För att en forskningsinstitution skall kunna bedriva sin verksamhet effektiYt och snabbt, krävas möjligheter att utan alltför omfattande sökande finna littera
tur inom olika specialområden. Som hjälpmedel härför användas i allmänhet litteraturkataloger i form av kartotek. Sådana finnas på fack.biblioteken, men ur flera synpunkter är det fördelaktigt för en forskningsinstitution att ha ett eget litteratmkartotek. Detta kan då vid utarbetandet anpassas till att omfatta enbart litteraturen inom det egna verksamhetsområdet, vilket i hög grad under
lättar litteratursökandet, och kan göras precis så detaljerat, som önskvärt iir.
Dessutom är det en fördel att ständigt ha kartoteket nära till hands.
Vid Statens geotekniska institut, vars främsta uppgift är att bedriva geotek
nisk forskning, ansågs det därför redan vid institutets start r1r 1944 som en syn
nerligen viktig arbetsuppgift att upprätta ett så fullständigt kartotek son1 möj
ligt över tillgänglig geoteknisk litteratur. Detta mycket omfattande arbete på
börjades för ca tre år sedan. Föreliggande redogörelse avser att ge en liten orientering om kartoteket och det använda systemet för iimnesklassificering av litteraturen.
Kartotekets omfattning.
Kartoteket är avsett att omfatta så mycket som möjligt av den geotekniska såväl äldre som nyare litteraturen på germanska och romanska språk, i första hand nordisk, tysk, engelsk, amerikansk och fransk litteratur. I kartoteket skall registreras icke enbart böcker, tidskrifter och publikationsserier utan även särtryck, kompendier, avhandlingar, patcntskrifter m. m., som äro av intresse för den geotekniska vetenskapen. Kartoteket skall efter hand kompletteras med nyutkommande litteratur, så att det alltid är fullt modernt.
Sedan arbetet påbörjades har i genomsnitt en person varit sysselsatt med det
samma under ca 2 år. I kartoteket har vid början av år 1949 registrerats ca 2 000 olika arbeten. Det sammanlagda antalet kort är ca 5 000.
Grundplåten till kartoteket erhölls genom en donation av professor Wolmar Fellenius, som skänkte sin katalog över geoteknisk litteratur till institutet. Denna katalog föreligger i form av lösa blad med anteckningar över ca 600 geotekniska böcker och artiklar från äldsta tid frarn till och med år 1928. i\Ied ledning av dessa anteckningar utskrevos kartotek.kort, varigenom institutet relativt snart fick en värdefull katalog över äldre geoteknisk litteratur.
För att kartoteket så snart som möjligt skulle bliva till nytta för forskningen, som framför allt har behov av nyare litteratuF, vidtog efter genomgången av
Ske m p ton, Alec Westley
A Slip in the West Bank of the Eau Brink Cut,
J.Inst. Civ.Engrs. 1945 Vol. 24 Nr 7 s. 267-287.
52,lbclf + 52,3bclf + 231,l
T.
Fig. 39, Exempel på lcort i författar- och titellwtalogen.
professor Fellenius' anteckningar arbetet med katalogisering av litteratur efter år 1928. Därvid togs i första hand de större tyska tidskrifterna, vilka behand
lats fullständigt för tiden efter år 1928. Sedan har arbetet fortsatt med senare årgångar av amerikanska, engelska och nordiska tidskrifter. Dessutom ha åtskil
liga publikationsserier delvis genomgåtts och ett stort antal in- och utländska patent katalogiserats.
Kartotekets indelning.
Kartoteket, vilket utgöres av kort i det internationellt antagna formatet för kartotekkort 75 X 125 1nm, består i likhet med vanliga bibliotekskataloger av en alfabetisk författar- och titelkatalog samt en systematisk katalog. I huvud
sak äro katalogerna uppgjorda enligt vanliga biblioteksregler. I författar- och titelkatalogen finns sålunda i regel ett kort för varje skrift eller uppsats. Kor
ten äro ordnade i alfabetisk följd efter författarnamnen eller, om författare icke är angiven, i allmänhet efter första ordet i arbetets titel. Den systematiska kata
logen är ett sakregister, i vilket kort på arbeten behandlande ett och samma ämne samlats i en grupp med en klassifikationsbeteckning enligt nedan be
skrivna klassifikationssystem. Va.rje arbete har en eller flera klassifikations
beteckningar och kan sålunda ingå i en eller flera ä1nnesgrupper i den systema
tiska katalogen. Den systematiska katalogen är den för forskningsverksamheten viktigaste av katalogerna.
