1 Inledning
4.8 Kan informanterna korrigera eller imitera en grammatisk struktur
Figuren 4.4 är rensad från tre avvikande resultat, Mahmod, Hussein och Safa. Tendensen blir då tydligare. Nivå ett kan ta mer än sju månader att passera, nivå två kan ta ett år eller mer, nivå tre mer än 15 månader. Några informanter når nivå fyra inom 15 månader och nivå fem slutligen har man nått efter fyra eller sex år.
4.8 Kan informanterna korrigera eller imitera en grammatisk struktur som de inte kan producera skriftligt?
Tabellen nedan visar utfallet i olika mätmetoder korrelerat med högsta nivå. Tabellen är ordnad efter utfall i skriftlig produktion stigande ordning kolumn 1, i andra hand efter utfall korrektion kolumn 2 och i tredje hand efter utfall imitation kolumn 3. Kolumn 4-7 jämför metoderna och prövar två av våra frågeställningar: Kan informanterna korrigera en grammatisk struktur som de inte kan imitera och kan informanterna imitera en struktur som de inte kan producera i fri skriftlig produktion?
Tabell 4.11
Informanternas namn och resultat i skriftlig produktion, muntligt: korrektion och imitation. Därefter följer högsta nivå, samma nivå och slutligen jämförs korrektion och imitation med skriftlig produktion.
I tabell 4.11, kolumn 4, redovisas informanternas högsta nivå. Tio har skriftlig (S) och två har korrektion (K) som högsta nivå. Fyra har imitation (I) som högsta nivå. Sju har högsta och samma nivå enligt alla tre mätmetoderna (I, K, S). Fem har imitation och skriftlig (I, S), och fem har imitation och korrektion (I, K) som högsta nivå. Kolumn 5 jämför utfall i de olika mätmetoderna.
Här visas vilken metod som har bäst samstämmighet med de två övriga (samma utfall I/K/S).
Imitation (I) ger samma utfall som en eller flera andra i 25 fall. Korrektion (K) ger samma utfall som en eller flera i 21 fall. Skriftlig produktion (S) slutligen, ger samma utfall som en eller flera andra, i 17 fall.
Fem informanter har ett resultat som inte sammanfaller i någon av de olika mätmetoderna (nejU).
Kolumn 6 i tabellen ovan prövar med villkoret ”K större än S”, den tredje av våra frågeställningar: Kan informanterna korrigera en grammatisk struktur som de inte kan producera i fri skriftlig produktion? Här är utfallet 27 nej (nejk ). Av de sex som korrigerar högre än de skriver, har fem samma nivå på sin imitation som korrektion (I, K) Ammar, Hanna, Delcham, Sofie (k) och Jessica (k). Metoden att fånga nivå på skriftlig produktion och dess validitet behandlas även under avsnittet 4.6 förväntat utfall och avvikelser och redovisas i figur 4.7, liksom i metodkritiken
Kolumn 7 i tabellen 4.11 prövar med villkoret ”I större än S” den andra frågeställningen: Kan informanterna imitera en grammatisk struktur som de inte kan producera i fri skriftlig produktion?
Här är utfallet 25 nej (neji). Av de åtta som imiterar högre än de skriver, har tre samma nivå på korrektion och skriftlig produktion, (K, S), Zhora, Sarah och Zetam.
