För att tillgodose militärens hela behov av kommunikation finns det ett separat telenät kallat Försvarets Telenät (FTN) enligt Försvarets materielverk (FMV) (2003). Detta fungerar som ett komplement till de publika, allmänt tillgängliga, telenäten. Största delen av FTN
tillgodoses dock av det publika telenätet. Det är FTNs centrala ledning, tillhörande Försvarsmaktens Högkvarter, som utgör nätägare och nätoperatör. Högkvarteret är Försvarsmaktens högsta ledningsnivå och det är dem som leder och samordnar
Krigsförbandsledningen genom utveckling, vidmakthållande och avveckling av krigsförband samt genomför materiel- och anläggningsförsörjning. Chefen för Krigsförbandsledningen har den formella rollen som ägare och ansvarar för den övergripande prioriteringen och
utvecklingen av ledningsfunktionen i nätet enligt FMV (2015). Skälet till dess uppförande är att militären har högre krav än vad det publika telenätet uppfyller, så som högre:
• Funktionell tillgänglighet • Säkerhet
• Uthållighet • Flexibilitet
flexibelt, tåligt och säkert nät. Det finns ett stort behov av att ha ett uthålligt tele- kommunikationsnät för ledning och samordning av staber och ledningscentraler. Vid
krigsföring finns det risk att en angripare har som första mål att slå ut telekommunikationen vilket försvårar upprätthållandet av försvaret. I detta fall hamnar även de mest kvalificerade staber och ledningscentraler i blindo. FTN kan användas för att överföra ljud, text, bild och data. De som abonnerar på FTN är främst olika förband inom mark-, sjö- och
luftstridskrafterna samt bemannade och obemannade anläggningar tillhörande dessa stridskrafter så som ledningscentraler. Andra abonnenter är MSB, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI), Försvarets radioanstalt och Länsstyrelsen enligt FMV (2015). FTN består enligt FMV (2003) av fysisk infrastruktur, transmission,
tjänsteproducerande resurser och ett tekniskt stödsystem. Som fysisk infrastruktur är FTN uppbyggt i byggnader eller anläggningar som är fortifikatoriskt skyddade, terrängsanpassade och tillträdeskontrollerade så som bergrum och betongbunkrar. FTNs anläggningar är utrustade med antennbärare i form av torn eller master samt miljösystem som ventilerar och temperaturreglerande komponenter. Inom transmissionsbegreppet för FTN ingår både det fysiska mediet, i form av till exempel fiberkabel och transmissionsutrustningen så som optoterminaler, kabelförstärkare, radiolänkar, multiplex- och korskopplingsutrustning. Signalskyddsutrustning är även en del inom trafikskydd av transmission och bärartjänster för nätet. Då FTN är upprättad och sammankopplad med det landsomfattande nätet ingår även transportabel transmission. Transmission i FTN består av kablar, radiolänkar och
kommunikationssatelliter. Dessa transmissionsresurser kan vara antingen försvarsägda eller förhyrda från civila nätoperatörer.
Transmissionsnätet består enligt FMV (2003) av ett landsomfattande stomnät uppbygg med en huvudsaklig maskformig struktur. Den maskformiga strukturen innebär att en abonnent kan nå andra abonnenter via flera alternativa vägar vilket ger nätet högre framkomlighet i händelse av skador. Då den allmänna elförsörjningen faller bort kan FTN fortsätta fungera under lång tid. Strömförsörjningsutrustningen har dubbla motorelverk drivna av diesel och batterireserv. Batterireserven är den som i första hand går in vid nätbortfall fram till
motorelverksdriften är startad. Då detta sker rapporteras nätbortfallet till nätdriftscentralen.
6.6
Säker elförsörjning
Teknikutrymmen kan enligt Fridolf et al. (2015) delas upp i två huvudtyper. Den första är anläggningar som innehåller känslig utrustning där stora krav ligger på att drift kan
säkerställas. Den andra anläggningen är den vars tekniska utrustning i sig utgör en ökad risk för att brand uppstår eller kan förvärra brandförloppet. Teknisk utrustning som är viktig för att funktionen i anläggningen kan upprätthållas bör punktskyddas. Skyddet kan bestå av någon form av släcksystem så som vatten- eller dimsprinkler alternativ gasformigt släckmedel. Att kunna säkerställa säker elförsörjning är en viktig del i anläggningens
robusthet. En brand i teknisk utrustning leder ofta till funktionsförlust och/eller driftavbrott. Det är viktigt att kablar till den tekniska utrustningen är skyddade och fungerar en viss tid vid händelse av påverkan från brand. För en högre robusthet i anläggningen är det viktigt att brandtekniskt avskilja ordinarie kablar och kablar till reservkraft för att minska risken för att allt slås ut samtidigt.
