43 Prop. 2015/16:163
9 Konsekvensanalys
Förslaget syftar till att anpassa och modernisera behörighetssystemet efter dagens förutsättningar, stärka konsumenternas ställning och ge till-synsmyndigheten bättre möjligheter att utöva tillsyn. Samtidigt skapas en sammanhållen reglering kring elsäkerheten vilket bidrar till ökad över-skådlighet och förenklad tillämpning av bestämmelserna.
Flera grupper berörs: De företag som bedriver elinstallationsverksam-het, anläggningsinnehavarna, elinstallatörerna och konsumenterna. Till-synsmyndighetens tillsynsverksamhet påverkas bl.a. till följd av det avi-serade registret. Elektriker och andra yrkesmän påverkas endast indirekt genom att de inte längre är beroende av elinstallatörernas överinseende utan i stället omfattas av det egenkontrollprogram som innefattar hela elsäkerhetsorganisationen.
Konsekvenser för företagen
Förslaget består av två delar som kan orsaka kostnader för företagen – dels anmälningsplikten till tillsynsmyndigheten vid arbete på annans starkströmsanläggning, dels det egenkontrollprogram som ska upprättas och som ersätter elinstallatörens överinseende.
När det gäller anmälan till tillsynsmyndigheten regleras de uppgifter som ska lämnas in till tillsynsmyndigheten inte i lagen men tidsåtgången för anmälan till myndigheten beräknas bli en timme per företag. Besked om att företaget är anmält och kan påbörja verksamheten bör kunna ske automatiskt tack vare att myndighetens anmälningsregister samkörs med auktorisationsregistret.
Det finns i dag inte någon statistik som visar hur många företag som kommer att beröras av anmälningsplikten. Enligt uppgifter från Elsäker–
hetsverket finns det cirka 40 000 elinstallatörer som är verksamma inom elinstallationsbranschen. Det kan således finnas maximalt 40 000 företag.
I november 2015 gick 10 205 företag under koden Elinstallationsfirmor i SCB:s register. Det är dock fler företagstyper som utför anmälnings-pliktiga elinstallationer. Antalet företag ligger således någonstans i span-net mellan 10 000 och 40 000, vilket betyder att förslaget om anmäl-ningsplikt medför ett merarbete på 10 000–40 000 timmar totalt.
Kostnaden för kravet på egenkontrollprogram är avhängigt hur väl fö-retagen följer dagens regelverk. Ju bättre rutiner föfö-retagen har, desto lägre blir kostnaden. Kostnaden består i att dokumentera det systematiska överinseendet så att det kan bli föremål för tillsyn.
Konsekvenser för brottsligheten
Enligt nuvarande regler är det straffbart att ägna sig åt obehörigt elinstal-lationsarbete, dvs. att bryta mot förbudet mot att utföra elinstallationer utan att vara behörig elinstallatör eller yrkesman som arbetar under en behörig elinstallatörs överinseende.
Prop. 2015/16:163
44
Förslagen i propositionen innehåller ett förbud mot att elinstallations-arbete utförs av någon annan än en auktoriserad elinstallatör eller en per-son inom ramen för verksamhet som uppfyller vissa angivna krav. Det blir således även i fortsättningen straffbelagt att utföra elinstallationer för den som inte uppfyller lagens krav. Förslaget att det ska vara straffbelagt att utföra elinstallationer utan att ha följt de krav som gäller för elinstalla-tionsföretag, eller i strid med ett förbud, skulle delvis kunna ses som en nykriminalisering men i ett system med krav på verksamhetsutövaren motsvarar det de nuvarande reglerna om att det är straffbart att utföra el-installationer i strid med förbudet.
Konsekvenser för rättsväsendet
Förslagen innebär inte några ökade kostnader för rättsväsendet, Polis-myndigheten, Åklagarmyndigheten eller Sveriges domstolar.
Andra konsekvenser
Den förbättrade möjligheten för konsumenterna, och även för andra före-tag, att kontrollera om ett företag är registrerat hos tillsynsmyndigheten bör ge en viss konkurrensfördel för seriösa aktörer gentemot de som inte följer regelverket. Det borde kunna innebära en fördel, inte minst för små företag, att kostnadsfritt kunna utnyttja tillsynsmyndighetens register för att visa kunder att de uppfyller kraven för att finnas med i registret.
Förslaget har inga konsekvenser för jämställdheten mellan kvinnor och män eller för de integrationspolitiska målen.
