Många aktörer menar att nuvarande modell hämmar intresset hos utländska företag att ta sig in på den svenska marknaden. Det skulle potentiellt kunna leda till sämre konkurrens och i förlängningen sämre villkor för slutkonsumenten, vilket i så fall i sig är ett starkt argument för ett byte. Mot bakgrund av detta utvärderas här den nuvarande konkurrenssituationen på slutkundsmarknaden för gas i Sverige.
Konkurrensbarriärer till slutkundsmarknaden
I en undersökning av slutkundsmarknader för naturgas i EU som gjorts av konsultbolaget Energy Markets Limited (2005) på uppdrag av Handels- och industridepartementet i Storbritannien lyfts ett antal potentiella konkurrensbarriärer fram.
Fåtal leverantörsbyten
Att endast ett fåtal kunder byter leverantör kan vara en inträdesbarriär. Detta kan uppstå till följd av omedvetenhet hos konsumenten eller otillräcklig administration som försvårar ett byte (Energy Markets Limited 2005).
Bristande åtskillnad mellan olika affärsaktiviteter samt korssubventionering
En brist på åtskillnad mellan aktiviteter som transport, försäljning och lagring där mer etablerade aktörer med verksamhet inom flera olika områden kan subventionera vissa aktiviteter och därigenom vinna mark gentemot konkurrenter (Energy Markets Limited 2005).
Hög andel okontrollerbara kostnader
Slutkunden betalar i regel för gas, transportavgifter och skatt. En leverantör har i sin tur vanligtvis en portfölj av fyra olika verktyg att konkurrera med: inköp av gas, transport, försäljning till kund och flexibilitetsverktyg av olika slag. De sistnämnda avser verktyg för att kunna hantera det risktagande som följer av att leverantören inte vet exakt hur mycket gas kunderna kommer att använda en viss period, samt risk för kapacitetsbrist. Exempel är lagerförvaring samt möjlighet att handla gas och kapacitet med kort löptid (Keyaerts et al. 2009).
De flesta av dessa verktyg och därmed en stor del av slutkundens totala kostnad utgörs av kostnader som leverantören har begränsad kontroll över – vad gäller gas, transport, lagring och distribution är leverantören i stort sett helt beroende av rådande prisläge och därmed mindre kapabel att påverka slutpriset till kund (Energy Markets Limited 2005).
Den svenska slutkundsmarknaden
På den svenska marknaden, i detalj beskriven under avsnittet om marknadsmodeller, säljer leverantören gas till slutkund. Gaspriset inkluderar transport fram till den svenska gränsen, inhemsk transport betalar slutkunden separat till den distributionsnätsägare inom vars nät kunden befinner sig - alternativt direkt till transmissionsnätsägaren givet en direkt anslutning till detta överliggande nät.
Den här studien har identifierat åtta leverantörer på den svenska slutkundsmarknaden för naturgas, som återfinns inom koncernerna E.ON Sverige AB, Lunds Energikoncernen AB, DONG Energy AB, Göteborg Energi AB, Öresundskraft AB, Varberg Energi AB samt HMN Naturgas I/S och därtill tillkommer den fristående leverantören ApportGas AB3.
E.ON Sverige AB, Göteborg Energi AB, Lunds Energikoncernen AB, Öresundskraft AB och Varberg Energi AB är koncerner som utöver att innefatta en leverantörsverksamhet även har koncernbolag som äger distributionsnät. Vidare har många aktörer en betydande verksamhet inom elektricitet. DONG Energy AB är den största naturgaskoncernen i Danmark men saknar distributionsnät och elförsäljningsverksamhet i Sverige. Det samma gäller HMN Naturgas I/S, som även är aktiva shippers på den danska marknaden.
Konkurrenssituation
I syfte att bedöma hur konkurrensutsatt en marknad är används ofta koncentrationsmått av olika slag (Shuckla & Thampy 2011). Eftersom att det i Sverige inte förs någon systematisk statistik avseende gasvolymer för respektive bolag, begränsas möjligheterna att karaktärisera den svenska marknaden utifrån sådana mått. Det framgår dock att E.ON, DONG och Göteborg Energi tillsammans stod för drygt 85 procent av all gashandel på den svenska marknaden år 2011, vilket indikerar en oligopolistisk marknad präglad av låg konkurrens. Fördelningen illustreras i Figur 11.
Figur 11 Marknadsandelar för gashandelsbolag i Sverige år 2011 (Energimarknadsinspektionen 2013a)
Slutkundsmarknaden för naturgas i Sverige kan delas upp i två kategorier: företagskunder och privatkunder. Den främsta konkurrensen råder om de större företagskunderna som inkluderar industrier och kraftvärmeverk. Det är även bland företagskunder som flest leverantörsbyten görs, runt 4.7 procent av industrikunderna bytte under 2011 gasleverantör jämfört med knappt 1 procent av privatkunderna (Energimarknadsinspektionen 2013a).
Av en undersökning av Energimarknadsinspektionen från 2008 framgick att en tredjedel av kunderna inte kände till möjligheten att byta naturgasleverantör efter att marknaden avreglerats år 2007 och att de inte tror sig ha något att vinna på att byta gashandlare.
Detta motsägs dock av den jämförelse av priser som erbjuds hushållskunder som genomfördes i anslutning till enkätstudien (Energimarknadsinspektionen 2008). Antalet leverantörsbyten i absoluta mått år 2009 till 2012 framgår av Figur 12 nedan.
Figur 12 Antalet leverantörsbyten på den svenska marknaden (SCB 2013b) 41%
Diskussion
Konkurrensen på den svenska slutkundsmarknaden för gas är otvivelaktigt ganska låg.
Detta kan delvis förklaras med att den svenska marknaden är liten vilket gör att det helt enkelt inte finns utrymme för så många aktörer.
Det framgår att antalet leverantörsbyten, primärt på hushållsmarknaden, är få.
Kännedomen om möjligheten att byta har visat sig vara låg – bättre kommunikation skulle således kunna förbättra denna statistik men distributionsnätsägarnas centrala roll i det svenska systemet har rimligtvis också betydelse. En privatkund kan samfaktureras om distributionsnätsägare och gasleverantör befinner sig inom samma koncern, varför ett byte kan ge upphov till två separata fakturor som kräver ökad administration. Om den upplevda kostnaden, i form av extra tidsåtgång, bedöms stor i relation till den besparing som kan göras minskar givetvis incitamentet att genomföra ett byte. En låg andel leverantörsbyten har visat sig föreligga även i Danmark där en halv shippermodell finns implementerad. En övergång till en hel shippermodell skulle överbrygga detta problem till följd av att kunden bara får en motpart.
Leverantörerna ges vid övergång till en shippermodell tillgång till ytterligare ett konkurrensverktyg enligt Keyaerts (2009) uppdelning: möjligheten att konkurrera om transport. En stor del av den totala kostnaden ligger dock fortfarande utanför leverantörens kontroll - nättarifferna är fasta, gasen köps in från grossister där det i nuläget bara finns en införselpunkt, och skatter utgör en stor del av slutkundens kostnad.
Det har visat sig vara svårt att få en rimlig skattning av de olika kostnadsposternas relativa storlek, mycket på grund av att transportkostnaden varierar för olika kundgrupper. Därför presenteras ingen sådan sammanställning här. Priset för den faktiska gasen står dock för en betydande del, vilket i förlängningen innebär att konkurrenssituationen även på grossistmarknaden är viktig. Hur konkurrensutsatt grossistmarknaden är får konsekvenser för gaspriset och leverantörernas möjlighet att konkurrera med detsamma. Konkurrenshinder på grossistmarknaden kan exempelvis utgöras av brist på likvida och transparenta spotmarknader och hubbar, eskalerande oljepriser samt långa, upplåsta gaskontrakt och beroende av en eller ett fåtal producenter (Energy Markets Limited 2005). Som presenterats tidigare i rapporten går utvecklingen mot att de långa kontrakten blir färre, samtidigt som allt fler börjar utnyttja de nya handelsplatser som följer i kölvattnet av EU:s harmoniseringsarbete. Nya införselvägar utöver den från Danmark skulle kunna minska beroendet av ett fåtal stora grossister – vilket i nuläget är fallet på den danska marknaden. En ledning i stil med Skanled till Norge är dock inte aktuell i nuläget, men LNG-terminaler och utökad biogasproduktion kan få betydelse på något längre sikt.
Slutsatser
Frågeställningarna i inledningen av rapporten innefattar dels en utvärdering av de för- och nackdelar den svenska gasmarknadsmodellen har relativt de shippermodeller som finns i Europa, där modellernas lämplighet att stimulera ökad konkurrens i synnerhet beaktas. Dels innefattar de en utvärdering av de krav som nuvarande och kommande EU-lagstiftning ställer och de konsekvenser det får för Sverige.
Lättförståelighet och lägre motpartsrisk vid kapacitetsbokning är två relevanta argument till fördel för den nuvarande elmodellen. I rapporten från Svenska Gasföreningen (2006) dras slutsatsen att de existerande aktörerna är vana vid elmodellen och kan överföra och tillämpa kunskap från sin elverksamhet och därigenom uppnå synergieffekter. Primärt gäller detta distributionsnätsägare samt Svenska Kraftnät som då var systembalansansvarig på det svenska nätet. Ett annat argument till fördel för elmodellen som framkom i intervjuerna är att den skapar en högre pristransparens än en shippermodell eftersom priset för gas är avskilt det för transport. Detta gäller för det svenska nätet, men transport fram till Dragør ingår dock fortfarande i gaspriset. Den största andelen gas i det svenska nätet har historiskt sett kommit från Danmark, utvecklingen går dock mot att allt större volymer importeras från Tyskland till följd av att produktionsvolymerna i Danmark avtar. Längre transportsträckor gör argumentet om pristransparens svagare.
Vad gäller konkurrens på marknaden tror många marknadsaktörer att shippermodellen har en fördel gentemot elmodellen. Den svenska slutkundsmarknaden är inte speciellt konkurrensutsatt samt präglas av hög marknadskoncentration och få leverantörsbyten, framför allt hos privatkunder. Ett byte till en shippermodell ger leverantörerna möjlighet att konkurrera om transport. Därtill gör ett byte att inträdesbarriärerna till marknaden blir lägre till följd av att utländska aktörer får en modell som i högre grad stämmer överens med de modeller som finns implementerade på övriga, större marknader i Europa. Vår bedömning är att ett modellbyte skulle gynna konkurrensen och därmed möjliggöra för fler aktörer.
Vilken modell som finns i Sverige får konsekvenser för slutkundsmarknaden, men konkurrensen på grossistmarknaden är också central för det gaspris som i slutändan kan erbjudas kund. Risken att större aktörer kan ta nytta av stordriftsfördelar och utnyttja sammanlagringsmöjligheter för att konkurrera ut mindre aktörer bör inte negligeras, detta är framför allt sant för de aktörer som både är aktiva på grossist- och slutkundsmarknaden. Skapandet av fungerande grossistmarknader är dock centralt i EU:s harmoniseringsarbete och en ökad marknadsintegration jämte utvecklandet av välfungerande och landsöverskridande handelsplatser samt en parallell minskning av upplåsta långtidskontrakt bör motverka framkomsten av ett sådant scenario i Sverige.
Val av marknadsmodell är en komplex fråga. Flertalet av de intervjuade aktörerna är överens om att nuvarande modell fungerar bra och valet av modell bedöms inte vara viktigast för utvecklingen av den svenska naturgasmarknaden enligt specificering i
inledningen av rapporten, speciellt då den är relativt liten. Att volymen LNG och biogas ökar i det svenska systemet i framtiden är givetvis positivt - det stärker försörjningstryggheten och ger både leverantörer och slutkonsumenter fler valmöjligheter. En utbyggnad av nätet som leder till ytterligare en införselpunkt, liknande avsikten med Skanled, hade dock varit allra mest önskvärt för utvecklingen av marknaden då det skulle leda till en ökad konkurrens på grossistmarknaden.
Mot bakgrund av de fördelar den svenska modellen har i form av lättförståelighet och lägre motpartsrisk, samt att aktörerna anser att modellen fungerar bra idag plus den svenska marknadens ringa storlek, så framstår det som ett rimligt alternativ att behålla den. Det var också den slutsatsen FRANS-utredningen kom fram till i sin rapport.
