att motverka tystnader | 109
eller apparat i vilken vissa – för att fortsätta med arbetarmetafo- riken – laboratoriearbetare styr helt över liv och död hos andra?
Det finns inom den tradition som brukar kallas feministisk etik en liten gren som även problematiserat djur/människa rela- tioner. Här finns olika förhållningssätt; från att se dessa relationer som liknande patriarkala relationer mellan kvinnor/män till att relationerna problematiseras mer i alternativa termer. Poängen är att vi kan dra lärdom av feministiska insikter för att formulera en kritik och ett alternativ till traditionell djurrättsetik. Feministisk etik har ställt sig kritisk till traditionell etik, i vilken abstrakta och universella principer har formulerats. Istället har man velat poäng- tera konkreta relationer och kontextens betydelse; hur människor förhåller sig till varandra i vardagliga sammanhang. Förutom detta så innebär en feministisk etik också en kritisk blick på samma kontext genom en analys av institutionella maktdimensioner. Jo- sephine Donovan och Carol Adams skriver till exempel:
Attention is a key word in feminist ethic-of-care theorizing about animals. Attention to the individual suffering animal but also – and this is the critical difference between ethic-of-care and an “animal welfare” approach – at- tention to the political and economic systems that are causing the suffering. A feminist ethic-of-care approach to animal ethics offers a political analysis. (Donovan & Adams 2007, s 3)
Enligt ovanstående är det svårt att tänka sig omsorg och dödande i samma andetag. Men om vi tittar mer på en annan typ av fe- ministisk etik, formulerad av till exempel teoretiker som Donna Haraway och Rosi Braidotti (2006), så handlar det om en kritik av traditionell djurrätteetik – inte bara för dess rationalistiska och universella anspråk, utan också för att den är hopplöst människo-
108 | tora holmberg & malin ideland att motverka tystnader | 109
centrerad och tillika besläktad med ”ja-till-livet” retorik (Haraway 2008). I stället, menar Haraway, måste vi ta ansvar för vårt använ- dande av djur, vi måste vara “response-able”. Så även om vi på en institutionell nivå kan se att välfärdsdiskursen kan verka som ett filter, något som möjliggör legitimering av djurförsök utåt och gör att forskarna kan hållas moraliskt fläckfria, så menar vi att det på en individnivå måste förstås i andra termer.
I detta kapitel har vi diskuterat hur de tystnadsprocesser som omtalats, potentiellt kan utmanas inifrån. Vi har pekat på före- komsten av utvidgande metaforer som i förlängningen kan föränd- ra diskursen genom att skapa nya, tillgängliga repertoarer. Vi har även diskuterat hur små sätt att visa och skapa omsorg i praktiken, faktiskt kan utmana det i det närmaste totala fokus på teknifierad etik som förekommer i djurförsökssammanhang.
110 | tora holmberg & malin ideland transgen forskning och etisk evaluering: | 111 begränsningar och möjlighetshorisonter KapItel 7: