Kraftverket ¨ar p˚akopplat hyttgasn¨atet vid vertikalr¨oret. R¨oret som anv¨ands ¨ar be- tydligt nyare ¨an det ¨ovriga r¨orsystemet. Kopplat till r¨oret sitter tv˚a blandstationer och pannorna. I blandstationerna blandas koksgasen in i hyttgasen f¨or att h¨oja v¨armev¨ardet. R¨oren till Panna 1, 2 och 3 ¨ar kopplade strax efter den f¨orsta bland- stationen. D¨arefter finns ytterligare en blandstation som anv¨ands f¨or att ytterligare h¨oja v¨armev¨ardet f¨or br¨anslet till panna 4. Panna 4 har fyra br¨annare som kan eldas
3.8 Kraftverk 15
med hyttgas. Gasfl¨odet f¨ordelas mellan br¨annarna med en f¨ordelarl˚ada. Gasfl¨odet till pannan styrs med ett reglerspj¨all som ¨ar monterat f¨ore f¨ordelarl˚adan. Till varje br¨annare finns det tv˚a snabbst¨angare, en fj¨aderbelastad (snabbst¨angare 1) och en gravitationsventil (snabbst¨angare 2). Ventilerna anv¨ands f¨or att snabbstoppa pan- nan.
Panna 4 har totalt sex br¨annare, fyra kombinationsbr¨annare och tv˚a oljebr¨ann- are. Kombinationsbr¨annarna klarar tre olika br¨anslen hyttgas, koksgas och olja. Koksgas anv¨ands endast som st¨odbr¨ansle till hyttgasen.
Lufttillf¨orseln till pannan kvotregleras mot br¨anslefl¨odena. Andelen luft till pan- nan styrs med en axialfl¨akt. I eldstaden r˚ader ett undertryck p˚a ca 2 mbar, vilket regleras med tv˚a r¨okgasfl¨aktar. Undertrycket i f¨orbr¨anningskammaren f¨orhindrar att br¨anslen och r¨okgaser kommer ut i pannans omgivning.
Panna 4 anv¨ands f¨or att producera ˚anga till en ˚angturbin. Vattnet f¨orv¨arms i en economizer och f¨ors sedan till en ˚angdom. Economizern utnyttjar pannans r¨okgaser f¨or v¨armev¨axling. Vattnet str¨ommar fr˚an ˚angdomen ned till pannas botten d¨ar vattnet f¨ordelas i ett r¨orsystem inuti pannans v¨aggar. N¨ar vatten-˚angblandningen n˚ar pannans topp ˚aterf¨ors det till ˚angdomen igen. I ˚angdomen separeras ˚angan fr˚an vattnet. Den ˚anga som separeras i ˚angdomen ¨overhettas i fyra steg som ¨ar placerade i pannans ¨oversta del. ˚Angan som har temperaturen 525◦C och ett tryck p˚a 105
bar f¨ors ned till ˚angturbinen som driver en generator p˚a 65 MW. Kondensatet fr˚an turbinen anv¨ands delvis f¨or uppv¨armning av fj¨arrv¨armen¨atet.
Kapitel 4
Teoribakgrund
I detta kapitel presenteras den teori som anv¨ands f¨or att konstruera modellen f¨or hyttgasn¨atet. Grundl¨aggande fakta om hyttgasen och dess egenskaper presen- teras i kapitel 4.1. F¨or att beskriva hur hyttgasen uppf¨or sig inneh˚aller kapitel 4.2 grundl¨aggande teori om fluiddynamik. Avsnittet avslutas med kapitel 4.3 som behandlar modellbygge.
4.1
Hyttgasens egenskaper
Hyttgasen inneh˚aller gaserna kv¨avgas, koldioxid, kolmonoxid, v¨atgas samt syrgas. Hyttgasens sammans¨attning redovisas i volymprocent f¨or torrgas [25].
