• No results found

Kommunikation mellan anhöriga och sjuksköterska/vårdpersonal

Anhöriga saknade den information från vårdpersonal om sjukdomen demens som behövdes för att kunna möta personens med demenssjukdom behov (Aggarwal et al., 2003; Almberg et al., 2000; Butcher et al., 2001). Denna information var speciellt viktig vid inskrivningen som många gånger var traumatisk (Aggarwal et al., 2003; Almberg et al., 2000). I ett betänkande från Socialdepartementet avseende utredningen om bemötande inom hälso- och sjukvården konstateras att bemötandet handlar om mänsklig kommunikation. Genom bemötandet i kom-munikationen skapas förväntningar och krav. Hur mötet utfaller beror på hur parterna uppfyl-ler varandras förväntningar (SOU 1996:134). Det är mot denna bakgrund angeläget att vård-personal medvetet reflekterar så att kommunikationen och bemötandet blir betryggande för de anhöriga. Vårdpersonal måste kunna kommunicera med anhöriga och ge den information som behövs. För att kunna mötas på samma nivå och uppfylla de anhörigas förväntningar är det viktigt att vårdpersonal i mötet med anhöriga inriktar sin kommunikation och information

efter den anhöriges kunskapsnivå. Hertzberg och Ekman (2000) visade att svårigheter i be-slutsfattandet kunde bero på bristfällig eller felaktig information, speciellt upplevde anhöriga att de saknade information om den sjukes dagliga liv. Enligt Melin och Olsen (2004) kan det innebära problem att avgöra hur mycket den demenssjuke personen kan besluta själv och där-för måste anhöriga och vårdpersonal tillsammans se till att den sjukes integritet inte kränks. Brister i kommunikationen gjorde att de anhöriga inte visste var i sjukdomsförloppet den de-menssjuke personen befann sig (Forbes et al., 2000; Hertzberg & Ekman, 2000). Denna brist gjorde att anhöriga besökte vårdhemmen ofta eftersom de var bekymrade över den demens-sjukes välbefinnande (Gilmour, 2002). I samband med detta kunde konflikter uppstå mellan anhöriga och vårdpersonal på grund av att de anhöriga kontrollerade vården (Ward-Griffin et al., 2003). Detta belyser betydelsen av vad ett gott bemötande från vårdpersonal betyder för anhöriga. Enligt Armanius Björlin, et al. (2004) krävs att kommunikationen fungerar och ett gott bemötande behövs för att underlätta beslut i svåra etiska frågor. För att få information måste de anhöriga själva ta initiativ och vara aktiva då vårdpersonal var stressade i sin arbets-situation (Gilmour, 2002; Hertzberg & Ekman, 2000; Hertzberg et al., 2001; Ward-Griffin et al., 2003). Bergh (2002) menar att genom invitering av anhöriga till aktivt deltagande etable-ras kontakten. Detta är en inledande pedagogisk strategi och här bildar sig sjuksköterskan en uppfattning om den anhörige. Anhörigas individuella kunskapsbehov fastställs och detta kan vara utgångsläget för sjuksköterskans fortsatta pedagogiska förhållningssätt. Enligt Train, et al. (2005) behövdes förbättrad kommunikation för att förstå synpunkterna dels från anhöriga, dels från vårdpersonalen. Reguljära möten mellan anhöriga och vårdpersonal skulle leda till förbättringar. Almberg, et al. (2000a) visade att ett viktigt stöd för de anhöriga var att få in-formation. Information till anhöriga skulle ges utan att anhöriga skulle behöva be om detta liksom deras rättighet att vara med vid beslutstagande. Anhöriga betraktade det som viktigt att vara informerade och involverade. Detta belyser vikten av en god relation mellan anhöriga och vårdpersonal. Enligt Paun (2003) behövde anhöriga även bred kunskap om sjukdomen demens för att de skulle kunna finna en mening med situationen. Rosen, et al. (2003) belyste vikten av att anhöriga som deltar i omvårdnaden av den demente förstår vårdpersonalens aspekter på omvårdnad och hur omvårdnaden är fördelad inom vårdhemmets organisation. Datorstyrd undervisning har visat sig ha god effekt och ökar anhörigas kunskap avseende det mest västenliga i omvårdnaden av demenssjuka. Undervisningen är praktisk och mindre kost-sam än levande ensidig undervisning. Här förenas det formella och informella, vårdpersonal och anhöriga, till att samverka istället för att vara oense.

