Klienternas infl ytande och insyn

En i sammanhanget viktig fråga är hur boendestödjare och handläg- gare uppfattar klientens möjligheter till infl ytande och insyn. Med andra ord: kan klienten göra sin röst hörd i sammanhanget? Vil- ken typ av missnöje hos klienterna framkommer i journalföringen och vilka erfarenheter har handläggarna av missnöje hos klienter- na. Viktigt att komma ihåg är att vi i detta skede endast behandlar de professionellas utsagor och vad vi funnit i journalanteckningar kring klientens infl ytande. Nedan beskriver vi också hur handläg- gare och boendestödjare går till väga när behovet uppkommer att kunna diskutera en enskild klient utan att han eller hon är med. Om- fattningen av detta är viktigt mot bakgrund av att ett av målen med arbetssättet är att inget skall diskuteras över klientens huvud.

3.9.1 Vilket missnöje framkommer?

Vid aktgenomgången har vi tittat efter om det framkommit några dokumenterade meningsskiljaktigheter mellan å en sidan handläg- gare eller boendestödjare och å andra sidan klienten. Vi har ock- så registrerat om det hos klienten fi nns någon missbelåtenhet med handläggningen eller med insatsens utförande. Som komplement

till aktmaterialet redovisar vi här också de professionellas utsagor kring vad klienterna sagt sig vara missnöjda med.

I sju av de undersökta akterna har handläggaren journalfört anting- en någon typ av missnöje från klientens sida, eller någon oenighet mellan den senare och handläggaren själv. I ett av dessa ärenden står det endast att läsa att klienten är missnöjd men det framkom- mer inte med vad. Resterande sex kan kategoriseras i tre typer av missnöje/oenighet:

• I tre av de sju ärendena uttrycker klienten en önskan om ett mer om- fattande stöd med avseende på tid.

• I två ärenden uttrycker klienten missnöje med själva boendestödja- ren där det i det ena fallet rör sig om att klienten vill byta boende- stödjare och i det andra om att klienten inte anser att boendestödjaren är tillräckligt lyhörd. Den senare klienten upplever också att han/hon inte har fått gehör för sina klagomål.

• I ett ärende råder oenighet mellan handläggare och klient kring själ- va stödbehovet där handläggaren anser att en kontaktperson vore en mer passande insats än boendestöd. Handläggaren anser här också att kontakt bör tas med klientens hyresvärd vilket klienten själv inte vill.

Om klienten under insatsens gång vill förändra innehållet är det vanliga, enligt intervjuade handläggare och boendestödjare, att den- ne tar upp det med sin boendestödjare. Boendestödjaren blir sedan i de fl esta fall den som, om det behövs, tar upp frågan med handläg- garen. Det förekommer också att klienten kontaktar handläggaren direkt, men det är mer sällsynt. De intervjuade uppger önskemål om antingen utökad tid eller direkt utförande av diverse praktiska göromål som vad klienterna oftast efterfrågar. Det senare ingår som tidigare nämnts inte inom ramen för kommunens boendestöd. Om klienten vill ha utökad tid, exempelvis på kvällar, så kan kontakt- person vara ett alternativ. Det händer enligt de intervjuade också att handläggare och klient inte är överens om hur många timmar boen- destöd klienten är i behov av.

Invändningar hos klienterna kring själva arbetssättet kan handla om att det är jobbigt med papper och att skriva, att uppföljningarna sker för ofta, att det är ”jobbigt med alla frågor” samt (menar främst bo- endestödjarna) att det är obekvämt och påfrestande att träffa sin so- cialsekreterare. Det tycks dock inte förekomma ofta att klienterna uttrycker åsikter just kring arbetssättet. Det kan ju naturligtvis bero på att ingen uttryckligen har frågat vad de tycker eller så lägger de egentligen inte så stor vikt vid hur planering och uppföljning går till.

3.9.2 Samtal utan att klienten närvarar

En av intentionerna med det nya arbetssättet var att ingen planering skulle ske över klientens huvud. I det dagliga arbetet uppkommer det trots detta situationer där boendestödjare och handläggare an- ser sig behöva dryfta enskilda ärenden utan att den berörda klienten är med. Detta sker enligt intervjuade handläggare och boendestöd- jare när klientens tillstånd försämras och något måste göras för att undvika att klienten far illa. Även andra akuta saker kan inträffa, exempelvis hot om vräkning, som gör att klientens situation måste diskuteras. Några intervjuade menar att det också kan förekomma att handläggare och boendestödjare pratar om mer ”allmänna” sa- ker som rör klienten, hur arbetet fungerar i stort ”hur det går” eller hur klienten ”mår”. Detta kan ske exempelvis på väg till uppfölj- ningsmöte hos klienten. En annan orsak till den här typen av kom- munikation kan vara att utförandet av boendestödet drastiskt behö- ver ändras.

I de fl esta fall uppges klienten bli informerad om att handlägga- re och boendestödjare vill prata med varandra, men det förkom- mer också att samtal sker utan att klienten vet om det. När det gäl- ler det senare tycks det saknas entydiga riktlinjer för hur klientens godkännande ska inhämtas. En boendestödjare beskriver att det vid första trepartssamtal inhämtas ett muntligt godkännande från klien- ten att handläggare och boendestödjare vid behov får tala med var- andra utan att klienten vet om det. Flera andra intervjuade hänvisar till rubriken ”akutplan” i boendestödsplanen. Under denna punkt

kan ett medgivande göras till att den typen av samtal får föras i aku- ta lägen från klientens sida. I de fall medgivande saknas menar en handläggare att hon rådgör med sina kollegor om sekretessen, för att klientens bästa skall kunna tillvaratas, bör brytas.

3.9.3 Sammanfattning

Sammanfattningsvis kan vi säga att i de fall det fi nns oenigheter kring insatsens innehåll har det främst rört sig om att klienten öns- kar ha ett ökat antal timmar boendestöd eller önskar få praktiska sa- ker utförda. Det förekommer, i motsats till uppsatta institutionella mål att kontakt sker ”ovanför klientens huvud”, främst i lägen då klientens psykiska tillstånd kraftigt försämras eller om något an- nat som uppfattas akut inträffar. Andra skäl till sådan kontakt kan vara om innehållet i boendestödet drastiskt förändras. Noterbart är att det fi nns olika uppfattningar kring hur man inhämtar klientens medgivande till att sekretessen frångås. Både muntliga och skrift- liga medgivande tycks förekomma. Vid denna undersökning har vi dock inte tittat på i hur många fall medgivanden av detta slag har getts.

4. F