Utifrån ett beviljningsperspektiv har uppgifter samlats in rörande inriktningen på studierna, aktuella studieländer, studiernas längd samt hur stora lånebelopp som betalats ut.
Redovisningen avser den aktuella undersökningsgruppen på 287 personer. Dessa personer har bedrivit studier någon eller några gånger under perioden från tidigt 1980-tal fram till idag.
Många av dem har studerat såväl i Sverige som utomlands. En person hade studiehjälp i slutet av 1970-talet kan således ha skuldsatt sig redan då via den återbetalningspliktiga delen.
Möjligheten för gymnasieungdomar att låna pengar till studierna upphörde 1 juli 1992.
Tretton personer i undersökningsgruppen studerar fortfarande.
4.2.1 Inriktningen på studierna
Nedan framgår de vanligast förekommande inriktningarna på studierna. Inom gruppen grund- och forskarutbildning finns dock alla möjliga studieinriktningar representerade men dessa specificeras inte närmare. För de flesta av dessa personer ligger studierna långt tillbaka i tiden, vilket medfört svårigheter att få fram de exakta inriktningarna. Poängen är här snarare att visa hur många som läst både grund- och forskarutbildning med studiemedel.
Diagram 4.3
Studie rna s inriktning
34
Grund- + f orskarutbildning Enbart f orskarutbildning Enbart ekonomisk inriktning Ekonomi + helt annan inriktn Musik/konst etc
Beteendevet/psykologi Data/teknik
V ård/medicin/chiropraktik Övrig (en) inriktning Två helt skilda inriktningar Tre eller f ler skilda inriktn
Inom den undersökta gruppen var utbildning inom ekonomi den enskilt populäraste inriktningen på studierna. Relativt många har haft studiemedel för både grund- och forskarutbildning, med olika ämnesinriktningar. Ungefär lika många bedrev musik- eller konststudier alternativt ekonomi + en helt annan inriktning. Av samma storleksordning var också grupperna som bedrev studier inom två helt skilda ämnesinriktningar alternativt tre eller fler skilda inriktningar. Som exempel på helt skilda inriktningar kan nämnas konst/medicinsk diagnostik, beteendevetenskap/hotell-o restaurang, arkitektur/journalistik samt naturvetenskap/ psykologi/konst. Kombinationen turism/konst/religion förekom också liksom journalistik/oceanografi/datavetenskap/organisation.
Resultatet visar dels att i princip samtliga utbildningsområden finns representerade och dels att ett stort antal av personerna läst mer än en studieinriktning. Även om relativt många kan anses ha en tydlig inriktning på sina studier finns också ett stort antal som har varierande kombinationer av ämnesområden. Enligt betänkandet från Studiemedelskommittén skulle CSN i varje enskilt fall pröva om studiemedel kan beviljas eller inte. Särskilt omnämns utbildningar till läkare och veterinär, där det kan vara en ren fördel om studierna bedrivs utomlands, men även andra kvalificerade utbildningar bör kunna komma i fråga.
Diskussionerna som följde resulterade dock i att reglerna inte blev så strikta. I stället infördes en mer liberal syn på utlandsstudier som innebar att den studerande i princip blev fri att själv välja ämnesinriktning.
4.2.2 Studieländer
I nedanstående diagram är personerna i gruppen fördelade på respektive studieland. Här tas inte någon hänsyn till att majoriteten har studerat både i Sverige och utomlands. Endast aktuellt land för utlandsstudier framgår alltså. De få personer som läst enbart i Sverige finns dock med.
Diagram 4.4
Studieland
5
220 28
13
8 13
Sverige USA
USA +annat land Storbritannien A ustralien Övriga
Majoriteten av gruppen har bedrivit sina studier i USA. Som framgår var det näst populäraste alternativet inom gruppen att studera i USA och något annat land. Den vanligast förekommande kombinationen är USA-Storbritannien, tätt följt av USA-Spanien respektive USA-Australien. Ingen av personerna undersökningsgruppen har studerat i Afrika eller Sydamerika annat än i kombination med studier i USA. I gruppen ”övriga” dominerar länder inom Europa.
4.2.3 Studietidens längd
De två följande tabellerna visar hur många terminer studier bedrivits utomlands respektive det totala antalet terminer för personerna i undersökningsgruppen.