En grupp forskare visade att trots hög tillfredsställelse med omvårdnaden om den demenssju-ke behandlades anhöriga som ”outsiders”, vildemenssju-ket belyser att det finns utrymme för förbättring-ar i sjuksköterskestabens kommunikation med anhöriga. Anhöriga behövde alltså mer infor-mation. Det är viktigt att anhöriga får information om sjukdomen demens och om den sjukes dagliga liv för att kunna fatta rätt beslut. Enligt Forbes, et al. (2000) insåg inte anhöriga att den demenssjukes tillstånd var ett palliativt tillstånd och detta berodde på avsaknad av eller svårtolkad information. God kommunikation bör vara en fundamental förmåga hos sjukskö-terskor. Fungerar inte kommunikationen mellan anhöriga och sjuksköterskan kan konflikter lätt uppstå på grund av missuppfattningar. Anhöriga kan på grund av brister i kommunikatio-nen känna sig osäkra och bekymrade för den demenssjuke. Kommunikationsproblem leder också till att anhöriga blir misstänksamma och känner sig tvungna att besöka personen med demenssjukdom ofta. Enligt Gaugler, et al. (2004) och Tornatore (2004) och Grant (2004) kunde dock frekventa besök av anhöriga göra interaktionen med vårdpersonal effektivare. Förutom att anhöriga såg att omvårdnaden fungerade kunde de även känna sig som gäster. Vårdpersonal kan av anhöriga upplevas som stressade i arbetet och då måste anhöriga ta

initi-ativ till kommunikation. Förbättrad kommunikation behövs mellan anhöriga och vårdpersonal eftersom de inte förstår varandras synpunkter. Regelbundna möten skulle leda till förbättring-ar. Bluestein och Latham Bach (2007) menar att barriärer i kommunikationen skulle kunna övervinnas om modeller utvecklas som främjar förståelse för anhörigas uppförande, alltså förståelse för vilken typ av personlighet som den anhörige har.

När de anhöriga däremot fick specifik information om den demenssjuke värdesattes denna information och anhöriga kände då att den sjuke blev sedd och visades omtanke (Hertzberg et al., 2001). Tillit till vårdpersonalen upplevdes då av anhöriga (Caron et al., 2005a; Caron et al., 2005b). Kommunikationen är ett centralt begrepp i interaktionsprocessen eftersom sjuk-sköterskan och anhöriga utbyter åsikter och upplevelser i kommunikationen. I interaktionen har sjuksköterskan en väsentlig uppgift nämligen att avslöja anhörigas upplevelser eller per-ception av sin situation (Jahren Kristoffersen, 1998). Basen för sjuksköterskans yrkesutövan-de är alltså en god kommunikation och ett gott samspel med bland annat anhöriga. Därför är det viktigt att ha kunskaper om hur komplicerad kommunikationen mellan människor är. I detta sammanhang bör sjuksköterskan känna till hur människan kan kommunicera genom flera kanaler samtidigt och hur verbalt och icke-verbalt språk vävs ihop till en helhet (Hans-sen, 1997). Enligt Armanius Björlin, et al. (2004) sker interaktionen med hjälp av kommuni-kationen som är en process. Denna process kan vara verbal, icke-verbal och/eller bestå av konkreta handlingar. Enligt Hertzberg, et al. (2003) ser de flesta sjuksköterskor anhöriga som en tillgång, speciellt för de sjukas psykosociala välmående. Vid vissa tillfällen upplever dock sjuksköterskor svårigheter med att kommunicera och bemöta anhöriga. Anhöriga kan vara försiktiga, otydliga eller svårförståeliga i sin kommunikation vilket gör att sjuksköterskor måste tolka kroppsspråket. Svårigheterna i kontakten med anhöriga gör att många sjukskö-terskor undviker att diskutera vissa omvårdnadsproblem.