Vilka krav ställer då nuvarande samt kommande lagstiftning och vad får den för implikationer för Sverige? I Förordning 715/2009 framförs krav på att medlemsstater ska implementera ett entry/exit-system i de fall undantag inte finns. De nätkoder som utarbetas förutsätter att ett sådant system är implementerat. Av CAM och CMP, de två nätkoder som per dagens datum är mest aktuella, är det dock bara CAM som förväntas få konsekvenser för den svenska marknaden. Idag innefattas inte sammankopplingspunkten Dragør-Klagshamn av CAM, men nätkoden är ännu inte implementerad och vi vet inte hur det kommer se ut i framtiden. Ett undantag kan därför vara en tänkbar möjlighet.
Det är dock osäkert hur byggnationer av LNG-terminaler och därigenom tillkomsten av fler införselpunkter kan komma att förändra detta scenario. En LNG-terminal eller biogasanläggning ansluten till transmissionsnätet skulle göra det teoretiskt möjligt att fritt frakta gas ur det svenska systemet i avsaknad av entry-punkt mot det danska nätet. Därtill vet vi inte i nuläget vilka konsekvenser kommande lagstiftning kan få för Sverige. Ett modellbyte kan således bli oundvikligt i slutändan.
Rekommendationer
Ett byte skulle medföra många fördelar. Att ha en avvikande modell är tidskrävande för flera aktörer, primärt Energimarknadsinspektionen och Swedegas, till följd av att EU:s harmoniseringsarbete blir en större utmaning. Därtill tror vi att konkurrensen skulle gynnas och att fler utländska aktörer kan intressera sig för den svenska marknaden. Dels kommer modellen att överensstämma med den modell de har erfarenhet av från andra marknader och dels konkurrensutsätts transporten. Kostnaden att genomföra ett byte bör dock vägas mot värdet av de positiva effekter detsamma förväntas få.
Vår rekommendation är att undersöka möjligheterna att övergå till en hel entry/exit-modell.
Därigenom konkurrensutsätts hela transporten på det svenska nätet och dessutom får slutkunden enbart en kontaktpunkt i form av sin leverantör, vilket i allra högsta grad bör gynna hushållsmarknaden. Den shippermodell som finns i Danmark medför inte dessa fördelar. Vid ett sådant byte är det dock viktigt att se över alternativ för hur övergångspunkten mellan transmissions- och distributionsnätet löses på bästa sätt.
Det går att dra paralleller från detta förslag till utvecklingen på elmarknaden. På elmarknaden har Energimarknadsinspektionen i rapporten Enklare för kunden – förslag som ökar förutsättningarna för en nordisk slutkundsmarknad (2013d) föreslagit att kostnaden för transport och elektricitet ska samfaktureras och att handlaren, det vill säga leverantören, ska stå för huvudkontakten till kund.
“Ei överlämnar härmed rapporten ’Enklare för kunden – förslag som ökar förutsättningarna för en nordisk slutkundsmarknad’. I rapporten lämnar Ei förslag som innebär att elhandlarna blir kundens huvudsakliga kontaktpunkt. Förslaget innebär en obligatorisk samfakturering och att elhandlaren blir kundens kontaktpunkt vid byte och flytt.
Ei bedömer att en elhandlarcentrisk modell ger förutsättningar för en kundvänlig och konkurrenskraftig elmarknad. Elhandlaren blir kundens kontaktpunkt vid byte, flytt och fakturering.”
(Energimarknadsinspektionen, 2013d)
Leverantören befinner sig i periferin i nuvarande elmodell, medan distributionsnätsbolagen har en central roll. Genom att införa en hel entry/exit-modell blir det inte någon fördel för dessa bolag på privatkundsmarknaden av att äga näten och därigenom ha ett gashandels- och ett nätbolag inom samma koncern. Vi tror att en modell som skapar samma förutsättningar för alla aktörer, oavsett om de äger den fysiska infrastrukturen eller inte, kommer att leda till ökad likviditet och konkurrens på den svenska marknaden. Samma förutsättningar måste dock också gälla på den europeiska grossistmarknaden för gas – i nuläget finns det exempelvis i Danmark aktörer som ges fördelar där, vilket kommer att avspeglas på slutkundsmarknaden. Detta håller dock på att ändras i samband med att bundna kontrakt upphör och likviditeten på transparenta och allmängiltiga marknadsplatser ökar till följd av EU:s harmoniseringsarbete.