5 Diskussion
Uppsatsens syfte var att undersöka om andraspråksinlärare klarar av att korrigera eller imitera strukturer som de inte producerar i fri skriftlig produktion enligt processbarhetsteorins (PT) nivåer. Den första frågeställningen i studien var, kan informanterna korrigera en grammatisk struktur som de inte kan imitera? Studien visar att det kan de inte, se tabell 4.7. Uppsatsens andra frågeställning, kan informanterna imitera en grammatisk struktur som de inte kan producera i fri skriftlig produktion? Här visar studien att de flesta, 25 av 33, inte kan det, se tabell 4.11. Den tredje frågeställningen prövade om informanterna kan korrigera en grammatisk struktur som de inte kan producera i fri skriftlig produktion. Här visar studien att 27 informanter inte kan korrigera högre nivå, se tabell 4.11. Detta tyder på att korrigeringsmetoden har något högre validitet än imitationsmetoden. Men samtidigt kan konstateras att imitationsmetodens resultat stämmer bättre överens med de båda övriga med 25 lika utfall. Den ger alltså mest lika resultat med antingen korrektion eller skriftlig produktion när de olika mätinstrumenten jämförs med varandra, se även här tabell 4.11. Utfallet skulle även kunna tolkas så att det korrektiva resultatet visar faktisk implicit nivå, medan resultat av imitation och skriftlig produktion är missvisande högt därför att informanterna har använt sig av helfraser i varierande grad. Figur 4.1 ger stöd för en sådan tolkning. Figuren visar att meningarna tre, fyra, fem och nio har imiterats i betydligt större utsträckning än de korrigerats, så att resultatet uttryckt i form av PT-nivå, närmar sig det skriftliga, se även figur 4.2 Om svårigheterna i den muntliga produktionen låg på det fonetiska planet och inte det korrektiva, borde inte imitationsförmågan överstiga den korrektiva förmågan så mycket. Fonetiska problem behandlas längre fram.
Testmeningarna i undersökningen innehåller inte alla tänkbara konstruktioner på varje nivå. Hur klarar informanten frågeställningar, meningar med flera verb, med negationer, med transitiva eller intransitiva verb, med dubbla eller enkla objekt, vilka bisatsinledare är prövade, vilka bisatsformer osv. Listan kan göras lång och därmed växer kravet på antalet testmeningar. Valet att använda ett fåtal meningar i undersökningen bygger på att det skulle kunna användas effektivt i klassrumsarbetet. Samtidigt blir utformningen på testet en mätare på processbarhetens
teoribildning. En meningskonstruktion som tillhör en given nivå bör förhålla sig implikativt till de övriga meningarna, oavsett vilken av de ovanstående kategorierna den tillhör. Därför redovisas om det implikativa villkoret är uppfyllt i de olika mätmetoderna. I huvudsak är det uppfyllt i undersökningen, se tabell 4.5 och 4.6. Villkoret är inte satt som tvingande när PT-nivåerna bedömts, utan i stället gjordes valet att redovisa bristande implikativitet som en avvikelse.
Avvikelserna får anses vara få i förhållande till antalet utfall och de kan förklaras med brister i perception eller ordförståelse hos informanterna. Resultatet ses som en bekräftelse på att förmågan till både imitation och korrektion utvecklas i steg enligt PT. Utfallet bekräftar också att de exempelmeningar som använts, med något undantag, har hög validitet.
Både Philipsson (2007) och Eklund Heinonen (2009) arbetar med bredare bedömningsunderlag i sina respektive doktorsavhandlingar. Philipsson använde sig av en hel testarsenal men med en annorlunda frågeställning eftersom han ville pröva begreppen typologisk markering och processbarhet mot varandra.
Eklund Heinonens (2009) resultat pekar på hur sambandet med nivå godkänd stiger, ju högre procentuell andel korrekt användning av strukturen man sätter som krav. Genomgående valdes att använda första förekomst både i skriftlig och muntlig produktion i undersökningen som författarna gjort inför denna uppsats. I den skriftliga produktionen var volymen för liten för att någon annan metod skulle fungera.
I den muntliga eliciteringen användes en meningslängd som översteg andra undersökningar, exempelvis Hamyan m.fl. (1977), som använde testmeningar om nio stavelser. Undersökningens testmeningar har tolv stavelser i genomsnitt. Detta för att vara säkra på att testmeningarna inte bara kunde hanteras i närminnet utan även måste hanteras i processminnet. Meningslängden minskar också risken för att informanten levererar en
imitation utan bakomliggande processaktivitet.
Gathercole & Badderley (1993), menar att nonsensord gör det svårare för inlärare att imitera. Det skulle kunna antas att en nonsensramsa kan imiteras i en viss utsträckning, men knappast korrigeras i annat avseende än uttalsunderlättande ordning. Den längsta testmeningen, nr fyra, har oväntat lågt utfall och innehåller 15 stavelser, det är tre stavelser mer än medelvärdet.