• kv¨avgas N2 52,8%
• kolmonoxid CO 22,6% • koldioxid CO2 22,6%
• v¨atgas H2 1,5%
• syrgas O2 0,5%
De br¨annbara gaserna i hyttgasen ¨ar v¨atgas och kolmonoxid. Hyttgasen ¨ar f¨orh˚allandevis sv˚arf¨orbr¨and med ett l˚agt v¨armev¨arde, ca 2,8 MJ/Nm3
. Energi- v¨ardet f¨or hyttgasen h¨ojs genom att gasen spetsas med den mer energirika koks- gasen vars v¨armev¨arde ¨ar ca 18,5 MJ/Nm3
[25]. Koksgasens inblandning medf¨or att gasen blir mer energirik och f˚ar en h¨ogre flamtemperatur. Andelen koksgas som blandas in i hyttgasen ¨ar beroende av tillg˚angen p˚a koksgas. Vid en h¨og niv˚a i koksgasklockan f¨orbr¨anns mer koksgas i kraftverket. Vid f¨orbr¨anningen i varmap- parater, koksverk och kraftverk ¨ar dock hyttgasen den dominerade gasen.
4.2
Grundl¨aggande fluiddynamik
F¨or att ber¨akna hyttgasens egenskaper i olika delar av hyttgasn¨atet kr¨avs kun- skaper om fluiddynamik. Fluiddynamik ¨ar den teori som beskriver hur fluider i r¨orelse uppf¨or sig. Vanligtvis antas samtliga gaser och v¨atskor infattas av fluidbe- greppet. Definitionen av en fluid ¨ar [9]:
En fluid ¨ar ett en substans som deformeras kontinuerligt n¨ar den uts¨atts f¨or en skjuvande kraft i n˚agon riktning.
Teorin om fluider ¨ar omfattande. I detta kapitel redovisas endast den teori som anv¨ands vid modelleringen av hyttgasn¨atet. Beskrivningen koncentreras till str¨omning av gaser i r¨or.
4.2.1
Str¨omningens karakt¨ar
Fl¨oden i r¨or kan vara lamin¨ara eller turbulenta. Vid en l˚ag fl¨odeshastighet ¨ar str¨omningen lamin¨ar. N¨ar fl¨odet ¨okar ¨overg˚ar str¨omningen till att bli turbulent. F¨or att teoretiskt avg¨ora om en str¨omning ¨ar lamin¨ar eller turbulent kan det s.k. Reynoldstalet studeras. F¨or r¨orstr¨omning ¨ar Reynoldstalet definierat enligt ekva- tion 4.1 [9]. Re= ρvd µ (4.1) ρ– densitet µ– dynamisk viskositet v– str¨omningshastighet d– diameter
F¨or att avg¨ora str¨omningens karakt¨ar i cirkul¨ara r¨or finns en tumregel som s¨ager:
Str¨omningen ¨ar lamin¨ar om Reynoldstalet understiger 2100. Om Reynoldstalet ¨overstiger 4000 kan str¨omningen betraktas som turbulent [9].
Om Reynoldstalet ¨ar mellan 2100 och 4000 kan str¨omningen vara antingen lamin¨ar eller turbulent.
Den fluid som studeras vid modelleringen av hyttgasn¨atet ¨ar hyttgas. F¨or att avg¨ora str¨omningens karakt¨ar ber¨aknas Reynoldstalet.
Viskositeten f¨or hyttgas finns inte dokumenterad. Ist¨allet anv¨ands dynamiska viskositeten f¨or luft vid atmosf¨arstryck och 300 K i ber¨akningen [1]. Anledningen till att luft anv¨ands ¨ar att b˚ada gaserna domineras av kv¨avgas och kan s˚aledes antas ha liknande egenskaper. Str¨omningshastigheterna i hyttgasn¨atet ber¨aknas
4.2 Grundl¨aggande fluiddynamik 19
utifr˚an data som redovisas i kapitel 8.1. I ber¨akningen anv¨ands medianhastigheten i hyttgasn¨atet. R¨ordiametern v¨aljs som den diameter d¨ar medianhastigheten r˚ader. Hyttgasens densitet ¨ar ber¨aknad vid 30 mbars ¨overtryck, vilket ¨ar normaltryck i den del av hyttgasn¨atet d¨ar medianhastigheten r˚ader. Ber¨akningar av densiteten f¨or hyttgas redovisas bilaga C. Parametrarna som anv¨ands vid ber¨akningen av Reynoldstalet ¨ar:
ρ– 1,3 kg/m3
µ– 18 · 10−6 Kg/(m s)
v– 17,5 m/s d– 1,95 m
Detta resulterar i ett Reynoldstal p˚a ungef¨ar 2 500 000 som ¨ar mycket st¨orre ¨
an tumregelns gr¨ansv¨arde f¨or turbulent str¨omning. D¨arf¨or kan all str¨omning i hyttgasn¨atet antas vara turbulent.
