Kapitelspecifika synpunkter

Utöver de mer övergripande synpunkterna på K3 framförs även en hel del kapitelspecifika punkter, från felstavningar till mer redovisningstekniska synpunkter. De flesta av dessa har korrigerats av BFN innan slutproduktionen släpptes men ett fåtal återstår och det är dessa som kommer att lyftas fram nedan.

5.5.1 Komponentavskrivning

10 av remissinstanserna är starkt kritiska till den nya regeln om komponentavskrivning. Under kapitel 17 – Materiella anläggningstillgångar står följande i punkt 17.4:

Förväntas skillnaden i förbrukningen av en materiell anläggningstillgångs betydande komponenter vara väsentlig, ska tillgången delas upp på dessa (17 kap. 4 p. BFNAR 2012:1).

Remissinstansen, Castellum, har gett ett exempel på hur detta skulle se ut:

Antag att en fastighetsportfölj om 600 fastigheter, där varje fastighet består av 10 komponenter och där 5 investeringar görs per komponent (detta är lågt räknat). Det medför 30 000 avskrivningsplaner/bedömningar som skall göras varje år, avseende såväl livslängd som restvärde (Castellum 2010).

Både Svenska bostäder och FAR anger att de har erfarenhet av komponentmetoden sedan tidigare under perioden 1994-1998. Då fann de att metoden var komplex och resurskrävande att hantera. Därför återgick bolagen till konventionell metod (Svenska bostäder 2010). Sveriges Allmännyttiga Bostadsförening, en annan kritisk remissinstans, menar att den erfarenhet som finns på området, visar att komponentavskrivning i praktiken tenderar att växa i komplexitet över åren, allt eftersom renoveringar genomförs i fastighetsbestånd, även om det i teorin kanske är det mest korrekta sättet att redovisa. Sveriges Allmännyttiga Bostadsförening lyfter även

39 fram ett antal frågor som måste lösas om BFN ändå väljer att införa komponentavskrivning. Dessa frågor är bland annat hur många komponenter en byggnad ska delas in i eftersom en byggnad egentligen består av extremt många olika komponenter. Samt hur de redovisade värdena för olika komponenter ska bestämmas i redan befintliga byggnader vid övergången till komponentavskrivning (Sveriges Allmännyttiga Bostadsförening 2010). Svenska bostäder ställer ytterligare en fråga som måste hanteras, hur ska komponentavskrivning tillämpas om åtgärd endast utförs i en del av komponenten? (Svenska bostäder 2010). Hyresgästföreningen beskriver att de flesta fastigheterna i deras verksamhet inte ägs främst i kommersiellt syfte utan för att i dessa bedriva egen verksamhet och som inte heller är byggda i egen regi. Problemet för dem blir då att få fram ingångsvärdena för olika delar av fastigheten (Hyresgästföreningen 2010).

Sveriges Allmännyttiga Bostadsförening, lik som de flesta andra remissinstanserna menar att, om BFN väljer att införa komponentavskrivning trots allt, måste det införas en övergångsregel. Förslagsvis att komponentavskrivning endast tillämpas på om- till- och nybyggnader från och med tillträdande räkenskapsåret. Detta för att företag ska hinna ställa om sin redovisning. Utan övergångsbestämmelse kommer det att bli en övermäktig uppgift för många fastighetsbolag att klara av omställningen, menar Sveriges Allmännyttiga Bostadsförening. Kravet på komponentavskrivning kommer att leda till en väsentligt ökad administrativ börda för företag som äger fastigheter vilket i sin tur kommer att leda till ökade kostnader (Sveriges Allmännyttiga Bostadsförening 2010). Detta anses som oskäligt i jämförelse till det mervärde som uppkommer i redovisningen, enligt Sveriges byggindustrier (Sveriges byggindustrier 2010). Merkostnaden består i att över årtionden hantera den stora mängd komponenter som återfinns i byggnader vilket är anledningen till att Svenskt Näringsliv menar att kravet är oproportionerligt (svenskt näringsliv 2010). Även FAR menar att kostnaden inte motsvarar nyttan för läsarna av den finansiella rapporten (FAR 2010). Svenskt Näringsliv påpekar även att det allmänna rådet saknar särskild reglering för problem som kan uppstå vid övergången till komponentavskrivning (Svenskt näringsliv 2010).

