Ett centralt begrepp i Högskoleverkets ämnesutvärderingar har varit äm-nesfördjupning och hur den kommer till uttryck i progressionen från A- till D-nivå eller motsvarande. Genomgången av utvärderingarna visar på de svårigheter som bedömargrupperna många gånger har stått inför då det gäller att bedöma mer tvärvetenskapliga utbildningars progression. Å ena sidan finns ett behov av att i utbildningen behandla de olika ämnen som utbildningen bygger på. Å den andra sidan anges krav på fördjupade kunskaper inom ett ämnesområde ofta som ett kännetecken på högre ut-bildning. Det kan delvis uppfattas som en fråga om tid, dvs. hur mycket som ryms i en utbildning på tre eller fyra år.
En viktig fråga i sammanhanget är om innebörden av progression kan ta sig olika uttryck för olika utbildningar. Kan det för en tvärvetenskap-lig utbildning innebära krav på både bredd och djup? Djupare kunskaper i ett ämne tillåter att mer sammansatta frågeställningar kan behandlas. I en tvärvetenskaplig utbildning kan en allt högre grad av integrering av de olika ämnesdelar som ingår leda till motsvarande förmåga. En sådan syn på progression kommer till en del till uttryck i uppläggningen av flera utbildningar som leder till yrkesexamina, till exempel läkar- och ci-vilingenjörsutbildningen. Att det finns likheter mellan tvärvetenskapliga ämnesstudier och programutbildningar har lyfts fram i denna rapport.
En möjlig följdfråga är om tvärvetenskapliga utbildningar bäst utformas som programutbildningar vilket i så fall bör hanteras i utvärderingssam-manhang.
Forskningsanknytning
Unga ämnen, varav många beskrivs som tvärvetenskapliga, kritiseras i ut-värderingsrapporterna för svag forskningsanknytning. Flera av dessa äm-nen saknar egen forskarutbildning och lärarna har följaktligen disputerat i andra ämnen. En variabel som kan användas för att beskriva en verk-samhet som mång- eller tvärvetenskaplig är som nämnts graden av inte-gration. En möjlig utgångspunkt för att beskriva forskningsanknytningen av en tvärvetenskaplig utbildning och för att kunna tala om progression i termer av mer sammansatta problem, är att lärarna behöver samverka kring forskning.
Avgränsningar
I den nya examensordningen har begreppet huvudsakligt område (huvud-område) införts som beteckning på det som en generell examen erhålls i. Det ersätter det tidigare begreppet ”huvudämne”, och ska beskriva det om-råde där utbildningens fördjupning ligger. Denna formulering möjliggör dels utbildningar som i princip är lika ämnesbaserade som de som funnits tidigare, dels utbildningar med en betydligt bredare definition av fördjup-ningen. Utbildningar som väljer den senare utgångspunkten kan mycket väl vara sådana som beskrivs i termer av tvär- och mångvetenskap, eller i varje fall gränsöverskridande. Det återstår att se hur breda de huvudsak-liga områdena blir som lärosätena definierar i anpassningen till den nya examensordningen. Konstateras kan att många befintliga ämnen är breda. Det gäller både yngre och äldre ämnen.
I och med de förändringar som den svenska högskolan står inför, med anledning av Bolognaanpassningen och då särskilt de som rör begreppet huvudsakligt område, kommer frågor om tvär- och mångvetenskap att få ökad aktualitet. Högskoleverket kommer även fortsättningsvis att göra ut-värderingar av ämnen som leder till generella examina och de program som leder till yrkesexamina. I det nya kvalitetssäkringssystem som tagits fram vid Högskoleverket för perioden 2007–20120 är ämnen fortsatt grunden för indelningen av utvärderingarna. Ämnen inom ett visst vetenskapsom-råde har dock sammanförts för att i större utsträckning utvärderas samma år. Viss beredskap finns därmed för att hantera bredare definitioner av
46
huvudsakligt område som ryms inom ett vetenskapsområde. Om det vi-sar sig att lärosätena definierar huvudsakliga områden som spänner över fakultets- och därmed ofta även vetenskapsområdesgränser kommer detta leda till behov av justeringar av tänkt indelning.