4.2.2
Inkompressibel str¨omning
Det ¨ar av stort intresse att studera hur trycket varierar i olika delar av gasn¨atet. F¨or att ber¨akna de teoretiska trycken kan det f¨orenklade fallet med inkompressibel och f¨orlustfri str¨omning studeras. Med f¨orlustfri str¨omning menas att str¨omningen sker utan eng˚angs- och friktionsf¨orluster samt att inget arbete tillf¨ors eller utf¨ors av fluiden. Bernoullis ekvation beskriver sambandet mellan tryck, hastighet och h¨ojd f¨or en fluid l¨angs en str¨omlinje. En str¨omlinje har f¨oljande definition [9].
En str¨omlinje ¨ar en linje som i alla punkter ¨ar en tangent till hastighetsf¨altet. Bernoullis ekvation definieras enligt ekvation 4.2 [12].
p+ρv 2 2 + ρgz = konstant (4.2) p– tryck ρ– densitet v– str¨omningshastighet g– gravitation z– h¨ojd
Samtliga termer i Bernoullis ekvation har dimensionen tryck. Den f¨orsta termen kallas statiskt tryck, den andra termen ¨ar det s.k. dynamiska trycket och den tredje termen i Bernouills ekvation kallas hydrostatiskt tryck. Det hydrostatiska trycket representerar tryckskillnaden som orsakas av fluidens ¨andring av potentiell energi. Giltigheten f¨or Bernoullis ekvation ¨ar begr¨ansad av antagandet om f¨orlustfri str¨omning. En mer generell ekvation ¨ar d¨arf¨or Bernoullis utvidgade ekvation som tar h¨ansyn till friktions- och eng˚angsf¨orluster. H¨ar antas att ingen energi utf¨ors
eller tillf¨ors fluiden. Ekvationen kan allts˚a ej ta h¨ansyn till pumpar och turbiner. Tv˚a punkter l¨angs samma str¨omlinje i ett inkompressibelt fl¨ode studeras. Bernoullis utvidgade ekvation ¨ar definierad enligt ekvation 4.3 [12].
p1+
ρv12
2 + ρgz1= p2+ ρv22
2 + ρgz2+ ∆Pf (4.3)
J¨amf¨ort med Bernoullis ekvation har termen ∆Pf tillkommit. ∆Pf beskriv-
er tryckf¨orlusterna som orsakas av friktion och eng˚angsf¨orluster. Eng˚angsf¨orluster uppkommer vid t.ex. r¨orkr¨okar. Tryckf¨orlusterna kan ber¨aknas enligt ekvation 4.4.
∆Pf = ∆Pf.f rik+ ∆Pf.eng˚ang (4.4)
Ber¨akning av friktions- och eng˚angsf¨orluster redovisas i kapitel 4.2.4 respektive kapitel 4.2.5.
4.2.3
Kompressibel str¨omning
I kapitel 4.2.2 behandlades inkompressibel str¨omning men i m˚anga till¨ampningar ¨ar fluidens densitet beroende av trycket. Gaser m˚aste i de flesta fall behandlas som kompressibla fluider. Sambandet mellan tryck, temperatur, molmassa och volym beskrivs av ideala gaslagen, ekvation 4.5 [10].
pM= ρRT (4.5)
p– tryck M – molmassa ρ– densitet
R– univerella gaskonstanten (= 8.3145 (J/(mol K))) T – absolut temperatur
N¨ar gaser komprimeras ¨ar f¨orh˚allandet mellan densitet och tryck beroende av hur kompressionen genomf¨ors. Om kompressionen sker under konstant temper- atur, en isoterm process, ¨ar f¨orh˚allandet mellan tryck och densitet linj¨art och kan utryckas enligt ekvation 4.6 [10].
p
ρ = konst (4.6)
Sker kompressionen utan friktion och utan temperaturutbyte med omgivningen kallas processen adiabatisk. En adiabatisk kompression som dessutom ¨ar reversibel, vilket inneb¨ar att processen kan ske ˚at b˚ada h˚all, kallas isentropisk. F¨orh˚allandet mellan tryck och temperatur ges d˚a av ekvation 4.7 [10].
p
ρκ = konst (4.7)
4.2 Grundl¨aggande fluiddynamik 21
κ= cp cv
(4.8) D¨ar cp ¨ar specifik v¨armekapacitet vid konstant tryck och cv ¨ar specifik v¨arme-
kapacitet vid konstant volym. D¨ar cp och cv ¨ar tabellerade storheter.