FAR, liksom en del andra remissinstanser önskar att, om så kravet på komponentavskrivning införs, bör det endast drabba de större företagen då de har mer resurser samt ett större behov av en mer precis redovisning (FAR 2010). Castellum anser dock att nyttan är obefintlig oavsett storlek och att redovisningen avseende fastigheter inte blir bättre (Castellum 2010). Sveriges Redovisningskonsulters Förbund, är av en annan uppfattning och stödjer, i teorin, kravet på

40 komponentavskrivning eftersom det föreligger väsentliga skillnader i nyttjandeperiodens längd på betydande delar av en tillgång. Dock föreslår Sveriges Redovisningskonsulters Förbund, av förenklingsskäl, att det införs en regel som leder till viktad avskrivningstid som tar hänsyn till de olika nyttjandeperioderna. Vidare anser Sveriges Redovisningskonsulters Förbund, liksom FAR, att komponentregeln inte ska gälla mindre företag (Sveriges Redovisningskonsulters Förbund 2010 m.fl.).

5.5.2 Vägledning i Full IFRS

I förslaget till K3 anges att företag ska söka vägledning i tre steg:

Vägledning om tillämplig redovisningsprincip ska sökas i följande ordning:

a) Bestämmelser i detta allmänna råd som behandlar liknande och relaterade frågor. b) Definitioner, grundläggande principer samt värdering av och kriterier för att redovisa en

tillgång, skuld, intäkt eller kostnad i årsredovisningen enligt kapitel 2.

c) Tillämplig, av EG-kommissionen antagen, internationell redovisningsstandard (BFN 2010c).

Ett flertal av remissinstanserna är emot det tredje steget (c) som innebär att bolag kommer att behöva kunskap i Full IFRS (Ingblad & Lundqvist m.fl. 2010). Sveriges Allmännyttiga Bostadsförening menar att de kompletterande kommentarerna i det allmänna rådet inte är särskilt uttömmande. Detta innebär att upprättarna i många fall kommer att tvingas hämta vägledning från den internationella normgivningen IFRS for SME/ Full IFRS (Sveriges Allmännyttiga Bostadsförening 2010). Sveriges Allmännyttiga Bostadsförening (2010) menar vidare att vägledningen i större utsträckning bör kunna stå för sig själv och därför bör BFN utöka de förklarande kommentarerna (Sveriges Allmännyttiga Bostadsförening 2010). Remissinstansen Sveriges Byggindustrier är av samma uppfattning och menar att detta ökar komplexiteten samt försvårar för den som ska tolka regelverket (Sveriges Byggindustrier 2010). Även Skatteverket menar att det är orimligt att söka vägledning i internationella regelverk då dessa inte är anpassade till Sveriges nationella förhållanden. Lantbrukarnas Riksförbund menar framförallt att detta är orimligt för mindre företag. Dessutom är K3 ett principbaserat regelverk vilket, enligt Lantbrukarnas Riksförbunds uppfattning, innebär att alla oreglerade frågor alltid kan lösas med stöd av andrahandsalternativet. Lantbrukarnas Riksförbund menar därför att hänvisning till internationella redovisningsstandarder därför bör undvikas helt.

41 Hyresgästföreningen menar också att hänvisning till internationell standard bör tas bort och istället hänvisa till branschens praxis.

BFN har ändrat denna punkt i den slutgiltiga versionen enligt följande:

Om detta allmänna råd ger otillräcklig vägledning för redovisning av en transaktion, annan händelse eller förhållande ska ytterligare vägledning sökas i följande ordning:

1. a) Bestämmelser i detta allmänna råd som behandlar liknande och relaterade transaktioner, händelser och förhållanden.

2. b) Definitioner, grundläggande principer samt värdering av och kriterier i kapitel 2 för att redovisa en tillgång, skuld, intäkt eller kostnad i balansräkningen respektive resultaträkningen. (1 kap. 5 p. BFNAR 2012:1)

Om vägledning inte går att få enligt första stycket, får vägledning sökas i internationella redovisningsstandarder som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpning av internationella redovisningsstandarder. I det fallet ska även rekommendationer från Rådet för finansiell rapportering tillämpas.

Detta innebär dock att vägledning med största sannolikhet kommer att behöva sökas i internationella standarder ändå, dock framstår det inte som ett krav.