Förslag på hur tvärvetenskap ska hanteras i utvärderingar • En anledning till att den här studien initierades är att Högskoleverket
under 2006 utvärderat ett block utbildningar som kategoriserats som tvärvetenskapliga. Den genomgång som redovisats här visar att det inte är motiverat att använda tvärvetenskaplighet som en indelnings-grund för när en utbildning ska utvärderas. Utbildningar som beskri-ver sig själva som mång- eller tvärvetenskapliga, eller som har givits en sådan beskrivning av bedömargrupperna har förekommit varje år i de genomförda utvärderingarna. Det innebär också att det som föreslås nedan kan användas för att analysera i princip alla utbildningar. • Den begreppsförvirring som rapporten visar på gör det angeläget att
såväl bedömargrupperna som Högskoleverket är tydliga med vad som avses när begreppen tvär- och mångvetenskap används. Ett skäl till att vara tydlig är att det minskar risken för att det som sägs blir mot-sägelsefullt eller inkonsekvent. Rapporten ger flera exempel på den motsättning som finns mellan att å ena sidan inta en positiv hållning gentemot tvärvetenskap och att å den andra, kritisera dess praktik. Ett vanligt exempel på det senare är att diskussionerna om progression ofta utgår från ett traditionellt synsätt i termer av fördjupning. Det anknyter till den generella problematik som kan ligga i att konsekvent bara utgå från ämnesfördjupning i bedömningen av en utbildnings progression.
• En utgångspunkt för att hantera dessa frågeställningar kan vara den modell som beskrivits i rapporten för hur ett område kan utvecklas från en eller flera discipliner, via mångvetenskap till tvärvetenskap och sedan möjligen till en ny disciplin. Graden av integration används då för att beskriva en verksamhets placering i denna utveckling. Pla-ceringen är inte avgörande för om verksamheten är bra eller dålig utan tydliggör dess karaktär. I en bedömning av kvaliteten ska den sättas i relation till verksamhetens sammanhang och dess mål. Beroende på hur dessa ser ut kan en mångvetenskaplig karaktär vara lämpligare än en tvärvetenskaplig, eller vice versa.
• Graden av integration är en aspekt att ta hänsyn till. En annan är hur många perspektiv som verksamheten försöker införliva, dvs. antalet
vetenskaper. Det är sannolikt svårare att få till stånd integration mel-lan ämnen vid olika fakulteter/vetenskapsområden än då de befin-ner sig inom en/ett. I utvärderingssammanhang är det särskilt viktigt att ta hänsyn till när de organisatoriska förutsättningarna diskuteras. Som påpekas i rapporten är till exempel storinstitutioner intressanta i detta avseende. De utgör sannolikt en god grund för att etablera tvär-vetenskaplig verksamhet, men är i sig inte tillräckliga.
• Samarbete är ett naturligt inslag i tvärvetenskaplig verksamhet. Dä-remot är inte samarbete tillräckligt för att skapa tvärvetenskap. Hur samarbetet är organiserat och genomförs är en rimlig grund för be-dömning av en utbildning som beskriver sig som tvärvetenskaplig. En viktig aspekt att söka belysa är då i vilken grad samarbetet bidrar till integration av olika perspektiv i utbildningarna.
Litteratur
Becher, T. (1997) Academic Tribes and Territories: Intellectual enquiry and
the cultures of disciplines, Buckingham: Open University Press. (Society
for Research into Higher Education)
Forskning 2000 (1998) Forskningspolitik Stockholm: Fritzes. (SOU 1998:128)
Granberg, A. (1975) Tvärvetenskap som ett definitions- och
tolkningsproblem, Linköping: Forskningsorganisatoriska gruppen (FOG)
Linköpings universitet. (FOG:s rapportserie nr )(FOG:s rapportserie nr )
Henkel, M. (2000) Academic identities and policy change in higher
education, London: Jessica Kingsley. (Higher Education Policy; 6)
Hermerén, G. (1985) Interdisciplinarity Revisited – Promises and Problems, I: Inter Disciplinarity Revisited: Re-assessing the Concept in the
Light of Institutional Experience, Levin, L. & Lind, I. (ed.) Stockholm:Stockholm: Liber förlag. (OECD/CERI, Swedish National Board of Universities and(OECD/CERI, Swedish National Board of Universities and Colleges, Linköpings university)
Hermerén, G. (1986) I: Tvärskap: samarbete och kunskapsutbyte över
ämnesgränser, Edlund, C., Hermerén, G. & Nilstun, T. (red.), Lund:
Studentlitteratur.
Lattuca, L. R. (2001) Creating Interdisciplinarity. InterdisciplinarityInterdisciplinarity Research and Teaching among College and University Faculty, Nashville:
Vanderbilt University Press.
Lattuca, L. R. (2002). Learning Interdisciplinarity: SocioculturalLearning Interdisciplinarity: Sociocultural Perspectives on Academic Work. Journal of Higher Education, 73 (6), 711–39.
Nilstun, T. (1986) I: Tvärskap: samarbete och kunskapsutbyte över
ämnesgränser, Edlund, C., Hermerén, G. & Nilstun, T. (red.), Lund:
Studentlitteratur.
OECD (1972) Interdisciplinarity: problems of teaching and research in
universities, Paris: OECD.
Regeringens proposition (2000/01:3), Forskning och förnyelse. Regeringens proposition (200/05:80), Forskning för ett bättre liv.
50
Salter, L. & Hearn, A. (1996) Outside the lines: Issues in interdisciplinary
research, Montreal: McGill-Queen’s University Press.