Normalt tar en ledningscentral sin elkraft från distributionsnätet. Vid nätbortfall kan ett reservelverk kopplas in så att den tekniska installationen även kan köras i skyddsdriftfall. Ett reservkraftverk ska enligt MSB (2010a) klara cirka 30 dagar. Reservkraftverken är oftast dieselverk. Ifall elleverantörens jord faller ur ska anläggningen ha ett eget jordtag. Inkommande elservis, elledningar, radio-, och teleledningar ska vara försedda med ventilavledare och transientskydd för skydd mot elektromagnetisk puls (EMP). I vissa ledningscentraler kan det även finnas behov av ett avskärmat plåtrum för skydd av känslig elektronik. Vid ett spänningsbortfall ska nödbelysning och hänvisningsskyltar automatiskt kopplas in och ge ledljus i kommunikationsvägar och arbetslokaler. Efterlysande markering ska finnas i utrymningsvägar. Dörrindikering med gränslägen och indikering vid objekten samt indikering på apparatskåp i anläggningen ska finnas på grindar i entré och nödutgång samt övriga dörrar och luckor i stötvågs- och gasgräns. För indikering av brand ska
rökdetektorer finnas där larmknappar är anslutna till rökdetektorslingan. Ledningscentralen ska vara uppdelad i olika brandlarmsektioner. En brandlarmscentral ska vara placerad inne i anläggningen.
6.7
Vattenförsörjning
En ledningscentral erhåller enligt MSB (2010a) normalt sett sitt vatten från kommunens nät. Om en skada sker på kommunens nät ska möjligheten för att ta vatten från en egen borrad djupbrunn finnas. I anläggningen ska även förrådshållning av vatten finnas installerad i en förrådstank som ska kunna fyllas på från kommunens nät, tankbil eller en djupbrunn. En vattenreningsanläggning ska även finnas för rening av hälsovådligt vatten. Likt värme kan varmvattnet produceras i varmvattenberedare som värms med elpatroner alternativ via reservelverkets värmda kylvatten. Spillvatten ska föras till en spillvattenpumpgrop där vattnet sedan pumpas ut ur anläggningen till en nedstigningsbrunn med anslutning till kommunens avloppsnät. Dräneringsvatten från bergmellanrum och olika bergorter ska samlas upp i drängropar för att sedan pumpas bort likt spillvattnet.
6.8
Reservkraft
Reservelkraft är en del av arbetet med att skydda samhällsviktig verksamhet enligt MSB (2015b). Att utveckla och underhålla reservkraftförsörjningen är en del av det systematiska säkerhetsarbetet som kontinuerligt behöver drivas.
Ledningscentraler är beroende på skyddsnivå försedda med antingen manuellt eller
helautomatiskt startande dieselverk enligt MSB (2010a). Dieselverken består av bland annat dieselmotor, generator, laddningslikriktare, start- och manöverbatterier, reläer,
elektronikutrustning. Då elkraften inte kan fås från distributionsnätet går reservelkraftverket in och levererar el till de tekniska installationer som behövs för skyddsdriftfall.
Bränsletankarna för anläggningen är dimensionerade så att anläggningen kan drivas med reservelverken i cirka 30 dygn. Förvaring av bränslet sker i förrådsbränsletankar och/eller i en dagtank. Då bränsletankarna ofta är svåråtkomliga sker påfyllning av tankarna via
ska grunden bygga på en risk- och sårbarhetsanalys. Ledningscentraler måste ha tillgång till el för att kunna upprätthålla sin funktion vid en krissituation. Att ha en väl fungerande reservkraft bygger på planering för att organisationen ska kunna upprätthålla sin verksamhet och funktion oavsett händelse. Reservkraftverk måste vidare underhållas för att kunna räknas med vid en krissituation.
