Vem är du i Körkortsboken? Om normalisering av körkortstagaren

5.1.7.1 Du kan verka som en inkluderande tilltalsform

Att du dominerar som tilltalsform i Körkortsboken har stor betydelse för hur Körkortsbokens körkortstagare konstrueras och normaliseras. Beroende på vem du är utifrån sändarens perspektiv, läggs i texten ett slags snitslad bana ut, där läsaren erbjuds olika identifikationsmöjligheter (Björkvall 2012). (s.26). Om läsaren identifierar sig som den du som sändaren mejslar fram som ideal Kt, dvs. som sändarens modelläsare, inkluderas denna läsare i kommunikationen. På motsvarande sätt exkluderas den mottagare som inte kan identifiera sig med sändarens modelläsare. Ju närmare verklighetens Kt sändarens modelläsare står, desto fler Kt kommer att erbjudas identifikationsmöjligheter i texten. Därmed ökar möjligheten för en lyckad kommunikation avsevärt.

Den kvalitativa analysen av hur olika tilltal och omtal placerar Körkortsbokens referenter i olika deiktiska rum, visar, precis som i fallet med Försäkringskassans broschyrer, att tilltal genom du ofta inkluderar sändarens avsedda mottagare i samma deiktiska rum som sändaren befinner sig i. Kommunikationen blir därigenom både samtalsliknande och jämlik,

trots att den är textburen och asynkron. Ofta omtalas dessutom andra trafikanter i olika former, vilket ytterligare stärker mottagarens (du) position nära sändaren.

I Körkortsboken är sändaren oftast den erfarne läraren som instruerar den utbildningsbara du i hur du ska handla i givna trafiksituationer. Detta gäller både 2013 och 1976 (Exempel 1 och 3). Du definieras i båda böckerna ofta som en person som håller på att lära sig köra bil, dvs. en körkortstagare (Kt). Därmed bjuder sändaren således in varje verklig Kt att identifiera sig i texten. Exempel 1 och 3 är tagna ur kapitlena ”Stadskörning” respektive ”I stadstrafik” och är relativt representativa för hur Kt i dessa kapitel, bjuds in i kommunikationen.

5.1.7.2 Du kan vara exkluderande och skapa hierarkier mellan mottagare

Mottagaranpassning genom du som tilltal är inte oproblematiskt eftersom vem du är, måste förstås ur kontexten. Detta gör att mottagare inkluderas och exkluderas. Detta behöver dock inte vara ett problem. Mottagaranpassning innebär per definition att t.ex. en text anpassas så att den skall inkludera och tilltala den avsedda och tänkte mottagaren, dvs. sändarens modelläsare. T.ex. avser inte körkortslitteraturens sändare att inkludera alla människor i texten, utan riktar sig förmodligen till de personer som ska eller håller på att ta körkort. Även andra personer, som t.ex. bilförare som vill uppdatera sin teoretiska kunskap kopplat till bilkörning och trafik kan förmodligen anses ingå bland de avsedda mottagarna.

Problem med mottagaranpassning genom du-tilltal uppstår när sändarens du inte stämmer med verklighetens mottagare. Om du definieras och bestäms i texten på så sätt att avsedda mottagare exkluderas eller placeras på olika avstånd från sändaren, skapas hierarkier mellan mottagare (Lind Palicki L 2010) Detta kan medföra att kommunikationen blir problematisk, t.ex. genom att sändarens budskap inte når avsedd mottagare. Nedanstående diskussion belyser bl.a. hur hierarkier skapas mellan Körkortsbokens mottagare genom att du bestämts i texten och också hur bestämningar av du utgör en viktig del i hur Kt normaliseras.

5.1.7.3 Körkortstagaren är ung och har hög socioekonomisk status

I framförallt kapitlen ”Introduktion” och ”Människan” bestäms du relativt ofta genom efterföljande fraser, presuppositioner, inferenser eller andra kontextberoende definitioner. Ett tydligt exempel på detta är exempel 2 ur kapitlet ”Introduktion”. Här kan du bestämmas till en person som utbildar sig till bilförare med hjälp av en STR-ansluten trafikskola. Andra identifikationsmöjligheter erbjuds inte läsaren. Att Kt är trafikskoleelev styrks också på fler

ställen i texten tidigt i ”Introduktion” (Exempel 22 och 23). Därmed exkluderas och marginaliseras de läsare som inte kan identifiera sig som trafikskoleeleven du. Vidare bestäms

du, återkommande i ”Introduktion” som en Kt som har tillgång till bil och en privat

handledare (Exempel 13, 22, 23). I samma kapitel bestäms du också till en ung, i föräldrahemmet boende skolelev med mycket god ekonomi (Exempel 13, 20). Att Kt är ung, finns också inskrivet i texten på många ställen i kapitlet ”Människan” som återfinns i bokens senare del, (Exempel; 14 – 19).

Att Kt både tidigt och sent i Körkortsboken 2013, relativt frekvent pekas ut och normaliseras som en mycket ung person, får betydelse för vilken läsare som kan identifiera sig i texten som helhet. Den äldre läsaren erbjuds visserligen identifikationsmöjligheter som Kt i andra av Körkortsbokens 2013 texter som i exempel 1, men ställs utanför de snäva deiktiska rummen och placeras som avvikande i t.ex. exempel 14 – 19. Genom att den unga Kt oftare bjuds in i texten, skapas ett hierarkiskt förhållande mellan denna ideala mottagare, och den mer sällan inbjudna äldre Kt. Även unga personer kan dock antas få problem med att identifiera sig i flera av exemplen, eftersom den unga du tillskrivs egenskaper, känslor och beteenden som inte nödvändigtvis stämmer in på den unga läsaren (se t.ex. exempel 17).

