Studien genomfördes vid Tveta återvinningsanläggning utanför Södertälje.
Tabell 20. Sammanfattning av fakta och resultat från Tveta återvinningsanläggning.
Typ av avfall Bygg- och rivningsavfall samt mindre mängder hushålls- och specialavfall
Deponi sedan 1975 Storlek deponi 36 hektar
Plan för deponin Avslutas tidigast år 2030 Lakvattenproduktion Cirka 70 000 m3
Lakvattenbehandling Kemisk fällning, våtmarksdammar, skogs-bevattning
Recipient Lanaren Bedömning av det obehandlade
lakvattnet Analyserade parametrar ligger i nivå med medel-värdet för tidigare undersökta lakvatten
Bedömning av
behandlingen Metallreduktionen var god i kemfällningssteget.
För de flesta metaller erhölls ungefär en halvering av uppmätta halter in till systemet.
Bakgrund
Södertälje kommun fick år 2000 LIP-bidrag (lokala investeringsprogrammet) från staten för att genomföra ett antal projekt för att förbättra miljön i kommunen. Ett av dessa projekt var att utveckla en metod för rening av lakvatten vid Tveta Återvinningsanläggning utanför Södertälje.
Målet med projektet var att minska mängden metaller i lakvattnet som går till avloppsreningsverk med 5 kg/år och mängden totalkväve med 7 ton/år samtidigt som man minskar energiförbruk-ningen vid behandlingen.
I projektet har man utvecklat en lokal behandlingsmetod för lakvatten och tanken är, på sikt, att det skall kunna föras till Lanaren, en lokal recipient. Behandlingsmetoden består av ett kemiskt fäll-ningssteg för reduktion av metaller. Efter detta inledande steg leds lakvattnet vidare in till en av två seriekopplade våtmarksdammar där den ena har ett filter bestående av sand och torv vilket vattnet filtreras genom in till den andra dammen. I våtmarken luftas vattnet under 6 dygn varvid ammo-niumkvävet nitrifieras och i viss mån även denitrifieras. I våtmarken fastläggs även en del metaller och en del organiskt material avskiljs. Det sista steget i den lokala behandlingen är en skogsyta med blandskog till vilken vattnet leds ut. I denna del av behandlingen är det tänkt att en ytterligare reduktion av kvävet skall ske. Här kan även en del metaller läggas fast och en del organiska före-ningar avskiljas.
Syfte och genomförande
Syftet med undersökningen var att utreda metallreningsstegets effekt på lakvattnet.
Provtagning genomfördes vid två tillfällen under sensommaren 2003. Vid det första tillfället togs prover av vatten från uppsamlingsdammen alldeles invid inloppet till metallreningen tillsammans med prover uttagna efter metallreningssteget. Enligt uppgift från personal vid anläggningen tar det cirka 45 minuter för vattnet att transporteras genom metallreningen, vilket föranledde att proverna som togs efter metallreningen togs först en timme efter det att prov tagits från dammen.
Sex dygn (den tid det tar att behandla vattnet i våtmarken) efter det att de första proverna tagits, togs prover ut från en av våtmarksdammarna. Vattnet härstammade även denna gång från det
obehandlade lakvattnet kan således jämföras med prov uttagna efter metallreningssteget och med prov av vatten som behandlats i våtmarken.
Uppsamlingsdamm
Luftningen av vattnet i uppsamlingsdammen sker genom att vattnet sprutas upp i luften i en fontän med en kapacitet att omsätta dammvolymen på en månad (15 000 m3). Luftningen är primärt till för att förhindra skiktningar i dammen. För de föreningar som påträffades vid analyser av lakvattnet från dammen ligger halterna i nivå med tidigare uppmätta lakvatten från kommunala deponier i Sverige. Lakvattnet från dammen togs så nära inloppet till metallreningssteget som möjligt varför det redan genomgått denna begränsade luftning.
Metallreningssteg
I fällningsanläggningen (metallreningssteget) är kapaciteten vid normal drift 8 m3 lakvatten per timme. I anläggningen tillsätts kaliumkarbonat (K2CO3) för att ge ett pH över 9,5. Då rätt pH-värde uppnåtts tillsätts en polymer för att optimera flockningen av utfällda metaller. Vattnet förs sedan vidare till en mikrosil där de utfällda metallerna avskiljs. Filtratet justeras därefter till pH 7 genom tillsatts av citronsyra innan det pumpas till våtmarken.
Våtmark och skogsbevattning
Våtmarken består av fyra lika stora seriekopplade dammpar med en total volym på 800 m3. I dammarna filtreras vattnet genom en bädd av träflis, torv och sand. Uppehållstiden i dammarna är 5 dygn. Under den tiden fångas en del av kvävet upp av rotsystemen och en del ammonium omvandlas under aeroba förhållanden till nitrit och nitrat (nitrifieras). I slutet av sexdygnscykeln luftas vattnet innan det släpps vidare till en kontrolldamm, där nitrit och nitrat omvandlas till kväv-gas. Efter kontrolldammen pumpas vattnet vidare till en bevattningsyta där ytterligare reducering av kvävet sker genom upptag i barr- och björkskog. Enligt kommunens egna uppgifter har man en mycket bra vedtillväxt för växtsäsongerna år 2002-2007 (ca 7 000 m3 renat vatten har tillförts per år).
Lakvatten efter kemfällningsteget
Halten av de flesta analyserade metallerna halverades ungefär över kemfällningssteget. Samtliga resultat redovisas i Bilaga 2.
Lakvatten efter våtmark
Halten suspenderad substans uppmättes till ett mycket högre värde i våtmarken i jämförelse med i det obehandlade lakvattnet. Skillnaden beror med stor sannolikhet på att våtmarken var grund och att partiklar från botten rördes upp vid provtagningen. Att ammoniumkväve omvandlats framgår av både analysen av ammonium (från 130 till 84 mg/l) och analysen av nitrit och nitrat där en ökning skett från 0 till 21 mg/l.
I övrigt visar analysen av flertalet organiska parametrar på en viss avskiljning av organiskt material i våtmarken. I och med att lakvattnet leddes förbi kemfällningen vid det tillfälle som våtmarken provtogs är det inte meningsfullt att kommentera uppmätta metallhalter i våtmarken.
Diskussion
Primärt syftade studien till att undersöka reduktionen av metaller vid kemfällningssteget och att undersöka reduktionen av närsalter i det totala systemet.
De flesta metallhalter som uppmätts i lakvattendammen hade halverats efter kemfällningen, vilket får ses som ett gott resultat. Förmodligen hade dessa halter reducerats ytterligare efter att lakvattnet
passerat våtmarken och skogsytan, men detta framgår inte av denna studie i och med att lakvattnet från dammen leddes förbi kemfällningssteget vid provtagning av vatten från våtmarken. Reduktio-nen av närsalter var inte så god. Kvoten av totalkväve och ammonium låg efter våtmarken på 0,84, vilket tyder på en icke tillräcklig syresättning och/eller för kort uppehållstid i systemet. Citronsyran för neutralisering innebär också ett syrebehov som konkurrerar med nitrifikationen.
Försök görs nu med att använda reaktiva filter (polonit) för att i framtiden gå ifrån kemsteget.
Försök görs också att behandla asklakvattnet separat med reaktiva material för att minska påverkan från kalcium som stör denitrifieringen.