Kluster 1 är alltså den enda av grupperna som både har hög nivå av motiva- tion och resurser. Och tittar vi närmare på andra typiska karaktärsdrag så visar det sig att de kan liknas vid ”kritiska medborgarkonsumenter”, som diskuterats ovan. Kritiska medborgare, i Pippa Norris mening, är personer med stark koppling till den politiska gemenskapen, och som stödjer demo- kratiska värderingar i stort men förhåller sig kritisk till politiska institutioner. Översatt till hållbar konsumtion och begreppet kritiska medborgarkonsumen- ter kan de förstås som medborgare med kosmopolitisk samhörighetskänsla, värderingar i linje med hållbar utveckling, och som varierar i sin tilltro till politiska, civila och marknadsbaserade institutioner. Kapabla kritiker har hög motivation för hållbar utveckling, känner stor samhörighetskänsla med inte bara andra medborgare i Sverige, utan hela världen, och har stor tilltro till andra i allmänhet. Men de är inte godtrogna naivister. Gruppen visar istället också högst variation i sin tilltro vid en jämförelse mellan riksdag och regering, statliga miljöorganisationer och konsumentverket, fack, miljö och konsumentorganisationer, internationella organisationer, märkningssystem samt när det gäller statens arbete med hållbarhetsfrågor. Det är framförallt den sistnämnda som Kapabla kritiker har lägst tilltro till (även jämfört med alla andra kluster) medan de hyser särskilt hög tilltro till märkningssystem. Därutöver värderar Kapabla kritiker de solidariska och aktiva medborgar- skapsidealen högst av alla kluster, och ligger faktiskt även högt på pliktro- genhetsidealet, även om det inte är utmärkande (de har således också högst totala förväntningar på medborgarskapet). Plikttrogenhetsidealet mäter hur viktigt man tycker att det är att följa lagen, inte fuska med skatt eller bidrag, och att rösta (additiv skala, Cronbachs alfa=,74). Aktivt medborgarskap handlar om att hålla sig informerad om vad som händer i samhället, att ta egna initiativ och inte vänta på att staten ska lösa problem, att vara beredd att bryta mot lagen när ens eget samvete så kräver och att aktivt försöka påverka beslut i samhällsfrågor (additivt skala, Cronbachs alfa=,71). I teori ovan antogs det att det skulle vara tydligast kopplat till det solidariska medborgar- skapsidealet, som bland annat innehåller en fråga om huruvida man tycker det är viktigt att välja sådana varor som är bra för samhälle och natur även om de inte är bäst och billigast för en själv personligen. Idealet speglar också vikten av att inte behandla invandrare sämre än infödda svenskar, och att var solidarisk med dem i Sverige och i resten av världen som har det sämre än en själv (additivt index, Cronbachs alfa=,81).
Kapabla kritikers värderingar kring medborgarskap och positiva attityder till märkningssystemen avspeglas också i de flesta av gruppmedlemmarnas be- teenden. 91 % köper miljömärkta varor regelbundet (minst någon gång/månad), och 70 % handlar Fairtrade-produkter lika ofta. Övriga mått på
hållbar och politisk konsumtion generellt, såsom att buykotta mat för att stödja god djurhållning, buy- och bojkottning i stort (oavsett för vilken poli- tisk sakfråga), visar att även här är Kapabla kritiker mer engagerade än de andra typerna. De deltar också mer i politik genom andra påverkansformer, såsom att skriva under en namninsamling, delta i en demonstration, eller att kontakta politiker. Deras engagemang i hållbar konsumtion verkar alltså inte ”tränga ut” andra former, vilket viss forskning har uttryckt oro för (Inglehart 1997, Putnam 2000), medan andra studier har pekat åt samma håll som den- na (se ex Micheletti och Stolle 2004, Stolle och Hooghe 2005, Tobiasen 2005). Resultaten visar även att de sopsorterar och försöker spara på hus- hållsel oftare än andra.
Vidare så äter 14 % av medlemmarna i klustret till stor del vegetarisk kost (äter kött högst någon gång per månad), vilket är den näst högsta nivån bland de fyra grupperna. De är också mer aktiva än de andra när det gäller att granska ursprungsmärkningar, arbetsvillkoren för de som producerat varan och dess miljöpåverkan, och i att försöka påverka sortimentet i butiken av politiska, etiska eller miljömässiga skäl, vilket inte är förvånande utifrån de andra resultaten. Men Kapabla kritiker jämför också priser och utnyttjar rabatterbjudanden i till och med större utsträckning – de är inte alltså inte obrydda över sin egen privatekonomi bara för att de också tar hänsyn till andra i sina konsumtionsval. Tidigare forskning om politiska konsumenter har också fått liknande resultat. De har kunnat demonstrera att dessa konsu- menter har ett lika stort egenintresse som andra (Micheletti och Stolle 2004), att en stor andel av dem (49 %) tycker att priset är viktigare än att varan har tillverkats med miljöhänsyn (Tobiasen 2005), och att de jämför priser och utnyttjar rabatter i lika stor utsträckning som icke-politiska konsumenter (Micheletti och Stolle 2012 [samma dataunderlag som denna studie]). När det gäller socioekonomiska bakgrundsfaktorer är kvinnor tydligt överre- presenterade bland Kapabla kritiker (65 %), och likaså yngre och medelål- ders. De har lägst andel äldre i gruppen av alla typer. 46 % beskriver sitt hem som ett ”tjänstemannahem”, vilket också är högst bland de fyra klustren, men bara 10 % tillhör ”högre tjänstemannahem” eller ”företagarhem”, vilket är lågt i jämförelse med de andra. Kapabla kritiker karaktäriseras också av att många har ett arbete – 66 %, vilket kan jämföras med exempelvis Skepti- ker-gruppen där bara 45 % försörjer sig genom arbete. Men samtidigt är många Kapabla kritiker studerande – 13 % (högst av alla de fyra typerna). De har den största andelen som bor på landsbygden och även i en storstad, samtidigt som alla andra kluster har en högre andel som bor i en stad eller tätort. Vidare så har nästan var tredje person i gruppen barn, vilket är näst högst av de fyra klustren. De socioekonomiska bakgrundsfaktorerna hos gruppen, med hög andel kvinnor, studerande, yngre, och låg andel företagare
eller högre tjänstemän, ger en viss förklaring till varför klustret har något lägre ekonomiska resurser än humankapital.