Sammanfattningsvis visar denna studie att åtta veckors ashtangayoga fyra pass i veckan påverkar en van och en ovan yogautövare lika vad gäller koncentration och kondition.
Koncentrationen ökade signifikant hos båda parter. Detta är dock inget tillförlitligt resultat då graden av inlärning troligtvis varit stor. Konditionen bibehölls eller ökade något för båda deltagarna, dock var båda deltagarna vid god kondition från början vilket gör det svårt att generalisera resultatet då bådas testvärden var över medel.
Det verkar som att rörligheten påverkas olika hos en van respektive ovan yogautövare. En van yogautövare med god rörlighet har bibehållen rörlighet efter sex veckors ashtangayoga medan en ovan yogautövare med mindre rörlighet har en signifikant rörlighetsökning efter samma träningsperiod. Detta var det tydligaste och mest intressanta resultatet i studien och den enda skillnad som vi kan säga mest troligt berodde på yoga och inget annat. Exakt vart den ökade rörligheten togs ut är oklart då sit and reach mäter rörlighet i både hamstring och ländrygg (Bellardini, 2007). Resultatet i denna studie är ändå något som kan vara av intresse för fysioterapeuter då studier har visat att strama hamstrings kan korrelera med
ländryggssmärta (Radwan, 2014).
I vidare studier inom samma område hade en längre tidsperiod varit önskvärd, med tid för en utplanad baslinje, både i A1- och A2-fasen, då detta var en stor brist i denna studie. Ett annat instrument för att mäta koncentration hade varit intressant, för att på det viset bättre kunna se huruvida yoga har inverkan på koncentration eller inte. Mätning av variablerna både innan och direkt efter yogan hade med fördel kunnat göras då mer direkta effekter kunnat ses.
Ytterligare faktorer som vore intressant att mäta skulle vara huruvida vilopulsen påverkas av den här typen utav träning. I A2-fasen hade fpB väldigt höga värden på Åstrand och därför hade det varit intressant att se om det kan ha med vilopulsen att göra eller om arbetspulsen helt enkelt blivit så låg. Vidare är bålstabilitet och balans något som vore intressant att titta på, båda två viktiga ur fysioterapeutisk synvinkel och komponenter som upplevts ha
förbättrats under interventionen. Som tidigare studier menar (Li & Goldsmith, 2012) bör yoga vidare studeras för att fastställa evidens för de många åkommor och besvär som det sägs ha effekt på. Dessa är bland annat astma, osteoporos, högt blodtryck, balans, övervikt, upplevd stress och hälsostatus (McCall, 2007; Cowen & Adams, 2005). I en tid då stress ökar, både bland kvinnor och män (Statistiska centralbyrån, 2014) är det av intresse för fysioterapeuter att ha verktyg för att motverka detta. Om vidare studier angående yoga fastställer dess
30
inverkan på stress kan det vara en användbar träningsform i framtida behandling för dessa patienter. Det råder delade meningar om huruvida yoga är en träningsform med låg
skadeprevalens eller inte (Holton & Barry, 2014; Mikkonen et al. 2008). Vidare studier med längre tidsperiod, med fler försökspersoner och en mer utarbetad metod kan kanske visa på resultat som ger yoga en ny plats i tränings- och fysioterapivärlden då det är en komplex träningsform som kan ge effekt på fler plan än många träningsformer gör idag.
31
Referenslista
Akagi, R., & Takahashi, H. (2013). Effect of a 5‐ week static stretching program on hardness of the gastrocnemius muscle. Scandinavian journal of medicine & science in sports.
Alter, M. J. (2000). Idrottarens stretchbok - om prestation, kroppskännedom och minskad risk för skador. Farsta: SISU idrottsböcker.
Amin, J.A. & Goodman, M. (2013). The effects of selected asanas in Iyengar yoga on flexibility: Pilot study. Journal of Bodywork and movement therapies, 18(3), 399–404. DOI:
10.1016/j.jbmt.2013.11.008
Bal, B. S., & Kaur, P. J. (2009). Effects of selected asanas in hatha yoga on agility and flexibility level. J Sport Health Res, 1(2), 75-87.
Bassett, D. R., & Howley, E. T. (2000). Limiting factors for maximum oxygen uptake and determinants of endurance performance. Medicine and science in sports and exercise, 32(1), 70-84.
Bellardini, H., Henriksson, A. & Tonkonogi, M. (2009). Tester och mätmetoder för idrott och hälsa. (1. uppl.) Stockholm: SISU idrottsböcker.
