Att lära sig respektera andra och hitta en bra balans mellan offentlighet och det privata är endast en del av livet på en korridor. Mina egna erfarenheter och mina informanters utsagor säger att studenten till att börja med måste tvingas inse att det bor andra människor med andra viljor, mål, förhoppningar och synsätt på korridoren. Det verkar som att det inte bara räcker med att studenten har lärt sig respektera andras önskningar i det offentliga rummet och lärt sig låta andra få sin vilja igenom. Eftersom alla har olika sätt att se på hur livet i korridoren skall levas blir det oundvikligen konfrontationer. Erik beskriver en situation där de boende har olika syn på hur det gemensamma köket bör skötas.
Men de jag blir framförallt irriterad på är de som gnäller att ingenting görs. Men själva inte gör handtaget för att förbättra situationen. Å det är ju ganska många faktiskt. Som visst, de diskar sin egen disk men de skiter i den glömda gaffeln, men ändå är hejdlöst irriterade på att den ligger där. Dom blir man nästan mest irriterade på.
Är det så att en individ tvingas lyssna på hög musik varje kväll fast han eller hon är i behov av mycket sömn så anser mina informanter att man har all rätt att säga till. De menar att som boende i en korridor skall man lyssna och böja sig för varandra och ta hänsyn till varandra. Julia menar att det är viktigt att en person som stör sig på en annan vågar säga till öppet så att en diskussion kan komma upp istället för att den som störs skall gå och irritera sig och för att förhindra att irritationen sprider sig till de övriga i korridoren.
För är det dolt blir det svårt, då håller man inne med saker som man vet som man känner att det här är inte egentligen min sak att säga till den här personen eller till de här personerna. Eller att medla eller nåt sånt utan då går man, då skulle man känna att man var, att man själv blev väldigt påverkad. Men pratar folk om det så är det ju liksom, då är det ju deras sak. Då är ju ansvaret överlastat på dem det hör hemma på så att säga.
Vad händer om en av studenterna inte vill böja sig? Om student A vill spela hög musik sent varje kväll och inte bryr sig om att lyssna på sin granne, student B. Student A motiverar sitt beteende med att ”vi bor ju i en korridor, här är det accepterat att spela högt och festa länge, flytta om det inte passar”. Nu uppstår en problematik som inte är lika enkel att lösa men ändå förekommande i korridorer. Student B i det här fallet skulle visst kunna flytta men anser sig har rätt att bo här lika mycket som student A och anser sig också ha rätt att få bestämma. Som jag dessutom har visat på i analysen är det ibland så i en korridor att om det blir en stor konflikt mellan två parter kan det så småningom påverka hela korridoren. Eftersom gruppen lever så tätt ihop och alla har någon relation till någon så blir alla lidande om det blir bråk. Hur skall de övriga i korridoren förhålla sig gentemot student A och B? Vilken sida skall de ställa sig på, skall de överhuvud taget välja sida och vad händer om de inte gör det. Vad händer om alla studenterna i korridoren väljer att försvara antingen student A eller B. Eller om någon tycker väldigt bra om både studenterna och inte vill vända sig emot någon av dem? Blir den personen då utesluten och stämplad som avvikande eftersom han inte kan följa de övriga i korridorens agerande? Oftast har sådana här konfrontationer i mina informanters korridorer löst sig efter att övriga i korridoren har fått student A och B att hitta en gemensam lösning men det har också hänt att det inte har gått att hitta en lösning utan konflikten har fortsatt tills ena parten har flyttat.
Emma berättar om en före detta granne som flyttade ut från korridoren strax innan jag kom dit. Hur den utflyttade upplevde sin situation i korridoren vet jag inte men det är lätt att tänka sig att han blev påverkad negativt och att det slutligen blev för jobbigt. Den psykiska pressen och vetskapen om att alla ogillar honom måste ha påverkat hans syn på de övriga och kanske också förklara varför han agerade som han gjorde. Att fortsätta att störa och föra oljud kan ha varit ett sätt från honom att hävda sig, stå på sig och inte ge efter för de övriga. I Emmas berättelse kan man ana att han även blev beskylld till sådant som de inte visste säkert berodde på honom, den orättvisa han då bör ha känt gentemot de övriga kan också stärka hans beteende och vilja att stå på sig.
Det var faktiskt ganska obehagligt stämning faktiskt för att det, alla skyllda allt som var dåligt på han, han gjorde mycket dåligt också, förde oljud, så att andra korridorer under och över hörde, han dansade på sån där dansmatta och va lite grisig i köket men det är ju även andra. Så att han fick väldigt mycket beskyllningar, till slut så gick vi till Studentbo då. Han flyttade härifrån sen det tyckte jag faktiskt var lite obehagligt att det vart så då för han var verkligen hatad av folk så här, det vissa som liksom och… det var skönt.