Som tidigare nämnts så kände mottagarna av Slöjdcirkus ett stort ansvar för att ing-et skulle hända med tälting-et eller husbilarna runt om. Tälting-et har varit larmat på natten och när det inte varit någon föreställning. Det har alltid funnits personal i närheten av tältet dygnet runt.
7.5 Kontakt med skolor
Den andra stora arbetsuppgiften var att ”sälja in” Slöjdcirkus. Hemslöjdskonsulen-terna var de som i första hand tog dessa kontakter. SV har sedan ansvarat för att anmälningarna blivit effektuerade. Det var oftast via skolorna som man sökte kon-takt med barnen. Man bjöd då också in pedagoger till särskilda ”Pedagogdagar”. De som haft cirkusen under sommarlovet har också försökt att nå barnen via sko-lorna. Slöjdcirkus har även haft föreställningar på helger och under semestertid. Det har då varit svårare att nå ut. Man har då försökt via annonser i lokalpressen och program i lokalradion. De intervjuade är genomgående nöjda med den uppmärk-samhet som visats projektet i media. Ett problem har dock varit att få ut informa-tionen tidigt för att få barn och familjer att anmäla sig i förväg. Slöjdcirkus koncept har ju varit att ha slutna föreställningar där man krävde en föranmälan. Detta för att själva upplägget, programmet skulle kunna genomföras. Kortare visningar har en-dast funnits vid premiärtillfället4. Press och radio/tv har inte velat komma förrän cirkusen fanns på plats.
4 Slöjdcirkus har haft premiär vid varje ny nedslagsplats. Urpremiären var på Nääs den 16 maj 2004. Den invigdes av dåvarande kulturminister Marita Ulvskog.
24
Bild nr 6. Ett särskilt informationstält där besökare kunde anmäla sig och få aktuell info.
Bild nr 7. Prof. Gunni Kärrby intervjuar Carina Olofsson projektanställd för Slöjdcirkus i Östersund.
25
Kontakten med skolorna togs på olika sätt. Dels utnyttjade man redan befintliga kanaler såsom olika kulturprogramkataloger, möten med kulturombud etc., dels så tog man själv kontakt med skolorna. Även här utnyttjade man redan upparbetade kontakter, där sådana fanns. Ytterligare ett sätt att kontakta barn har varit via länets etablerade slöjdverksamhet. Här finns också en stor variation mellan länen, vad gäller omfattning och vilken typ av barnverksamhet som förekommit. Gemensamt för flera län är att hemslöjdskonsulenterna beslutade sig för att ha en särskild pro-jektanställd som då fått vara den drivande i arbetet både mot skolorna och visavi SV. De säger här att det var omöjligt att driva projektet med befintliga resurser, två konsulenter per län som också skulle uppehålla den ordinarie verksamheten.
Hur har man lyckats med att fånga skolornas intresse? Rent generellt kan sägas att man trott sig kunna nå fler än vad som i slutändan verkligen kom till en föreställ-ning. När personal väl fått komma ut i skolorna har det inte varit svårt att entusias-mera barn och lärare. Trots detta var det få som anmälde sig. Det finns flera tänkba-ra orsaker säger man. Skolornas ekonomi är svag, är tältet placetänkba-rat i en annan kommun än där skolan ligger så kostar hyra av buss mer än anmälningsavgiften. Avgiften har dock oftast varit låg, runt 40 kr/barn. Ett uttalande får spegla situatio-nen
– alltså barnen har varit väldigt entusiastiska, jättemånga ville och jag lämnade nog ut kanske hundra broschyrer på den skolan. Det kom två efter det, men hade barnen fått bestämma så hade det ju kommit, ja då hade vi fyllt tältet.
Första året hade man svårt att riktigt kunna förklara vad Slöjdcirkus var när man kom ut i klasserna. Man hade inte så mycket konkret att visa, en liten broschyr var framtagen men där fanns inga fotografier, Slöjdcirkus fanns ännu inte i form av ett konkret tält. Slöjdcirkus har ännu mindre börjat turnera när man kontaktar skolorna. Andra året så har man dels en film på 12 minuter som visar en föreställning i ko m-primerad form, dels har många mottagare varit med om en föreställning själva. De har också tillgång till fotografier som kan användas för att göra tilltalande broschy-rer. I en del intervjuer framkommer dock att viktigaste är den personliga kontakten. I första hand kommer de som redan vet, som redan har någon kontakt med slöjd-verksamhet. Skolor, och då särskilt friskolor med en ”skapande inriktning” kommer relativt sett oftare än kommunala skolor.
Ansvariga talar om hur viktigt det är att veta vem man skall kontakta. En av konsu-lenterna säger att ”– det är jättebra att komma ut och prata med skolledarna först,
det vet jag ju, men det är ett sånt jobb! Samma person berättar också att det i vissa
skolor varit lätt att få både barn och lärare att vilja komma. Det är i skolor som haft en kontakt med nämnda person i ett längre projekt. Där har hon lyckats få med alla lärare på en skola, inte bara slöjdlärarna. Några av dessa lärarlag träffade vi forska-
26
re på en kvällsföreställning för pedagoger. De tänkte använda erfarenheter från Slöjdcirkus i ett kommande temaarbete som sträckte sig över skolans alla ämnen. Ett så medvetet användande av Slöjdcirkus är dock, vad vi har sett, snarare undan-tag än regel. Här har flera faktorer samverkat i gynnsam riktning. Ett långsiktigt samarbete med skolan, cirkusen kommer under skoltid så både elever och lärare kan vara med och att det finns en tanke bakom, en idé, innan man kommer till före-ställningen.