Konklusion

Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva upplevelsen av interaktionen mellan anhöri-ga till personer med demenssjukdom som vårdas på särskilt boende och

sjuksköters-kan/vårdpersonal. Resultatet ger ökad kunskap och förståelse för hur anhöriga upplever bemö-tandet från vårdpersonal när de demenssjuka vårdas på särskilda boenden. Relationerna mel-lan de anhöriga och vårdpersonalen är sälmel-lan konfliktfria. För att ge vård på lika villkor bör differentierad omvårdnad av personer med demenssjukdom bli verklighet då olika demens-former och stadier av demenssjukdomen kräver individuell omvårdnad både om anhöriga och demenssjuka personer. Vårdpersonalen behöver därför vara både flexibel och specialiserad. I studien framkom skillnader avseende hur anhöriga upplevde interaktionen med vårdpersona-len. Vid pressade arbetsförhållanden till följd av tidsbrist och hög personalomsättning upplev-de anhöriga brister i bemötanupplev-de, information och kommunikation. Fler aktiviteter för upplev-de upplev- de-menssjuka efterfrågades av anhöriga. Anledning till otillräckligheter från vårdpersonalens sida kan bero på okunskap. Mer kunskap om sjukdomen demens och utbildning skulle kunna underlätta rekrytering av vårdpersonal och få dem att stanna kvar. Anhöriga behöver också mer kunskap om sjukdomen demens. Konflikter mellan anhöriga och vårdpersonal uppstår ofta till följd av olika synsätt på omvårdnaden av den demenssjuke personen varför specifik kunskap är betydelsefull. För de anhöriga är beslutet att flytta den demenssjuke personen till ett vårdhem fyllt med skuld och andra känslor och dessa känslor finns fortfarande kvar långt efter flytten. Anhöriga känner sig som svikare. Det är viktigt att sjuksköterskor har denna för-ståelse. Sjuksköterskans kunskap och tid behövs för att lyssna på och stödja anhöriga. Kom-munikation genom samtal bör ske ofta och med kontinuitet. Anhöriga måste känna att de inte har övergivit eller utlämnat personen med demenssjukdom till vårdpersonalen. Relationerna

mellan anhöriga och den demenssjuke personen ska bestå och anhöriga måste få känna delak-tighet i vård och omsorg om den sjuke.

Implikation

I arbetet som sjuksköterska ingår interaktion i form av exempelvis bemötande och kommuni-kation med anhöriga till demenssjuka personer. Personalkategorier som interagerar med anhö-riga bör få relevant utbildning angående olika demenssjukdomar och hur denna påverkar an-höriga. Sjuksköterskeutbildningen liksom andra vårdutbildningar bör därför innehålla mer teoretisk och praktisk träning i detta avseende.

Högre personaltäthet och kontinuitet i vårdkedjan behövs då omvårdnaden av demenssjuka och deras anhöriga är tidskrävande. Ökad personaltäthet och kontinuitet skapar tid och där-med tillit.

Vidare forskning behövs för att få djupare kunskap om varför en stor del av anhöriga uppger sig få för lite information, eller felaktig. Tillika varför kommunikationen många gånger är undermålig.

Referenser

Artiklar märkta med asterisk (*) är artiklar som har analyserats i resultatet.

Abrahamsson, B-L. (2003). Demens: omsorg och omvårdnad. Stockholm: Bonnier Utbildning AB.

*Aggarwal, N., Vass, A.A., Minardi, H.A., Ward, R., Garfield, C., & Cybyk, B. (2003). People with dementia and their relatives: personal experiences of Alzheimer’s and of the provision of care. Journal of Psychiatric & Mental Helath Nursing, 10(2), 187-197.

*Albinsson, L., & Strang, P. (2002). Staff opinions about the leadership and organisation of municipal dementia care. Health & Social Care in the Community, 10(5), 313 – 322. Albinsson, L., & Strang, P. (2003). Differences in supporting families of dementia patients

and cancer patients: a palliative perspective, Palliative Medicine, 17(4), 359-367. Almberg, B., & Jansson, W. (2003). Fånga stunden: hur man bemöter och förhåller sig till

personer med demenshandikapp. Stockholm: Liber AB.

*Almberg, B., Grafström, M., Kirchbaum, K., & Winblad, B. (2000a). The interplay of

institution and family caregiving: relations between patient hassles, nursing home hassles and caregivers’ burnout. International Journal of Geriatric Psychiatry, 15(10), 931-939. *Almberg, B.E., Grafström, M., & Winblad, B. (2000b). Caregivers of relatives with

dementia: experiences encompassing social support and bereavement. Aging & Mental

Health, 4(1), 82-89.

Antonovsky, A. (2005). Hälsans mysterium. Stockholm: Natur och Kultur.