Referenser
Litteraturförteckning
ACER (2013). The Agency, Hämtad från
http://www.acer.europa.eu/The_agency/Pages/default.aspx den 2 september 2013 Alonso, A., Olmos, L. & Serrano, M. (2009). Preliminary results of an entry – exit tariff model for Spanish gas transport system
Bausch, A. & Schwenker, B. (2009). Handbook Utility Management
Bentzel, J. (2013). Skånetrafiken: Biogasbussarna i Skåne blir allt fler, Hämtad från
http://www.skanetrafiken.se/templates/InformationPage.aspx?id=32975&epslanguage=
SV den 10 augusti 2013
BP (2013). BP Statistical Review of World Energy June 2013
CEER (2011). CEER Vision for a European Gas Target Model Conclusions Paper, Ref: C11-GWG-82-03 1 December 2011, Bryssel
COWI (2013). LNG-terminal i Göteborgs hamn – Underlag till första samråd enligt miljöbalken Damsgaard, N. & Green, R. (2005). Den nya elmarknaden, Stockholm, SNS förlag Danish Energy Agency (2011). Energy Statistics 2011, Hämtad från
http://www.ens.dk/sites/ens.dk/files/info/facts-figures/energy-statistics-indicators-energy-efficiency/annual-energy-statistics//Energy%20Statistics%202011.pdf den 8 juni DNV KEMA (2013a). Study on Exit Regimens in Gas, Part A: Implementation of Entry-Exit Systems
DNV KEMA (2013b). Study on Entry-Exit Regimens in Gas, Country factsheets DONG Energy (2013). Annual Report 2012
DUC (2013). DUC, Hämtad från http://www.duc.dk/ den 10 augusti 2013
E-Control (2010). Discussion paper on the ’tariffs’ section for the amendment to the Natural Gas Act, Hämtad från
http://www.energy-regulators.eu/portal/page/portal/EER_HOME/EER_ACTIVITIES/EER_INITIATI VES/GRI/South_South_East/Public_consultations/Harmonisation_of_Market_Rules/
E.ON (2012). E.ON: Minskar utsläppen med 28 000 ton CO2, Hämtad från
http://www.eon.se/foretagskund/Undersidor-Nyhetsbrev/Storkund/2012/Juni-2012/Jordberga-Biogas/ den 10 augusti 2013
E.ON (2013). E.ON: Jordberga-Biogas, Hämtad från
http://www.eon.se/foretagskund/Undersidor-Nyhetsbrev/Storkund/2012/Juni-2012/Jordberga-Biogas/ den 12 augusti 2013
Energigas Sverige (2011). Energigas Sverige: Användningsområden, Hämtad från
http://www.energigas.se/Energigaser/Naturgas/Anvandningsomraden den 10 augusti 2013
Energigas Sverige (2013). Energigas Sverige: Flytande naturgas, Hämtad från
http://www.energigas.se/Energigaser/Naturgas/FlytandeNaturgas den 10 augusti 2013 Energimarknadsinspektionen (2006). Utvärdering av marknadsmodeller på den svenska
naturgasmarknaden
Energimarknadsinspektionen (2008). Kundaktivitet på naturgasmarknaden
Energimarknadsinspektionen (2012). Energimarknadsinspektionen: Naturgasnät och nätprisreglering, Hämtad från
http://www.energimarknadsinspektionen.se/sv/Naturgas/Naturgasnat-och-natprisreglering/ den 10 augusti 2013
Energimarknadsinspektionen (2013a). Sverige el- och naturgasmarknad 2012
Energimarknadsinspektionen (2013b). Bedömning av gasnätsföretagens tariffintäkter år 2011 Energimarknadsinspektionen (2013c). Det här är Energimarknadsinspektionen
Energimarknadsinspektionen (2013d). Enklare för kunden – förslag som ökar förutsättningarna för en nordisk slutkundsmarknad, Ei R2013:09
Energinet.dk (2012). Energinet.dk: Rollefordelning, Hämtad från
http://www.energinet.dk/DA/GAS/Det-danske-gasmarked/Rollefordeling/Sider/default.aspx den 10 augusti 2013 Energinet.dk (2013a). Presentation: Shippers’ Forum 12 Juni 2013
Energinet.dk (2013b). Energinet.dk: The Danish gas market, Hämtad från