Bedömningen är att detta inte har påverkat det låga utfallet, utan att det är andra faktorer som utvecklas nedan. I hela undersökningen märks en betydligt högre imitationsförmåga än korrigeringsförmåga på meningarna tre, fyra och nio, se tabell 4.8 och 4.9. Här kan man misstänka
att inlärda helfraser har påverkat resultatet. Detta ses inte som resultatstörande utom i ett fall, mening nio på nivå fem, (Jag vill ha datorn som inte är trasig). Som tidigare påpekats, menar Pienemann (1998) att inlärda helfraser inte omfattas av processbarhetsteorin. Det är även flest brott mot implikativt krav på mening nio, med fem informanter som imiterar meningen utan att ha imiterat föregående lägre nivå, se tabell 4.6. Det är förklaringen till att denna mening bortses från i bedömningen av informanterna och deras respektive nivåer inom PT.
Vid korrektiv elicitering är det sannolikt inte samma risk med inlärda fraser. En felaktig fras måste ju jämföras mot den inlärda, avvikelsen identifieras och korrigeras för att sedan levereras.
Trots det valdes att även här bortse från utfallet av mening nio, även om det varit möjligt att ställa olika villkor för de olika mätmetoderna. En alternativ bedömning av testmeningarna på nivå ett hade ju kunnat vara att bedöma återgivning av ett enstaka ord som uppnådd nivå eftersom det mera motsvarar PT–nivå 1.
Den längsta testmeningen (Hundarna låg på gatan i den varma solen), har oväntat lågt utfall och innehåller 15 stavelser, se figur 4.1. Bedömningen, som tidigare påpekats, är att antalet stavelser inte har påverkat det låga utfallet. Då meningen i efterhand har studerats närmare för att förstå varför den har varit så svår för informanterna, har flera möjliga förklaringar framkommit. Den första anledningen är ett PT- perspektiv. Meningen innehåller en dubbel bestämdhet och här finns en svaghet i teoribildningen i PT. Formellt är det en process inom frasen och alltså nivå tre men den dubbla bestämdheten i svenskan handlar om både form och funktion, den kan lika gärna vara nivå fyra. Det har inte tagits någon hänsyn till detta i resultatredovisningen, men det görs ett påpekande att den avviker i sitt utfall. En annan förklaringsmodell är meningens abstraktionsnivå.
Den direkta betydelsen av meningen är att det finns gator i solen samt att det finns hundar där.
Innehållet blir orimligt och informanten kan då inte förstå och inte heller processa efter sin nivå.
En tredje förklaring kan vara att informanterna haft svårt att avgöra vilken satsdel ordet låg tillhör och på så sätt inte lyckats placera detta i rätt ordföljd. Låg är ett svårt verb i preteritumformen och skulle lika gärna kunna vara ett adjektiv. De båda senare resonemangen ses som en bekräftelse på Erlams (2006) tes om fokus på innehållsbetydelsen.
Enligt Pienemann (1998) är det först när ett ord inkorporerats som det kan processas i plural eller bestämdhet eller tempus eller ges kongruens eller rätt plats i frasen för att senare processas i satsen så att ordföljden blir rätt, såväl i huvudsats som i bisats. En korrektiv elicitering prövar alla dessa moment, enligt undersökningsresultatet, men bara om det är en struktur som innehåller
kända ord. Här finns alltså ett konstruktionsdilemma när man gör testmeningar: använd bara kända ord men helst inte i tidigare inlärda konstellationer!
I bakgrunden, i avsnittet om fonologiska aspekter på andraspråksinlärningen, pekas på viktiga skillnader mellan de svenska och de arabiska språkljuden. Enligt Flege (1987) saknar arabiskan bokstäverna p och v samt retroflexerna rt/rd/ng, liksom konsonantkluster i ansatsen. Detta är problem som lärare ofta möter i klassrummet när arabisktalande ska läsa texter på svenska. Det tar dessutom lång tid för dem att automatisera svenska avkodningssystem. Hur påverkar detta deras förmåga att hantera undersökningens testmeningar? Att kunna identifiera ett ljud och processa det efter kategori är en av de parallella processer som pågår i vårt medvetande när vi använder språk enligt Pienemann (1998). Sambandet mellan imitationsförmåga och skriftlig förmåga som visas i figur 4.9 ser ut att följas åt i undersökningen. Det tycks ge stöd för uppfattningen att perception och muntlig förmåga utvecklas parallellt med förmågan att utrycka sig i skrift. En diktamen på undersökningens testmeningar hade förmodligen avslöjat informanternas svårigheter och svagheter enligt ovan, men sammanfattningsvis bör inte fonetiska skillnader mellan svenska och arabiska ha stört utfallet i undersökningen av informanternas muntliga produktion.
