Känslighetsanalys och diskussion

Som framgick av föregående avsnitt baserades uträkningen av ett värde per kg NOx respektive NH3 på antagandet att det behövs reduktioner av såväl kväve som fosfor för att minska övergödningseffekterna i Östersjön. Om det fanns skäl att relatera betalningsviljan till enbart kvävereduktionsbetinget för Östersjön skulle värdena öka drygt en faktor 2 (1 583 338,4 ton N-ekvivalenter när P-betinget är omräknat till N-ekvivalenter dividerat med N-betinget 70 988 ton N är lika med 2,24), men i nuläget verkar det rimligaste vara att ta hänsyn till både P-betinget och N-betinget, åtminstone när hela Östersjön betraktas som en enda hel recipient.

Figur 5.8 visar hur de ovan redovisade resultaten i kr per kg N från Ahtiainen et al. (2014) respektive Czajkowski et al. (2015) förhåller sig till värderingsstudierna av Nieminen et al.

(2019) och Östberg et al. (2012). Som nämndes i föregående avsnitt tillkommer en betydande osäkerhet om vilka reduktionsbeting som är relevanta för de övriga

värderingsstudierna, eftersom dessa studier gäller övergödningseffekter i mindre områden än hela Östersjön: Finska vatten i Nieminen et al. (2019) och kustvattnen mellan Södertälje och Landsort i sydvästra Stockholms skärgård i Östberg et al. (2012). Vi har ändå försökt identifiera reduktionsbeting som kan betraktas som rimliga, se resonemang i den separata Excel-filen. För studien av Kosenius (2010), som gällde övergödningseffekter i Finska viken, är osäkerheten så stor beträffande reduktionsbeting att vi har avstått ifrån att kvantifiera.

Som framgår av figur 5.8 ser Nieminen et al. (2019) och Östberg et al. (2012) generellt ut att ge 4-5 gånger högre värden per kg N än Ahtiainen et al. (2014). För studien av Kosenius (2010) bedömer vi kvalitativt att även den studien indikerar högre värden per kg N än Ahtiainen et al. (2014). En inte osannolik anledning till de högre värdena är att de tillfrågade har känt ett större engagemang för värderingsscenarierna när dessa har gällt förbättringar av mer specifika och mer näraliggande vattenområden än förbättringar generellt av hela Östersjön. I Nieminen et al. (2019) värderades dessutom även andra marina miljöaspekter än övergödningsrelaterade aspekter, men minskade övergödningseffekter prioriterades av respondenterna tillsammans med miljögifter.

Figur 5.8. Resultat (punktskattning och 95 % konfidensintervall) i kr per kg N (2017 års prisnivå) för de analyserade värderingsstudierna.

När det gäller äldre värderingsstudier kom Kinell et al. (2009) i sin syntesstudie fram till ett förslag på värdeintervall som sträckte sig från 5 till 86 kr/kg N, med 38 kr per kg N som en punktskattning (2017 års prisnivå). Detta intervall baserade sig på såväl resekostnadsstudier som scenariostudier, och för att minska risken för överskattning användes en mycket försiktig ansats för resultaten från scenariostudierna, eftersom äldre scenariostudier inte alltid använde tekniker för att reducera s.k. hypotetisk bias (se vidare Kinell et al., 2009).

Vi tolkar de här jämförelserna med andra studier som att de inte ger någon anledning till att misstänka att värden per kg NOx respektive NH3 som baserar sig på Ahtiainen et al. (2014) skulle leda till en överskattning. En annan anledning att betrakta värden baserade på Ahtiainen et al. (2014) som försiktigt skattade är att det inte är självklart att de tillfrågade i scenariostudien har vägt in alla effekter av marin övergödning när de har angett sin betalningsvilja. Det är troligt att näringar såsom kust- och havsfiske och den kust- och havsnära turistbranschen skulle gynnas av en bättre havsmiljö, och det är inte självklart att dessa effekter har beaktats av de tillfrågade. Eftersom ett representativt urval av den svenska vuxna befolkningen tillfrågades kan sådana effekter teoretiskt anses ha fångats in, men om detta gäller även i praktiken är en annan fråga.

Ett sätt att få säkrare resultat skulle vara att genomföra en statistisk metaanalys i vilka samtliga värderingsstudier gällande hela eller delar av Östersjön inkluderas. Det finns erfarenhet av vilka statistiska metoder som lämpar sig för sådana metaanalyser för värderingsstudier, se t.ex. Brouwer och Neverre (2018), Brouwer och Sheremet (2017). En sådan metastudie lämnas här som ett förslag till fortsatt arbete.

Ytterligare en sak som bör finnas i åtanke är att ovanstående värden per kg NOx respektive NH3 är baserade på den svenska befolkningens betalningsvilja för att minska

övergödningseffekterna i Östersjön. Att minska övergödningseffekterna i Östersjön gynnar dock även befolkningarna i övriga Östersjöländer, och förändringar av utsläpp av NOx och NH3 som sker i Sverige kan bidra till att påverka övergödningseffekter som även människor i andra Östersjöländer än Sverige bryr sig om. Ahtiainen et al. (2014) genomförde

betalningsviljestudier i samtliga Östersjöländer och den samlade betalningsviljan i alla Östersjöländer är ca 6 gånger högre än svenskarnas totala betalningsvilja, se även

Söderqvist och Wallström (2017). Om det skulle anses rimligt att inkludera även

välbefinnandeförändringar hos andra befolkningar än den svenska i de samhällsekonomiska analyserna borde alltså ovanstående värden per kg NOx respektive NH3 multipliceras med en faktor 6.

5.3.5. Rekommendation beträffande ASEK-kalkylvärden

Baserat på resultat och resonemang i föregående avsnitt (se även tabell 5.15) är vår rekommendation beträffande kalkylvärden som återspeglar konsekvenserna för marin övergödning av utsläpp av NOx respektive NH3 från den svenska transportsektorn att sådana kalkylvärden inte bör understiga 2 kr per kg NOx respektive 8 kr per kg NH3.

Tabell 5.15. Tratt-tabell för skadekostnader till följd av marin övergödning.

Effekter av marin övergödning

Olika skadekostnader till följd av effekten

Skadekostnader som vi avgränsar oss till att värdera

Övergödning av kustvatten och hav

Minskad tillgång på marina ekosystemtjänster för allmänheten, t.ex.

försämrade

rekreationsupplevelser, och för näringar som yrkesfiske och turism

En samlad värdering baserad på betalningsvilja ger kr per kg utsläpp av NOx och NH3, men det finns anledning att tro att denna ger en försiktig skattning av de totala skadekostnaderna, se vidare avsnitt 5.3.4.