4. Avslutande diskussion
4.4 Kan undantag aldrig medges?
Till sist måste frågan ställas om en stat skall frånkännas statsimmunitet i de fall den skadelidande inte har möjlighet till andra, alternativa, rättsmedel. Argu-mentationslinjen har kallats ”the last resort argument”.131 Alla alternativa (ef-fektiva) rättsmedel måste ha uttömts. Exempel på sådana alternativa rättsmedel skulle kunna vara straffprocess med medföljande skadeståndsrätt132 i internat-ionella domstolar vilka har jurisdiktion (jfr t.ex. internatinternat-ionella brottmålsdom-stolen och Romstadgans jurisdiktionsregler) med hjälp av diplomatiskt skydd från staten där saken görs gällande. Det måste återigen påpekas att åtal mot sittande statschef eller minister i nationella domstolar är lönlöst eftersom man
131 Jfr. s. 50 Francioni, Access to Justice as a Human Right.
132 Angående internationell straffprocess som rättsmedel, se Al-Adsani mot Storbritannien, där en brittisk medborgare, Al-Adsani, under Gulfkriget hade blivit torterad av kuwaitiska agenter vars handlingar tillräknades staten Kuwait. Kuwait tillerkändes statsimmunitet av brittiska domstolar varför Al-Adsani stämde Storbritannien i Europadomstolen pga. kränkning av rätten till rättsmedel (art. 6 EKMR). Europadomstolen anförde att oavsett det faktum att Kuwait hade gjort sig skyldigt till ett jus cogens-brott, Storbritannien inte hade brutit mot rätten till rättsme-del genom att tillerkänna svaranden statsimmunitet. Kravet på ett effektivt rättsmerättsme-del vid ska-dor som härrör från främmande stats jus cogens-brott är uppnått genom att det på den internat-ionella straffrättens område finns ett straffrättsligt ansvar för individer för sådana brott (Se §§
60-63).
därstädes åtnjuter immunitet. Dessutom är det ett faktum att många stater inte har ratificerat Romstadgan. Däremot kan åtal mot före detta ministrar och statschefer i nationella domstolar leda till framgång (Pinochet), även om ett sådant åtal kan vara politiskt känsligt.
Tanken om undantag från statsimmunitet så som ”sista utväg” är intres-sant, men finner varken stöd i nationella eller internationella domstolars praxis.
Internationella domstolen avfärdade i Tyskland mot Italien ”the last resort ar-gument”, då man inte lyckades finna bevis för en sådan regels existens i folk-rätten.133 Internationella domstolen anförde vidare att Tysklands skadestånds-skyldighet gentemot italienska skadelidande från andra världskriget redan hade reglerats i fredsavtalet från 1947.134 Domstolens argumentation är i detta avse-ende bristfällig; varför skulle en mellanstatlig förbindelse om frånkännande av enskildas rätt till skadestånd inverka på argumentets giltighet? Snarare är från-varon av möjlighet till gottgörelse en förutsättning för att argumentet överhu-vudtaget kan göras gällande. Rättstillämpningen är återigen misstänkt lagposi-tivistisk.
När alla potentiella rättsmedel har uttömts, inklusive möjligheterna till diplomatiskt skydd, kan tänkas att statssamfundet har ett kollektivt ansvar att förse den enskilde skadelidanden med rättsmedel. En lösning i enlighet med ovan anförda resonemang om undantag från statsimmuniteten så som sista ut-väg vore juridiskt-tekniskt vansklig, men inte desto mindre kanske praktiskt nödvändig. Det är ju väldigt viktigt för folkrätten som rättsordning att kunna lösa denna från humanitär synpunkt viktiga fråga. En allmän regel om rättsme-del så som sista utväg återfinns inte i gällande rätt, men inte desto mindre kan argumentet framföras, så som här har gjorts, i en argumentation de lege ferenda när en domstol ställs inför frågan nästa gång. Det är av yttersta vikt att doma-ren inte förleds till den förödande lagpositivism som ibland följer med den för-såtliga restriktiva immunitetsdoktrinen.
133 §§ 98 ff. i målet. § 101: ”The Court can find no basis in the State practice from which cus-tomary international law is derived that international law makes the entitlement of a State to immunity dependent upon the existence of effective alternative means of securing redress. Nei-ther in the national legislation on the subject, nor in the jurisprudence of the national courts which have been faced with objections based on immunity is there any evidence that entitle-ment to immunity is subjected to such a precondition. States also did not include any such condition in either the European Convention or the United Nations Convention.”