I fig. 39 visas exempel på ett kort i författar- och titelkatalogen gällande en tidskriftsuppsats. Överst står namnet på författaren, därunder nppsatsens titel
231,1 S k e ro p t o n, Alec i/estley
A Slip in the V/est Jlank of the Eau Jlrink Cut.
J. Inst.Civ.Engrs. 1945 Vol.24 Ur 7 s.267-287.
s. 272-277. 5s.
Skärhållfasthet vid olika normaltryck dels efter kon
solidering, dels vid förhindrad vattenavgå~g.
T.
Pig. W. &.t'cntpel på kort i den :mstematislw katalogen.
och därunder, var uppsatsen kan återfinnas, tidskriftens namn i internationell förkortning, årgång (årtal), häfte och sidnummer. Till vänster mittpå kortet äro uppsatsens klassifikationsbeteckningar angivna (för bibliotekstekniskt ända
mål). Bokstaven längst ned till vänster på kortet ger anvisning på det biblio
tek, hos vilket tidskriften kan lånas.
Fig. 40 visar ett av de tre korten i den systematiska katalogen för samma uppsats. Längst upp till höger står klassifikationsbcteclmingen lätt synlig vid bläddring i katalogen. Därunder följa uppgifter om författare, titel och tid
skrift, uppställda på samma sätt som på författarkortct. Under tidskriftsbe
teckningen anges, på vilka sidor det av klassifikationsbeteckningen definierade ämnet behandlas samt på samma rad det sammanlagda antalet sidor om samma ämne. Därefter kommer ett koncentrerat referat av dessa sidor. Som på förfat
tarkortet står biblioteksbeteckningen längst ned till vänster.
Klassifikationssysteinct.
Med hänsyn till samarbetet med andra institutioner och bibliotek, särskilt utländska sådana, hade det varit värdefullt, om det redan vedertagna interna
tionella decimalklassifikationssystemet (DK-systemct) kunnat användas för klassificering av geotekniken. Institutet fann dock detta system mindre lämp
ligt, främst därför att geotekniken där är uppdelad på ett flertal olika avdel
ningar samt att den redan gjorda indelningen av vissa geotekniska problen1 icke motsvara. nyare betraktelsesätt. Av denna anledning har institutet
upp-gjort ett eget klassifikationssystem, varvid DK-systemet i vissa avseenden tjänade som mönster.
Vid utarbetandet av det nya klassifikationssystcmet försökte institutet att i största möjliga utsträckning göra detta enkelt, logiskt uppbyggt och överskåd
ligt, för att det skulle bli lätt att använda stl.väl vid klassificeringsarbetet som vid sökandet efter klassifikationsbeteckningen för ett visst ämne. Ett absolut krav var vidare, att det skulle medge rika möjligheter till senare påbyggnad för att kunna anpassas efter geoteknikens framtida utveckling. De här nämnda kra
Yen synas ha kunnat i huvudsak uppfyllas utom i avseende på den logiska upp
byggnaden. Det visade sig nämligen vid användningen av systemet, att kraven på logisk uppbyggnad och praktisk användbarhet ibland icke gingo att helt förena.
I fråga om beteckningar på de olika avdelningarna i systemet hade man att Yälja mellan de två vanliga teckenserierna, sifferserien och bokstavsserien, eller en kombination av båda. Sifferserien föredrogs framför bokstavsserien, därför att beteckningarna blevo lättare att uttala och hålla i minnet. Dessutom ansågs det lämpligare att använda siffror, då antalet av sihäl huvud- som underavdel
ningar i systemet var högst tio. Dock kommo icke uteslutande siffror att an
vändas. För viss underindelning, som närmare framgår nedan, nyttjas bokstäver med hänsyn till tydligheten.
Nedan återges först klassifikationssystemcts huvudavdelningar. Geotekniken indelas i
0. Allmänt om geoteknik.
l. Jordarternas sammansättning och inre fysik.
2. Jordarternas allmänna egenskaper (inkl. laboratoricapparater för bestämning av dessa samt hjälpapparater på laboratoriet).