Armanius Björlin, G., Basun, H., Beck-Friis, B., Ekman, S-L., Englund, E., Eriksdotter Jönhagen, M., et al. (2004). Om demens: Klinisk bild, utredning, vård och omvårdnad.

Konfusionstillstånd. Genetik och biokemi. Patologi. Minnesfunktioner. Vardagslivets aktiviteter. Sexualitet och demens. Frågor om tvång och självbestämmande.

Hälsoekonomi. Stockholm: Liber AB.

Bengtsson, S. (2004). Trygg äldreomsorg: bemötande, etisk reflektion, moral och

kommunikation: en handledning. Lund: Personlig Kvalitetsutveckling i Lund.

Berg, M. (2002). Medvetenhet om bemötande: en studie om sjuksköterskans pedagogiska

funktion och kompetens i närståendeundervisning. (akad.avh.).Göteborgs universitet,

Acta Universitatis Gothoburgensis, Göteborg.

Bluestein, D., & Latham Bach, P. (2007). Working with families in long-term care. Journal of

American Medical Directors Association, 8(4), 265-270.

*Butcher, H.K., Holkup, P.A., & Buckwalter, K.C. (2001). The experience of caring for a family member with Alzheimer’s disease. Western Journal of Nursing Research, 23(1), 33-55.

Bäsén, A. (2004). Vem ska ta hand om mamma? Min dagbok inifrån äldrevården. Stockholm: Bokförlaget DN.

Carlsson, S., & Eiman, M. (2003). Evidensbaserad omvårdnad: Studiematerial för

undervisning inom projektet ”evidensbaserad omvårdnad- ett samarbete mellan

Universitetssjukhuset MAS och Malmö högskola”. Malmö: Malmö högskola, Sektionen

för Hälsa och Samhälle.

*Caron, C.D., Griffith, J., & Arcand, M. (2005a). Decision making at the end of life in

dementia: how family caregivers perceive their interactions with health care providers in long-term-care setting. Journal of Applied Gerontology, 24(3), 231-247.

*Caron, C.D., Griffith, J., & Arcand, M. (2005b). End-of-life decision making in dementia: the perspective of family caregivers. Dementia, 4(1), 113-136.

Carpenter, N., & Ducharme, F. (2005). Support network transformations in the first stages of the caregiver’s career. Qualitative Health Research, 15(3), 289-311.

Croona, G. (2003). Etik och Utmaning: om lärande av bemötande i professionsutbildning. (akad.avh.). Växjö: Växjö University Press.

Cullberg, J. (2006). Kris och utveckling. Stockholm: Natur och Kultur.

Demensförbundet. (2003). Sammanställning av Demensförbundets anhörigenkät. Stockholm *Finnema, E., de Lange, J., Dröes, R., Ribbe, M., & van Tilburg, W. (2001). The quality of

nursing home care: do the opinions of family members change after implementation of emotion-oriented care? Journal of Advanced Nursing, 35(5), 728-740.

*Forbes, S., Bern-Klug, M., & Gessert, C. (2000). End-of-life decision making for nursing home residents with dementia. Journal of Nursing Scholarship, 32(3), 251- 258.

Friberg, F. (2006). Att göra en litteraturöversikt. I F. Friberg (red.), Dags för uppsats:

vägled-ning för litteraturbaserade examensarbeten. (s. 115-123). Lund:

Studentlittera-tur AB.

*Garity, J. (2006). Caring for a family member with Alzheimer’s disease: Coping with caregiver burden post-nursing home placement. Journal of Gerontological Nursing,

32(6), 39-48.

*Gaugler, J.E., Anderson, K.A., Zarit, S.H., & Pearlin, L.I. (2004). Family involvement in nursing homes: effects on stress and well-being. Aging & Mental Health, 8(1), 65-75. * Gilmour, J.A. (2002). Dis/integrated care: family caregivers and inhospital respite care.

Journal of Advanced Nursing, 39(6), 546-553.

Hanssen, I. (1997). Kommunikation: Icke-verbal och verbal kommunikation. I N Jahren toffersen (red.), Allmän omvårdnad 2: Patient och sjuksköterska – samspel, upplevelse och identitet. (s. 61-107). Stockholm: Liber AB.

*Hertzberg, A., & Ekman, S. (2000). “We, not them and us?” Views on the relationships and interactions between staff and relatives of older people permanently living in nursing homes. Journal of Advanced Nursing, 31(3), 614-622.