Bernoullis ekvationer g¨aller inte vid kompressibel str¨omning eftersom den kr¨aver att densiteten ¨ar konstant. Bernoullis ekvation kan dock utvidgas s˚a att den ¨ar giltig ¨
aven vid kompressibel str¨omning. Ett samband f¨or kompressibela och isoterma processer redovisas i ekvation 4.9 [10].
v2 1 2g+ z1+ RT glog p1 p2 = v2 2 2g+ z2 (4.9)
En f¨oruts¨attning f¨or att sambandet ska vara giltigt ¨ar att kompressionen ¨ar invisk¨os, vilket inneb¨ar att fluidens viskositet ¨ar noll. Den praktiska anv¨andningen av sambandet ¨ar begr¨ansad, eftersom isoterma fl¨oden n¨astan alltid har visk¨osa ef- fekter [10].
Ett mer vanligt f¨orekommande villkor f¨or kompressibel str¨omning ¨ar isentrop- iskt fl¨ode av ideala gaser. D˚a f˚as uttrycket som redovisas i ekvation 4.10 [10].
κ κ −1 p1 ρ1 +v 2 1 2 + gz1= κ κ −1 p2 ρ2 +v 2 2 2 + gz2 (4.10) Skillnaden fr˚an Bernoullis ekvation ¨ar faktornκ−1κ som multipliceras med tryck- faktorn samt att densiteterna ¨ar olika. M˚anga processer kan approximeras v¨al med en isentropisk process [10].
4.2.4
Friktionsf¨orluster
Friktionsf¨orluster i r¨or ber¨aknas enligt ekvation 4.11 [12].
∆Pf.f rik = λ (Re, d, ks) lρv2 2d (4.11) λ– friktionskoefficient l– r¨orl¨angd d– r¨ordiameter ks – ekvivalent sandskrovlighet
Friktionsfaktorn λ kan ber¨aknas analytiskt men vanligen anv¨ands tabellerade v¨arden f¨or λ. De tv˚a vanligaste tabellerna som anv¨ands f¨or att best¨amma frik- tionsf¨orlustsfaktorn ¨ar enligt Moody och Nikuradse. Friktionsfaktorn enligt Moody ¨ar l¨ampligast att anv¨anda vid turbulent str¨omning [12]. Figur 4.1 beskriver frik- tionsfaktorn enligt Moody.
Figur 4.1.Friktionsfaktorn enligt Moody
Den ekvivalenta sandskrovligheten, ks, som anv¨ands vid ber¨akningen av λ
beskriver ytskrovligheten p˚a r¨oret. Sandskrovlighet f¨or olika r¨or finns tabellerade och presenteras i tabell 4.1 [12].
Tabell 4.1.Ekvivalent sandskrovlighet f¨or olika r¨or
R¨ormaterial Ekvivalent sandskrovlighet ks
[mm] Glasr¨or eller dragna r¨or, nya, tekniskt sl¨ata 0,0013 - 0,0015 S¨oml¨osa st˚alr¨or, nya galvaniserade 0,07 - 0,16 Svetsade st˚alr¨or nya med valshud 0,04 - 0,10 St˚alr¨or i bruk, lite rost och avlagringar 0,15 - 0,4
Gjutna r¨or, nya 0,2 - 0,6
Gjutna r¨or med avlagringar 1,5 - 4
4.2.5
Eng˚angsf¨orluster
Eng˚angsf¨orluster ¨ar de tryckf¨orluster som inte orsakas av friktion. De uppkommer lokalt i r¨orsystemet. N˚agra exempel ¨ar f¨orluster som uppkommer vid r¨orkr¨okar, areaf¨or¨andringar och f¨orgreningar. Eng˚angsf¨orlusterna ber¨aknas enligt ekvation 4.12 [9].
∆Pf.eng˚ang = KL
ρv2
4.2 Grundl¨aggande fluiddynamik 23
KL – eng˚angsf¨orlustskoefficent
Eng˚angsf¨orlustskoefficienten, KL, h¨amtas oftast fr˚an tabellerade v¨arden. Figur
4.2 beskriver KL f¨or r¨orkr¨okar som funktion av kr¨okningsvinkel, kr¨okningsradie
och r¨ordiameter [11].