Bowles, D.K., Woodman, C.R., & Laughlin, M.H. (2000). Coronary smooth muscle and endothelial adaptations to exercise training. Exercise and sport sciences reviews, 28(2), 57-62.
Brisbon, N. M., & Lowery, G. A. (2011). Mindfulness and levels of stress: a comparison of beginner and advanced hatha yoga practitioners. Journal of religion and health, 50(4), 931-941.
Broberg, C., & Tyni-Lenné, R. (2010). Sjukgymnastik som vetenskap och profession.
Legitimerade sjukgymnasters riksförbund.
Carter, R., Lubinsky, J. & Domholdt, E. (2011). Rehabilitation research: principles and applications. (4. ed.) Philadelphia, Pa.: Saunders.
Clarkson H.M.(2013). Musculoskeletal assessment: joint motion and muscle testing. 3rd ed.
Philadelphia: Wolters Kluwer Health/Lippincott Williams & Wilkins; 2013.
Cotman, C. W., & Engesser-Cesar, C. (2002). Exercise enhances and protects brain function. Exercise and sport sciences reviews, 30(2), 75-79.
Cowen, V. S., & Adams, T. B. (2005). Physical and perceptual benefits of yoga asana practice: results of a pilot study. Journal of bodywork and Movement Therapies, 9(3), 211-219.
Duvner, T. (1998). ADHD: impulsivitet, överaktivitet, koncentrationssvårigheter. (1. uppl.) Stockholm: Liber.
Ekblom-Bak, E. (2013). Nytt cykeltest för att mäta konditionen. Svensk Idrottsforskning:
Organ för Centrum för Idrottsforskning, 22(1), 33-35.
Forsberg A, Holmberg H & Woxnerud K. (2002). Träna din kondition. [Ny uppl. Farsta:
SISU idrottsböcker;.
32
Fowles, J.R., Sale, D. G., & MacDougall, J. D. (2000). Reduced strength after passive stretch of the human plantarflexors. Journal of applied physiology. 89(3), 1179-88.
Gjerset A, Annerstedt C, & Svendsen TM,(2002[1997) editors. Idrottens träningslära. Farsta:
SISU idrottsböcker; ].
Haskell, W.L., Lee, I.M., Pate, R.R., Powell, K.E., Blair, S.N., Franklin, B.A., & Bauman, A.
(2007). Physical activity and public health: updated recommendation for adults from the American College of Sports Medicine and the American Heart Association. Circulation, 116(9), 1081.
Herd, S.L., Kiens, B., Boobis, L.H., & Hardman, A.E. (2001). Moderate exercise,
postprandial lipemia, and skeletal muscle lipoprotein lipase activity. Metabolism, 50(7), 756-762.
Holton, M. K., & Barry, A. E. (2014). Do side-effects/injuries from yoga practice result in discontinued use? Results of a national survey. International Journal of Yoga, 7(2), 152.
Laursen, P. B., & Jenkins, D. G. (2002).The scientific basis for high-intensity interval training: optimising training programmes and maximising performance in highly trained endurance athletes. Sports med.32(1), 53-73.
Lezak, M.D. (2004). Neuropsychological assessment. (4. ed.) Oxford: Oxford University Press.
Li, A. W., & Goldsmith, C. A. (2012). The effects of yoga on anxiety and stress. Altern Med Rev, 17(1), 21-35.
Lidell, L., Rabinovitch, N. & Rabinovitch, G. (2003). Boken om yoga: [utförliga instruktioner steg för steg]. (Rev. utg.) Västerås: Ica.
Magnusson, S. P. (1998). Passive properties of human skeletal muscle during stretch maneuvers. Scandinavian journal of medicine & science in sports, 8(2), 65-77.
Magnusson, S. P., Aagaard, P., & Nielson, J. J. (2000). Passive energy return after repeated stretches of the hamstring muscle-tendon unit. Med. Sci. Sports Exerc., 32(6), 1160-1164.
Mark, D., Robert, G., Lashbrook, J,. & Ezra, A. (2007).Effects of Hatha Yoga Practice on the Health-Related Aspects of Physical Fitness. Preventive Cardiology 4(4) 154-170.
doi:10.1111/j.1520-037X.2001.00542.x
Mayorga-Vega, D., Merino-Marban, R., & Viciana, J. (2014). Criterion-Related Validity of Sit-And-Reach Tests for Estimating Hamstring and Lumbar Extensibility: A Meta-Analysis.
Journal of sports science & medicine, 13(1), 1.