*Hertzberg, A., Ekman, S-L., & Axelsson, K. (2001). Staff activities and behaviour are the source of many feelings: relatives’ interactions and relationships with staff in nursing homes. Journal of Clinical Nursing, 10(3), 380-388.

Hertzberg, A., Ekman, S-L., & Axelsson, K. (2003). Relatives are a resource, but…’: registered nurses’ views and experience of relatives of residents in nursing homes.

Journal of Clinical Nursing. 12(3), 431-441.

Jahren Kristoffersen, N. (1998). Teoretiska modeller i omvårdnad: Kategorier av nadsmodeller: Interaktionsmodeller. I N. Jahren Kristoffersen (red.), Allmän omvårdnad

1: Profession och ämnesområde – utveckling, värdegrund och kunskap. (s. 333-430).

Stockholm: Liber AB.

Jeppson Grassman, E. (red.) (2003). Anhörigskapets uttrycksformer. Lund: Studentlitteratur AB.

Larsson, M., & Rundgren, Å. (2003). Geriatriska sjukdomar. Lund: Studentlitteratur AB. *Lieberman, M.A., & Fisher, L. (2001). Practice concepts. The effects of nursing home

placement on family caregivers of patients with Alzheimer’s disease. The Gerontologist,

41(6), 819-826.

Marcusson, J., Blennow, K., Skoog, I., & Wallin, A. (2003). Alzheimers sjukdom och andra

kognitiva sjukdomar. Stockholm: Liber AB.

*McCarty, E.F., & Drebing, C. (2003). Exploring professional caregivers’ perceptions. Balancing self-care with care for patients with Alzheimer’s disease. Journal of

Gerontological Nursing, 29(9), 42-48.

Melin, E., & Olsen, R.B. (2004). Handbok i demens. Stockholm: Kommentus. Moberg, Å. (2005). Vara anhörig: bok för anhöriga till psykiskt sjuka. Stockholm: Bokförlaget DN.

Napier, A.Y., & Whitaker C.A. (1991). Familjen i smältdegeln: Upplevelser från

familjeterapi. Stockholm: Wahlström & Widstrand.

Nolan, M., & Dellasega, C. (1999). It’s not the same as him being at home: Creating caring partnerships following nursing home placement. Journal of Clinical Nursing, 8(6), 730.

Norberg, A., Zingmark, K., & Nilsson, L. (1994). Att vara dement: människa instängd i trasig

* Paun, O. (2003). Older woman caring for spouses with Alzheimer’s disease at home: making sense of the situation. Health Care for Women International, 24(4), 292-312. Regeringskansliet. (2004). Utvecklad demensvård. Hämtad 2007-09-28 från et:http://www.regeringen.se/sb/d/3417/a/20486;jsessionid=a3dM5y9r3tV-

Regeringskansliet. (2006). Anförande av äldre- och folkhälsoministern på Stora

gen 2006-12-06. Hämtad 2007-09-28 från Regeringskansliet:

http://www.sweden.gov.se/sb/d/3214/a/73641;jsessionid=ahtwMqajqj-b

*Rosen, J., Mittal, V., Mulsant, B.H., Degenholtz, H., Castle, N., & Fox, D. (2003). Educat-ing the families of nursEducat-ing home residents: a pilot study usEducat-ing a computerbased system.

Journal of the American Medical Directors Association, 4(3), 128-134.

Sand, A-B. M. (2002). Anhörigvård: arbete, ansvar, kärlek, försörjning. Lund:

tur AB.

*Sanders, S., & Corley, C.S. (2003). Are they grieving? A quality analysis examining grief in caregivers of individuals with Alzheimer’s disease. Social Work in Health Care, 37(3), 35-53.

SBU – Statens beredning för medicinsk utvärdering. (2006). Demenssjukdomar – en

systematisk litteraturöversikt – sammanfattning och slutsatser. Stockholm: SBU.

*Schneider, N.M., & Camp, C.J. (2002). Use of Montessori-based activities by visitors of nursing home residents with dementia. Clinical Gerontologist, 26(1/2), 71-84.

Segesten, K. (2006). Att bidra till evidensbaserad omvårdnad med grund i analys av kvantita-tiv forskning. I F. Friberg (red.), Dags för uppsats: vägledning för litteraturbaserade

examensarbeten. (s. 97-104). Lund: Studentlitteratur AB. SFS 1982:763. Hälso- och sjukvårdslagen. Stockholm: Riksdagen.