I risk- och sårbarhetsanalysen bör även miljörisker hanteras och vid projektering av anläggningen bör detta beaktas tidigt i processen enligt MSB (2015b). I risk- och sårbarhetsanalysen bör följande huvudgrupper analyseras:
• Risk för läckage av drivmedel, oljor och kylmedium (oftast glykolblandning) • buller
• avgaser
• brandsäkerhet och
• stöld av diesel och aggregat.
I analysen bör riskerna tas upp och hur dessa påverkar resten av verksamheten. Det är viktigt att hitta en optimal uppställningsplats då hanteringen av bränslet ska ske med försiktighet samt med tanke på att påkörning och andra stötar ska undvikas.
Dieselverken måste vidare kylas enligt Ekström (personlig kommunikation, 2017-04-25). Detta görs antingen via vatten eller lyft. Avgaserna ventileras ut och ofta kyls de på något sätt innan de går ut för att inte avge lokalisation av ledningscentralen.
7
SKYDDSRUM
I följande kapitel beskrivs krav på utformningen i skyddsrum. Ett skyddsrum ska upprätthålla ett skydd för civilbefolkningen vid beväpnat krig. Till skillnad från ett funktionsskyddsrum ska ingen funktion upprätthållas i ett skyddsrum.
Funktionsskyddsrummet har även högre brandavskiljande krav och ett behov av att upprätthålla skydd mot andra hotbilder såsom intrång.
7.1
Grundläggande plattform
MSB (2015a) har gjort en handbok, SR15, för tillämpning av de tekniska och administrativa regler som finns för att skapa ett underlag för den som förvaltar eller avser bygga ett
skyddsrum. Denna publikation gör det möjligt för den som är utan specialistkunskaper inom impulslastdimensionering att uppfylla de minimikrav som ställs av samhället på såväl
befintliga som nya skyddsrum. Till skillnad från en statisk belastning är en impulslast en kortvarig intensiv lastpuls. Då publikationen tillämpas ska allt arbete ske fackmässigt och tillräckliga åtgärder ska i förväg vidtas för att säkerställa detta. MSB listar en rad tillämpliga dokument för dimensionering av skyddsrumssystemet med en uppdelning på styrande dokument, referensdokument och kunskapsbärande avhandlingar. Vid dimensionering av ett skyddsrum finns två alternativ för att uppfylla gällande författningskrav. Alternativ ett innebär att tillämpning sker via de styrande dokument som finns. I alternativ två tillämpas istället de referensdokument som finns. Ett skyddsrum ska tillgodose befolkningens behov av fysiskt skydd vid krig. Handboken SR15 gäller främst för skyddsrum av armerad betong men kan i tillämpliga delar även gälla för bergrum. I övrigt ska kompletterande dynamiska
analyser göras.
Utanför en byggnad med ett skyddsrum är det enligt författningskraven ägarens skyldighet att skylta och ge anvisningar om var skyddsrummet finns. Det är också ägarens skyldighet att underhålla och se till att den utrustning som hör till skyddsrummet finns. MSB har till
skyldighet, i den omfattning staten ställer medel till förfogande, att kontrollera att inrättade skyddsrum har avsedd skyddsförmåga och att skyltning har skett. Ägaren ska efter
föreläggande av MSB vidta de åtgärder som krävs för att anpassa och förbättra
skyddsrummets skyddsförmåga. Då åtgärder har vidtagits ska MSB utfärda bevis till ägaren av skyddsrummet och sedan kan ersättning beslutas om.
Följande komponenter måste enligt MSB (2015a, s. 13) vara provade av ett ackrediterat laboratorium och certifierade av ett ackrediterat certifieringsorgan för att få installeras i ett skyddsrum: ”Komponenter: skyddsrumsdörrar, skyddsrumsluckor, igensättningar för öppningar i omslutande stomme, genomföringar genom omslutande stomme, luftslussar, övertrycksventiler, stötvågsventiler, filter, ventilationsaggregat, övertrycksmätare,
monterbara pelare, golvbrunnar.” Om det är möjligt ska komponenterna förses med certifieringsnummer och certifieringsmärke samt information om tillverkare,
ansvaret för att komponenter och utrustning för skyddsrummet är godkända för sin skyddsfunktion. För att säkerställa detta anlitas certifierade skyddsrumsleverantörer vid leverans till skyddsrummet. Om en annan leverantör ska användas krävs det att denna på ett påvisbart sätt har iakttagit ställda kvalitetskrav. I detta fall är det byggnadens ägare som ska säkerställa och dokumentera att rätt leverans sker.