McCall T. 2007. Yoga as Medicin. New York: Bantam Deli.
Mikkonen, J., Pedersen, P., & McCarthy, P. W. (2008). A survey of musculoskeletal injury among Ashtanga Vinyasa yoga practitioners.International Journal of Yoga Therapy, 18(1), 59-64.
Morse, C.I., Degens,H., Seynnes,O. R., Maganaris,C. N., & Jones, D.A. (2008). The acute effect of stretching on the passive stiffness of the human gastrocnemius muscle tendon unit.
The journal of physiology. 586(1), 97-106, 10.1113/jphysiol.2007.140434
Neal, C. M., Hunter, A. M., Brennan, L., O'Sullivan, A., Hamilton, D. L., DeVito, G., &
Galloway, S. D. (2013). Six weeks of a polarized training-intensity distribution leads to
33
greater physiological and performance adaptations than a threshold model in trained cyclists.
Journal of Applied Physiology, 114(4), 461-471.
Noonan, V., & Dean, E. (2000). Submaximal exercise testing: clinical application and interpretation. Physical Therapy, 80(8), 782-807.
Radwan, A., Bigney, K. A., Buonomo, H. N., Jarmak, M. W., Moats, S. M., Ross, J. K., ... &
Tomko, M. A. (2014). Evaluation of intra-subject difference in hamstring flexibility in patients with low back pain: An exploratory study.Journal of back and musculoskeletal rehabilitation.
Ray, U. S., Sinha, B., Tomer, O. S., Pathak, A., & al, e. (2001). Aerobic capacity & perceived exertion after practice of hatha yogic exercises. Indian Journal of Medical Research, 114, 215-21. Retrieved from http://search.proquest.com/docview/195970419?accountid=27917 Selander, J. (2006). Dynamisk yoga. Stockholm: Fitnessförlaget.
Schöps I. (2010). Yoga: den kompletta träningsboken för både nybörjare och erfarna. Bath:
Parragon.
Shephard, R. J., & Balady, G. J. (1999). Exercise as cardiovascular therapy. Circulation, 99(7), 963-972.
Shumway-Cook. A & M. Woollacott. (2007) Motor Control: Translating Research Into Clinical Practice. Philadelphia: Lippincott Williams & Wilkins
Sri.K, Pattabhi, J. (2010). Yoga Mala: The original teachings of ashtanga yoga master: Sri. K Pattabhi Jois.
Statistiska centralbyrån. (2014). Besvär av stress ökar i arbetslivet. Hämtad 2015-01-13, från http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Artiklar/Besvar-av-stress-okar-i-arbetslivet/
Tombaugh, T. N. (2004). Trail Making Test A and B: normative data stratified by age and education. Archives of clinical neuropsychology, 19(2), 203-214.
Vinayak, D., Prathamesh, K. & Anil, S. (2013).Effect of Yogic Excercises on Aerobic Capacaity (VO2Max). International Journal of Physiology 1(2), 47-50. doi: 10.5958/j.2320-608X.1.2.010
Vinchurkar, S. A., Singh, D., & Visweswaraiah, N. K. (2014). Self-reported measures of mindfulness in meditators and non-meditators: A cross-sectional study. International Journal of Yoga, 7(2), 142.
Wagner, S., Helmreich, I., Dahmen, N., Lieb, K., & Tadić, A. (2011). Reliability of three alternate forms of the trail making tests a and B. Archives of clinical neuropsychology, 26(4), 314-321.
Wirhed, R. (2012). Anatomi med rörelselära och styrketräning. Johanneshov: TPB
Wolery, M., & Harris, S. R. (1982). Interpreting results of single-subject research designs. Physical Therapy, 62(4), 445-452
Åstrand, P.O. (1964) Ergometri konditionsprov hämtad 2014-09-17 från http://www.vo2konsulten.se/artiklar/astrand_testhandbok.pdf
Åstrand, P.O. (2003). Textbook of work physiology: physiological bases of exercise. (4. ed.) Champaign, IL: Human Kinetics.
34
Bilaga 1, Vinyasa.
(Cowen & Adams, 2005)
35
Bilaga 2. Första serien (primary series), ashtangayoga.
36
Bilaga 3, stående och sittande positioner, primary series (fpA markerad med blått och fpB markerad med rött).
37
Bilaga 4, solhälsning A och B.
38
Bilaga 5, avslutande positioner (inverts), primary series (fpA markeras med blåt och fpB markeras med rött).
39
Bilaga 6, Trail making test A.
40
Bilaga 7, Trail making test B.