Ett lägre utfall i den muntliga produktionen kan bero på att de tekniska förutsättningarna inte förelåg. Fler informanter klagade på för låg ljudvolym. Resultatskillnad kan också bero på att informanterna använde sig av explicita, dvs. ej automatiserade kunskaper, i sin skriftliga produktion. En kunskap de inte kunde utnyttja i de övriga mätningarna. Enligt tabell 4.11 är det åtta informanter, varav två kontrollpersoner, som presterar högre i någon av de båda muntliga mätmetoderna än i skriftlig produktion. Om korrektionsmetoden kräver att kunskaperna de använder är implicita innebär detta att det också kan produceras skriftligt. Tidigare har bristerna i det skriftliga materialet beskrivits eftersom det inte provocerade informanten att använda sig av nivå fem. Det blir då högst troligt att de informanter som presterar högsta nivå inom korrektion också klarar att producera detta skriftligt trots att de bara hade nivå fyra i denna undersökning.
Enligt Erlam (2006) är ett eliciteringstest utformat så att det mäter den implicita förmågan hos informanten genom att fokusera på innehållsbetydelsen. Det korrektiva momentet blir då spontant och underordnat.
Resultatet tyder på att det finns en inre utvecklingsgång (built- in syllabus) i enlighet med Corder (1967). Pienemanns processbarhetsteori definierar de olika stegen och ger en korrekt beskrivning av de olika nivåerna. Slutsatsen blir att korrektiv elicitering är ett användbart diagnostiskt verktyg i klassrummet eftersom denna mätmetod gav högst validitet.
I jämförelsen mellan uppnådd nivå och vistelsetid i Sverige visar undersökningen inget entydigt samband men förmågan till korrektion tycks utvecklas med vistelsetiden. Majoriteten av de som har vistats längst i Sverige har också uppnått högst nivå inom de olika mätområdena. Detta känns rimligt från ett allmänt antagande att det sker en kontinuerlig inlärning över tiden. Tabell 4.11 och figur 4.4 tolkas som att förmågan till korrektiv elicitering ökar med längre vistelsetid. Det är intresseväckande att fyra av informanterna som varit i Sverige i så lång tid som 72 månader (6år), inte behärskar mer än nivå tre i korrektiv förmåga, se figur 4.4. Det innebär bland annat att de inte kan hantera spetsställning korrekt, inte heller ordföljd med negation i bisatser. Det är ett betydande språkligt handikapp vid en tidpunkt då de flesta invandrare har lämnat allt vad språkutbildning heter bakom sig. Det är också intressant att vid imitation och skriftlig produktion är resultaten väldigt blandade och verkar sakna samband med vistelsetiden, se tabell 4.10.
Exempelvis uppnår Sahib nivå fyra i skriftlig produktion efter två månader och Sara, Asel och Zetam samma nivå i imitation efter fyra månader. Ingen av dessa informanter når samma resultat i korrektion. Nivå 4 i korrektion uppnås som tidigast efter sju månader och med undantag för Dema har de informanterna också klarat samma eller högre nivå i de andra mätmetoderna. Resultaten tyder på att explicita kunskaper som kan mätas genom skriftlig produktion lärs in i mycket varierande takt medan kunskapen behöver en viss tid för att bli implicit, se tabell 4.10 och 4.11.
Undersökningen visar att eliciterad korrektion är en metod med god validitet som visar faktisk nivå hos våra informanter. Eftersom detta är en tvärsnittsstudie går det inte att bedöma hur den enskilde informantens inlärningsprofil har sett ut över tiden. Bakom de olika utfallen döljer sig förmodligen både olika lärstilar, tidigare utbildning, sfi-undervisning i Sverige, ålder och social situation för informanten. Detta ligger dock utanför ramen för undersökningen.