3. l\Iarkundersökningar.
7. Åtgärder mot skred och sättningar (inkl. grundläggningsmetodcr och sätt att täta marken). Beräkningar se 4,-6. Åtgärder vid under 9 nämnda problem samt speciella åtgärder vid skakningar i marken se resp. problem.
9. Erosion, grundvatten-, flytjords- och tjälproblem, jordens motstånd 1not be
arbetning, bergtryck och andra geotekniska frågor i samband med berg samt andra speciella problem.
Varje sådan huvudavdelning indelas i tio underavdelningar och vissa av under
avdelningarna i sin tur i tio underavdelningar. Ett stort antal av underavdel
ningarna äro dock vakanta.
Med hänsyn till utrymmet kan den fullständiga indelningen av huvudavdel
ningarna icke återges här. Son1 exempel nämnes endast undcrindelningen av huvudavdelning 2.
2. Jordarternas allmänna egenskaper (inkl. laboratorieapparater för bestäm-ning av dessa samt hjälpapparatcr på laboratoriet).
20. Allmänt.
21. Kapillaritet.
22. Permeabilitet.
23. Samband mellan spänningar och deformationer (inkl. konsistens och tixotropi).
230. Allmänt.
231. Skärhållfasthet.
232. Konsistens.
233. Tixotropi.
234. Kompressibilitet utan sidoutvidgning.
239. Andra samband mellan spänningar och deformationer.
28. Hjälpapparater på laboratoriet.
29. Övrigt.
Efter mönster av DK-systcmet kan man kalla ovanstående beteckningar, i vilka som synes ingå högst tre siffror, för huvudtal. I institutets klassifikations
system förekommer dessutom en motsvarighet till DK-systemets anslutningstal.
De benämnas här anslutningstccken, eftersom de omfatta både siffror och bok
stäver. Anslutningstecknen fogas till vissa i klassifikationssystemet särskilt an
givna huvudtal för att i vissa avseenden precisera ämnet. Två olika slag av anslutningstcckcn användas. Det ena hiinför sig till jordarternas indelning enligt nedanstående förteckning och placeras efter huvudtalet, åtskilt från detta genom ett kommatecken.
a. provningsapparater och -metoder.
b. allmänt.
e. åtgärder.
cl. beräkning.
e. modellförsök.
f. observationer i verkligheten.
För att belysa systemets användning anföras två exempel. Beteckningen 231.1 betyder i ordning efter tecknen »skärhållfasthet, kohesionsjorcl». Beteck
ningen 901 cf betyder »ytvattenerosion, åtgärder, observationer i verkligheten».
I båda exemplen torde innebörden klart framgå.
Det här i korthet beskrivna klassifikationssystcmet skiljer sig avsevärt från det ursprungligen uppgjorda. Det har successivt vuxit fram efter upprepade änd
ringar och kompletteringar för att på bästa sätt anpassa sig efter den skiftande karaktären hos de alster, som påträffats i litteraturen. I sitt nuvarande skick har systemet prövats rätt länge och befunnits väl fylla sin nppgift.
Klassificeringen efter ovannämnda system, som ju är rätt detaljerat, utföres av ingenjörer med geoteknisk utbildning. Den sker noggrant efter det reella innehållet i varje uppsats, icke enbart efter uppsatsens titel. Innan en uppsats klassificeras, ägnas den därför alltid ett mer eller n1indre ingående studium.
Klassilikationsbeteckningarna bliva därför också ofta flera till antalet.
Slutord.
Redan vid igångsättandet av katalogiseringen av den geotekniska litteraturen stod det klart, att arbetet skulle bli mycket omfattande. Det torde dröja åtskil
liga år innan kartoteket kan anses vara något så när fullständigt. Redan i sin nuvarande relativt blygsamma omfattning har kartoteket dock varit till viss nytta för institutet, icke enbart för forskningen utan även för konsultationsarbe
tet, där speciella problem ofta kräva litteraturstudier. I fullständigare skick kommer kartoteket därför säkerligen att ha elen allra störsbt betydelse för insti
tutets hela verksamhet. Det är emellertid att hoppas, att kartoteket skall bliva till värdefull hjälp även för utomstående forskare och andra, som arbeta med geotekniska problem.