134 Se ovan under 3.3.2.
Källförteckning
Traktater och andra folkrättsliga texter Förenta nationernas stadga (1945)
Stadga för den internationella domstolen (1945)
Trattato di Parigi fra l'Italia e le potenze alleate (1947)
Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (1950)
Konventionen angående flyktingars rättsliga ställning (1951)
Internationell konvention om medborgerliga och politiska rättigheter (1966)
Wienkonventionen om traktaträtten (1969)
The European Convention on State Immunity (1972)
Convention on the Prevention and Punishment of Crimes against Internation-ally Protected Persons, including Diplomatic Agents (1973)
Konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande be-handling eller bestraffning (1984) cit. tortyrkonventionen
Cartagenadeklarationen om flyktingar (1984)
Romstadgan för den internationella brottmålsdomstolen (1998)
Draft Articles of Responsibilty of States for Internationally Wrongful Acts (2001)
Förenta staternas konvention om immunitet för stater och deras egendom (2004) cit. FN-konventionen om statsimmunitet
Nationella rättsakter
Déclaration des droits de l’homme et du citoyen (1789) cit. den franska rättig-hetsdeklarationen
Alien Tort Claims Act (1789), cit. ATCA
Lag (1915:18) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område, cit. avtalslagen
Brottsbalk (1962:700)
Kungörelse (1974:152) om beslutad ny regeringsform, cit. regeringsformen
Foreign Sovereign Immunities Act (1976), cit. FSIA
Rättsfallregister (efter årtal)
Schooner Exchange v. McFaddon amerikanska högsta domstolen, 1812
Åklagaren mot Eichmann, israeliska högsta domstolen, 1962, cit. Eichmann
26/62, van Gend en Loos v. Nederlandse Administratie der Belastingen, EU-domstolen, 1963, cit. van Gend en Loos
NJA 1965 s. 145
Barcelona Traction, Light and Power Company, Limited, Case Concerning the, (Belgium v. Spain), internationella domstolen, 1970. cit. Barcelona Traction NJA 1972 C 434
Filartiga v. Peña Irala, Court of Appeals, Second Circuit, 30 June 1980, cit.
Filartiga mot Peña Irala
Appellants v. Congreso del Partido, House of Lords, 1983 cit. Congreso del Partido
Letelier v. Republic of Chile, United States Court of Appeals, Second Circ., 1984, cit. Letelier mot Chile
von Dardel v. Union of Soviet Socialist Republics, US District Court, 1985, cit.
von Dardel mot Sovjetunionen
Nicaragua v. United States of America, Case concerning Military and Parami-litary activities in and against Nicaragua, internationella domstolen, 1986., cit.
Nicaragua mot USA
Argentine Republic v. Amerada Hess Shipping Corp., amerikanska högsta domstolen, 1989, cit. Argentina mot Amerada Hess
Siderman de Blake v. The Republic of Argentina, U.S. Court of Appeals, 9th Circ., 1992. Cit. Siderman mot Argentina
Reid v. Republic of Nauru, 1993, forum okänt, cit. Reid mot republiken Nauru
Nelson v. Saudi Arabia, amerikanska högsta domstolen, 1993, cit. Nelson mot Saudiarabien
Princz v. The Federal Republic of Germany, U.S. Court of Appeals for the District of Columbia (1994), cit. Princz mot Tyskland
The Prosecutor v. Radovan Karadžić, internationella krigsförbrytartribunalen för det forna Jugoslavien, 1995, cit. Karadžić
Case Concerning Application of the Convention on the Prevention and Pun-ishment of the Crime of Genocide, internationella domstolen, 1996, cit. Bosnien och Herzegovina mot Jugoslavien
Prosecutor v. Furundžija, ICTY, 10/12 1998 cit. Furundžija
NJA 1999 s. 112
Regina v. Bow Street Metropolitan Stipendiary Magistrate and Others, nr. 3, House of Lords, 1999, cit. Pinochet
Prefecture of Voiotia v. Federal Republic of Germany, grekisk underinstans, 2000, cit. Voiotia mot Tyskland I
Al-Adsani mot Storbritannien, Europeiska domstolen för de mänskliga rät-tigheterna, 2001
Fogarty v. United Kingdom, Europeiska domstolen för de mänskliga rättighet-erna, 2001, cit. Fogarty mot Storbritannien
McElhinney v. Ireland, Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, 2001, cit. McElhinney mot Irland
Arrest Warrant of 11 April 2000, (Democratic Republic of the Congo v. Bel-gium), internationella domstolen, 2002, cit. Yerodia
Federal Republic of Germany v. Miltiadis Margellos, grekiska högsta domsto-len, 2002, cit. Voiotia mot Tyskland II
Ferrini contro Germania, Corte suprema di cassazione, 2004, cit. Ferrini mot Tyskland
Bouzari v. Islamic Republic of Iran, Court Of Appeal for Ontario, 2004, cit.