Skog, M., & Grafström, M. (2003). Geriatrisk omvårdnad och geriatrik. Stockholm: Bonnier Utbildning AB.

Socialstyrelsen. (2005). Folkhälsorapport 2005. Stockholm: Socialstyrelsen.

SOU 1996:134. Jämställd vård. Möten i vården ur ett tvärvetenskapligt perspektiv. Delbetänkande av utredningen om bemötande av kvinnor och män inom hälso- och sjukvården. Stockholm: Socialdepartementet.

*Strang, V.R., Koop, P.M., Dupuis-Blanchard, S., Nordstrom, M., & Thompson, B. (2006). Family caregivers and transition to long-term care. Clinical Nursing Research, 15(1), 45.

*Tornatore, J.B., & Grant, L.A. (2004). Family caregiver satisfaction with the nursing home after placement of a relative with dementia. Journal of Gerontology, 59(2), 80-88.

*Train, G., Nurock, S., Kitchen, G., Manela, M., & Livingston, G. (2005). A qualitative study of the views of residents with dementia, their relatives and staff about work practice in long-term care settings. International Psychogeriatrics, 17(2), 237-251.

*Ward-Griffin, C., Bol, N., Hay, K., & Dashnay, I. (2003). Relationships between families and registered nurses in long-term-care facilities: a critical analysis. Canadian Journal of

Tabell 2. Sökhistoria

Databas Datum Sökord Antal träffar Genomlästa abstract Urval 1 Urval 2 Valda artik-lar CINAHL 20070810 Dementia and next of kin or family or relative* or spouse* and Nursing Home or Long Term Care 85 26 17 12 PubMed 20070922 Dementia and Nursing and Long-Term Care or Nursing Homes and next of kin or family or relative$ or spouse$ 69 17 (9) 6 (9) 3 (9) CINAHL 20070707 Dementia and next of kin or family or relative* or spouse* and commu-nication 112 20 (8) 6 (8) 2 (8) CINAHL 20070922 Dementia and Long Term Care or Nursing Homes and Emotions and next of kin or family or relative* or spouse* 43 6 (5) 2 (5) 0 (5) CINAHL 20070922 Dementia and experi-ence or treatment and next of kin or family or relative* or spouse* 191 28 (9) 8 (9) 4 (9) CINAHL 20070922 Dementia and attitude and next of kin or family or relative* or spouse* 158 22 (10) 7 (10) 3 (10)

CINAHL 20070922 Dementia and profes-sional-family relations 43 5 (5) 2 (5) 0 (5) CINAHL 20070922 Dementia and interac-tion and next of kin or family or relative* or spouse* 33 3 (2) 1 (2) 0 (2) PubMed 20070922 Dementia and Long-Term Care or Nursing Homes and next of kin or family or relative$ or spouse$ and communica-tion 16 1 (3) 1 (3) 0 (3) PubMed 20070922 Dementia and Long-term Care or Nursing Homes and next of kin or family or relative$ or spouse$ and attitude 36 4 (6) 2 (6) 0 (6) PubMed 20070922 Dementia and Long-Term Care or Nursing Homes and next of kin or family or relative$ or spouse$ and interpersonal relations 37 5 (7) 3 (7) 0 (7) PubMed 20070922 Dementia and Long-Term Care or Nursing Homes and next of kin or family or relative$ or spouse$ and Professional-Family Rela-tions 21 3 (6) 2 (6) 0 (6)

PubMed 20070922 Dementia and Long-Term Care or Nursing Homes and next of kin or family or relative$ or spouse$ and Emotions 12 2 (2) 1 (2) 0 (2) PubMed 20070922 Dementia and Long-Term Care or Nursing Homes and next of kin or family or relative$ or spouse$ and Experience 19 2 (1) 1 (1) 0 (1)

Siffran inom parentesen betyder att artiklarna funnits i tidigare sökningar. Endast nya artiklar som kommit fram

Tabell 2. Artikelöversikt Publikationsår

Land

Författare Titel Syfte Metod

Urval Slutsats Vetenskaplig Kvalitet 2003 Storbritannien Aggarwal, N., Vass, A.A., Minardi, H.A., Ward, R., Gar-field, C., & Cy-byk, B.

People with dementia and their relatives: personal experiences of Alzheimer’s and of the provision of care.

Syftet var att under-söka hur demenssju-ka personer och deras

Related documents