kommun

I V-kommun genomfördes en första kurs som uppdrag 2007 för cirka 25 förskollärare. Samtidigt gavs ett parallellt spår för rektorerna. Eftersom det var en så stor grupp i denna kommun utlokaliserades hela kursen dit. Syftet med att parallellt involvera rektorerna var att arbeta med utveckling av hela förskolan. Fokus för rektorerna låg på hur man som rektor kan stödja utvecklingen av och öka kvaliteten med hjälp av den aktionsforskning

188

aktionsforskningsprojektet som genomfördes på respektive förskola kan stödjas och hur lärdomarna kan spridas så att hela verksamheten kan utvecklas. Samtliga rektorer deltog i föreläsningarna och hade egen handledning av en av institutionens rektorsutbildare. Denna satsning förväntades ge stort genomslag i verksamheten och påföljande år beställde kommunen ånyo en kurs för tjugotalet förskollärare. Nu hade man ambitionen att också skapa ett nätverk mellan några av förskollärarna som skulle ha till uppgift att driva aktionsforskning vidare genom handledning av kollegorna. Kursen kom att ges under tio år, och vid samtliga tillfällen var gruppen förskollärare stor. Under ett av åren fördes förhandlingar om hur kommunen skulle kunna använda sig av den kompetens som redan fanns i förskolan och ta ansvar för fortsatt utveckling. Parallellt med kursen samlades därför förskolechefer i en seminarieserie för att diskutera hur de skulle driva arbetet vidare i den egna kommunen. Under detta år togs kontakt med Skolverket, som följde kvalitetsarbetet och rapporterade om det på Skolverkets hemsida. Kommunen har fortsatt kontakt med universitetet och en förskollärare därifrån är antagen på mastersprogrammet. Kommunen har nu en organisation kring aktionsforskning. Det finns en utsedd handledare på varje förskoleenhet och handledarna ingår i ett nätverk som leds av en samordnare som i sin tur ingår i kommunens ledningsgrupp tillsammans med en förskolechef från varje område i kommunen. Under 2018 har samordnaren och tre av handledarna själva drivit utbildningen av sina förskollärare (Olin & Yngvesson, 2016).

Universitetet

Genom den initiala kursen fick vi en ingång till kommuner och lärare som vi kanske inte var riktigt beredda på. Vilket ansvar tar vi själva när vi sätter igång processer som vi gjorde? Just denna fråga fick jag när jag blev uppringd av en av förskollärarna från Stadsdelen. Mötena med både lärare och kommuner innebar också att vi själva hade kontakt med förskollärare som var intresserade av fortsatt utbyte genom såväl uppföljningar som forskning. Nedan återges några sådana utvecklingar.

Ansvar för påbörjade utbildningsprocesser

Följden av det telefonsamtal jag fick om hur vi kan bemöta fortsatt behov av utveckling blev att vi skapade forskningscirklar för de förskollärare som

AKTUELLT KAPITEL

189

deltagit i kursen och som själva handledde kollegor. Att det blev en fortsättning var inget någon hade förväntat sig, men att aktionsforskning fortsatt i verksamheten blev tydligt i en uppföljning av fyra omgångar av kursen som totalt 120 förskollärare deltagit i. Resultatet visade att så många som 67% av förskollärarna hade tagit på sig ett ledarskap genom handledning av kollegor (Rönnerman, 2008). I samma rapport framkom att 80% av förskollärarna fortsatt med aktionsforskning i egen praktik efter genomgången

kurs. Det faktum att så många förskollärare tagit på sig -genererat- ett

(hand)ledarskap för sina kollegor var den huvudsakliga anledningen till att de ville ha någon form av fortsatt samverkan (Rönnerman & Edwards-Groves, 2012). Denna realitet fick mig att fundera ett tag över hur vi fortsatt kunde stödja den påbörjade utvecklingen i kommunerna. Vi kom att erbjuda stöd i form av forskningscirklar med fokus på att leda sina kollegor. Ett antal forskningscirklar startade där vi som jobbade vid institutionen fick fördjupa oss i vad sådana cirklar är och hur de kan läggas upp. Vi kom också att samarbeta med några av de rektorsutbildare som var affilierade vid institutionen. Forskningscirklar användes frekvent i uppdrag inom rektorsutbildningen, vilket möjligtvis kan tänkas ha bidragit till att dagens rektorsutbildning vid Göteborgs universitet starkt vilar på professionshandledning av grupper med dialogkonferenser som återkommande inslag vid erfarenhetsutbyte.