Figur 4.2. Eng˚angsf¨orlustkoefficienter f¨or r¨orkr¨okar olika kr¨okningsvinkel och kr¨okningsradien Rbsamt r¨ordiametern D
F¨orlustkoefficienten K0 som presenteras i figur 4.2 ¨ar giltig f¨or Reynoldstal
i storleksordningen 105
. Eng˚angsf¨orlustskoefficienter f¨or andra Reynoldstal kan ber¨aknas med ekvation 4.13 [11].
KL= αK0 (4.13)
Korrektionsfaktorn α best¨ams enligt: F¨or Rb D = 1 α = 19, 53Re −0,26 d˚a 2 · 104≤Re ≤2 · 105 α = 0, 83 d˚a Re ≥ 2 · 105 F¨or Rb D ≥2 α = 5, 08Re −0,141 d˚a 2 · 104≤Re
Vid ber¨akningar av eng˚angsf¨orluster i hyttgasn¨atet anv¨ands α = 0,83.
I figur 4.3 visas eng˚angsf¨orlustskoefficienter f¨or pl¨otsliga areaminskningar och area¨okningar, beroende p˚a inlopps- och utloppsarrean [9]. Exemelvis uppkommer dessa eng˚angsf¨orluster vid DO-ventiler och vid infl¨ode i gasklockan.
De areaf¨or¨andringar som presenterats ovan ¨ar momentana men vid byte av r¨or- diameter anv¨ands vanligtvis en kona. Den teoretiskt maximala tryckf¨orlusten ¨over en kona kan ber¨aknas enligt ekvation 4.14 och 4.15 [11].
Figur 4.3.Eng˚angsf¨orlustskoefficienter f¨or pl¨otsliga areaminskningar t.h. och pl¨otsliga area¨okningar t.v. KL= 1 − 1 AR2 (4.14) AR= 1 + N Ri tan θ 2 (4.15) Ekvation 4.14 och 4.15 kan f¨orenklas till uttrycket i ekvation 4.16.
KL= 1 −
R4 1
R24
(4.16) Parametrarna i ber¨akningen beskriver konans geometri, θ ¨ar vinkeln p˚a konan, N beskriver konans l¨angd, R1 ¨ar den mindre radien och R2 ¨ar den st¨orre radien.
Ber¨akning enligt ekvation 4.16 ger den teoretiskt maximala eng˚angsf¨orlustskoeffi- cienten som kan orsakas av konan.
Tryckf¨orluster vid T-f¨orgreningar av r¨or ¨ar beroende av fl¨odesv¨agen genom f¨orgreningen. I tabell 4.2 redovisas eng˚angsf¨orlustskoefficienter f¨or T-f¨orgreingar [9]. T-f¨orgreningarna f¨orekommer vid ett flertal platser i hyttgasn¨atet, exempelvis d¨ar varmapparaterna ansluter till det ¨ovriga hyttgasn¨atet.
Tabell 4.2.Eng˚angsf¨orlustskoefficienter i T-f¨orgreningar
Fl¨odesv¨ag KL
Linjefl¨ode, fl¨ode rakt igenom T-f¨orgreningen 0,2 Grenfl¨ode, fl¨odet viker av i T-f¨orgreningen 1
4.3 Modellbygge 25
4.3
Modellbygge
Modellens uppgift ¨ar att efterlikna det verkliga systemet. Genom simuleringar i modellen efterstr¨avas resultat som ¨ar giltiga f¨or den verkliga processen. F¨or att modellera en process kan huvudsakligen tv˚a olika metoder anv¨andas, fysikaliskt modellbygge eller identifiering.
Vid fysikaliskt modellbygge modelleras systemet utifr˚an fysikaliska ekvationer. F¨or att modellen ska efterlikna verkligheten trimmas den in genom att parametrar som t.ex. friktionskoefficienter justeras.
Den andra modelleringsstrategin ¨ar identifiering. Vid identifiering studeras pro- cessens in- och utsignaler. Utifr˚an dessa ber¨aknas en ¨overf¨oringsfunktion som be- skriver systemet. Enkla processmodeller s.k. tre- och fyraparametermodeller, an- v¨ands ofta f¨or industriella processer.