Diagram 4.5
Närmare hälften av personerna har studerat utomlands under 6,5 år eller mer. Den längsta studietiden i utlandet är 20 terminer. Tre personer har så lång utbildning utomlands och samtliga dessa har läst både grund- och forskarutbildning i Polen, USA respektive Storbritannien.
Som en jämförelse med studietiden för utlandsstudier framgår i ovanstående tabell personernas totala antal terminer med studiestöd. Här ingår alltså även studier i Sverige före och/eller efter utlandsvistelsen. De flesta har studerat mellan sju och tio år. Två personer har haft studiestöd i 35 terminer och en i 38 terminer. Detta motsvarar en studietid på 17-19 år.
Dessa tre personer har först haft studiestöd i relativt många terminer för utbildning på gymnasienivå, därefter grundläggande högskoleutbildning samt forskarutbildning. Att det varit möjligt att få studiemedel i så många terminer beror dels på en generös tillämpning av särskilda skäl och dels på övergångsbestämmelser i samband med studiestödsreformer. Idag är det inte möjligt att komma upp i utbildningstider av den här omfattningen. En begränsning av antal veckor studiestöd kan beviljas för finns inom respektive utbildningsnivå, det vill säga grundskole-, gymnasie- respektive högskolenivå. Forskarutbildning ger inte rätt till studiemedel annat än till den del som ryms inom antalet veckor på högskolenivå.
4.2.4 Utbetalda lånebelopp
Nedanstående tabell visar hur stora lånebelopp som betalats ut till personerna i undersökningsgruppen. I beloppen kan ingå studielån för studier i Sverige, extra studiemedel, studielån för utlandsstudier samt merkostnadslån.
Diagram 4.7
238 av de 287 personerna i undersökningsgruppen (83 procent) har tagit emot mer än 600 000 kr i utbetalningar av studielån. De två personer som fått mest utbetalt har tagit emot drygt 1,4 mnkr i studielån.
Högskoleverkets rapport menar att kostnaderna för de som studerar utomlands i genomsnitt är högre än för de som studerar i Sverige. Studerande utomlands får i de allra flesta fall en merskuldsättning i form av extra studiemedel/merkostnadslån för resor och terminsavgifter.
Hur stor denna merskuldsättning blir beror dels på studietidens längd och dels på i vilket land studier bedrivs.
Diagram 4.8
Utbetalt i extra studiemedel och/eller merkostnadslån
Antal personer
140
120
100
80
60
40
20
0
117
91
45
17
5 10
2
0 - 99 999 100 000 200 000 300 000 400 000 500 000 600 000 och 199 999 299 999 399 999 499 999 599 999 mer
Utbe talningar, intervall
220 personer (77 procent) har fått mer än 300 000 kr för extra kostnader i samband med studierna. Den som enskilt fått mest utbetalt har tagit emot drygt 730 000 kr i extra studiemedel och merkostnadslån. Den höga merskuldsättningen för personerna i undersökningsgruppen beror till största delen på att de valt att studera utomlands istället för i Sverige. Enligt Studiemedelskommitténs betänkande är dock studenterna medvetna om de höga kostnaderna men samtidigt övertygade om värdet med utbildningen.
4.2.5 Merskuldsättningen och nyttan med utlandsstudierna
Av Högskoleverkets rapport om nyttan med utlandsstudier framgick att antalet utlandsstuderande mer än tiodubblats under perioden från slutet av 1980-talet till senare delen av 1990-talet. Detta innebär att funderingarna i betänkandet från Studiemedelskommittén inte infriats. Där angavs att det inte fanns någon större risk för att antalet utlandsstuderande dramatiskt skulle öka även om reglerna blev mer generösa. Nu behöver hela ökningen inte bero på just regelliberaliseringen utan kan också vara ett resultat av att det blivit mer och mer populärt att studera utomlands.
Studiemedelskommittén menade att de som vill studera utomlands noga överväger för- och nackdelar med sådana studier, och att de med stor sannolikhet är förvissade om att utbildningen kommer att vara värdefull för framtiden. Högskoleverkets studie visade dock att de främsta motiven studenterna angivit för utlandsstudier var möjlighet till personlig utveckling, intresse för landet och förbättring av språkkunskaperna. Majoriteten av studenterna ansåg att de haft större nytta av utlandsstudierna i privatlivet – i samband med resor och i sociala sammanhang - än i yrkeslivet. De arbetsgivare som intervjuats föredrog att arbetssökande hade en svensk utbildning med bara vissa delar förlagda utomlands.