Några år senare, 2012, upprepade vi forskningscirklar med två grupper om tio och tolv förskollärare i vardera. De senare cirklarna leddes av två forskare och planerades gemensamt men de medverkande skilde sig åt. Den ena cirkeln hade deltagare från både Stadsdelen, F-kommunen samt ytterligare en kommun. Till den cirkeln sökte vi upp kommunföreträdare och föreslog fördjupning i det arbete som pågick i verksamheterna. I den andra forskningscirkeln deltog förskollärare från V-kommunen, vilket gjorde att arbetet där kunde sträva mot ett gemensamt mål, viket var att etablera handledare i verksamheten. I båda forskningscirklarna var innehållet fokuserat på ledarskap och professionell utveckling. Varje tillfälle inleddes med att deltagarna presenterade en praktisk uppgift (där de exempelvis hade gjort en tankekarta om ledarskap eller intervjuat personer) som följdes upp med en presentation av en artikel som berörde samma område. Genom detta upplägg skulle varje tillfälle spegla ett möte mellan vetenskap och beprövad erfarenhet (Rönnerman & Olin, 2013).

190

Utbildning ger underlag för forskningsfrågor

Utbildningsinslagen och framför allt den dokumentation som vi själva genomförde bidrog också till att utveckla forskningsfrågor och se möjligheten till att samla in empiri genom utbildningsinsatserna. Två av oss som var aktiva i kurserna med förskollärarna deltog även i ett internationellt nätverk där ett gemensamt forskningsprojekt startade kring utveckling av praktiker. Vi såg här en möjlighet att låta V-kommunen och F-kommunen delta, vilket de var villiga till. Projektet pågick under några år där vi utarbetade en metod, tankekarta, för att fånga vad de gjorde i praktiken, en metod som för övrigt också gjorde förskollärarna delaktiga i forskningsprocessen. Metoden innebar att vi tecknade en tankekarta under gruppintervjuerna (inspirerat av Gannerud & Rönnerman, 2005; 2007) som sedan transformerades till olika områden av vad arbetet innebar. Förskollärarna deltog i varje fas och tankekartan förfinades tills en bild av verksamheten växte fram som alla inblandade var eniga kring. Tankekartan utvecklades senare till att användas initialt i det egna aktionsforskningsprojektet i kommande kurser.

För att fånga hur kontakten såg ut mellan nivåerna i varje kommun, intervjuade vi ansvariga på flera nivåer i samma projekt. Vid analysen framkom en skillnad i hur kommunerna hanterade kunskapen i verksamheten och hur flödet såg ut mellan olika ledningsnivåer (Rönnerman & Olin, 2014). När en sådan analys därefter presenterades för de aktuella kommunerna resulterade det i en ny utbildning i V-kommun, där även ansvariga ledare ingick som ett parallellt spår till kursen för förskollärarna.

Att leda kollegor för professionellt lärande och utveckling kom för mig att bli ett centralt innehåll i fortsatt forskning. De resultat som fångades i den första uppföljningen utgjorde senare grund för en forskningsstudie i samarbete med en australisk kollega. Vi hade båda genomfört liknande långvariga projekt med aktionsforskning och funnit samma tendenser, det vill säga att lärarna tog på sig ett handledaruppdrag och fortsatte driva arbetet vidare i den egna verksamheten. Vi återvände till de lärare som ingått i tidigare utbildningar och intervjuade de personer som hade en tydlig ledarroll, något vi

genom vår studie och analys kom att beteckna som ett genererat ledarskap. Med

ett genererat ledarskap avses här att aktionsforskning med dess processer och handledning genererar möjligheter för ledning av professionell utveckling (Rönnerman & Edwards-Groves, 2012).