Sandström, U., Friberg, M., Hyenstrand, P., Larsson, K. & Wadskog, D. (2005) Tvärvetenskap – en analys, Stockholm: Vetenskapsrådet. (Vetenskapsrådets rapportserie 10:2005)
Schild, I. & Sörlin, S. (2005) Mer tvärvetenskap? I: ”I den absoluta
frontlinjen”: En bok om forskningsstiftelserna, konkurrenskraften och politikens möjligheter, S. Sörlin (red.), Nora: Bokförlaget Nya Doxa.
(Sister skrifter nr 12)
Thompson Klein, J. (1996) Crossing boundaries: knowledge,
disciplinarities, and interdisciplinarities, Charlotteville: University Press
of Virginia.
Tvärvetenskap: hur, av vem och varför (1999) Rapport från expertgruppen
för tvärvetenskap under Samverkansgruppen för tvärvetenskap, genusforskning och jämställdhet, Stockholm: FRN.
Högskoleverkets rapporter
Högskoleverkets rapportserie 2001:25 R, Utvärdering av medie- och
kommunikationsvetenskapliga utbildningar vid svenska universitet och högskolor.
Högskoleverkets rapportserie 2002:3 R, Utvärdering av ämnena latin,
grekiska och nygrekiska vid svenska universitet.
Högskoleverkets rapportserie 2002:5 R, Utvärdering av
matematikutbildningar vid svenska universitet och högskolor.
Högskoleverkets rapportserie 2002:8 R, Utvärdering av utbildningar i
svenska/nordiska språk i Sverige.
Högskoleverkets rapportserie 2002:10 R, Utvärdering av utbildning i
företagsekonomi vid svenska universitet och högskolor.
Högskoleverkets rapportserie 2003:2 R, Utvärdering av grund- och
forskarutbildning i arkeologi vid svenska universitet och högskolor.
Högskoleverkets rapportserie 2003:10 R, Utvärdering av utbildningar
i miljövetenskap, miljöteknik och miljö- och hälsoskydd vid svenska universitet och högskolor.
91. Samtliga rapporter finns tillgängliga på www.hsv.se där det även finns infor-mation om hur de kan beställas i tryckt form.
Högskoleverkets rapportserie 2003:12 R, Utvärdering av grundutbildning
och forskarutbildning i historia vid svenska universitet och högskolor.
Högskoleverkets rapportserie 200:2 R, Utvärdering av grundutbildning i
kulturvetenskap och kulturpedagogik vid svenska universitet och högskolor.
Högskoleverkets rapportserie 200:3 R, Utvärdering av grundutbildning
och forskarutbildning i sociologi, kriminologi och rättssociologi samt grundutbildning i socialpsykologi vid svenska universitet och högskolor.
Högskoleverkets rapportserie 200: R, Utvärdering av utbildningar i
social- och kulturantropologi vid svenska universitet och högskolor.
Högskoleverkets rapportserie 200:10 R, Utvärdering av ämnet data- och
systemvetenskap/informatik vid svenska universitet och högskolor.
Högskoleverkets rapportserie 200:12 R, Hur har det gått? En
halvtidsrapport om Högskoleverkets kvalitetsgranskningar 2001–2003.
Högskoleverkets rapportserie 2005:7 R, Utvärdering av dietistutbildning
samt utbildning i hushållsvetenskap, kostvetenskap, kostekonomi, måltidskunskap, klinisk nutrition och nutrition.
Högskoleverkets rapportserie 2005:15 R, Utvärdering av astronomi, fysik,
hydrologi och meteorologi vid svenska universitet och högskolor.
Högskoleverkets rapportserie 2005:16 R, Utvärdering av grund- och
forskarutbildning inom filosofiområdet vid svenska universitet och högskolor.
Högskoleverkets rapportserie 2005:19 R, Utvärdering av grund- och
forskarutbildning inom ämnesområdena pedagogik, didaktik, och pedagogiskt arbete vid svenska universitet och högskolor.
Högskoleverkets rapportserie 2005:20 R, Hur har det gått?
Högskoleverkets kvalitetsgranskningar år 2004.
Högskoleverkets rapportserie 2006:5 R, Utvärdering av grund- och
forskarutbildning i arbetsvetenskap vid svenska universitet och högskolor.
Högskoleverkets rapportserie 2006:13 R, Utvärdering av ämnena
litteraturvetenskap och retorik vid svenska universitet och högskolor.
Högskoleverkets rapportserie 2006:18 R, Utvärderingen av
teknikvetenskaplig forskarutbildning vid svenska universitet och högskolor.
Högskoleverkets rapportserie 2006:2 R, Hur har det gått?
52
Högskoleverkets rapportserie 2006:57 R Nationellt kvalitetssäkringssystem
för perioden 2007–2012.