EU-rättsliga krav
Enligt artiklarna 15.7 och 39.5 i tjänstedirektivet (2006/123/EG) är med-lemsstaterna i vissa fall skyldiga att anmäla nya författningsförslag eller ändringar av befintliga författningar till kommissionen, när dessa faller inom direktivets tillämpningsområde. Förfarandet enligt artikel 15.7 av-ser krav som ställs på tjänsteleverantörer som vill etablera sig i Sverige, medan förfarandet enligt artikel 39.5 avser krav som ställs på tjänsteleve-rantörer som är etablerade i ett annat land inom EU eller EES och som vill tillhandahålla tjänster i Sverige utan att etablera sig här. Anmälnings-plikten i tjänstedirektivet aktualiseras vid förslag till författningar som innehåller krav som påverkar tillträdet till eller utövandet av en tjänst i direktivets mening.
Kraven på anmälan för att få utföra elinstallationsarbete på annans an-läggning måste anses vara att likställa med ett sådant krav på tillstånd som måste anmälas till kommissionen. En anmälan hindrar inte med-lemsstaterna från att anta de aktuella bestämmelserna. Inom tre månader från mottagandet av anmälan ska kommissionen dock undersöka om de nya kraven är förenliga med gemenskapsrätten och vid behov fatta ett beslut om att begära att medlemsstaten ska avstå från att anta dem eller upphäva dem.
Kostnader förknippade med förslagen
De direkta kostnader som uppkommer med en förändrad reglering är främst förknippade med att den som vill utföra elinstallationer på
45 Prop. 2015/16:163 strömsanläggning som tillhör annan måste anmäla detta till
tillsynsmyn-digheten. Kostnaden för att upprätta och underhålla ett register med den information som anmäls uppskattas till i storleksordningen 3,5 miljoner kronor.
De företag som vill anmäla sig till registret får en kostnad för denna arbetsinsats. Denna kan uppskattas till cirka en timme per företag.
Vissa kostnader kan även uppkomma genom att det nuvarande överin-seendet omhändertas genom ett egenkontrollprogram. Även om egen-kontrollprogrammet inte i formell mening innebär ökade krav jämfört med det som redan gäller för ett fungerande överinseende, enligt arbets-miljölagstiftningen och kollektivavtal, innebär det en arbetsinsats att for-malisera och dokumentera egenkontrollen så att den är möjlig att utöva tillsyn över. Många företag har redan i dag dokumenterat sitt elsäkerhets-arbete och vem som gör vad i organisationen. I stora och medelstora företag är detta en förutsättning för att garantera ett fungerande överin-seende. Initialt kan kravet på egenkontrollprogram, som ställer krav på delvis andra rutiner än vid ett personligt överinseende, innebära en viss ökad administrativ börda. På sikt blir dock merkostnaderna blygsamma.
Dessa merkostnader kan dock förväntas bli större för de företag som i dag inte följer regelverket.
Det uppkommer även direkta kostnader för tillsynsmyndighetens infor-mationsinsatser, både till följd av den riktade insats till elinstallations-branschen som krävs vid implementeringen av den nya regleringen och på grund av behovet av informationsinsatser för att medvetandegöra an-läggningsinnehavare och övriga om sitt ansvar samt möjligheter att infor-mera sig via tillsynsmyndighetens register. Bedömningen är att de ökade resurser som kommer att krävas hos tillsynsmyndigheten under en plane-rings- och införandefas på cirka tre år ryms inom befintliga anslagsramar.
Finansiering av kostnaderna
Den som ansöker om behörighet som elinstallatör får i dag betala en av-gift för att finansiera kostnaderna för prövningen. Detsamma bör gälla för ansökan om auktorisation som elinstallatör. Prövningen av en sådan ansökan kommer att vara likvärdig med vad som i dag gäller för ansökan om behörighet och kostnaden bör därför också vara densamma.
Dagens register över elinstallatörer som meddelats behörighet finansie-ras genom anslag. Förslaget innebär inte någon förändring av detta.
Det register över anmälda elinstallationsföretag, som bör göras till-gängligt för allmänheten på tillsynsmyndighetens webbplats, kan finan-sieras antingen via avgifter för dem som anmäler sig eller via myndighe-tens anslag. Med hänsyn till den relativt begränsade kostnad som ett sådant register kan antas innebära i förhållande till antalet elinstallations-företag blir kostnaden per elinstallations-företag relativt liten. Vid en jämförelse mellan en sådan beräknad avgift och myndighetens kostnad för att ta ut den framstår det som rimligt att finansiera ett sådant register via myndighet-ens anslag. Det finns också ett syfte och allmänt intresse av att göra re-gistret tillgängligt och användbart för konsumenterna. Även de informa-tionsinsatser som är förknippade med regeringens förslag bör finansieras via anslag till tillsynsmyndigheten. De ökade kostnaderna för tillsyns-myndigheten ryms inom befintliga anslagsramar.
Prop. 2015/16:163
46