Treparametermodellens ¨overf¨oringsfunktion redovisas i ekvation 4.17 [13]. G(s) = e−Ls K
1 + sT (4.17)
Kbeskriver systemets f¨orst¨arkning och L dess d¨odtid vid ett steg. Parametern T beskriver systemets stigtid, som ¨ar definierad som den tid det tar att n˚a 63 % av slutv¨ardet vid ett steg i insignalen. Fyraparametermodellen har tv˚a olika tidskonstanter. Fyraparametermodellens ¨overf¨oringsfunktion presenteras i ekvation 4.18 [13].
G(s) = e−Ls K
(1 + sT1)(1 + sT2)
(4.18) F¨or ett system med reella poler kan T1och T2best¨ammas av insv¨angningstiden,
t5%, enligt ekvation 4.19 [23].
t5%≈(2.2 + α) T1 och T2= αT1 (4.19)
I ekvation 4.19 kan α ses som en designparameter.
4.3.1
Modelleringsverktyg
Modellering av komplexa tekniska system sker oftast m.h.a. datorbaserade model- leringsverktyg. Det finns en m¨angd olika verktyg att v¨alja mellan. Vid modellering av fluidtekniska system kan modelleringsverktygen mycket grovt delas in i fyra kategorier. En kort beskrivning f¨oljer nedan:
• Generella modelleringsverktyg. Verktygen ¨ar inte specialiserade till endast flu- idtekniska system utan modelleringsverktygen klarar att modellera ett godty- ckligt tekniskt system. Modelleringen kan ske genom att de fysikaliska ekva-
tionerna implementeras matematiskt eller med identifierade ¨overf¨oringsfunk- tioner.
• Avancerade fluidtekniska modelleringsverktyg. Verktygen ¨ar specialiserade f¨or fluidtekniska system. Modellen ber¨aknas m.h.a finita elementmetoden som har anpassats till fluider och kallas CFD (Computational Fluid Dynamics). Modellering med CFD ¨ar kraftfull och kan ge en mycket noggrann bild av str¨omningen. Ofta kr¨avs mycket datorkraft f¨or att genomf¨ora simuleringarna. • Enkla fluidtekniska modelleringverktyg. Verktygen ¨ar specialiserade f¨or flu- idtekniska system men anv¨ander inte lika avancerade metoder som CFD. Modelleringsverktygen ger d¨arf¨or inte en lika noggrann bild av str¨omningen och oftast ¨ar variationsm¨ojligheterna begr¨ansade. Modelleringsverktygen ¨ar dock mindre komplexa och ¨ar d¨arf¨or l¨attare att anv¨anda ¨an de mer avancer- ade CFD-baserade modelleringsverktygen.
• Speciella modelleringsverktyg f¨or processindustrier. Modelleringsverktygen ¨ar anpassade f¨or att modellera hela processavsnitt f¨or framf¨orallt kemisk indus- tri, men verktygen beh¨arskar ¨aven fluidtekniska system. I verktygen finns f¨ardiga funktioner som anpassas f¨or den aktuella processen.
Gr¨ansen mellan kategorierna ¨ar inte alltid enkel att dra. Det finns modeller- ingsverktyg som ¨ar en kombination av flera kategorier. De fyra olika typerna har b˚ade f¨or och nackdelar vilket kommer att belysas i kapitel 5. D¨ar studeras flera modelleringsverktyg n¨armare och det som ¨ar b¨ast l¨ampat f¨or modelleringen av hyttgasn¨atet utses.
Kapitel 5
Val av modelleringverktyg
Det finns en m¨angd olika modelleringsverktyg som kan anv¨andas f¨or modeller- ing av hyttgasn¨atet. F¨or att underl¨atta valet av modelleringsverktyg skapas en kravspecifikation, som beskriver vad verktyget ska klara av. Kravspecifikationen un- derl¨attar bed¨omningen av modelleringsverktyg eftersom samtliga modelleringsverk- tyg bed¨oms utifr˚an samma krav samt att inga viktiga detaljer missas.
5.1
Kravspecifikation
Varje punkt i kravspecifikationen betygs¨atts med hj¨alp av betygen klarar krav, klarar ej krav, ingen uppgift och ej bed¨omt. Betygen inf¨ors till sist i den samman- fattning som redovisas i bilaga B. Kravspecifikationen delas in i fyra kategorier som beskrivs kortfattat i f¨oljande kapitel. En mer utf¨orlig beskrivning av de olika kraven redovisas i bilaga B.