http://www.energinet.dk/EN/GAS/Det-danske-gasmarked/Sider/default.aspx den 10 augusti 2013
Energinet.dk (2013c). Energinet.dk: Shippers in Denmark, Hämtad från
http://energinet.dk/EN/GAS/Det-danske-gasmarked/Sider/TransportkunderiDK.aspx den 10 augusti 2013
Energinet.dk (2013d). Energinet.dk: Produkter og handel, Hämtad från
http://www.energinet.dk/DA/GAS/Produkter-og-handel/Sider/default.aspx den 10 augusti 2013
Energinyheter (2012). GoBiGas och Swedegas sluter avtal, Hämtad från
http://www.energinyheter.se/2012/07/gobigas-och-swedegas-sluter-avtal den 12 augusti 2013
Energy Markets Limited (2005). Conditions for Truly Competitive Gas Markets in the EU ENTSOG (2013a). List of Interconnection Points for the Expected or Possible Application of the Capacity Allocation Mechanism Network Code: CAP368
ENTSOG (2013b). Roadmap for early implementation of the Network Code on Capacity Allocation Mechanisms (CAM NC) 1st EU Stakeholders meeting Brussels, 6 March 2013
ENTSOG (2013c). Mission, Hämtad från http://www.entsog.eu/mission den 20 augusti 2013
European Energy Regulators (2013). Input to Framework Guidelines, Hämtad från
Europeiska Kommissionen (2012). För en välfungerande inre marknad för energi COM(2012) 663 final
Europeiska Kommissionen (2013a). Single market for gas & electricity: Third package for Electricity & Gas markets, Hämtad från
http://ec.europa.eu/energy/gas_electricity/legislation/third_legislative_package_en.htm den 10 augusti 2013
Europeiska Kommissionen (2013b). Single market for gas & electricity: Gas Network Codes &
Guidelines, Hämtad från http://ec.europa.eu/energy/gas_electricity/codes/gas_en.htm den 10 augusti 2013
Europeiska Kommissionen (2013c). Tillämpning av EU-rätten: Vad är en förordning?,
Hämtad från http://ec.europa.eu/eu_law/introduction/what_regulation_sv.htm den 12 augusti 2013
Europeiska Unionen (2013a). Europeiska Kommissionen, Hämtad från
http://europa.eu/about-eu/institutions-bodies/european-commission/index_sv.htm den 2 september 2013
Europeiska Unionen (2013b). Kommissionens arbete, Hämtad från
http://ec.europa.eu/atwork/decision-making/index_sv.htm den 2 september 2013 Europeiska Unionen (2013c). Register över Kommittéhandlingar, Hämtad från
http://ec.europa.eu/transparency/regcomitology/index.cfm?CLX=sv den 2 september 2013
GoBiGas (2013). GoBiGas meets the growin need for biogas, Hämtad från http://gobigas.goteborgenergi.se/En/About_us den 10 augusti 2013
Gossuin, L. (2007). Development of Gas Hubs in Europe, AFG 9-2007, Hämtad från http://www.congresdugaz.fr/congres2007/pres/AT5/Gossuin_L.pdf den 10 augusti 2013
Göteborg Energi (2013a). Göteborg Energi: Frågor och svar om gasomställningen, Hämtad från
http://www.goteborgenergi.se/Foretag/Produkter_och_tjanster/Gas_gammal/Fragor_
och_svar_om_gasomstallning den 10 augusti 2013
Göteborg Energi (2013b). Gothenburg Biomass Gasification Project, GoBiGas, Hämtad från http://www.goteborgenergi.se/English/Projects/GoBiGas__Gothenburg_Biomass_Ga sification_Project den 10 augusti 2013
Göteborgs Hamn (2012). Göteborgs Hamn: Dags att visa intresse för LNG-terminal i Göteborg, Hämtad från http://www.goteborgshamn.se/Nyhetsrummet/Pressreleaser/Dags-att-visa-intresse-for-LNG-terminal-i-Goteborg/ den 10 augusti 2013
IEA (2011). World Energy Outlook 2011: Are we entering a golden age of gas? Special Report
IEA (2011). World Energy Outlook 2011: Are we entering a golden age of gas? Special Report