Vidare etableras Kt tidigt i Körkortsboken 2013 genom bestämningar av du som någon med god ekonomi eller som försörjs av någon (förälder) som har, samt med stor sannolikhet bor i ett villaområde. Denna bild förstärks i inledningen till kapitlet ”Stadskörning” (Exempel 21). De ekonomiska aspekterna kring körkortet är troligen av betydelse för de flesta Kt. Genom att inte lyfta fram dem i texten, marginaliseras deras betydelse. Detta kan verka exkluderande för de Kt som måste väga in ekonomi i flera av de möjliga val texten presenterar.

Sammantaget normaliseras Kt i Körkortsboken 2013 i många texter i framför allt ”Introduktion” och ”Människan” som en ung person av relativt hög socioekonomisk status. Här samverkar flera kategoriseringar som ålder, bostadsförhållanden och ekonomisk situation. Eftersom Kt är så ung att Kt fortfarande går i skolan (gymnasiet), är det högst troligt att det är Kt:s föräld/er/rar som äger bostaden och har god ekonomi. I de övriga analyserade kapitlen i Körkortsboken 2013 är identifikationsmöjligheten ofta större för fler personer, genom att bestämningarna av du är färre. Därmed kan även Kt som inte är unga, har begränsade ekonomiska förutsättningar, inte går i skolan och/eller har ett eget boende identifiera sig som normala mottagare i texten.

5.1.7.4 Körkortstagaren är inget barn

I anslutning till resonemang om Kt:s ålder, kan en intressant notering som gjorts under detta arbete nämnas. Medan bilden av Kt skiftar i de olika typerna av körkortslitteratur, beskrivs barn på ett liknande vis (Nerén 1922; Gustafsson 1955; Lindberg 1976; Gunnarsson 2013). Barn anses i samtliga böcker inte ha förutsättningar att på egen hand och utan särskilt hänsynstagande från Kt kunna vistas i trafiken. Därmed framträder en tydlig normalföreställning om Kt, nämligen den att Kt under inga omständigheter kan vara ett barn. Denna föreställning präglar hela körkortsbokens diskursiva sammahang.

5.1.7.5 Körkortstagaren 1976

Ett intressant resultat är att de starka föreställningar om Kt:s ålder, bostadsförhållanden och ekonomiska situation som finns i Körkortsboken 2013 inte upptäckts i Körkortsboken 1976. Sändarens föreställningar om Kt tycks inte på samma vis vara inskrivna i texten från 1976. Ett skäl till detta kan vara skillnader i hur du-tilltalet används i texterna. Körkortsboken 1976 är skriven i en tid då du fortfarande inte var allmänt använt som tilltal i texter. Det var däremot generiskt man. Vem man är måste visserligen precis som du förstås ur kontexten, men man är ett avsevärt vidare deiktiskt begrepp och kan inkludera betydligt fler än du. Det är möjligt att du i Körkortsboken 1976 är präglat av hur man används i texter under samma tid. Intrycket är att betydligt fler mottagare bjuds in i texten 1976 och att färre hierarkier skapas mellan mottagarna, genom att du används mer generiskt än i Körkortsboken 2013.

Viktigt att notera är dock att Kt, också 1976 normaliseras som någon som utbildar sig med hjälp av en trafikskola, gärna i kombination med privat övningskörning (Exempel 28). Dock indikeras detta betydligt mer sällan i texten än i 2013 års version.

5.1.7.6 Körkortstagaren har inget funktionshinder

En kategorisering som dyker upp i både Körkortsboken 2013 och 1976 är funktionshinder. Kt normaliseras i båda böckerna som en person utan annat än möjligen tillfälliga funktionshinder (Exempel 24). Detta görs genom att funktionshindrade inte ingår bland de direkt tilltalade annat än möjligen om funktionshindret är av tillfällig art (Exempel 24, 25).

5.1.7.7 Sexualitet och kön

De normalföreställningar som diskuterats, bygger på kategoriseringar som extraherats ur materialet. Kategoriseringar med avseende på kön är relativt vanliga och upptäcks ofta vid

analys ur ett intersektionellt perspektiv (Lind Palicki L 2010).

I Körkortsbokens 2013 inledande texter är normalföreställningen om Kt som ung och boende i föräldrahemmet frekvent. Denna normalföreställning återkommer sedan frekvent senare i boken. Bland referenterna märks kompisar och föräldrar ut som viktiga för Kt. Det är kompisar och föräldrar som påverkar Kt, som Kt åker bil med etc. Här ur följer möjligen föreställningen att Kt inte har en partner. Den första möjligheten stöds av att partners inte skrivs in i texten. I kapitlet ”Bilen” är den tilltalade man gravid, vilket indikerar att Kt varit sexuellt aktiv. Eftersom graviditeten inte kommenteras på annat vis än hur Kt ska placera bilbältet, faller graviditet således inom ramen för vad som är normalt för Kt. Eftersom gravida personer alltid är kvinnor, kan föreställningen att graviditet är normalt användas för att normaliserar kvinnor.

Som jämförelse kan nämnas exemplet från 1922 i inledningen där ”bilisten” vållas de största bekymren av lekande barn och nervösa fruntimmer (Nerén 1922). Att bilisten är en han förstås ur kontexten.