Bouzari mot Iran
Rosenquist mot Sverige, Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, 2004
Jones v. Saudi Arabia, House of Lords, 2006, cit. Jones mot Saudiarabien
Armed Activities on the Territory of the Congo, Case Concerning (Democratic Republic of the Congo v. Rwanda), internationella domstolen, 2006, cit. Kongo mot Rwanda
NJA 2007 s. 862
C-402/05 P, Kadi & Al Barakaat International Foundation mot rådet och kommissionen, EU-domstolen, 2008, cit. Kadi/Al Barakaat
NJA 2011 s. 475
Jurisdictional Immunities of the State (Germany v. Italy: Greece intervening), internationella domstolen, 2012, cit. Tyskland mot Italien
Hirsi Jamaa and others v. Italy, Europeiska domstolen för de mänskliga rättig-heterna, 2012, cit. Hirsi mot Italien
NJA 2013 s. 746
Litteratur
Badr, Gamal Moursi, State Immunity: an Analytical and Prognostic View, Martinus Nijhoff Publishers, 1984
Bogdan, Michael, Svensk internationell privat- och processrätt, sjunde uppla-gan, Norstedts juridik, Lund, 2008
Boulesbaa, Ahcene, The U.N. Convention on Torture and the Prospects for Enforcement, Martinus Nijhoff Publishers, 1999
Bring, Ove, Mahmoudi, Said, Wrange, Pål, Sverige och folkrätten, fjärde upp-lagan, Stockholm, 2011
Bröhmer, Jürgen, State Immunity and the Violation of Human Rights, Martinus Nijhoff Publishers, 1996
Crawford, James, Brownlie’s Principles of public internationel law, åttonde upplagan, Oxford, 2012
Conforti, Benedetto, Francioni, Francesco, Enforcing international human rights in domestic courts, Martinus Nijhoff Publishers, 1997
Daillier, Patrick, Forteau, Mathias, och Pellet, Alain, Droit international public, åttonde upplagan, LGDJ Lextenso éditions, Paris, 2009.
Del Vecchio, Angela, Diritto delle organizzazioni internazionali, Edizioni sci-entifiche italiane, Neapel, 201
Eek, Hilding, Folkrätten, tredje upplagan, Norstedt & Söners förlag, 1980, Lund
FN:s folkrättskommission, Yearbook of the Internationel Law Commission 1953, volume II, Documents of the fifth session including the report of the Commission to the General Assembly
FN:s folkrättskommission; Koskenniemi, Martti, Fragmentation of interna-tional law: difficulties arising from the diversification and expansion of inter-national law, Interinter-national Law Commission, femtioåttonde sammanträdet 2006
Fox, Hazel, The Law of State Immunity, tionde upplagan, Oxford university press, Oxford, 2002.
Francioni, Francesco, Access to justice as a human right, Oxford University Press, Florens, 2007
Lebeck, Carl, Statsansvar för statsimmunitet? Apropå Europadomstolens dom i Al-Adsani vs Storbritannien, JT 2001/02, nr. 4, s. 892.
Mahmoudi, Said, Folkrätt som vetenskap, reflektioner över Sveriges ställnings-tagande i Georgienkrisen. JT 2008/09, nr 4, s. 985
Melander, Göran, Hävande av immunitet, SvJT 1975 s. 81
Orakhelashvili, Alexander, Peremptory Norms in International Law, Oxford, 2006
SOU 1999:58, Löser juridiken demokratins problem?
SOU 2008:2, Immunitet för stater och deras egendom
Svanberg, Katinka, En introduktion till traktaträtten, fjärde upplagan, Norstedts juridik, Stockholm, 2008
Wrange, Pål, Svenskt genombrott – statsimmuniteten i två HD-avgöranden, JT 2011/12, nr 4, s. 800
Övrigt
Föreläsning av domaren i internationella domstolen, tillika professorn, Antônio Cançado Trindade, Jus cogens in Contemporary International Law,
http://legal.un.org/avl/ls/Cancado-Trindade_IL_video_1.html